Kan hon vara lycklig?
En lång historia så vi får väl se om ni hänger med.
Jag har en kompis, hon blir 25 i april, fick sitt första barn när hon var 17, nu har hon fyra stycken och det är samma pappa till alla. I våras/somras tog det slut mellan dom och det var något som varit på gång länge så jag tyckte det var lika bra, anser inte att man ska vara tillsammans bara för barnens skull.
Under sommaren har min vän då haft det lite jobbigt, vilket är fullt förståeligt. Exet har bråkat massa om barnen osv…
Men så en dag berättar hon om en kväll hon hade druckit jättemycket, tror det kan ha varit midsommar. Hon var full och kåt och hoppar i säng med en karl som kunde varit hennes pappa. En väldigt osnygg sådan till på köpet, hon berättar hur mycket hon skäms över detta och känner sig äcklad av sig själv. Kan tillägga här också att hon bor i en väldigt liten by och rykterna sprids på löpande eld. Av oförklarliga anledningar har det redan gått rykten om henne att hon snor andras karlar och får allt hon pekar på av soc, vilket inte stämmer.
Senare får jag höra att den här mannen är ju så himla snäll, han vill köpa en ny mobil till henne, dom hamnar i säng igen, nyktert.
I höstas flyttade dom ihop, nu är dom förlovade och idag damp det ner inbjudan till bröllop i sommar. Jag vet varken ut eller in, tror verkligen inte hon är lycklig med honom, hon förtjänar bättre!
Jag har inte kunnat prata med henne ordentligt sen innan dom flyttade ihop, av vilken anledning vet jag inte. Hon har bara inte haft tid att vara i stan… Helt plötsligt.
Jag förstår inte hur hon kan gifta sig med en karl som hon för några månader sedan äcklades av? Och jag vet inte om jag vill gå på bröllopet heller för jag kan inte glädjas åt det känns det som.
Jag vet inte om det finns någon här som kan komma med synpunkter eller råd för jag vet inte riktigt vad jag vill ha ut av tråden, behöver nog bara skriva av mig lite…
/Christine
Nu spekulerar jag á la freestyle.. Åldern behöver ju inte avgöra om de passar ihop eller är lyckliga, men att hon sade sig äcklas av honom och sedan kovänder låter underligt. Kanske sade hon sig vara äcklad för att "känna av" reaktionerna, då hon kanske känner att hon brutit mot normen, och att hon borde känna sig äcklad fastän hon inte var det?
Som sagt, jag spekulerar hejvildt. Jag har ju inte en aning om hur väl ni känner varandra, och andra småsaker som inte framgår av din berättelse, så jag kan ju knappast säga hur det är ;) Men jag skulle väl själv i din sits prata med vännen när tillfälle ges. Hur och vad man ska ta upp är svårare. Vänskap är underbart, men inte lätt alla gånger.
Paulina
Ja, forum är ju till för att det ska spekuleras på ;)
Jag tycker bara det känns underligt, vi brukar kunna ses ett par gånger i månaden iaf, men inte nu. Och nej, jag anser inte heller att åldern har någon betydelse, det finns fräscha 55-åringar. Men det här är en sån som absolut inte är det. Och när vi väl pratas vid lite kort på msn ibland så pratar hon aldrig om honom heller utan får ofta väldigt bråttom iväg då.
Jag vet inte, jag oroar mig för henne…
/Christine
Ja, jag förstår det, speciellt när det verkar ha gått så fort och att hon ändrat sitt beteende..
Paulina
Det enda du kan göra är att få ensamtid med henne. Det är enda sättet att få reda på hur det verkligen ligger till.
Jo, jag ska försöka få till det med henne… Nån dag…
/Christine

Hon ligger med en mindre fräsch karl på fyllan, gammal nog att vara hennes pappa. Egentligen inte så konstig om hon får ångest över det och kan känna sig äcklad.
Han kan vara bra även om han är gammal och ful, han kan lika gärna hålla henne mellan spis och vägg, med hjälp av knytnäven. Det vet du egentligen ingenting om, även om du kan ha dina aningar.
Finns det någon sanningshalt i skvallret? Eller är det något som man bara ska låta blåsa förbi? Socialen brukar sällan (eller snarare) aldrig ge folk allt dom pekar på. Det är möjligt att hon fått en del bidrag till t ex hemutrustning i samband med att hon flyttade ifrån sin man. Hon snor andras karlar, samtidigt som hon står i begrepp att gifta sig.
Har hon hamnat i ett skitförhållande se till att du finns kvar för henne, om eller när hon behöver gå.
#6 - Nej, det är just det jag är så orolig för, om han har någon hållhake på henne så det är därför hon inte har tid att ses längre. Och det är också en anledning till att jag verkligen vill träffa henne ordentligt och prata ut.
Jag anser inte att det ligger någon sanning i skvallret. Den här karln hade gjort slut med sin tant ett bra tag innan dom hamnade i säng. Och hon har haft tur med soc skulle jag säga, men absolut inte fått allt, för då skulle dom inte erbjuda henne en tvåa som hon och fyra ungar ska dela på, och dom skulle ha godkänt när hon bad om avlastning med barnen eftersom exet inte vill hjälpa till. Men som sagt, liten by och dom gör en höna av en fjäder…
Jag kommer absolut finnas kvar för henne oavsett vad som händer, men jag vill förstå vad som händer i hennes liv just nu också.
/Christine

