Jag kan först säga att jag hatar detta inrututade samhälls normen men samtidigt vet jag inte riktigt vad jag vill med livet.

Finns drömmar och intressen men samtdiigt får man vara realist.

Men man ska kanske inte tänka så mycket utan snarare bara göra det man vill…..

Ehmm..Blev lite flummit svar …

Jag vill göra något spännande i mitt liv.
Har redan varit aupair utanför London, men jag vill göra mer!

Vad vet jag dock inte.

Jag vill fara ut och resa, se nya platser! till påsk är det tänkt att jag och pojkvännen ska fara till england och hälsa på hans syster.

Jag är så less på att sitta fast och inte kunna göra någonting, måste ju gå klart skolan, men jag är så fruktansvärt less. Vill bara fara iväg och se nått kul. Kanske man uppskattar det man har när man kommer hem igen om man varit ute och rest.

Min plan ser ut som foljande:

- Plugga klart (blir fardig fotograf 2010, sa bara ett ar kvar)
- Flytta till Berlin, sla mig fram som fotograf
- Fa nan utstallning eller liknande
- Bli pa smallen och flytta till en rod liten stuga vid en skogsjo i Sverige
- Lata ungen/ungarna bli nagra ar
- Antingen leva livet "vind for vag" i Europa (helt enkelt aka dit andan faller pa och jobba nagra ar, sen dra vidare) eller flytta till en liten tropisk soderhavso och leva av naturen.
- Nar jag kanner mig gammal nog att do vill jag ta mig an ett sista foto-jobb. Typ dokumentera regnskogen eller nagot.
- Forhoppnings do dar i regnskogen. Bli hittad nagra ar senare tillsammans med mina filmrullar. Sjalvklart innehaller de fantastiska bilder, som stalls ut over hela varlden och sa blir min familj rika pa mina bilder.

Men det lar val inte handa…
Sa Plan B ar:
- Plugga klart
- Dra till Berlin
- Tagluffa runt varlden och ta lite stro-jobb inom foto
- Bli pa smallen och flytta till Sverige
- Jobba i min egna foto-studio
- Jobba utomlands i nagra ar med bistand eller nagot (hela familjen foljer med saklart)
- Flytta nagonstans dar jag trivs och leva rikt pensionars-liv eftersom jag lyckats skramla ihop lite pengar pa mina foton genom aren iaf.

Ja det gör man. Men det tar inte lång tid fören man glömmer bort det igen ;)

Jag blir även jag lite pessimistisk när jag tänker på plugga-slita-dö grejen. Däremot är det upp till mig att fylla gluggarna i den normen med saker som får mitt liv att bli mitt.

Först och främst vill jag väl må bra igen, då kan mycket blir bättre av ren automatik. Vill plugga klart, göra ett strålande exjobb som leder till ett bra arbete där jag trivs. Jag vill därefter kunna fördjupa mig i olika intressen, drömmer om ett stort hus, med utegård till illrar och utevoljär till gojor. Bli en gammal gumma i gungstol på en veranda en sensommarkväll där jag sitter och håller min minst like rynkige karl i handen och konstaterar: livet var inte så pjåkigt ändå.

Dock så har jag föga förhoppningar om mina små drömmar som det är i dagsläget.

Jag gillar inte heller dessa "normer", usch! Jag vet inte vad som kommer hända med mitt liv, men det jag vill är att hitta ett vettigt jobb (hur det nu ska gå till när jag inte har nån utbildning, haha :P), så vill jag ha tid och råd att resa massa. Island, japan, kina, ryssland, italien, storbritanien, barcelona, frankrike, usa, portugal, ja listan kan göras längre, men jag vill verkligen se saker innan mitt liv tar slut. Mina sista år vill jag leva friskt och piggt utan något ålderdomshem.

Jag är inte särskilt äventyrslysten så.. Frisk familj, jobb man trivs med och massor av kärlek då är jag nöjd!

Men medelsvensson blir vi nog aldrig *s*

Jag tror lite att det ligger i inställningen. Jag längtar till jobbet efter en helg. Jag älskar att jobba coh sedan att få gå hem nöjd och glad. Med pengarna jag drar in kan jag köpa saker jag vill ha, göra roliga saker så som utlandsresor eller annat kul. Om något år kommer vi skaffa barn och ett fint hus. Jag hoppas att jag kan jobba då med, eller iaf efter ett tag. Jag känner inte att äventyret lockar mer än någon resa då och då. Jag trivs så himla bra i livet som det är! Och har man jobbat hårt i livet blir inte pensionen värdelös heller, speciellt inte om man lagt undan lite slantar då och då.

