Stampa foten i golvet och peka på konkreta saker som gör dig irriteat!

Jag har försökt…
Tro mig. Men han fattar ju ingenting

Har du läst  Män är från Mars, kvinnor är från Venus av John Gray? Det är en bra bok där författaren bl.a. förklarar att män och Kvinnor inte talar samma språk.

Han menar att mannen tolkar inte det du säger på samma sätt som du som är kvinna. Jag har läst den och fick många aha-upplevelser och många skratt.

Läs den så kanske du bättre förstår varför han inte fattar nånting.

Vi som är Kvinnor är ju dom listiga så läs den och lär dig hans språk.

(Han borde också läsa den.)

Livet har lärt mig en sak: Man kan aldrig tala om för  en annan människa att dom ska vara/göra/säga på ett speciellt sätt men man kan förändra sig själv och därigenom få till en förändring hos andra.

Lycka till! 

Vad är det exakt som du stör dig på? Formulera svaren för dig själv och skriv ner dem:

Saker jag irriterar mig på är:

*…
*…
*…

Varför irriterar dessa saker mig?

Vad kan jag själv göra åt det?

Börja varje mening med något bra om honom, så fångar du hans uppmärksamhet. Om du börjar med något dåligt har han hunnit stänga av innan du kommit till 3:e ordet.
Lite långsökt men jag ska lägga mig snart…
-Vad bra att du lägger dina svettiga strumpor på golvet och inte i sängen, du är världsbäst om de hamnar i tvättkorgen.
Ha alltid ett leende på läpparna när du talar till honom, då förstår han inte att du skällt på honom förän långt senare, det tar en stund för hjärnan att bearbeta det du sagt eftersom det inte stämmer med ditt trevliga leende.

Susanne

upps fel tråd:)

haha bra tips : ) .

Men dock tror jag inte att det funkar på denna mamma gris.
Jag är så arg på honom så det finns inte..
Försöker att inte vara det, men det går inge bra

Varför slösa din energi på honom då? plocka bara upp dina egna grejer och låt hans ligga?

Nej allstå.. han är duktig på hemma fronten.
Förutom att tala om VIKTIGA saker för mig, glömma och tala om andra saker och framförallt. GLÖMMER viktiga möten, post, och annat som är MITT ! IDIOT!

SEN ! När han ska göra något, då ska han stå och stampa på samma ställe och vela i tre kvart.

Nu fattar inte jag. Glömmer han möten som du ska ha? Med andra än med honom då lr?

Om det är möten du ska ha så måste du väl komma ihåg dom själv?! Men jag kanske fattade fel.

Jag kan inte låta bli att reflektera över att du kallar din kille/man, för IDIOT!

Varför är du tillsammans med honom om du tycker så illa om honom? Han kan väl inte vara något att slösa en massa energi på?

Jag förmodar att du älskade honom en gång i tiden och från det till det läge du är i, idag, att du kallar honom för så "fula" saker, har det gått för långt. Lämna honom om du känner att han bara är en idiot för dig.

Det är bådas möte, MEN även mina då han lagt bort mina brev.
Så jag måste leta som en tok för att hitta dom.

Jag kommer ihåg mina egna möten gott och väl..

För att jag i detta skedde är så extremt arg på honom och besviken över visa saker. Inte bara detta.
Det går inte att förklara i ord.

Klart jag älskar honom, annars hade jag inte bott med honom :O

Fast, det är väl din uppgift att se efter din egen post, och om han nu har bort dem så får ni väl bestämma att han inte rör den? EN lapp på dörren kanske?

jag har vart bortrest i 2 veckor.
Annars tar jag hand om min egna post.

Res aldrig bort igen :))

Nä känns verkligen som att man måste stanna hemma för att det inte ska bli kaaaaaos !

haha, förlåt om jag lät otrevlig. Lite svårt att veta vad man talar om om man inte har någonting konkret :)
För honom var de kanske inte lika viktigt, vad vet jag.

Nä men han säger verkligen inget.
Han är tyst som en liten myra.
Åh så frågar man honom saker, då säger han iallafall inget.
GAAH ! kan lika gärna prata med mig själv.

Då får man iaf de svaren man vill höra :))

Nu säger jag inte att killar är hundar, men tänk "hund" :/ hoppas ingen kille tar åt sej här nu^^ hehe

Men tex. Killen har ställt in disken lite slarvigt och glömt starta den. istället för att bli arg för att han slarvat och glömt starta den så gör du tvärt om, beröm han för att han satte in disken, men lägg till i slutet att han glömde starta den. börjar man skälla på han så kommer han inte fixa disken alls efter det.

#18 - mmm… verkligen !

#19 - Jo men ska jag beröma honom för att han gjort så jag missat möte med arbetsförmedlingen, läkartider jag väntat på länge och massa annat ?

För när jag var borta så pratade jag med honom och frågade om jag fått någon post. Då sa han räkningar, okej sa jag.
Han sa ingenting om mina läkar brev eller något.
Fast han öppnat dom. Åh ja han får öppna sådan post om jag är bortrest.

uss de e träligt när man stör sig på småsaker!
jag gör de i perioder! uss uss :(

mmm super jobbigt, sen när han inte fattar ;p

grabbar e lite trögtänkta ibland :D haha ;)

äh förstår inte varför man ska behandla killar som förståndshandikappade småbarn? vad är problemet med meningen: lägg din smutstvätt I tvättkorgen! min tvååring förstår den meingen helt utan problem! men för vissa så får man verkligen peka och tala med STORA bokstäver för att de ska fatta o sen gnäller de över att vi tjatar på dem=)  gör vad du ska så slipper jag tjata är mitt standardsvar=)

#24 Har du en tvååring?

