Förstår det är jobbigt… men nu när du har flyttat så är det faktiskt din liv och vilken väg du kommer att genomgå, välja din klädstil och annat för dig själv utan att någon ska styra dig hur du ska ha det. osv.

Var tydlig och säg vad du tycker om saken, hur skulle hon ta det om ni fick byta plats och du säger såna saker till henne. Om tal om respekten…så gör hon eg det inte för dig.

Respekterar hon inte dig så kan du inte göra åt och ha det på dig ändå. Hon vänjer sig väl kanske senare….?

Lite OT, men jag gillar din tatuering

Du är häftig ju.

Din mamma har inte med att göra hur du väljer att se ut. Du är ju vuxen.
Du kan åka dit men inte lyssna på henne. Säg till henne att det är ditt val och ditt liv. Det fick jag göra med min mamma i vissa saker.

Lycka till.

Både du och dottern är söta som socker! Du är vuxen och bestämmer själv hur du ser ut!

Du kan ju annars säga att du inte vill komma pga hennes bristande respekt för dig…

Jag skulle aldrig acceptera att min mor höll på så, min kropp och mitt val, duger det inte så fine för mig! Visst, du kanske kan vara lite "diskretare" när du ska träffa henne då ni förmodligen inte gör det ofta, men du ska absolut inte behöva dölja den du är!

Min mamma kunde bära sej åt så med ibland.
Hon påpekade alltid mina kläder. Tittade på mej uppifrån och ner med nedlåtande min. När jag hade träffat nån kille så sa hon alltid: Han tycker inte du är för tjock då?

Säger man så till sina barn?

Nu på senare år så tuffade jag till mej och sa till henne att det är mitt liv. Hon kan inte komma och klanka ner på mej.

Nu så har hon slutat med detta och vi har en bra relation igen.

Så stå på dej! Tala om för henne att du är en vuxen människa med familjeliv.

Men gumman, inte ska du behöva dölja den du är bara för att hon har svårt att förlika sig med det? Visst, jag är ett stort fan av bodyart överlag, men jag tycker inte du ser "för mycket ut" på ett endaste sätt. Du är snygg, och dina bodymods klär dig riktigt bra!

Jag tycker att du kompromissat bra när de gäller töjningarna, men det är ju bara dumt att ta ut den i läppen, växer den igen så har du lagt ut pengar och märta + läkning i onödan.

Min mamma tittade en gång på mig och sade "min vän har en dotter som oxå är en såndär svart sak, med ringar och grejer.. Hon sade att det är samma person på insidan, så jag försöker tänka så i alla fall.." Visst, hon ogillar det skarpt, men hon vet ju att jag inte kommer ändra mig bara för att hon vill, speciellt inte nu när det är uppenbart att det inte är en "period".

Lätt att säga jag vet men: sätt hårt mot hårt. Du försöker ju, men du kan inte stöpa om dig. Det sitter inte i tatueringarna eller piercings, det sitter i personligheten, och den kan du omöjligt ändra. Duger inte du som den underbara människa du är så får det vara hennes förlust. Faktiskt. För vad vinner du på att åka och hälsa på när hon hela tiden klagar och kastar ogillande blickar? Det blir ju knappast trevligt.

Men usch då. Min mamma skulle aldrig få för sig att be mig dölja vem jag är.

Det ska du inte acceptera. Du har redan fixat öronen. Det är mer än nog. Nu får väl din mamma fundera på hur viktig du och din dotter är för henne. Är ni viktigare än dina bodymods?

alltså dina mamma måste försöka att förstå ju eller hur? menar du måste ju få göra som du vill speciellt nu när du ändå är så pass gammal som du är! kan hon inte älska dig för den du är ja för mig låter de bara så jävla skumt…

Ta lite hänsyn till din mamma och ta på dig något långärmat när du är där, så slipper du ta den konflikten med henne. Du är vuxen och du har flyttat hemifrån och du gör som du vill, resten av tiden.

Det är ungefär som om du skulle säga till din mamma att du inte vill komma för att hon inte har tatueringar, piercing osv.

Respekt är när man tar varandra för dem man är. Din mamma har dålig uppfattning om vad respekt är.

Med risk att få många uppretade så har jag (kanske?) att tillföra diskussionen.
Mammor är mammor och en del kan inte släppa taget, vill inte inse att barnen har blivit vuxna med eget bestämmande fullt ut. De "gör bort sig" genom att komma med förmaningar. Men visst är det fel att hon inte respekterar dig, därför är det nog på sin plats med ett påpekande till henne, Att det här jag, du kan inte göra något åt det utan detta är mitt val. Du får ta mig som jag är. Däremot är det inte fel med en medelväg, att det som går att dölja, dölj det. Men vill du ha din piercing så ska du ha den.

Jag tycker du är fin/ söt tjej även om jag inte skulle pierca mig själv kan jag tycka det är fint på andra.

