Det händer, och så köper jag tidningen Situation Stockholm ibland, dom har börjat stå med den här i örebro också har jag sett.

Nej det gör jag inte, jag behöver mina pengar själv.

Nope. Var jag ogudaktigt rik så kanske, men som det är i dag så har jag några kronor över varje månad efter räkningar, mat åt mig och djur plus sparande för djuren, och får jag mer pengar lägger jag undan för att ha vid olyckor, eller inkomstbortfall. Det är tight som det är, och tyvärr är jag inte empatisk nog för att vilja offra egen säkerhet för deras förmån.

Nej, inte medvetet till ett ändamål. Däremot kan jag köpa varor i affären som skänker pengar till välgörenhet och forskning. Exempelvis lambi toa papper som stödjer cancer forskning osv.

Nej. Anledningen till detta ar att min pojkvan har varit hemlos sa jag har fatt "lara mig systemet". Aven hemlosa har ratt till en inkomst, och far bidrag osv. Min pojkvan fick ca 400kr/vecka, och for det kunde han sova pa harbergen for hemlosa samt kopa mat. Enligt honom ar det bara de som har drogproblem som tigger pengar, eftersom de bidragen de far inte racker till bade mat, husrum och droger.

Koper daremot tidningar och liknande ibland nar jag kommer over dem eftersom det ar ett hederligt arbete de utfor genom att salja dem.

nej, behöver mina pengar själv.

Hemlösa i Sverige får socialbidrag. Så nej, jag skänker inte. De man skänker går bara till berusningsmedel.

Som jag kommer ihåg det så har jag bara givit pengar en gång till en hemlös i Wien, eller han tiggde så att säga i alla fall. Annars har jag bara givit något att äta. Också i Wien var det en hemlös som var på gatan och hade nåt man kunde lägga pengar i. Jag gick och köpte en sandwich och gav. Jag har för mig att jag gjort nåt liknade i Tokyo och Stockholm också, men minns inte.

Kom precis på att jag gav till en kille i Sydney också. 50 Oz cent tror jag det var. När jag var i Tokyo senast så var det ett par pilgrimmer som härstammade från Tyskland som reste runt världen med hjälp av pengar folk gav dem och de frågade mig om jag kunde ge lite. Jag ville, men då var jag på väg till Starbucks för några av mina sista slantar… Så Starbucks fick dem istället.

I Calcutta var det väldigt många som tiggde. Jag gav inget. Det kändes väldigt konstigt att inte göra det efter att jag varit hos Moder Teresa.

Det var också många i Hanoi, Vietnam. Barn med en arm, eller andra skador. Några tiggde, andra sålde böcker om speciellt Vietnamkriget, men där gav jag eller köpte inget.

Magnus.

Nej, det gör jag inte. Jag har aldrig råkat ut för rena tiggare faktiskt och som flera ovan sagt så går pengarna till missbruk. Då är det bättre att ge mat eller liknande.

Gatumusikanter kan jag lägga lite pengar till då och då.

Japp, om de har den rätta "looken". En ensam gammal vänlig man får min sympati, tillfällig omtanke, en peng samt en pratstund!

Fast jag försöker undvika att prata med dem eftersom mitt hjärta blöder för dem och för att jag i ett oanat ögonblick SKULLE kunna bjuda med dem hem att sova på min soffa så jag kunde bjuda dem på mjölk och bullar - sedan skulle de berätta mig sin livshistoria! Min sambo skulle inte uppskatta det, de kan jag garantera.

Ja, det gör jag. Köper ofta tidningen Faktum (Göteborg).

Skiter fullständigt om pengarna går till berusningsmedel eller annat. (Har väl själv varit oerhört röksugen t.ex och vet hur det känns)

Jag ger ju hellre pengar som går till barn eller djur än o ger det till en alkis så han kan bli full. Varför ska jag bidra till någon annans död?

Jag har också varit röksugen och sugen på annat, inte gör det att jag vill hjälpa själar längre ner!

Nej, men om de säljer tidningar brukar jag köpa en.