Om någon skulle behandla mig som en "hund" så skulle jag göra precis tvärt om av ren princip.

#25 nja skrev fel=) de är en tvååring jag brukar ta hand om så hon slipper gå på dagis när mamman jobbar. skulle ha stått väns tvååring=)

# 26, och är mogen därefter.

Susanne

#28 Är det moget att behandla en människa som en hund då, dvs att göra saker på komando utan att kunna resonera om saken som folk? ;)

Min erfarenhet är att människor beter sig som de förväntas betee sig. Om man talar till en människa som ett litet barn så kommer de också att handla därefter. Om man ska tänka att ens livspartner är lika mentalt begåvad som en hund/allternativt en 2 åring (en gris har tydligen ett intellekt som en 3 åring).

Visst är det viktigt med uppmuntran, men jag förstår inte varför man ska uppmuntra självklarhete? Då har man ju självmant tagit sig ann en "mamma roll" och den relationen tror enbart förstärker problematiken. När man lever i en relation så är man jämlikar!

En sak jag tänkt på när det kommer till matlagning etc, är att man ofta påpekar sin mans inkompetens inom området. Han kan inte, han vill inte, han vägrar etc. Jag tror jag börjar förstå lite varför :)
När han väl ställer sig vid spisen så står man gärna med ett vakande öga och obsercerar vad karln gör (behandlar honom som ett barn) och vid minsta misstag så tar man över och beklagar sig för att de inte gör saken på "rätt sätt". Men de är väl inte så konstigt, eftersom jag lagat mat varje dag i flera år och han har stekt pytt i panna och ägg på sin höjd, kan man då räkna med samma resultat?

Jag vill att min sambo ska lära sig matlagning, inte enbart för min egen bekvämlighetsskull utan för att det helt enkelt är ett steg mot hans självständighet. Om han inte kan laga mat så är han beroende utav på samma sätt som han var hos sin mamma och så är cirkeln igång igen. Och den där anklagande tonen som alltid kommer så snart de gör ett misslyckande, och gnället framför allt "att du inte ens kan göra… du är ju helt hopplös.." jag hade inte velat prova samma sak en gång till!

De är vuxna karlar, människor som kanske inte alltid prioriterar som deras partners vill. Det får vi helt enkelt leva med, eftersom det är likadant åt andra hållet också.

Jag förstår ditt dilemma och det kan verkligen vara väldigt irriterande när sådant händer.

Det som jag lärt mig är att det som vi irriterar oss på bara är en skugga av en del i oss som vi inte vill kännas vid. Kanske stör du dig på honom när han är egoistisk (nu tog jag bara ett exempel). Fråga dig då om du tillåter dig själv att vara egoistisk.

Kanske har du någon gång fått höra att det är fult att vara egoistisk. Då är det en del i dig som inte är tillåten, då blir den din skugga och det är därför som du ser den så tydligt hos din partner och den triggar igång dig bara för att du ska se att du inte har tillåtit den delen i dig.

Nu var ju detta med egoism bara ett förslag. Men så fort en människa triggar oss så ska vi fråga oss själva om vi tillåter det beteendet hos oss själva. Ofta är det något som blivit strängt förbjudet för oss och som vi inte vill kännas vid och då stoppar vi det så fint i "ryggsäcken" och gömmer det och när vi inte vill kännas vid det så kommer den saken att ständigt förfölja oss och vilja få oss att se det.

När vi ser och tillåter det i oss själva så blir vi inte längre irriterade. Då kan människor tex. då vara hur egoistiska som helst och det stör oss inte för då har vi tagit hand om vår egen egoistiska del och blivit vän med den.

Detta kan vara ett tips till dig. Istället för att låta hans beteenden fortsätta trigga dig så se på dom och vänd de till dig själv och se om du kan se om du själv bär på ett sånt beteende som du inte vill kännas vid.

Ett boktips om detta är "Krama din skugga" av Debbie Ford. En fantastisk bok!

Lycka till!

Jag är gott oh väl medveten om mina misstag oh vi pratar om mina, men inte hans

Helt riktigt så är det viktigt att han också tar ansvar för sin del i det hela. Du har gjort det och då behöver han också möta dig i det och ta sitt ansvar.

Det som jag skrev var bara ett tips som har funkat för mig.

Hoppas att det ordnar sig!

Tack

Detta kanske låter helt främmande för många men jag tror inte så mkt på att läsa in sig på köns-skillnaderna mellan Kvinnor och män. Jag tror det göder känslan av att man har rätt eller fel. Och det handlar ju inte om det..  verkar som att vi människor så gärna vill placera in svåra saker i fack för att vara effektiva men att vi behöver träna oss på att bli medvetna om detta så vi kan formulera våra känslor bättre. Kan det vara så att bakom våra till stor del socialt formade könsroller, -finns en djupare kärna som ifall vi blir medvetna om den kan överbrygga det här med kön lite iaf? kanske bara denna medvetenhet i var och en automatiskt skulle kunna göda en utvecklande kommunikation? det är vad som dyker upp i min skalle iaf…