ja du, jag vet hur det känns. Det är f-n inte lätt, men nånstans på vägen kommer du att hitta ljuset i tunneln. Men det kan ta tid, och man får ta tid på sig att sörja/vara ledsen, för man måste bearbeta det.

Vad man gör när man är ensam? finns mycket: Ät den mat du vill, gå ut när du vill, stanna ute hur länge man vill utan att behöva meddela/kolla om det är ok…, vara hur sur & grinig som helst när man har mens , var social och få annat att tänka på! Har du några andra singelkompisar?

Ja, jag har andra singelvänner, men jag känner mig så osocial. Jag vill inte ut och träffa folk. Det oroar mig. Jag vill inte bli en enstöring,

Har iof träffat vänner var och varannan dag sedan det tog slut, men ibland hamnar jag i svackor som idag. Det händer såfort jag är ensam!

jo, jag känner igen det, det kommer svackor och då får man tillåta sig att ha den svackan -men man måste se upp så att man inte fortsätter där. Internet är bra för det finns alltid nån att prata med, och då känns det lite lättare ibland.

Men man får ta en dag i taget och göra vad man känner för

Jag vet inte hur du har det. Kan inte säga att jag vet hur det är. Men jag tänker på dig.

Jag har varit med om så mycket "skit" som jag inte ens kan prata om. Vet bara med mig själv att om man är stark och orkar så går det över..

Kram.

nu vet jag inte hur du bor, men du har ingen kompis som kan bo med dig ett litet tag? eller om du kan bo hos någon, familjen? när vi separerade så bodde jag hos mina föräldrar ett tag och det var bra, jag var inte ensam, och jag pratade om det när jag orkade och dem lyssnade - det var många tårar under den perioden. Dem lät mig inte stanna hemma och vara ledsen, utan jag gick till jobbet och det räddade nog mig - jag hade nåt att fokusera på. Sen efter ett tag kom den där känslan att det var dags att gå vidare och hittade ett annat boende.

Tack bumbleboo!! Det är mycket som spelar in nu som inte varit framme på 7-9 år..

Tigress; jag har varit hos mina päron nu, den mesta av tiden. Men jag försöker nu att vara ensam. Har en lägenhet mars. Sen får jag nog flytta hem igen… lägenhetsmarknaden ser inte bra ut.

Det man gör är att man tar hand om sig själv. Man lägger mer tid på sig själv och sina intressen. Lagar nyttigare mat, rör på sig mera, läser de där böckerna man aldrig gjorde tidigare. Visst gråter man många kvällar då man ska sova, men det går över det med. Perioderna av asocialitet behövs för att man ska kunna läka ordentligt, det betyder inte att man är en enstöring för all och evig tid.

Jag trodde jag också var en sådan som inte kunde vara ensam. Kände mig så misslyckad. Grät mycket. Hade inga vänner där jag bodde i skogen. Men jag hade mina djur. De gjorde så att jag kunde sätta ena foten framför den andra. Jag var tvungen att gå upp på morgonen för utgång och hålla igång på dagarna. Min lägenhet har väl aldrig varit så skinande.

åren gick och nu är det 9 år. Ibland undrar jag var dessa år tagit vägen. Men det går. Än idag har jag svackor, men då sätter jag mig med en bok, mina frimärken eller handarbetar. Det hjälper. Även att skriva här inne är skönt.

Tänker på dig Hera. Sätt bara ena foten framför den andra, försök i alla fall. Sen är det så att minnerna som kommer är de ljusa. inte de mörka. Orsaken till att det gick som det gick. Idag kommer jag ihåg de mörka. Så jag känner det är skönt att vara av med honom. Vi var tillsammans i 30 år och gifta 25 .

Stå på dig och ta ett skönt skumbad, en god bok, fin musik och njut.

Kramiz

Hera, jag förstår dej. Första tiden vet man inte hur man ska klara sej ensam. Man tar sej inte för nånting vettigt knappt. Man går omkring som i en bubbla av overklighet.
Men det kommer att gå över. Det tar sin tid men låt det göra det. Du kommer att må bättre sedan.
Jobba, umgås med dina nära och kära. Låt dej läka.

Till slut inser du att det var ju inte så dumt att vara ensam ett tag. Och jag vet att du inte vill läsa detta nu men: Det finns fler fina pojkar där ute som är värda dej.

Men läk dej själv innan…..och du vet att vi finns här för dej.

Kram!

Tack tjejer. Ska försöka ta ena foten framför den andra.

jag håller med vad tidigare skrivit… allt känns overkligt och märkligt i den situationen, mitt sätt brukar va att få tiden att gå. hyra film, fördriva tiden. umgås med vänner om man känner för det, men helst vänner som vet om hur man mår. inte så att man behöver älta allt om och om igen och sitta och prata om det timme ut och timme in, men det tar bort en del press på att va socialt aktiv om de vet hur man mår. då kan de va okej att sitta helt tysta och kolla på film ihop en hel kväll liksom. och vara själv om det är det man vill. det ÄR okej att inte gå utanför dörren på flera dagar och bara ligga på soffan och kolla på film och äta skräpmat, det innebär högst troligt inte att du kommer att hamna där resten av livet. jag blir själv jättedålig på att äta när jag mår dåligt och försöker därför äta vad som helst, även om det inte är det bästa för mig. så försök släppa pressen på dig själv lite. du måste inte må bra, du måste inte va stark och tuff. du måste verkligen inte tycka det är okej att va singel just nu. du är inte mer än människa! kram!

Vad olika det är med separationer Jag va sprudlande glad när jag äntligen fick ut karln..hade då försökt i 10 år men han vägrade flytta ..5 år i celibat funkade till slut*L*

När jag sen blev själv så blev jag som en tonåring…dejtade masssor och städade när jag hade lust lagade mat när jag va hungrig etc etc..Efter ett par år va jag redo för ett nytt förhållande och där i är jag nu med en nätdejt*L*

Jag hoppas Hera att du hittar det du söker eller kommer vidare snabbt..Det rådet jag kan ge är sysselsättning och åter sysselsättning..kram

Förutom sysselsättning och att vara social är det nog också bra att bearbeta. Både själv och genom att prata med andra och så småningom kanske även med exet för att bli klokare och inte upprepa samma misstag/olyckliga mönster nästa gång. Framför allt bli mer medveten om sin egen roll, det är den man kan ändra på.  Då blir brottet inte bara smärtsamt utan lärorikt på ett positivt sätt .. en bit i en personlig utveckling.. som lyfter dig.

Du klarar dig, tro på dig själv bara!

Jag var alltid tvungen att ha någon så när hälvetet brast ut med mitt ex satt jag mig ner varför söker jag kärlek hos andra. Så jag sökte den på närmre håll.

Innom mig, kärleken att kunna älska mig själv. Visst finns det dagar och stunder då jag känner ren hopplöshet. Då gråter jag och äldsta katten slickar tårarna sen kramar jag om alla mina djur.

De har givit mig styrka om de många gånger drivr mig från vettet.

Lycka till!