Nej, det gör jag inte. Jag brukar gå omvägar för att slippa möta den som tigger. Jag blir rädd för människor som tigger.

Jag skänker inte pengar till tiggare på gatan/tågcentralen.

Ibland, men framförallt köper jag situation stockholm.

Kan väl poängtera att ett socialbidrag inte ens täcker kostnaden för att bo på ett härbärge. Det är svindyrt.

#17 Jovisst täcker de det. Socialbidrag täcker dessutom hyra upp till 4700, om man fixar en lägenhet.

inte rena pengar oftast, men brukar köpa situation Sthlm, lr köpa nån mat till dom :).. fast köper mat o sånt brukar det bara bli när jag e lite rund under fötterna

Noop, härbärgen kostar upp till 150 kr natten. Får du ingen lägenhet så är det svårt.

Om härbärget kostar 150:- natten så blir det 4500:- En hyra på 2-3 rok kostar ungefär det, sen tillkommer tv-avgift, tidning, el, telefon, kläder, nöje och mat som man oxå har rätt till att få av soc.

Alltså borde socialbidraget räcka även om man måste bo på härbärgen.

Det som kostar mest (och dit det mesta av socialbidraget går) är cigaretter/snus/alkohol/droger.

Men är det inte så att socialen betalar en lägenhet upp till en kostnad utav 4700 och sedan får man bidrag utöver det för att nå upp till existensminimum? Om man ska bo på härbärge så är det ju de "övriga" slantarna som läggs på boendet vilket inte ger någonting över till mat, nöjen el. berusningsmedel.

Men om du då får 4700:- till boende så täcker det ju härbärget på 4500:- i månaden.

Problemet är väl att få soc att betala ut hyrespengar om du inte har ett kontrakt men kan man inte få ett eget kontrakt så borde de betala ut för härbärget eller alternativt boeende.

Hemlösa FÅR pengar till boende, men då måste dom anstränga sig. Det har det berättats om hur länge som helst. Saken är den att många använder det till skit istället.

Man klarar sig väldigt bra på att leva på existensminimum! och att härbärgen kostar 150 kronor per natt tror jag inte på. det finns bra mycket billigar ställen som kommunen bekostar. Dessutom så är de väl bara de kallaste vintenätterna de söker sig till härbärgen osv.

Nepp. Mina slantar måste sparas till mig själv. Desutom ser jag inte mycket hemlösa heller.

Om en människa står och spelar musik på stan kan jag slänga i växel eller så. Men som sagt, behöver de mesta själv.

Om en människa kommer och ber om pengar ger jag inte ett öre, för de brukar vara alkisarna som hänger utanför systemet.

Kanske om jag haft nåt att skänka, men min ekonomi får jag redan vända på slantar för att få det att räcka till.

..men har då aldrig sett ngn här uppe, bara a-laget och de har boende (liten stad, känner till de flesta)

Nej, då jag inte vet vart pengarna går. Men skulle tänka mig att skänka mat och kläder + annat nödvändigt.

här upp är de inte så mkt hemlösa som söderut
men dem jag ser ger jag inga pengar. de som är de här upp är till ca 90% alkholister, knarkare eller psykfall. sen så tigger de aldrig här.

Jag tycker det är ganska hemskt att denna tråd helt plötsligt har kommit att handla om människoförakt.

"Alkoholister, knarkare och psykfall"

Det finns en anledning till att människor hamnar i olika situationer. Ingen är sämre värd för det. Ingen hade säkert från början önskat sig detta liv.

Sedan om man ska skänka pengar eller inte är en annan fråga men att döma…

Döma?

Jag skriver bara sanningen. Dömmer ingen, bara vägrar bidra till ett missbruk.

Jag tänkte inte just på dig Hera…

okey

Hera, antar att h*n skrev det på tanke på #29.

Själv så skänker jag inte pengar till "dom" pga att jag inte vill att det ska köpar någon form av droger för pengarna, och man vet aldrig vart pengarna hamnar igentligen heller, om man skänker det till tex liknande organisationer som "rädda barnen" OBS detta var bara ett exempel.

