Alla får lov att tycka synd om sig själv ibland :)
Kommer inte på mycket mer att skriva än att du kommer hitta en partner du med. Ibland går det lång tid mellan förhållandena och ibland går det snabbt.

Tar det lång tid tror jag det finns en mening med det. Att känna att man klarar sig bra själv.
För det gör man!

Kan bara hålla med dig, tigress. Känner exakt samma sak just nu

Och jag känner alldeles tvärt imot. Varför ska man behöva sträva efter en kille, kan man inte må bra själv så är det väl något som är fel?:)  Jag har visserligen med haft dem tankarna, klart man tycker synd om sig själv ibland.

Men nu mera tycker jag de är förbaskat skönt att vara ensam och inte ha några som helst krav på mig från en partner. Jag får göra vad jag vill, när jag vill. Jag mår riktigt bra av att veta att jag klarar mig alldeles utmärkt själv. Fått starkare självförtroende och självkänsla av att få rå om mig själv och bygga upp mig själv.

De enda jag saknar från och till, det är just närheten till någon. Att bara få en kram eller lite mys i sängen. Men å andra sidan så hatar jag att vakna upp med någon bredvid mig, då måste man ju gå efter deras tider och fixa och hålla på när jag vill ha de tyst och gå i min egen takt på morgonen. Så då ändrar jag tillbaks till min första tanke igen:P De är GÖTT att vara singel!

Fast de allra bästa var minsan när en vän kom hit en vecka. Inga krav som förhållanden pressar en till utan bara skoj. Och hon lät mig ligga och sova så länge jag ville:P Och gav mig ändå sällskap framför tvn osv.

nej, du har så rätt tigress, livet är inte lätt! man får väl bara försöka uthärda och göra det så bra det bara går. :)

nej, du har så rätt tigress, livet är inte lätt! man får väl bara försöka uthärda och göra det så bra det bara går. :)

Tack alla för alla värmande ord :-). Det känns lite bättre idag och jag har ingen direkt brådska att hitta nån ny, efter ett förhållande på 9 år varav 4 som gift är det nog bara bra att vara singel ett tag precis som LisetteS säger.

Men det är lite skrämmande - att ta tag i det här med den sociala biten och komma ut lite mer - det är svårt men går så sakteliga bättre

Vet att första julen var hemsk. Nu, efter 9 år som ensam, är det skönt.

Vi var tillsammans nästan 30 år och gifta 25 år. Har varit ensam i 9 år nu.

Ta vara på de små stunderna, så ska du se att det blir bättre.

Sen är det ju så att man kan vara i ett förhållande och vara ensam ändå!!

#8 Jaa, och det är värre tycker jag. Har varit ensamstående i över 20 år nu och har inte förrän nu börjat fundera på tvåsamhet igen. Men det vill ju till att han kommer då, min riddare på sin vita springare!

#9 Det kan komma fortare än du anar! Han kanske redan finns i närheten fast du inte sett honom.

#10 Jaa, du har rätt. Det är lätt att bli "hemmablind".

Men, hur går man vidare efter ett relativt långt förhållande om man egentligen inte vill men det inte tycks finnas något alternativ? Blir en konstig nyårsafton iår!

#12 Blir en konstig för mig med. Utan exet som jag var tillsammans med i 4 år.

Hur man går vidare vet jag inte, antar att man bara gör det.

Det viktigaste är nog inte att sitta och tycka synd om sej själv.

Synd om mig själv vet jag inte om jag tycker åtminstonde inte just nu.  Men jag tror i och för sig inte att det är helt fel att göra det periodvis, bara man inte fastnar i det.

Nä visst är det så att livet inte alltid är lätt! Ibland är det skönt att vara ensam och bara rå om sig själv, men ibland vill man vara två.

Tror eg. inte någon människa för alltid vill vara ensam. Se ljust på framtiden och vem vet nästa nyår kanske du inte "tävlar" med regnet..

Man går vidare med att sätta den ena foten framför den andra. Så har jag gjort och det fungerar bra

2 månader har det nästan gått sen jag skrev inlägget härovan! och jag mår mycket bättre nu . Jag har kommit fram till att jag ska få mig själv att må bra, hitta en bra balans i livet på mina villkor och uppnå vissa mål i år, sedan kanske killar kan komma på fråga nån gång . Jag tror faktiskt inte jag har suttit och tyckt synd om mig själv på ett bra tag! . Hur mår ni andra singlar?

Jag mår inte så bra. Vissa dagar går bra andra faller jag igen.,

Jag mår som vanligt bra. Fast inget är så bra att det inte kunnat vara bättre! Jag är ju veteran vad gäller singelliv. Har varit ensamstående i över 20 år och har vant mig och är ganska bekväm. Det är klart att det varit någon ibland så där ni vet, men inget längre förhållande (man är ju inte mer än människa)!

Jag tror att det är viktigt att bearbeta och göra bokslut på det förhållande man lämnat innan man går vidare. Man behöver ju inte vänta så länge som jag gjort men vad gör man när HAN aldrig dyker upp?!

Det är bara att kämpa på Tigress och alla andra. Känner ni vad man växer som människa när man märker att man klarar av saker och ting som man tog för givet att ens partner fixade förut och som man aldrig ens hade en tanke på att göra själv.

Jag har en kompis som inte ens trodde sig kunna byta säkring i proppskåpet medan hon var gift. Gissa vad hon var stolt när hon fixat den till synes enkla grejen.

jag har varit singel i snart 3 år o jag e så himla trött på det nu.. man känner sig som femte hjulet i parmiddagar o alla håller på o försöker para ihop en med alla killar..o alla killar tror att man e nån sorts tafsdocka.. o säger man ge fan i mig så glor de på en o säger men kom igen du e ju singel..vi kan ju ha lite kul..grrr. bara för man e singel betyder det inte att man e alla kåtas killar egendom, man vill inte bli ihop parad med alla o man vill absolut inte få den där medlidsamma blicken o orden du ska se att du oxå hittar nån..

#21 Så du blir bjuden på parmiddagar iallafall!? Det har aldrig hänt mig under alla dessa år. Inte någon av mina väninnor har det heller. Däremot så känner jag män som är singel och dom blir bjudna på parmiddagar! Jag har min egen teori om varför det är på det här sättet och det är att för det mesta så ordnas de flesta middagar av kvinnorna och självklart är det dom som funderar ut (i stora drag) vilka som ska bli bjudna. Och varför bjuda in en massa singelkvinnor som i mångas ögon bara är ute efter deras män. Ju färre Kvinnor på kalaset, desto mer uppmärksamhet får damerna (värdinnan). Däremot att bjuda in singelmän så är ju chansen stor att få mer uppmärksamhet från fler män.

Jodu…visst är det tufft…har varit singel i två år nu…med ett kortare avbrott förra sommaren…..det blir ju lätt att man lever för ungarna istället…jag har inget recept på hur man ska komma igenom den första tiden heller…själv jobbade jag r*ven av mig….

Håller på att försöka förstå att det är slut! Men min hjärna vill inte riktigt greppa det än. Det får ta sin tid! Har min julledighet nu som först och vad 17 ska jag göra med den? Ingen aning! Orkar inte gråta mer….