Drömmen är att starta upp ett stort självförsörjande kollektiv långt ifrån resten av samhället men det är tyvärr totalt omöjligt. Kommer dock att försöka göra drömmen sann så långt det går.

Jag skulle inte tacka nej till ett sadant Lenore! Sa far du igang nat sa ar jag pa!

#11 Vad roligt! Du får gärna skicka ett PM till mig! Just nu står allt stilla dock. Jag och sambon (och vår lilla dotter) har inga i vår närhet som har intresse eller möjlighet av att slå sig ner än. Dessvärre kommer det nog ta några år innan vi kan försöka hitta ett boende som är stort nog att rymma så pass många människor eller har råd att bygga ett men vi är ständigt på jakt efter likasinnade människor som har samma visioner som oss. :)

#12 Jag ar sjalv inte riktigt i "rota mig-fasen" heller, pluggar fortfarande namligen! Men jag och pojkvannen har funderat lite pa att bygga ett sant dar eko-hus (om vi fortfarande ar tillsammans om nagra ar) och vara sjalvforsorjande :)

Jag skulle vilja lägga in ett väldigt bra talesätt i denna tråd:

"Det blir vad man gör det till"

För så är det faktiskt!

Jag är oxå på lenore :D ett självförsörjande kollektiv hade varit fantastiskt.

men jag ska studera lite utomlands, sedan antar jag att jag kommer jobba och sådär, vill gärna ha en ordentlig pension så att man kan leva. men har inga direkta planer, inte längre än för 4 år framåt typ, och dom förändras hela tiden. jag har inga stora drömmar heller.

Jag lever till stor del som jag vill. Jag lär känna nya människor, försöker vårda de som finns, pluggar ett ämne som jag anser vara extremt viktigt för allas skull. Reser en del. Lever på landet med mina djur och kille. Odlar egna grönsaker där. Utvecklar mina kreativa sidor då andan faller på. Anser att ett jobb endast är till för att få en meningsfull fritid, om inte jobbet är viktigt för alla. Ang skatter och liknande får man ju tillbaka väldigt mycket. Man får möjlighet till sjukvård, utbildning etc.

jag lever inte direkt i nån norm, jag jobbar som frilans ljudtekniker och jobbar hur som helst. tjänar inga stora summor just nu, men hoppas på mer och större jobb framöver. det tar ju ett tag att bli etablerad. ljudtekniker har dock varit min dröm jättelänge, och nu försörjer jag mig som det. bara det är ju najs. jag skulle vilja bo i ett hus, på landet men inte för långt från stan. hade ju varit trevligt att inte va singel resten av livet, men det löser sig nog så småningom det med… jag har fokuserat mkt på mitt jobb fram tills nu, och bor tex fortfarande i en etta med billiga kostnader, för att klara av att leva på frilanslöner. jag har inga jättestora planer, jag gillar att leva i nuet. att må bra och ha roligt just nu känns viktigast. just nu iaf. ;)

Tänker gå klart till sjukskötare, gifta mig med sambon så fort vi har råd. Resa lite och skaffa barn om nåt år och börja bygga huset :) Ett riktigt svenssonliv med andra ord och jag älskar det!

just nu känns det faktiskt som att det går åt rätt håll. visst är det sorgligt men sant att man måste (eller iaf borde) jobba hela livet så som vårt samhälle ser ut idag, men man får försöka att inte tänka så negativt. Men den lediga tid man har så känns det ändå som att man hinner uppleva rätt mycket ändå. det enda jag saknar i mitt liv just nu är ett hus och barn. Men det kommer ju det med när tiden är inne. annars har jag det jag eftersträvar: en underbar sambo, egen inkomst, körkort, fint hem, underbara vänner och familj. Ingenting är omöjligt - det blir vad man gör det till.

Jag vill gå som lärling, bli grym kroppsmodifierare, öppna egen studio.

Jag ska fortsätta hänga runt på festivaler, träffa folk. Inte bli tråkig som sitter hemma med en snubbe och unge.

Okej, kanske inte resonerar så om 10 år, vad vet jag. Men jag vill fan leva livet iaf!

Låter nästan som det är en ny "gröna våg" på gång med alla som vill bo på landet o vara självförsörjande

Jag är ju lite äldre… flyttade till det lilla röda torpet med 5 hektar til för 15 år sedan, hög självförsörjningsgrad, (som mest 60 olika sorters gröntsaker!) födde barn, hade frittspringande hönor (och får och ankor och bikupor…), tvättade tygblöjor.. gjorde eget tvättmedel av aska… inget kollektv dock utan "mamma-pappa-barn".  Det var heftigt att realisera en dröm!  men sen kom jag på att jag levde ihop med fel mann, att huset var för trångt, att et inte var så bra med mycket djur hemma om båda var borta o jobbade,blev splittrat…

Nu realiserar jag nästa dröm… Ett stort jäkla hus (nog en reakation på att det förra blev så trångt), har gift mig med den rätta mannen, minskat djuren till höns o kat så det inte blir ständigt dålig samvete när man jobbar borta, minskat grönsakerna till "det viktigaste"… startat eget företag som konsthantverkare… och gått ner till ½-tid på vanliga jobbet.

