Du måste nog börja med att förklara hur jobbigt där här för din kille. Sen be honom ta det med henne.

oj de var mycket det.. jag kan förstå hur du känner det, din svärmor kör ju över dig totalt!

sen anser jag att din kille borde respektera din åsikt och stå upp för sin tjej! han framstår iaf som en morsgris som du skriver=)visst jag kan förstå att de är spännande för en nybliven far eller morförälder med ett barnbarn, men de är väl ännu större att bli mamma eller pappa! jag vet att när mamma fick mig (första barnet) så åkte de inte nånstans den första månaden typ just för att de var så mycket nytt att ta in! samma med mina bröder, vi höll hos hemma i början o hade bara besök ibland.

har du sagt åt din kille och din svärmor att du känner så? att du vill att hon ska backa undan o sluta ta över? annars sätt dig ner o säg att ja på söndag eller varannan måndag så kommer vi över o äter middag punkt slut. det tycker jag är rimligt o bara för dem att acceptera! de är ju trots allt ditt barn=)

Jadu, ingen lätt sits du lever i.
Först måste du få din kille att fatta att hans mamma vill för väl, att hon kör över dig och att det är hans uppgift att sätta ner foten "mot henne" för din skull. Du får helt enkelt be honom välja, dig eller sin mamma. Tyvärr är det så att om han inte säger ifrån nu kommer han aldrig att göra det och då är det antagligen bara en tidsfråga innan du lämnar honom på riktigt.
Låt henne gärna köpa saker men bara de som du och din kille kommer överens om att hon får köpa. Hon får alltså inte själv bestämma vilken säng, vilket skötbord osv. vad det gäller kläder har hon ju fritt spelrum.
Han ska tala om för henne att det är när det passar er och inte henne som ni ska träffas.
Gör klart för honom att när ni är på besök hos dem ska han vara med dig och babyn, det är ni som är hans familj nu, inte uppföra sig som han gör…som ett barn som inte flyttat från sina föräldrar…förstår du hur jag menar?
Om hon lägger pikar mot dig så är nästa veckas besök hos er inställt och inte heller åker ni dit. Hon har ingen rätt att behandla dig som om du vore hennes barnflicka (ursäkta ordvalet, jag menar inget illa om dem, de är jättebra. Jag försöker bara förklara hur svärmor ser på sin svärdotter, som en barnvakt åt både sonen och sonsonen).
Kolla för tusan inte hans sms eller mail, du binder bara ris åt din egen rygg. Det slutar med att ni inte kan lita på varandra alls och då går det åt pepparn.
Jag kommer säkert på fler saker men skriver de då.
Det viktiga nu är att din kille måste förstå att hans mamma håller på att förstöra ert förhållande…med välvilja, inget ont.

Susanne

Som de andra skrivit så borde din kille förstå dig. Det är mycket att at in, och mor-farföräldrar kommer inte i första hand. Klart att de vill träffa sitt barnbarn men det är inte prio ett.

Du måste nog prata ut med henne om hur hon beter sig, hon tar ju bort allt det roliga med umgänget. Men framförallt måste din kille försöka förstå din situation, du är ju hans partner och pappa till barnet och er familj går ju före.

Jag hade reagerat som du, jag vill inte ha folk som är för "på" och kör över en, jag behöver mycket tid för mig själv och skulle bli knäpp av att umgås med svärföräldrar flera gånger i veckan.

Jo, som svar på din första fråga: så ofta som man känner för. Jag vill inte umgås med någon, varken kompis eller svärmor "bara för att". Men när jag bodde hemma var det väl en gång i veckan, men jag gillar henne skarpt så jag tycker det är kul att åka dit.

Även min kille är lite "morsgris" men han skulle respektera mig om jag hade något att invända mot.

oj tack för alla era svar!

Sarah- Jag har redan pratat med honom.. men verkar mest se från hennes perspektiv..

hus-musen- Javisst är det så det är större och få barn än barn barn.. hon har ju redn fått sina 3.. det här är mitt första barn.. och åter igen MITT barn.. så känner jag.. varför ska jag lämna bort mitt barn till dom och ta hänsyn till dom,, dom har inga rättigheter till mitt barn.. om allt var bra så skulle jag gärna komma ofta till dom om det inte är några krav eller förväntningar på oss..Jag tycker det är självklart.

Bra ide du kom med om att man bestämmer en dag i veckan som man kommer.. men ärligt talat nu känner jag inte för det.. vår relation har tagit för mycket skada.. jag behöver tid att läka känns det som, utan press.

