Att säga jag älskar dig!
När vet man att det är ok att säga det till sin partner?
Man kanske känner det väldigt fort, men man vill ju inte skrämma iväg den andre. Hur har ni vetat då det varit dags för de orden?

Daniel sa till mej först…. efter ca 2-3måm… jag sa det kanske ngn månad lr 2, efter..
hade kommit från ett väldigt dåligt förhållande o va osäker på om jag ens visste vad älska va… men när jag sa det till han så va det från hela mitt hjärta.. jag bara kände att det va rätt, o kanske hade jag känt det tidigare om jag bara hade "vågat"… men jag va ganska rädd att bli kär övht, o försökte nog hålla emot.. fast det gick ju inte så bra… o det är jag glad för idag…
annars kanske nån annan kommit o tagit min prins..

Vi hade träffats några gånger, men bara tillsammans med vänner. Första gången vi var själva sa han att han älskade mig och ville ha familj med mig… (mitt ex sade det kanske två gånger under nio år )
Nu har vi varit tillsammans i snart tio år och han säger fortfarande -jag älskar dig, många gånger om dan…
Första gången Rasmus sa det till mig var i telefon och jag blev så chockad att jag la på.. 
Haha, jag skrev ju här och frågade hur jag skulle göra ;) Vi hade varit tillsammans ungefär tre månader, kanske lite mer, jag minns inte. Men jag hade länge gått och tänkt på att jag ville säga det bara för att det kändes så rätt men jag vågade inte. Men så en kväll när vi låg och småpratade i sängen så sa jag bara "Vet du att jag älskar dig?" och så fick jag svaret: "Jag hoppas det, jag älskar dig också!", och sen blev det massa kyssande och en sten släppte från mitt hjärta :) Det kändes verkligen bara rätt.
Man ska säga det när allting känns sådär rätt och orden bara bubblar upp, man ska nog inte försöka tänka alltför mycket på saken.
/Christine
Ok att säga det när man spontant känner att det är just så det är och man vill säga det… fast skulle nog ändå avstå (vänta) om jag inte var ganska så säker på att det var ömsesidigt.
Jag tror jag sade det rätt tidigt, efter en månad eller så. Det bara bubblade upp, så självklart och starkt att det bara rann över läpparna. Han blev stel en sekund innan man såg att han andades ut och log som aldrig förr. Inte en tanke bakom med planering, och på sitt sätt kanske jag borde väntat, men varför? Jag älskade ju karln ;)
Paulina
Han sa det till mig efter tre veckor, max. Och jag vet att jag tänkte att det var för tidigt. Jag var så kär i honom, men livrädd för att jag tyckte om honom så mycket. Jag sa det inte själv förrän efter kanske ett halvår. Men jag älskar honom fortfarande. Vi firar 11 år i maj.
Jag kommer inte ihåg när vi har sagt det i dem två mest seriösa förhållanden som jag har haft men jag skulle tro att det var efter någon månad kanske.
Jag tycker att man ska säga det när man verkligen känner att man menar det så kvittar det om det är första dagen man träffats eller om det gått flera år.

#3 hahah jag gjorde exakt samma sak när min sambo sa det till mig första gången 
Det är svårt att säga när det är okej att säga "Jag älskar dig" till sin partner.. När det känns rätt helt enkelt.. :)
Dom första månaderna sa vi typ "tycker om dig så mycket.." osv. Men "Jag älskar dig" kom väl efter ett par månader, tre-fyra om jag inte minns fel. Och det kom bara spontant :)
Jag tycker att det är så starka ord, så även fast jag kände att jag ville säga de tre orden till honom ganska tidigt, så väntade jag. Det kändes som att jag inte ville "missbruka" orden, jag ville att han skulle förstå att jag menade det direkt och inte bara var något jag sa för att jag var kär, utan för att jag verkligen älskar honom.

Jag säger som alla andra här. Man ska säga det när det känns rätt och gärna hoppar ut ur munnen på en :)
Man ska ju känna att man verkligen menar det.
För mig och min kille gick det snabbt. Stod på en bensinmack då han plötsligt sa det. Blev rätt chockad men jag är ju som jag är och fatta mig rätt snabbt och sa "Det var fan på tiden, det har jag gjort länge" inte det mest romantiska jag har sagt precis haha
men nu har vi ett underbart förhållande och en bebis att älska :)

#11 Men han måste ju bara älska dig när du slänger ur dig en sån skön kommentar! Klockrent!
Själv kommer jag inte ihåg exakt när, tror det hade gått 3 mån eller nåt. Min kille hade precis fått reda på att han är sjuk, så jag sa en kväll när vi skulle somna precis att jag älskade honom. För jag ville att han skulle veta att jag inte lämnar honom bara för att han är sjuk. Jag vill satsa och jag vill stanna… Han blev så rörd så han började faktiskt snyfta lite, hihi.

Jag sa det fort, precis som min pojkvän. I tidigare förhållanden har det tagit tid, flera månader innan jag sagt det, men inte nu. Det var helt annorlunda :)
Va hjälp ä å fly om du ha töjje fel väg?

alltså det finns ingen exakt tid då man måste säga de. tycker ialf jag.
fast om man varit ihop ½år eller mer så borde de ha kommit upp
jag sa de först, några månader efter vi blivit tsm. han log och sa detsamma :-)

Jag väntade på att han skulle få säga det först. Han sa det till mig efter 3-4 månader. Då hade jag nog skrikit det innom mig i, i alla fall en månad. Jag vart lite chokad när han väl sa det, och undrade om ja hade hört rätt. Så det tog några sekunder innan ja svarade att ja älskar dig också.
Anledningen att ja ville att han skulle säga det först var att ja inte vill skrämma iväg honom. jag är hans första seriösa förhållande. sen behövde ja själv känna att han verkligen älskade mig. mitt ex kan ja fortfarande undra om han någonsin verkligen älskade mig, vi va tillsammans i fyra år.

Det tog mig ganska långt tid, nästan ett halvår. Var faktiskt för bara någon vecka sedan jag talade om det för pojken min :) Jag vet att han viskat det på nätterna när han inte varit riktigt säker på om jag sov eller inte, men kände att det är bättre att vänta med att säga det tills det känns helt rätt och jag viste att det var sant.
Verkade som att han hade väntat på det ett tag, tog liten stund innan chocken lade sig, så sa han att han älskade mig med och höll om mig på ett sätt som fick mig att känna mig som den tryggaste och lyckligaste på jorden.
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.