jag letade inte alls efter kille utan jag ville satsa på mej själv och mina studier när jag blev tillsammans med min kille

Jag letade inte. Det var han som satte sig där bredvid mig en krogkväll jag inte var upplagd för att ragga för fem öre. Sen blev det som det blev :)

Jag skulle gå ut en kväll med en kille. Han skulle bara hem och duscha först så jag följde med och där var killen han delade lägenhet med. Det sa bara PANG.

Jag letade inte. Men han försökte gång på ¨gång till jag gav det en chans

Den fann mej när jag absolut inte ville ha nån kille ;)… men det vart ju ganska bra så jag e glad att jag gav efter…

Han fann mig, då jag hade letat, men precis gett upp hoppet totalt om att "det finns någon för mig med"… :-)

Jag ville absolut inte ha en pojkvän. Jag trodde inte på kärleken överhuvudtaget och tanken på att ha en partner fick mig att må illa.
Men tji fick jag. Vi träffades av en slump, jag trodde aldrig jag skulle se han igen efter den kvällen, men han hade andra planer.
Vi blev tillsammans, och det gnäller jag då inte över idag!

Jag brukar snarare bli hittad, än vara den som hittar, eller ens letar. Faktiskt så har nog ingen av mina förhållanden varit sådana där jag letat efter någon. Däremot har jag ju letat under vissa perioder i mitt liv, utan att finna. Så för mig funkar det uppenbarligen bäst att inte leta.

jag letade inte efter kärleken, jag började i en ny klass o där var han=)

hade kille då, men gjorde allt för att komma undan den killen pga diverse anledningar, det sista jag ville ha var en ny kille då.. hade lite avsmak för killar.. men när jag såg min älskling så klickade det bara=)

Jag vet inte helt hur det gick till detta :S

Jag letade verkligen inte, var så trött på killar efter en del idioter. Och då kom Eric och visade hur det skulle vara istället, fyllt av kärlek och bra

nej, jag ville inte ha någon kille då.. Och så hände det sig att jag var på fest hos en kompis där hennes gamla klasskompis var. Hon hade med sig sitt ex på festen. Jag var apkalas och fick gå hem kl halv 10.. Det sista jag sa var -"efterfest hos mig", sen gick jag hem o spydde.. Vaknade till på natten och ringde skjutsen som skulle hämta alla vid stationen. Jag höll mitt löfte om efterfest och övertalade även Kalle att hänga med genom att locka med mat.. O ja, på den vägen är det.. :)

Jag skulle absolut inte ha nagon kille. Nytt land, nya mojligheter, och jag tankte INTE forstora dem genom att bli tillsammans med en lang, spinkig engelsman. Naturligvis traffades vi min andra kvall har i Carlisle och jag blev stort-kar -.-
Sa gick det med den langa, spinkiga engelsmannen..

Har egentligen aldrig sökt, dessutom har de Kvinnor jag blivit tillsammans med alltid fått jobba som sjutton då taimingen oftast varit kattastrofal :-)

den fann mig när jag minst letade

letade absolut inte. var nöjd singel

Jag letade inte alls, och absolut inte efter honom!
Jag levde mitt musikerliv och han kunde inte hålla en fytackt och pratade bara om bilar och träning. Han var nog det tråkigaste jag träffat egentligen (tyckte jag då) :) Men här sitter vi nu, 4 år senare :P

Nej jag har aldrig sökt (inte medvetet i alla fall).

Jag trodde ingen ville ha mig, det var i alla fall ingen som visade minsta intresse. Jag hade låga nästintill obefintliga förhoppningar att träffa någon för förhållande.

Jag började intalade mig att NEJ jag vill inte ha kille. Och då var det som att killarna drogs till en Och nej, jag är verkligen ingen killmagnet men i relation till innan så.. Sen är man ju svårflörtad så man fick "dissa" en del, tills man hittade rätt.

Nej, jag har aldrig sökt…
Kärleken kom helt oväntat över internet:P Och inte räkna jag med att falla för den heller eftersom, jag i stort, avskydde honom tack vare prat. Och att hans ex gick i min klass.

Sen när man minst anar det så kommer det fram.

#12 Som man säger, vägen till mannens hjärta går igenom magen

Jag träffade min nuvarande kärlek o fästman genom att mitt ex gav honom min MSN, sedan bestämmde vi att träffas.

Tackvare att han hette som min Lillebror så hade jag inte planerat mer än vänskap.

Men efter en underbart rolig dag tillsammans med Fredrik och min lillebror Fredrik så fick han sova över hos mig (med tanke på att han bor 2timmar bort)

Sedan gick allt som det gick, jag blev förälskad, och vi förlovade oss ca 2veckor senare, och vi planerarde bröllop tills nu i november, men vi flyttar det…till någon annan dag. =P

SÅ LYCKLIG MED HONOM!!!!

