Nej och absolut inte=)

Vissa dagar duger jag, men att sträcka sig till att jag älskar mig själv? Nejdu ;)

jag älskar mig själv, även om ja kanske inte e nöjd me allt (både utsida och insida)
men ett förhållande med mig själv de skulle jag aldrig klara, skulle aldrig klara att va me nån som mig själv :)

hmmm, jag och mig själv skulle nog ha väldigt kul tillsammans.. :)

Men ett förhållande- Nej. Älska sig själv- Ja, det gör jag nog med en heeel del undantag.. :)

Glömde följdfrågan: Jag tror mina jag och mig själv skulle ha ett manodepressivt förhållande. Men under sina bra stunder så skulle de nog ha det riktigt bra och knasigt roligt ;) Men jag föredrar en klippa som karln min framför mig själv.

Älskar mig själv? Mja, alltså vissa saker älskar jag med mig själv och andra inte självklart. Jag har både bra och dåliga sidor. Så jag älskar mig själv för dem bra delarna jaa!

Ha ett förhållande med mig själv? Ja herre min je, det vet jag inte. Jag tycker om killar med samma intressen och samma tänk i om vissa saker. Men att vara PRECIS som jag, neh det funkar nog inte i längden. Fan vad tråkigt de skulle bli tillslut.

Alla har väll nån sorts förhållande med sej själv? Ibland har jag roligt med mej och ibland blir jag sur på mej när jag inte sköter mej. Sen att jag har ett förhållande med min särbo gör att jag får vila lite från mej ibland. Nån som fatta?

#7 Haha, ja jag gjorde det ;) Även jag kan ha hiskerligt kul med mig själv, vilket är tur då få har så skruvad humor som jag har ;)

#7 Väldigt bra förklaring faktist:)

#8 Har nog en himla tur i det där med humor. Min särbo och jag har exakt lika dan så vi har vansinnigt kul. Men just nu väljer vi att leva parallela liv.

Nej, det gör jag inte.
Kan känna mig bra, älskad och uppskattad med min pojkvän.
Men jag älskar mig inte själv.
Detta är nog för att jag har så pass dåligt sjäkvförtroende, men vill inget annat än att få det bra mycket bättre.
Jag har alldeles för mycket motgångar för att kunna bygga upp något självförtroende.

Jupp, efter att ha passerat 30 lärde jag mig att älska mig själv med alla mina fel och brister men att kunna ha ett förhållande med en som är likadan finns inte på världskartan.

Susanne

Nej, älskar mig själv gör jag inte men jag har accepterat den jag är och mer än så blir det nog aldrig. Ett förhållande med mig själv hade sannolikt slutat i depression och kollektivt självmord. Jag behöver någon som min sambo, dvs stabil och levnadsglad för att livet ska fungera.

jag älskar mig själv (kan man älska någon annan utan att älska sig själv?) försöker bli en bättre människa på de plan jag ogillar mig själv med

jodå jag älskar mig sj, o accepterar mig sj. ha ett förhållande med mig sj, skulle nog antingen bli himlalikt eller världens undergång

Man måste kunna älska sej själv först med alla sina fel och brister. Sen kan man möta andra att älska. Men att älska och känna kärlek kan vara på så många olika plan. Respekt och tillit…… Börjar man nysta och fundera så är det stort!

#16 Jag är ju en av de som inte älskar sig själv, men jag kan inte hålla med om att det är en kriterie för att jag själv ska kunna älska.

Jag älskar min karl, över allt annat. Jag älskar mina djur så det gör ont i mig när de är dåliga. Jag tycker verkligen att det jag känner är äkta. Jo, jag vet om mina brister, jag lever med dem varje dag och jag har väl accepterat att de finns där. Men ändå så kan jag älska i stora mått på ett osjälviskt vis.

Älska kanske vore att ta i… men jag är riktigt bra kompis med mig, jag duger med de starka o svaga sidor jag har. Så var det inte då jag var 20!

Nej!  Jag har ju hittat en man som till viss del har starka sidor där jag har svaga och tvärtom så att vi kompletterar varandra. Om alternativet vore att leva ihop med min kopia då skulle jag föredra att leva ensam.

Jag skulle nog kunna påstå att jag älskar mig själv, tror faktiskt att man måste älska sig själv för att kunna älska nån annan.

Jag älskar som sagt inte mig själv, men älskar min pojkvän mer än något annat! Varför skulle man inte kunna älska ngn annan om man inte älskar sig själv?
För mig låter det helt fel. Jag känner mig mer o mer till ro med mej själv när jag har min pojkvän, som jag vet älskar mig. Det gör mig starkare..

För mig är det nog så att det är enklare att älska andra när jag känner kärlek till mig själv. Har märkt att jag gärna projecerar mina egna upplevda brister på andra och då är det svårt att älska. När jag däremot kan se mig i spegeln på morgonen och tycka att det jag ser är helt okej, jag gör bra saker för mig själv, typ jympar och mediterar, så är kärleken till andra så mycket enklare att plocka fram.

Men älskar mig själv? Inte varje dag inte och det är väl som med alla relationer? Inte känner man sig så himlastormande kär i sin partner varje dag? Inte jag i alla fall…

Ibland kan jag även känna mig märkvärdigt tom på känslor vad gäller mina barn, men det tror jag också är helt naturligt.

Kärleken kräver arbete, både när det gäller sig själv och de nära. Det är ett val som jag gör och ibland orkar jag inte.

Jag älskar mig själv, även om jag för det mesta är en ganska knasig och komplicerad filur. Eller kanske just därför. Jag tycker om den person jag har utvecklats till och jag slipar ständigt på mig själv.

Förhållande med mig själv? Nej, tack. Jag skulle inte finna ro med att ha ett förhållande med någon som jag vet exakt hur den tänker, oavsett om denne någon är jag, du eller någon annan. Jag oroar mig alldeles för mkt för att kunna hantera så mkt information. Däremot skulle jag kunna tänka mig att ha ett förhållande med någon som påminner om mig. Faktum är att de killar jag dras till är väldigt lika mig på mga vis och oftast handlar det om att de är mångsidiga, intellektuella, ganska udda i normativa sammanhang och normala i udda sammanhang, sociala kameleonter, utåtriktade, har ett stort intresse för musik, film och litteratur, klädmedvetna, kreativa, djupa och ytliga, självkritiska och med en ganska jobbig uppväxt. Och första gången jag träffade killen jag dejtar nu, slogs jag av tanken "åh, en manlig variant av mig". Så helt illa kan jag nog inte tycka om mig själv. ;)

Hehe, intressant fråga. Jag älskar mig själv och trivs bra med mig, eftersom jag uppfyller mina egna krav ;) Men att vara tillsammans med mig måste vara totalt hopplöst. Jag har enorma och föränderliga krav på en partner och förundras ofta över att de stannar kvar. Tveksamt om jag skulle orka med en kille som var som mig. Däremot vill jag gärna ha en kille som är lika aktiv som mig.

Om jag älskar mig själv? Absolut.

Men jag skulle aldrig vilja ha mig själv som partner=)