Många andra andvänder ju detta till att skriva av sig, så då gör jag det oxå, för just nu är det så mycket så jag exploderar.

Jag och min kära kompis (nämner inga namn) har en ganska när relation, och försöker ställa upp på varandra och dessutom så är våra pojkvänner bästa vänner och umgås jämt. Men så fort vi ska hitta på något hemma hos oss så har dom undanflykter eller så försöker dom få det överstökat så snabbt som möjligt för att få komma härifrån, vi ska alltid vara hemma hos dom! Jag är väldigt hemtam, så ni kan ju tänka er hur kul jag tycker att detta är.

Idag va jag med henne ner till hästen, hjälpte till och så. Sedan va det tänkt att vi skulle åka hem till mor för att hämta min hund, senare hem till mig för att plocka ur saker i bilen som jag och min pojkvän hade handlat tidigare idag, pusta ut och sedan åka ner till henne för att laga pizza tills karlarna kom hem.

Men när jag va hemma hos mor och sjöng singstar så ville far att jag skulle gå ut och hämta hunden, och eftersom jag sjöng ihop med henne så bad jag min syster att hämta honom, och som vanligt när jag ber någon i min familj om något så säger dom "nej!".

Så jag fick typ tokdamp, det rann över helt enkelt, la ifrån mig micken, satte på mig skona, smällde igen dörren, hämtade hunden och när jag kom in så sa jag att hon och min syster kunde spela istället, men min syster vägrade, och så kom mor och frågade vad det va frågan om; och då berättade jag att jag är trött på denna familj, att jag alltid ska vara snäll och göra saker, låna ut saker, men att det aldrig behöver vara tvärt om. Orkade inte tjaffsa, så jag sa åt kompisen att vi skulle åka, tog min hund och henne och stack.

När vi går ut till bilen "Ööhh, skulle du kunna skjutsa hem mig? Jag skulle behöva ta in lite ved och så innan vi ska baka pizza". Och jag är ju alltid snäll och säger ja, även fast det blir världens omväg och att plocka in de påsar jag hade i baksätet och vila 10 min innan vi åkte ner till henne gick ju tydligen inte att vänta på.

Så där har vi det igen, jag ska alltid vara hemma hos henne, men vi ska och kan aldrig vara hemma hos mig.

Är bara så otroligt trött, utpumpad, frustrerad och jävlit irriterad på detta jävla tagande, men att jag aldrig får tillbaka något.

Jag ska låna ut, uträtta ärenden, ge, ägna tid, göra saker jag inte vill igentligen, kolla på deras hobby trotts att jag inte är ett dugg intresserad, skjutsa och ja, you name it! Får man någonsinn tillbaka något? Knappast. Är bara så trött.

Hoppas att det var någon som orkade läsa, jag skulle kunna hålla på i timtal och rabbla upp saker runt ikring mig som jag är trött på, men orkar inte det heller!