Jag e så glad för alla som får vara med om lyckan! Hopas alla får det!

#22 Jag tvivlar verkligen på att jag kommer att få uppleva lyckan

#23 Det tror jag du kommer göra.
finns ingen anledning till varför du inte skulle göra det!

Visst letade jag men det var ändå han som hittade mig. :) Hehe, oväntat var det också men det blev helt underbart! :D

#24 Känns som alla killar jag träffar är det något fel på, ett eller annat sätt… Har faktiskt alltid haft otur med kärlek :(

#26 du är bara 19 år, det är ingen ålder. Du har många år på dig att hitta kärleken. Eller flera.

Och det är ju tur att du ser att det finns fel så du inte stannar med någon som inte är rätt för dig!

#21 fick mig att tänka på att det ju faktiskt var killens dåvarande fru som föste ihop oss litegrann, gav min msn till honom… låter ju märkligt det här hahaha. men så var det, och vi var som jag tidigare nämnde, goda vänner länge innan någonting började utvecklas till någonting mer, och då var han heller inte längre gift, så det var ett rent spel. men det låter skumt, och är ganska lustigt att tänka på.

Jag typ letade, men den fanns framför näsan på mig. Älskar verkligen min kille jag har nu =)

#29 vem är den lycklige, blev det den killen från internet?

#29 haha de e roligt de där! min sambo stog mitt framför näsan på mig i 5 dar i veckan i flera månader innan jag kom på att han kanske kunde va nåt att ha :P

Jag letade inte heller. Men det är på det sättet det känns så skönt att bli kär också. Det säger pang helt plötsligt utan förvarning. Vi jobbade ihop då, vi hade jobbat ihop i ett par månader innan jag fick upp ögonen för honom. För mig var han en snygg kille som var för snygg för mig… men så var det inte =)

Jag vet faktiskt inte. Jag letade inte kärleken aktivt, jag ville få ordning på saker och var nöjd som singel, men öppen för möjligheten. Blev knuffad in i honom på en fest och skickade ett sms veckan efter, för det var ju killen jag haft snygg-span på i några år och på den vägen är det.

Hoppas ni verkligen får behålla er kärlek. Ibland finns den mitt framför näsan på oss.

Jag har gett upp hoppet att få känna det igen. Är väl bränd efter mitt äktenskap.

Men vem vet. Letar gör jag inte. Kommer det, så kommer det.

KÄRLEKENS RUS

Att smeka din kropp
I kärlekens rus
Att smeka din arm
Ta din hand

Känna dina läppar
Så nära mig
Smeka din hals
Känna din bringa

Din starka kropp
Sätter mig i brand
De, som får mig att känna
Då vet jag,
Vet att det är äkta
För det kallas kärlek
När du och jag blir ett

Nej jag hade precis tagit mig ur ett trasligt förhållande och var absolut inte sugen på nytt förhållande men han tog mig med storm och nu har vi varit tillsammans i fyra månader (egentligen ingenting jämför med de tre år jag var tillsammans med min förra kille). Han blåser bort alla mina bekymmer som jag hade:)

Jag har vetat hela mitt liv att han finns där för mig och att jag en dag skulle möta honom. Det var svårare och låta bli att vänta.. att leva ett liv, uppfylla visionerna för egen del mer än att göra det för att nå ett slutmål.
Nu anser jag inte att kärleken är koncentrerad till en enda.. eller någonting annat singulart. Jag hade min Han.. jag skaffade barn med honom och jag är inte längre en del av en Han och Hon. Det gör heller inte ont att den jag väntade på så många år vandrar en annan kvinnas sida. För jag vet att mitt liv inte är kantat av misär och olycka. Vad kärleken och hur kärleken än väljer att forma sig framför mig.. så törstar jag inte efter den desperat.. jag har mina pojkar och de är källan för evig kärlek.

Så.. hur landade den hos mig då? Jag var tvungen att sluta vänta på den för att den skulle komma.. det var ett krav. Ett som uppfylldes.

#28 Påminner starkt om hur jag träffade honom.. *s* Jag föll som en fura innan han ens hann blinka. Nästa gång jag träffade honom föll jag igen.. och rasade direkt efter.. för jag insåg då att han var gift och hade en pojk på ett år. Rörde inte ett fult finger på honom och förträngde hela grejen de kommande åren.. Blev chockad då det visade sig vad som låg och bubblade under ytan.
Är idag god vän med honom.. hans exfru och hans nya.. dvs dig.. *S*
Jag föll för dig som en fura vid första inlägget på häxor. :D Men platoniskt lagt då..

