Den karln du träffat verkar vara allt du inte vill ha. Kan han inte träffa dej på 6 månader för ekonomiska bekymmer?! hmm jag tycker inte att de låter vettigt alls! vill man inte dela det mesta med den man älskar, även bekymmer?

Mitt råd är att leta vidare, du vekar störa dej en del på honom.

Jag har börjat störa mej på honom nu när han gör så här. Jag vill ju vara delaktig i problemen med. Vad är det för vits med ett förhållande annars? Jag vet vad min hjärna säger mej..men hjärtat måste vara med också.

Om jag hade varit i din sits så hade jag packat mitt pick och pack och sagt att han skulle höra av sig när han var beredd att satsa på relationen. Du är vänlig och erbjuder din hjälp som han avböjer, och sedan har han mage att gnälla om sin ångest inför dig. Du ville ju underlätta för honom och hjälpa honom så gott du kunde? Och vem har sagt att detta är över om ett halvår? Hur kommer du må om ett halvår när all din energi kommer gå åt att laga honom och du aldrig får den bekräftelse som du själv förtjänar?

Det finns fortfarande bättre karlar där ute. Vänta på en utav dem och låt dessa destruktiva småsillar simma runt i sin lilla insjö :P

Ja MimmieM. Det är sant det du säger. Vad jag än säger eller gör för honom så räcker det inte. Han ligger hemma i självömkan. Oavsett problem så tycker jag man kan engagera sej i ett förhållande ändå. Om det finns känslor. Han stöttar inte mej när jag har det tufft, vilket jag haft nu ett tag. Jag börjar berätta för honom om mina bekymmer. Men då halkar han alltid in på sitt elände. Jag förstår att han mår skit, men sitta här och vänta vete 17 om jag har lust med. Jag behöver ju också bli bekräftad. Inte bara han.

Han är egocentrisk. Du är en stark människa, jag tror han behöver dig mer än du behöver honom faktiskt.

Hahahah MimmieM. Så sant som det är sagt. För tänker jag efter nu sista veckan så har jag egentligen inte saknat honom. Kan inte han ge något så tappar man ju sina egna känslor för karlen. Men sen funderar man ju på om det kan bli sådär bra igen. Som vi hade det i början. För det var verkligen nåt mellan oss. Det slog gnistor.

Han kanske har två sidor :) Antingen är allting toppen, solsken och konfetti eller så är allting katastrof och ångesten och deperitionen är ett faktum.

Jag tycker bara inte det ser ut att vara en så bra start på ett förhållande i det läget där ni är just nu. Det kanske kommer komma dit igen, men.. så snart någonting kommer i vägen för hans lycka så kommer du få finnas där för honom och hålla honom ovanför ytan.

Ja så känner jag med. Att det blir jag som kommer att få dra hela lasset vid eventuella problem. Att man inte själv får nåt stöd när det krisar.
Hör inte jag av mej nu så gör han knappt det heller. Har inte hört av honom sedan igår eftermiddag. Jag ska heller inte höra av mej nu utan låta saken bero. Sedan ska jag nog säga åt han det du skrev. Att han kan höra av sej när han är redo för ett seriöst förhållande. För jag vill inte sitta och vänta här på honom.

Du är så klok ^^

Men det låter som de tankarna redan fanns hos dig sedan innan.

Ja det gjorde det. Men jag behövde nog pushas på lite. Tack MimmieM.

Vassego goa Mia

Ni ska inte ses på sex månader pga hans ekonomiska problem? Ska han sitta inne eller…?

hahaha parsley! Det ska han inte. Han har inte typ sagt att det tar 6 månader. Men en jäkla lång tid iallafall.
Jag ska bara vara som en vän till honom nu. Tänker inte lägga ner nån energi på han.
Kan man inte ge nåt även om man får problem så tycker jag att då ska han vara ensam.

Tycker att du gör rätt. Visst kan man förklara sig att man har det tufft för tillfället och att man kanske inte är lika uppåt som man brukar vara, men hade han vart redo för ett riktigt förhållande så hade väl det gjort att de största sjoken av tunga moln farit all världens väg. Man blir ju glad av att träffa den man tycker om, iaf verkar de flesta människor fungera så.

#14. Han säger att han inte vill ha några spöken med sej in i ett förhållande. Men vadå? Problem kan ju alltid dyka upp. Ska vi snacka om spöken så kan vi ta upp hans gamla ex som jävlas.

#14 Är det samma kille du berättat om som hade nån annan tjej efter sig som pratade skit om dig?

Min känsla är  att han vill bryta med dig men har inte stake nog att säga som det är*L* Som du själv antyder så kan man få problem hela livet ska man då brejka med sin partner varje gång…Han är nog inte riktigt ärlig här*L*

Jag skulle inte orka med en sån här strulpelle*L*

kram

Ja abbis. Det är samma karl.
Vi hade den diskussion här ikväll. Han tycker verkligen om mej och vill träffa mej. Men mår skit nu med hans ekonomi.

