En kvinna som är nöjd som singel, reaktion?
Jag ramlade in i det idag, jag träffade en kille på krogen flörtade och hade ganska kul tillsammans, utbytte telefonnr mm. Nu ett par veckor senare när vi är tillbaka efter julen så hörde han av sig, och är ju väldigt trevlig att prata med men inte mer än så. När nu frågan kom om jag var intresserad att träffas så var jag ärlig och skrev nej, jag har mycket annat planerat och är nöjd med mitt liv som det är idag. Jag har inte fått någon reaktion men jag reagerar själv på hur jag agerade.. Jag blir nästan chockad och undrar vad felet är med mig..För två år sedan hade jag kastat mig i desperation över närmaste person och vantrivdes som tusan med singel livet. Nu efter ett år med ett förhållande som bara klarade förälskelse fasen, och ett års singel liv så kan jag till och med chocka mig själv. Jag har inte behovet att skaffa mig kärlek längre, jag har inte desperationen. Det känns jätte fel då det har varit mitt naturliga sätt att ager under flera år. Har ni råkat ut för samma sak någon gång? När livet är bra som det är och insikten kommer när man inte ger samma respons till det som en gång i tiden var livsnödvändigt?
En period i mitt liv sa jag aldrig nej till en dejt, även om jag kände på mig att den killen inte var något för mig. Han kanske var gullig och trevlig, men inte mer än så. Jag tyckte det var så skönt när jag började säga nej. Då insåg jag att jag sa ja, inte för att jag verkligen ville det, utan för att jag ville vara killarna till lags, om du förstår hur jag menar. Men när jag väl kom till insikt om vad jag mår bra av, och vad jag behöver och vill ha - då började jag rata killar och stå upp för mig själv. Det tyckte jag var en störtskön känsla.
Varför ödsla tid och energi på en kille som man känner att man inte vill ha? Du skriver ju själv att han var trevlig att prata med, men inte mer än så.
Jag tror att det kanske är när man är tillfreds med att leva ensam med sig själv som man är verkligt redo för ett förhållande. Det gäller bara att det är rätt person som vill in i ens liv.
Jag var singel i tre år. På många sätt var det den bästa tiden i mitt liv. =)
Att vara i ett förhällande och att vara singel har ju båda sinna för och nackdelar, men ibland kanske det bara känns mycket skönare att få vara singel, att få vara en helt egen person och få kunna klara sig själv.
Tycker absolut inte att det är konstigt på något sätt.
Att du klarar dig som singel beror antingen på att du blivit mognare och vet att du faktiskt klarar dig utmärkt utan en partner och inte behöver söka bekräftelse från motsatta könet stup i kvarten. Det känns väl bra att vara så trygg i sig själv.
Jo visst men känslan att saker faktiskt ändrar sig gör mig helt förvånad. Är man bara 22 så har man inte hunnit reflektera särskilt mycket över livet ännu :)
Folk är olika, själv var jag väldigt nöjd med singellivet. Men när jag var 22 så träffade jag Gura och är väldigt nöjd med det också.
Trivs man så trivs man :)
Jo jag känner desamma. Hela livet är jag väl inte nöjd med ännu, men jag är nöjd med mig själv och med att vara singel. Har inget som helst behov av att försöka kasta mig in i något mera och jag vill inte dejta heller. Kommer det så kommer de, men jag tänker inte söka. För de känns alldeles utmärkt för min del att vara ensam med min hund.
Liss - Moderator @ Bodyart.iFokus ☆
Starta ny diskussion