Jag letade inte.

Träffades på en utbildning, jag var i ett förhållande då.

Höll kontakten som vänner i 5 år utan att umgås. Pratade på telefon ibland, mailade och skickade sms. Blev bra vänner. Bodde 45 mil ifrån varann. Han var småkär i mig hela tiden det sa han igår senast..

Träffades när jag var nere och hälsade på släkten i den staden han bor. Skulle bara träffas en liten stund… jag är fortfarande kvar, det är ett år sen. Vi har inte varit åtskillda någonting sen dess. Han gör mitt hjärta helt.

Letade.
Hittade på match.com =)

Den fann mig när jag inte letade

Jag letade absolut inte. Jag var förlovad då jag träffade min nuvarande partner och började få känslor för honom.

Jag citerar en himla bra text, tycker jag personligen.

Har blivit lite som en livsfilosofi

" Stör inte kärleken förren den själv vill"

Så jag letar inte kärleken letar efter mig =)

Hade nyligen gett upp allt som hade med killar att göra, var otroligt less på dem och hade bestämt mig för att inte alls försöka fixa något förhållande. Nån vecka senare, plötsligt står han där och allt kändes så rätt från första början. Nu sitter vi här snart 4½ år senare, är förlovade, har hund, äger egen lägenhet, sparar till bröllop. Livet är underbart!

Jag tror att kärleken kommer där den är redo.

Jag tror att det bästa sättet att hitta en parntner är att visa sig ute bland folk och vara öppen. Själv har jag aldrig letat efter en kille, alla har kommit till mig, ibland har det blivit bra och ibland lite sämre.

Jag kan faktiskt inte svara på den frågan. Jag letade kanske, men inbillade mig själv att jag inte letade? Jag vet iallafall att jag hade slutat leta aktivt och börjat dissa män och deras förslag i mycket stor omfattning. Eller var det så? Jag letade inte längre efter "den stora kärleken" utan efter "någon att bara mysa lite med". Kanske var det så?

Jag var iallafall uppgiven, nybitter (efter att några månader tidigare ha förlorat en man som jag verkligen älskade och ville ha och var säker på att "han är mannen i mitt liv" typ), vilsen, taggig och deprimerad när min nuvarande man (vi firar snart 6 år) och jag började dras till varandra.

Letade inte, men så plötsligt slog blixten ned

när jag inte letade. kom just från ett 2-årigt förhållande och ville vara singel. en månad efter träffade jag min nuvarande sambo och vi firar 3 år iår:)

Jag letade inte heller, vi träffades när vi var med i samma musikband. Min kompis ville inte vara ensam tjej bland alla killar, så hon frågade om inte jag fick vara med också, och i år firar vi 11 år tillsammans….Var en ren slump att vi träffades.

Sista gången så letade jag inte - det bara blev så!

Jag hitta min när jag var som nöjdast med att vara singel.
Var med en vän på stan och så stod han där med en pluggarpolare till mig. Bästa dagen i mitt liv

Jag har letat, och insett att man letar och vill för mkt, så ger upp, och låter kärleken hitta mig :)

jag letade väl inte direkt, men var medlem på lite olika sidor och mellan jul o nyår 2007 hittade han mig o skrev till mig. Från första början tyckte jag att d va för långt avståd för o träffas. Men när vi hade snackat på nätet och i telefon ett par dagar tyckte vi att vi skulle träffas o käka middag. Efter den dagen kändes d som vi hade känt varandra hur länge som helst. Detta är för mer än ett år sen och nu är vi oskiljaktiga :)

Det vet jag faktiskt inte… I mina tidigare förhållanden så letate jag nog, men då var jag 15-16 år..

med min man så kan jag ha sökt efter något också, ville bli bekräftad och sedd och sedan skulle det vara bra, men jag blev kär.. väldigt kär och bröt upp det gamla och blev ihop med honom..
nu när jag tänker tillbaka så var jag inte lite kär.. Saknar det där nykära ruset och allt var underbart… Nu är det bara, vardag, men då med en underbar bebis som sätter sig emellan..

Haha, nu gick jag lite OT :P

Tänker nog inte börja leta nu heller! Vet förresten inte var jag skulle leta någonstans så vi får väl hoppas att han bara står där en dag och ser ut som vackert väder!

jag letade den aldrig när han knackade på.
jag var fast besluten att man inte kunde vara lycklig med någon. trodde inte på rosa och lyckliga slut.
jag roade mig och valde och vrakade.
då stod han där, då jag minst saknade kärlek. men ändrade mig när jag lärde känna honom. visst hade jag kännt något för honom innan och hoppats men försökte att inte hänga upp mig för mycket vid de. de finns ju andra tänkte ja…