Från sambo till särbo?
Har du och din partner gått från att vara sambos till att bli särbos? Varför? Hur gick det mellan er?
Efter många om och men känns det som att det är vad jag och min sambo behöver. Vi har varit inne på det förr, främst från min sida, och efter dagens bråk känns det som ännu en anledning att bli det. Jag älskar honom mest av allt och vill verkligen inte förlora honom men som det är nu är det nästan redan kört. Det är lite som att vi klamrar oss fast vid halmstrån får jag känslan av. Vi vill prova en sista lösning helt enkelt. Berätta snälla ni om era erfarenheter av sambo till särbo. Jag är fullkomligt livrädd över att ta det här steget.
Jag går i samma funderingar. Allt var mycket bättre och enklare då man bodde isär.
Jag bodde 3 månader hos min kille sommaren innan jag tod studenten, och sen flyttade jag hem igen tills skolan började. Närmast sambo - särbo jag kommit och det var inte alls kul. Vi blev äkta sambos 1 april 2007 och jag skulle aldrig vilja flytta från honom, älskar sambolivet :)
Men det kan vara värt ett försök att flytta isär om det knakar i fogarna. Jag tror det är så att vissa passar att leva som sambo och andra passar bättre som särbo :)
Första natten som sambo
jag och min kille flyttade isär för att vi dödade föhållandet, han ville alltid hitta på grejer utan mej och jag ville alltid vara mer med honom så vi grälade praktiskt taget varenda dag. 5 månader fungerade vårat samboförhållande innan det gick åt helvete och efter sju månader som sambos valde jag att flytta ifrån honom. Det finns planer att när vi båda kommit fram till vad vi vill göra att vi kan flytta ihop igen.. Jag vill helst se att min kille börjar prioritera mej och mina intressen och lägga ner mer tid på mej än att jag måste flytta ut jämt för att han ska ha killkompisar här
En del passar inte som sambo utan fungerar bättre som särbo. Har en god vän som varit det i nästan 20 år. De syns varannan vecka, men ringer varje dag. Det är nästan 10 mil emellan dem. Fungerar perfekt för dem. De provade många år som sambo och det slutade med att båda flyttade.
Så vi människor är olika, bara att testa och se hur det är.
Väl mött, Tatsja
Du tittar väl in på Fotboll iFokus?
Jag är ung, vi va unga, jag vet..
Men!
Han flyttade ner till mig, blott 17 år gamla, för att gå i skola nere i min hemort. Jag var anledningen till att han flyttade ner. Att just den linjen fanns på denna skola var baa ett +. Vi bodde i samma rum hos mina föräldrar, gick på samma skola. Vi tröttnade på varann, verkligen! Vi hade det bra och så, men det blev för mkt av det goda.
Han valde att flytta tillbaka (30 mil) till sina föräldrar. Veckan efter gjorde vi "slut". Efter 4 veckor blev det vi igen. Ödet sa, enligt mig, att det var som bestämt att det skulle vara vi. Vi har nu distansförhållande på 30 mil. Som fakitiskt fungerar bra!
Vi resonerar så här;
Det går om båda vill!
Starta ny diskussion