#30

Håller med dig!

Jag tror inte dessa människor har planerat ett sådant liv! De flesta har haft en otroligt oförtjänat dålig uppväxt, med föräldrar som missbrukar.. Inte fått nån kärlek alls.. Sådana människor hamnar ofta i dåliga kretsar! Så man ska inte skylla på någon individ, eller grupp! Det finns en anledning till allt! Dessa människor har ingen annan trygghet än spriten.. Det är olika vad vi ser som "trygghet".. Men vissa saker ses ner på mer än andra saker.. och det kan jag ju nästan hålla med om.. Men ett missbruk är ett missbruk, även om det är mat, dator, socker, musik, knark, cigg, saft.. Ja, allt!

Då lägger jag hellre pengar på kliniker som kan hjälpa dem ut ur missbruket än ger dem pengar för missbruket.

Även om man har den uppväxten, så har man ett eget val.

nej jag skänker inte några pengar o ha inte funderat på att göra det heller

Angående det där med att det är synd om missbrukare. Det kan säkert finnas dem som haft ett helvete här i livet, taskig barndom och jag vet inte vad som hamnar i den sitsen men jag instämmer med #36 att man har alltid ett val.

Sen vad gäller missbrukare annars kan jag ju säga som så att det finns så otroligt många av dem som satt sig i den sitsen själva. Jag behöver bara titta ut genom min dörr här så ser jag en som kommer att hamna farligt snett en dag.

Jag bor nämligen i kollektiv, med oss har vi en kille som bara faller djupare och djupare ner i träsket. I början stod jag vid hans sida och kämpade för att han inte skulle sjunka men efterhand så är det bara att inse att det går inte att hjälpa en människa som inte vill ha hjälp. Sorgen över vad som händer med honom har efterhand övergått till ilska över hans beteende. För hans missbruk drabbar inte bara honom. Det drabbar oss alla som bor under samma tak som honom. Vi blir lidandes när han stjäl vår mat för hans egna pengar har gått till hans små "nöjen". Vi är dem som får plocka efter honom eftersom han enligt sin egen utsago - "skiter fullständigt i hur här ser ut."

Hyran får man jaga honom varje månad för att få loss…

Jobbet sköter han sporadiskt för det är - "Inget roligt att gå dit".

Jag kan så väl se honom framför mig om låt oss säga 5 år. Ensam och sliten i ett gathörn och folk kommer se på honom med olika uppfattningar. En del kommer säkert tycka han får skylla sig själv. En del kommer tycka oerhört synd om honom och klandra vårat samhälle.

Den dag han hamnar där hamnar han där för att han själv valt det. Jag kommer inte tycka synd om honom för jag vet sanningen bakom att han sitter där.

Nu var jag kanske OT men det gick liksom inte att stoppa. Jag behövde nog få det ur mig…

och nej, jag skänker inte pengar till hemlösa.

Nej jag skänker inte pengar till dem som tigger. Jag vet att det sociala ska hjälpa till så att alla får en dräglig tillvaro men jag vet också att det inte alla gånger är så. Trots det skänker jag inte till hemlösa människor. Jag tror att det är de som behöver pengar till ett missbruk av något slag som tigger och det anser jag inte mina pengar ska gå till.

Om jag får några pengar över går de till hemlösa katter.

Nej det gör jag inte. Minns att jag gav lite pengar till en tant utan ben i Paris när jag var 16 år, och så hade hon en mager hund bredvid sig.. och då var jag bara tvungen.

men just nu har jag inte ekonomi för att skänka pengar till nåt, och när jag får pengar över till sådant lär det bli att hjälpa hemlösa djur främst.

Skänker pengar till lite olika saker, dock ej hemlösa. Ingen särskild anledning, mer än att man inte kan skänka pengar till allt. Har valt ut några ställa att ge en del av mina pengar i hopp om att andra skänker pengar till de som blev över.