Förr tyckte jag det såg läskigt ut ( kan faktiskt tycka det ibland fortfarande) men ju mer det ökat desto mer tolerant har jag blivit mot kroppssmyckningar(?).

Du vill att din mamma ska respektera dig för vad du är och hur du ser ut, vilket hon inte gör. Du har gått henne en bit till mötes, men inte fullt ut. Det kan finnas hur många skäl som helst till att din mamma inte vill att du ska se ut som du gör.

Mitt råd: Ta på dig en kofta, dölj tatueringen, så tar du hänsyn till henne och slipper bråka om det. Tatueringen har du ju kvar. Ibland uppför sig folk inte som man skulle önska och det är lättare att ändra på sig själv än på andra.

Du är så otroligt söt Liinda!
Mammor vill väl, ibland alldeles för mkt. Jag tycker att det är en fin gest av dig att sätta i vanliga örhängen, och jag kan tycka att en långärmad tröja är väl också okej. Men du ska absolut inte ta ut ngn piercing bara för att din mamma "skäms" för dig. Jag kan tycka att hon kan ge dig en ärlig och vettig förklaring till varför hon skulle skämmas för dig. Hon borde istället vara stolt, kolla hur långt du har kommit. Synd att folk alltid ser det negativa framför det positiva.

Jag har ett motsatt problem med min far som inte håller efter sig själv och ser lite ut som en lodis. Jag skämdes enormt mkt förr, men idag så bryr jag mig inte. Det är han som drar blickar till sig när vi är ute tillsammans, inte jag. Så jag har börjat tänka "han är han" jag är jag, folk ser skillnaden på oss.  Jag försökte påverka honom i början men det var lönlöst, för han brydde sig inte, så tillslut slutade jag bry mig också. Vill han gå orakad, med trasiga skor och kläder så får väl han göra det då.

Men våra problem är ju väldigt olika!

Näe, sträck på dig!

Jag gilar din tatuering. Verkligen jättefin! :)

Jag vet inte vad du ska göra, har liksom inge tips.
Men oavsett vilken stil du har är du fortf. hennes dotter. felet ligger inte hos dig, utan din mamma, som alla andra, som faktiskt måste acceptera dig för den du är..

Man får väl helt enkelt gå halva vägen var.

Man behöver kanske inte ha kortärmat bara för att provosera och som nu också TS skrev, att man byter ut tunnlarna. Mer än så ska man inte göra anser jag. Man blir inte en bättre människa för att man skyler sina boddymods, men de är uppseendeväckande och har man då en uppfattning om vilka "typer" utav människor som bär dem, och man inte vill bli förknippad med sådana människor.. tja.. det är dumt att provosera, men i det långa loppet så är det klart att man hoppas att de andre parten lär sig leva med dem också :)

Det finns också en handfull människor som anser att det är ens inre som avgör vem man är… men de hittar man nog inte på iFokus, å andra sidan.

fast, nu så talar vi ju om hennes mamma som tydligen inte enbart tänker på TS goda inre egenskaper.

Vad man själv anser i denna frågan är ju inte där med sagt i den här tråden.

#18 Du tappade mig efter"…"

Söt eller inte, respekt skall du ha!

Har inte läst inläggen men jag säger såhär, framtida vuxna kommer inte se ut som nutidens vuxna, vi har andra tankesätt, andra värderingar i vissa fall, och annan stil helt enkelt. Sen finns de ju alltid de som tycker att man ska se ut på ett visst sätt när man är vuxen.

#18 Det finns fullt av sådana människor här inne.

Jag tycker det är din mamma som måste lära sig respektera och acceptera dig som du är

Du måste ju själv få bestämma hur du vill se ut. Att du inte ser ut som hon vill har ju ingenting med respekt att göra. Dessutom försöker du ju att tona ner ditt utseende för hennes skulle, då måste hon ju kunna möta dig halvvägs i alla fall.

Min mamma är lite likadan. "Det är bara en viss typ av människor som gör sånt där, punkare och sånna…" Och jag förstår inte alls vad hon bråkar om, både jag och mina bröder är tatuerade. Min storebror följde hon tom med och godkände när han var 17!

Nej, mammor är ett mysterium. Du är den du är, med eller utan kroppsytsmyckning! :)

#22: Jo, det får man ju hoppas. Jag blir alltid lika glad när jag har fel, i alla fall när det gäller sådana saker. :)

Börjar med att säga att jag tycker du ser himla cool ut :-)

Mammor är alltid mammor.

Vuxna människor kan bara ändra på sig själva om de själva vill det.

Ur min synvinkel utifrån det du skrivit så känns det mer som att din mamma inte respekterar dig men du verkar respektera henne åsikter. Hoppas detta inte genomsyrar hela er relation.

Gör det som känns rätt för dig!

/Kristofer