Jag hade med en tanke om att han inte är riktigt ärlig emot mej. Har bett han säga rent ut om han inte vill. Har gett han många chanser men han har inte tagit de. Isåfall är han jordens fegaste karl om han inte tar chansen när jag gett han den.
Jag går vidare. Kommer han sen och vill träffas kanske inte jag är ledig längre.

Jag skulle nog säga : Tack å Hej!

Han verkar ju inte orka med sej själv ens, Bättre att vara ensam än i ett förhållande och ändå vara ensam!

Lycka till, kram

Jag skrev till honom att jag vill ha en stabil karl. Frågade även honom om vi hade hunnit längre och han hade fått problem igen, om han skulle putta undan mej då också. Fick inget svar på det.
När det tydligen blev för jobbigt så skulle han helt plötsligt logga ut från sajten vi skrev på.
Jag vill kunna diskutera saken med honom men han tycks inte orka.

Tycker valet är enkelt!

Joooo…man kan tycka det. Men vi hade verkligen känslor för varandra. Det nästan sprakade emellan oss. Sen kom detta.
Så man funderar ju på om man kan få samma känsla igen sen. När han rett ut allt. Om jag finns kvar då för honom…..

Det är väll det som är grejen : Det här fantastiska sprakandet! Det förstörs lite av såna här strul. Man kan knycka på nacken och fortsätta. Men nåt visst dör. Nåt som man aldrig kan bygga upp igen.  Sen kanske det kommer mera, annat : orkar man stå pall då? Du kan ju ochså ta lite timeout å fundera lite…

Ja Mammzing. Det där fina är bort. Det där sköra. Kanske att man testar senare och ser om den går att laga på nåt sätt. Men ibland vill jag bara strunta i honom. Så lätt med att bara kasta in handduken och inte ens ge det en andra chans.
Men jag tänker ju inte vänta på den chansen i all evighet. Det finns ju gränser även där.

Har haft och har delvis lite av din problematik. Kommit på att jag bara har ett liv och att även jag måste må bra. Har väll blivit trött på att vara den barmhärtiga samariten i vissa lägen. Livet har så mycket att ge. Men det som är rätt för mej kanske inte passar dej!

Jag håller med dej Mammzing. Man har bara ett liv. Och varför ska jag stötta honom när han inte ens vill ta emot min hjälp? Han stöttar ju inte mej när jag mår dåligt. Och frågan är om han kommer att göra det när han inte har problem längre.
Jag ser det som så här: Att även om man har problem med något tungt så ska man väl ändå kunna umgås med den man säger sej tycka om. Eller hur?

Har det verkligen sprakat så mycket för honom då när han kan bryta så här lätt? Herregud problem har väl alla människor mer eller mindre.Om han nu träffat sitt liv kärlek så borde han väl vara överlyckligt men icke sa nicke*L*alltså har han spelat teater för dig! Gå vidare!!!

Endel människor kräver konstant stöttning. Finns både killar och tjejer. Oavsett vad som händer så är det alltid dom det är synd om. Sen finns det dom som inte har några som helst problem utan det är fel på alla andra. Sista typen råkade jag ut för. Nu efter 1 1/2 år har jag fått tillbaka självkänslan och livslusten mycket tack vare en särbo som stöttat mej. Och jag stöttar honom. Men visst krisar det mellen oss ibland. Men kramar, pussar, närhet och beröring finns där oavsett vilka kriser vi har.

Det är ju det som räknas i ett förhållande att man ska kunna stötta varandra vad som än händer.
Men här verkar det vara mest synd om honom jämt. Han har det jobbigast osv.
Jag har bestämt mej längst in i min själ. Det känner jag. Har ingen lust att ödsla tid på en som inte kan ge något.
Han orkar ju sitta på MSN och skriva med andra verkar det som. Så varför skulle han inte orka träffa mej då?

Mjeee. En fegis är vad han är.

Följ då din innersta själ : Gå vidare så du kan få ro!

jag tycker att du gör rätt i att gå vidare. för han verkar inte förtjäna dig, du vill hjälpa han men han vill inte ens ses. och som du säger han har tid att sitta vid msn men inte att träffa dig. det finns alltid tid om man bara vill. han verkar då inte vara nån som är bra för dig. hoppas du hittar någon bättre :)

bor ni långt från varandra eller riskerar du att springa på honom?

12 mil emellan. Så att springa på varandra är nästan omöjligt.

Lika skönt det kanske :) Iaf om man ska undvika att beblanda sig med varandra genom bekanta och höra ryktesvägen vad som föresgår hos den andre parten. Det är bland de bästa med distansförhållanden, sådär i efterhand ;)

Jadu, kärlek är ju inte lätt. Att han knuffar bort dig när han själv har problem låter inte som ett bra tecken, för grunden i ett förhållande är ju att stötta varandra och att kunna diskutera saker.

Jag kan inte tala om för dig vad du ska göra, men jag kan ge dig rådet att följa ditt hjärta och lyssna till vad de vill.