Susanne- du har helt rätt jag ska inte kolla hans mob, har aldrig gjort det innan. han gör det med min jämt dock…

det här du säger om barnflicka.. det känns som att du har rätt där.. hon sitter o beskriver hur jag ska laga hans mat och när om vi fått lite mat av dom när vi hälat på så säger hon att jag måste dela upp maten hemma så han får en matlåda till jobbet?! suck.. Jag sa faktiskt nej det får han göra själv. då sa hon men det vet vi ju att han inte gör…

Aviendha- precis vår lila familj är ju nummer ett. när jag har pratat om hans mamma har han mest tagit illa vid sig, eller blivit arg.. och jag har verkligen försökt att säga det på ett snällt o värdigt sätt..

tack alla för era svar det känns bra att få spekulera med någon!

detta är dock bara ett av problemen som vi har, jag har stora problem med min kille o saker han gör och inte gör.. vi har pratat om familjerådgivning.. men jag vet inte om mina känslor tynat.. kankse är det försent.. eller kan dom komma tillbaka om det skulle lösa sig lite saker i taget.. ?

jag känner inte för o pussas kramas eller vara nära honom.. när jag känner mig besviken på honom så klart, men även i bättre tider har jag inte kännt för det.. kanske är det försent?

Det är inte försent innan man gett upp =) Varför inte prova? Det har ju hjälpt en hel del folk ändå, och i värsta fall så funkar det inte, då är nu ju på samma ruta som nu och får ta det därifrån med vetskapen att du försökt den biten i vilket fall.

När du skriver det så käns det som att det största problemet liger i er relation. Det är inte lätt att handskas med svärmödrar när man inte har en stabil grund med sin partner att stå på.

Familjeterapi eller vad det kallas. Det är väl värt ett försök, ingen kan då påstå att ni inte gjorde ert bästa.
Att du inte känner kärlek och ömhet för honom nu beror säkert på att ni nyligen fick barn samt att han inte ställer upp tillräckligt för dig.
Har du möjlighet att resa till din mamma och stanna med babyn en vecka? Gör det men tala om för honom varför du reser, skriv gärna ner dina orsaker i ett brev som du ger honom innan du reser. Då kan han inte glöma vad du sagt och genom att läsa brevet flera gånger kommer han förhoppningsvis till insikt.

Dock skadar det mer än det gör nytta om man stannar i ett dåligt förhållande pga. barn.

Susanne

Du skriver att dom har ett annat hemland.Där kanske största boven ligger.Det är jättesvårt att förstå hur det funkar där.Har du inte sett morsgris tendenserna innan du blev gravid.

Det du kan göra är att bjuda hem alla i din familj och hans familj och ha ett rådslag.Berätta hur du känner och ha din familj som stöd då du uppenbarligen inte har det i killen! Framförallt måste hans mamma få veta exakt vad du känner.Detta kan hon inte gissa sig till.

Tror precis som abbis att det är en kulturkrock.

Din svärmor och din man är vana att det ska vara så och vill ha det så. Du kommer nog aldrig undan det helt.

Tycker du ska ta upp det här med din svärmor mellan 4 ögon. Säg att du inte vill träffas så ofta och berätta varför. Säg ex att det inte beror på att du inte vill träffa dem och du vill att de ska ha bra kontakt med sitt barn barn. Förklara sedan varför du tycker att ca en gång i månaden räcker och att du inte träffar dina släktingar så ofta. Säg oxå åt henne att du blir sårad när hon ger dig pikar.

Vill de träffas oftare kan väl din man ta med barnet till dem så får du lite egentid. Ammar du så pumpa ut mjölk så det finns för honom att ta med.

#5 Då får du nog göra det igen… ingan kan lösa det utom han.

Jag har precis samma problem och min svärmor är INTE utländsk så det har nog inte alls med saken att göra…

Vår största pojke är 4 år och sedan han föddes har hon ringt 3-4 ggr om dagen för att fråga vad vi gör…

När vi är där och hälsar på förvandlas min för övrigt snälla och fina son till ett monster..
Han vägrar lyssna vad vi säger, struntar i att äta då han vet att farmor ger honom godis eller fika istället..
Har försökt prata med henne om detta och det gick till och med så långt att jag förbjöd henne från att träffa honom om hon inte kunde anpassa sig efter våra uppfostrings metoder…
Jag anser att äter man ingen mat får man inget annat istället…
Man äter det som bjuds..

Det är vår son och vi bestämmer hur han ska fostras..
Sedan att hon får skämma bort honom ibland är en sak, det är far- och morföräldrar till för, men hon har gått långt över styr..