150 kr/natt för ett härbärge låter ju inte så billigt. Har bott på vandrarhem (på Gotland) för mindre pengar, under lågsäsong visserligen, och det var kanske inte så lyxigt men ganska trevligt. Kan dock inte jämföra med ett härbärge eftersom jag aldrig bott på ett sådant. Kanske ingår saker som inte ingår i ett vandrarhem? Vad skulle det vara? Frukost?

jag skänkte pengar till en man häromdan som spelade dragspel utanför systembolaget. han lämnade alla sina ägodelar utanför och gick direkt in på systemet för att köpa något. ångrar mig inte direkt, men det kommer nog dröja innan jag gör om det.

Alla hemlösa är inte missbrukare. Sen har de kanske hamnat där utav olika orsaker, som vi inte vet något om. Jag har arbetat som väktare i sthlm och har mött många av dessa hemlösa. Både vuxna och barn. Tyvärr finns det föräldrar som stänger dörren för sina tonåringar och inte vill veta av dem.

Medmänskligheten sitter inte i att skänka pengar, utan att få dem till ett drägligt liv. Många av dem skäms för mycket för att gå till soc. Det kan ligga skilsmässa bakom och skulder.

Sen är härbärgerna många gånger fyllda med sin kvot och de får inte vara där för många nätter. Nattbussarna har blivit deras hem.

Att ge statsmissionen eller frälsningsarmen kläder som man inte vill ha, är ett sätt att hjälpa dessa människor. Jag har gett dem massa vinterkläder när barnen vuxit ur dem.

Så vi ska nog inte döma dem utan att veta orsak bakom

#43 håller med, man ska inte döma förrän man vet mer fakta. Alla är inte missbrukare.

Jag dömmer inte som sagt. Men det är inte vidare svårt att se vilka som är alkisar (sitter oftast utan för systemet), eller se vilka som är höga.

Jag skänker pengar till olika organisationer. Då går pengarna till det dom ska och inte till berusningsmedel som det ofta gör då man skänker på gatan.

Rekomenderar boken "hemlös, med egna ord"

Tror definitivt inte att alla hemlösa är missbrukare, eller tvärt om. Här uppe ( i min stad)  finns det säkert de som är hemlösa, men de är inte synliga. Vi har heller inte något öppet "tiggeri" utöver de som sitter och spelar dragspel utanför ica ibland. De som figurerar på stan är de lokala missbrukarna, som jag känner till de flesta av på ett eller annat sätt och även hälsar på och surrar med.

Varför jag inte skänker pengar är helt enkelt för att jag faktiskt inte har råd, mina små slantar går till att leva, och hålla mina djur vid liv - tyvärr ett krasst faktum.

Många gånger så hjälpte vi dem att få lite frukost. Sen satt ju hon Maria och sjöng på plattan. Hon hade alltid mat till de som var där oavsett om de var missbrukare eller ej.

Empatin får aldrig försvinna. Finns många sätt att hjälpa utan att det går till droger eller sprit. Alla har vi väl lite kläder hemma som inte används. Skänk dem till organisationer som ger hemlösa nya kläder. Även barnkläder, då det har ökat med hemlösa för barnfamiljer. Vräkningar och då hjälper inte ens soc. tillslut.

Jag skänker inte pengar då många av dem hemlösa där jag bor är missbrukare men det händer att jag köper mat/dricka till dem, speciellt åt en man som jag ofta pratar med.

japp, då och då ger jag pengar till folk som ber om det. ingen stor grej tycker jag. Sammanlagt ger jag bort mellan 10 och 50 kr i månaden till olika människor, beroende på hur många jag stöter på.

Senast så var det en man som frågade om jag hade en tia, för han hade redan några kronor, så han kunde köpa en läsk. En tia hade jag och den fick jag. När jag gick ut från konsum så såg jag han och hans vän sittandes och drickandes en coca. Då tänkte jag att ja borde köpt 4 bananer eller något som de kunde fått med… Coca är inte nyttigt direkt.

Aluma köper jag varje månad såklart.

Och självklart har man ett val, men har man styrkan? Hade jag varit missbrukare hade jag aldrig lyckats ta mig ur det ensam. Och det är just ensamma som många är.