Känner tyvärr igen det där. även om jag naturligtvis inte kan veta anledningen till att din kompis gjort dom val hon gjort.
För att göra en lång historia kort så var min kompis ihop i många år med sin första pojkvän som behandlade henne som skit rent ut sagt. Efter gymnasiet fick hon nåt ryck och dumpade honom och blommade verkligen upp. Fick många nya vänner och gjorde allt hon ville när hon ville. Mot våren blev hon tyvärr "kär", vilket i hennes värld betyder att man träffar nån som inte är allt för jävlig för att slippen "den stora ensamheten". nu sitter hon hemma hela dagarna och har inte kvar en enda av sina vänner. Allt hon gör görs ihop med pojkvännen och gillar han inte nåt hon gör så slutar hon med det.
Är nog tyvärr så att vissa människor är livrädda för att vara ensamma. Hon var ju väldigt ung när hon bildade familj och jag kan till viss del förstå att det är skrämmande att inte ha nån att förlita sig till, oavsett hur opålitlig personen i fråga än är. För dessa människor är trygghet viktigare än lycka, eller så tror dom inte att dom kan få/förtjänar lycka.
Jag har tyvärr inte orken att behålla kontakten med en vän som bara tar och aldrig ger tillbaka men hoppas verkigen att du har det för en äkta vän kan vara det som gör skillnad för henne den dagen hon behöver ett sådant stöd, vare sig hon stannar hos den här mannen eller inte.
Hoppas att allt löser sig till det bästa för er :)

Trygghet, eller någon som hjälper till att betala räkningarna och se till att det finns mat på bordet…:(
Jag säger som jag brukar säga; Man vet aldrig någonting om andras förhållanden.
Det är så vanligt att folk spekulerar och tror så mycket, men sällan stämmer det. Av ren erfarenhet så har jag slutet med det. Om du är rädd för hennes psykiska hälsa (att hon är pressad, känner sig ensam eller fattig m.m) så prata med henne ensam direkt. Kan hon inte komma till stan, åk till henne då! Det är väl bara att köra dit med en sockerkaka och våldsgästa.
Hon går ju i skolan i stan varje dag, så nu ska jag försöka om jag kan snoka rätt på när hon slutar och sen haffa henne där nån dag.
Och EmmaL, det stämmer jäkligt bra, man vet verkligen ingenting om andras förhållanden. Men jag vill iaf veta om hon har det bra :)
/Christine

de enda du kan göra är att fråga henne rakt ut o hoppas att du får ett ärligt svar tillbaka.
hon kanske har de jättebra o trivs med kärleken, o har hon dessutom 4 barn så förstår jag att hon inte har mycket tid över! och är man fortfarande nykär så vill man bara sitta med kärleken o mysa på lugna stunder!
men å andra sidan så kan han vara en riktig psykopat som har fått nån form av grepp runt henne och hennes barn, de vet man inte heller.
de farliga med att spekulera är att man på sätt o vis skaffar sig en åsikt innan man ver hur de ligger till. så hoppa på henne o fråga lite försynt, är han en bra man så kommer hon att kvittra om honom friviiligt
är han inte bra för henne så kommer du antagligen inte få några raka svar, eller så kommer hon försöka ursäkta honom på alla möjliga vis.
Qui dormit, non peccat
Jag tycker det är schysst att du bryr dig och vill att hon skall må bra. Hon borde bli glad om du ringer och undrar hur hon mår, ni ses ju nästintill aldrig nu mer.
Min bästa (enda?) vännina var en gång orolig över mig och min vikt. Vi hade inte träffats på ett tag och jag hade visst gått ner lite sen sist. Hon sa inget då, men sen på natten fick jag ett sms av henne. Hon kunde inte sova eftersom hon var orolig för mig. Jag tyckte det var så rörande och grät till och med en skvätt, sen lydde jag hennes råd: införskaffade vitaminer (som jag aldrig tog men det är ju en annan sak) och började äta "bättre". Slutsats: Det är skönt att veta att man har vänner som verkligen bryr sig
#10 Du har så rätt