Oj, det skickades visst innan jag skrivit klart…

När hon är här och hälsar på möblerar hon om i princip hela huset, den här passar bättre här och den här ska stå där…

När vi flyttade hit och jag packat upp allt i köks skåpen ställer hon sig och flyttar runt allt "så som hon hade tänkt sig"..

Innan jag och min man träffades bodde han själv och hade nog inget emot att hon höll på så, men nu har vi faktiskt bott tillsammans i 6 år, varit gifta i 3 och har 2 barn tillsammans, ändå verkar hon inte inse att jag faktiskt också bor här och möblerar som jag vill ha det…

Kan ni tänka er chocken om jag skulle börja möblera om hos henne?

#12 hehe ja men ge igen med samma mynt då de hade jag gjort, flyttat runt saker på måfå med orden "ja men de ser ju mycket bättre ut så här!!"  o ifrågasätter hon det så säg bara " ja men så gör ju du hos mig så jag trodde de var ok"  då läre hon sluta tror jag=)

#13 Haha, ja jag är sjukt sugen…

Men jag är för väluppfotrad för det !! ;)

#14 haha jo de är jag nog oxå egentligen=) men jag skulle fantisera om det

#15 Å jo, varje gång vi är där och hon frågar om den nya soffgruppen är snygg vill jag bara säga att det är det fulaste jag sett och hennes fruktansvärda överflöd med blommor vill jag bara kasta ut..

Men jag ler, nickar och ber om att få åka hem..

#16 haha de känner jag igen litegrann! man kan ju inte direkt säga "nej den får mig att vilja kräkas!" annars brukar ja säga nått i stil med: jo den var ju…ehm..annorlunda, eller ; de är ju kul att folk har olika smak=)

ja, ta ett ordentligt snack med din kille. Säg att du snart inte orkar med det här mer- det måste blir skärpning från hans sida och att han måste sluta avfärda dina försök att få honom att förstå hur DU känner.
Nu verkar han extremt likgiltig och han tycker säkert att det är en avlastning för honom att vara hemma hos sina föräldrar. då ordnar hans mamma allting och du är upptagen med att vara social med henne, då kan han sitta och kolla på sina TVprogram och slippa vara engagerad i något som har med familj och hus att göra.
Du måste först försöka få killen att förstå hur mycket det här tär på dig. Alla måsten.
Sedan måste du eller killen få din svärmor att inse att dom 2 inte är ensamma om att vilja träffa din son. Du har vänner, han har vänner, ni har vänner, du har föräldrar, du behöver få egentid med sonen och din kille behöver egentid, du och din kille behöver vara ensamma med er son så dina svärföräldrar är inte dom enda som ni måste lägga tid på. Ni får förklara att du ligger vaken om kvällarna och mår dåligt över situationen för det känns som att du måste lägga ned mer tid än du egentligen vill på att umgås hela tiden. Förklara att du längtat något innerligt till denna tid med DIN familj och att varje gång ni hälsar på dina svärföräldrar så ska det vara något ni alla ser fram emot- nu ser du det som ett jobbigt måste och blir pikad och sårad så fort du kommer dit.
Förklara att det tär så mycket på dig att du inte vill att ni ska träffas mer än en eller ett par gånger i månaden om det ska fortsätta såhär.

Du måste verkligen förklara för din kille att detta är ohållbart! Att du äts upp innifrån av alla krav!

Möblerar om… jag skulle bli helt galen och nog helt bryta kontakten med dem. Men det är jag. Vill de träffa sitt barnbarn är det killen som får åka dit med honom. De skulle inte vara välkomna till mig innan de respekterade min integritet.

#19 Ja, fast möbler är det ju bara att ställa tillbaka, att få pojken att sluta matvägra och bete sig som det fantastiska barn han egentligen är, är svårare..

Då får hon hellre möblera om bara hon slutar förstöra mitt barn…

Som tur är, är dottern livrädd för tanten och skriker rätt ut så fort hon ser henne så vi träffas inte lika ofta längre

Usch va jobbigt för dig. Har haft ungefär samma problem som dig

när jag fick mina barn. Just det där pikandet är så hemskt. När man kommer och hälsar på och får höra att -ni har inte varit hit sen ? (det datumet)! tom datumet kommer de ihåg..de förstår inte varför det kanske tar 2 veckor eller mer innan man dyker upp igen. För det är ju alltid fel och kommer massa pikar. Jag pratade med min man om detta och ibland går det in och ibland inte. Han har vid vissa tillfällen

pratat med henne när det gått för långt. Lycka till!