Jag tycker nog att riktig vänskap faktiskt tål motgångar och även utfall..du vet ju faktiskt inte vad som ligger bakom att hon reagerat som hon gjort.

Är man äkta vänner i grund och botten så var beredd att förlåta men kräv en förklaring vid tillfälle.Tjurskallighet visst- men det vinner ingen på i längden och äkta vänskap växer inte på träd.

Jag vet ärligt talat inte hur jag ska se på saken. marias777 har en poäng, men jag hade antagligen inte gått vidare för att jag anser att är man så tighta vänner kan man vara rak nog att förklara vad felet var så man kan jobba runt det, eller allra hellst säga till i tid när man finner den andra jobbig/påträngande eller vad det nu är så man kan ändra sig för att bevara vänskapen. Jag är sådan, och jag vet att mina närmaste vänner är sådana med. Vi har haft duster, men vi har kunnat prata om det och då löser det sig ju. Sopar man bara allt under mattan fortsätter man ju på spår mot samma kollision oftast.

Kanske bör tilläggas att jag är rätt envis och tjurskallig och vill ha allt logiskt om det bara går så jag kanske är fel person att svara ;)

Rent generellt så gå vidare med vänskapen om det känns bra så kanske ni kan prata om det senare. Känner du dig obekväm med det utan att ha fått en förklaring så kan jag inte riktigt se vart du gör den stora vinsten i det hela.

Presis, är något fel så säger man väl det på en gång och varför vill P ("vännen") inte säga vad som gjorde P arg?

Mamma säger att P kanske inte minns, men då borde väl P kunna säga det?

P har bett mig att "dra ett streck över det hela, för vi är ju vuxna männinskor" men är man vuxen om man inte kan disskutera en konflikt?

Ni kan inte vara särskilt goda vänner om hon inte vill förklara varför hon blev arg osv. Även om hon bara hade en dålig dag så är de väl bara att säga det liksom!

Näe jag hade inte tagit tillbaka din såkallade vän om hon betett sig så mot mig.

Jag tycker att livet är fort kort för att tjura. Acceptera att läget är som det är, hon vill/kan inte förklara varför hon gjorde som hon gjorde, och gå sen vidare och gläds över er återuppväckta vänskap!
Ingen kan garantera att det inte händer igen men den tiden, den sorgen.

Allt kanske var ett stort missförstånd..Ju längre tiden går ju svårare är det att reparera! Ta den hand hon nu sträcker ut och sätt er ner och prata!!lycka till

Jag ser inte det som en riktig vänskap, inte heller som ett misstag eftersom du ingen förklaring får.

Slösa du din tid på riktiga vänner istället.

Ser inte att hon sträcker ut en hand alls. För gör man det ber man om ursäkt och förklarar. Man uteblir inte månader i sträck.

VAr är den återuppväckta vänskapen undrar jag?

Jag hade jättesvårt att börja om med en vän som gjort så utan att få en förklaring.

Hade hon en dålig kan så kan hon bara säga det, var det något du gjort som gjorde henne sur så kan hon väl bara säga det också.
Jag skulle velat ha en förklaring om det skulle bli nå återuppväckt vänskap där.

jag hade ignorerat personen!!  jag tycker som du Hera.

Ja, jag känner att jag bara vill skita i allt, men nu kommer haken- det är min storebror…

vill ju att min son ska lära känna sina kusiner, den nyaste är 5v yngre bara…

han vill sätta sig och prata om det som varit säger mamma, men jag e så besviken på han och känner att jag kan vistas i samma rum som han för mammas skull isf men jag vill inte ha med honom att göra…

#10 Det är en stor skillnad på vänner och syskon.. en vän kan man slippa träffa resten av livet, ett syskon har man nästan altid en viss kontakt med. det finns inget som säger att du måste vara vän med din bror, men stå ut med honom får du lära dig.

En förklaring är väl det minsta man kan få efter att ha fått i text att man är en jobbig person. Är det tjurskaligt att vilja ha det så är jag en tjurskalle. Skulle kännas konstigt att umgås, och inte veta om samma sak händer snart igen.

tjurskallig ska man vara ibland dessutom! Jag tycker du ska säga till din kompis att om hon vill att ni ska umgås igen så får ni sätta er ner och prata igenom det här, hon får förklara sig. Det är så man gör när man är vänner.

#13,det är hennes bror…

ah, jag missade den biten. svarade direkt på det inledande inlägget. :)

nåja, en bror kan ju fortfarande vara en vän. jag tycker fortfarande att man ska vara tjurskallig och jag tycker fortfarande att det är något som ska diskuteras. och bara för att det är ens bror så måste man inte umgås bara för det. Jag har syskon som sagt upp kontakten i princip. tråkigt, men så är det ju alltid när kontakt sägs upp, släkt eller ej.