Nåt som jag är mest nöjd över är att jag hållit fast i ett inte sätta mig fast ekonomiskt. (inte bara jag förstås utan "vi") har inga lån o inga räntor. Köper ingen dyrare bil än vi har pengar till (och pengar över) det ger en otroligt lyxig frihet som vi uppskattar mycket, vi kan jobba halvtid båda två och ändå ha gott om pengar "över" varje månad (båda har vanliga Svenssonlöner, vi är inga direktörer eller kirurger). Då funkar det att starta eget fast det inte ger så mycket inkomst i början, det funkar att vara hemma när barnan kommer från skolan, det finns tid att hålla på med huset och trädgården.  Så vill jag leva även framöver… stor frihet, mycket tid man själv disponerar, prioritera det som är viktigt (nära, kära, och allt sånt som man mår bra av).

Jag vill ha de där gamla tråk livet.. Längtar inte så mycket efter äventyr, vill resa till england men det är väl enda resan jag planerat in. Jag vill ha ett hus på landet, minst 2 barn och massa katter =) Ja, Rasmus är inräknad i detta oxå XD

Har heller inget imot att vara hemma mamma ett tag då barnen är små.. Men sen vill jag hitta ett jobb där jag inte tänker "fan, måste jag gå dit igen.." Sen är jag nöjd

Jag har redan en hund, vilket kräver mycket tid och liten tid för annat egentligen. Han kan vara själv 5-6 timmar och någon hundvakt har jag inte.

Annars hade jag gärna velat uppleva så mycket innan jag slår mig till ro. Skulle vilja resa, tågluffa eller på annat spännande vis då man får testa sin överlevnad. Att leva på minimum är jag van vid, men att få uppleva annan kultur och annat än Sverige. Att överleva någon annanstans är så mycket mer.
Men alltså, resa .. långt!

Sen skulle jag vilja starta eget längre ner i Sverige. Alltså inte bo kvar i Norrköping. Här är de alldeles för litet för att få rum! De egenstartade har jag många ideer om, men helst ett "dinner" med goda vänner.

Jag skulle vilja ha ett hus en bit ut, men ändå inte för långt från stan. Där skulle jag bo med min pojkvän och Ecko skulle ha en stooor gård att springa runt på. Med tiden skulle vi utökas till flera.

Att leva tillsammans med sambon och ha en massa äventyr ihop. Och sen sitta samman, rynkliga och glada och veta att vi fått ut så mycket bra av livet och vart lyckliga tillsammans.

Men de kommer nog vara över en lång tid, och resandet funkar inte riktigt med en hund. Sen är de små saker som, hoppa fallskärm, bungyjump och sånt som jag vill testa.

Jag vill få ut så mycket som möjligt av livet, helt enkelt- men ändå inte så enkelt, och vara lycklig!

Har också haft drömmar om att flytta till landet och bli mer eller mindre självförsörjande, men just nu har jag blivit bekväm med bra kommunikationer och gångavstånd till affär, vårdcentral och apotek. Sen slipper man allt fixande som behövs med hus och trädgård, när man bor i etta på 8:e våningen.
Ha ha, vi har typ tummen mitt i handen (nja, i alla fall jag) och inte ens en gnutta "gröna fingrar".

Men men.. jag skulle inte bli förvånad om vi i framtiden bor i en stuga lite avsides som de eremiter vi egentligen är.

jag flyttar snart in i mitt drömboende, väntar mitt 1:a barn o är gift m min stora kärlek, har 2 underbara hundar… jag lever det liv jag vill o är helt nöjd
i framtiden vill jag skaffa fler barn, o kanske vidareutbildad mej till sjukgymnast för handikappae, köpa en ny häst o kanske börja tävla lite smått igen…

jag har inga "stora" planer för mitt liv.. utan är helt nöjd med det "svenssonliv" jag har o det som kommer att bli

#25 Jag tycker att det låter som stora planer det med :)

Jag är en riktig Svensson redan. Vovve, Volvo… Men inga ungar än. Villa har vi inte heller, utan radhus och en tomt med ett gammalt, gammalt hus som vi förmodligen får riva och bygga nytt. Längtar efter att få planera och bygga drömhuset, som dessutom ligger precis som vi vill - för sig självt, vid vattnet, i skogen och på landet.