Hjälpa en medmänniska - hur?
Först vill jag säg att jag skriver under "falskt namn" här idag för att inte den människa jag kommer att skriva om här ska kunna identifieras. Har därför lånat min mans konto här.
Jo, jag har en bekant/nybliven vän som är i en helt akut kris. Jag har aldrig sett en människa så helt under isen… Hans fru har lämnat honom och drar honom inför rätta för att få hela vårdnaden om barnen, med alla lögner hon bara kan komma på som ställer honom i dålig dager. Han är en kanonpappa, men tyvärr lever vi ju i ett ojämlikt samhälle. När det kommer till barnen är det männen som är förfördelade…
Nåväl, hon kommer inte lyckas med att ta barnen, men knäcker honom gör hon. Vi bor i ett litet samhälle så det är inte så svårt för henne att sprida lögnerna vida kring om man säger så.
Det räcker nog som information.
Min fråga är vad jag kan göra för att hjälpa? Vi har pratat och jag har sagt att det bara är att ringa eller komma förbi när som helst, och även sagt att han ska säga till om han vill ha hjälp med något. Men det känns inte som om det räcker! Är det någon som har förslag på vad man mer kan göra?
Jag har varit med om en väldigt liknande situation. Och det finns nog tyvärr inte mycket mer att göra tror jag, än att finnas där helt enkelt.
Jag tycker att du/ni hjälper mycket genom att visa ert fulla stöd, och erbjuda hjälp till honom. Mer kan ni inte göra "utan tillstånd" eller vad man ska kalla det. Vill ni hjälpa mer så prata med honom om det, vill han ha mer hjälp? Vad för hjälp isf? Annars finns kanske risken att han känner sig överkörd av er välvilja, och då är det ju bara till skada. Så resonerar jag iaf om det är jag som är i ett utsatt läge. Kan ju vra annorlunda för honom, men det skadar ju inte att ta upp det tänker jag.
Håller tummarna för att det ska lösa sig till det bästa.
Paulina
Ja, det är nog sant. Men han är så under isen att jag inte tror att han kommer på idén att be om hjälp… Han vet att vi finns här och vi träffas om inte dagligen så i alla fall ofta. En stor fördel är att han har lätt för att prata.
Tack för tumhållning, han behöver det!
usch, jag är med om en liknande sak men som gäller min bror, hans sambo har sett till att ha ensam vårdnad om barnen och hon kör mycket med honom. Det gör honom så ledsen att han inte riktigt är en så bra pappa som kan skulle kunna vara.
jag vet inte hur det är med domstolar o sånt fungerar. om hon dragit honom inför rätta för att få ensam vårdnad, kan inte ni då vittna för vilken bra pappa han är. ni är ju ändå utomstående.
eller så kan ni försöka sprida andra rykten, just om hon bra pappa han är. så att hela byn inte blir så negativt inställd. men tyvärr är väl positiva rykten inget av intresse för folk…
finns nog inte mycket mer att göra än att vara där så han kan prata med er. och uppmuntra honom att kämpa emot, att inte ge sig.
/ Johanna Hoogendoorn, ordförande för Kattens Talan
Jadu sånt där är alltid svårt.Men i domstolen så brukar de söka vittnen till hur de tagit hand om barnen så försök få vara med där.
Sen om de är en liten håla, så anlägg moteld! Tala om vilken bitch hon är osv och försök framhålla killen som en bra pappa som bar vill barnets bästa!
Qui dormit, non peccat
Vi har inte känt varandra så länge och så nära att jag kan komma ifråga som vittne tyvärr. Men pratar väl om honom inför alla som vill höra på, det gör jag!
Just nu känns det betydligt mer hoppfullt än när jag skrev först faktiskt. Hon spelar "oss" i händerna genom att göra bort sig fullständigt på alla plan. Det är ju hon som har dragit igång detta och lagt ribban, så man behöver inte skämmas över att dra fram allt negativt om henne i dagen.
Nu vill jag inte säga att detta är sant om din vän och jag håller med om att det ofta är mannen som drar nitlotten i de här typen av frågorna.
Men, jag har många vänner som blivit utsatta för en det ena en det andra av föräldrar (pappor oftast). Den andra föräldern har då försökt få ensam vårdnad men inte lyckats pga att folk tror att mamman försökt ljuga ihop historier om mannen. Trots att det är sant.
Som sagt menar inte att säga ngt om din vän, utan bara att det finns två sidor och att hon kanske har en anledning till att inte vilja ha honom i barnens liv. Du säger att du inte kännt honom så länge. Du kanske inte vet allt.
Jag har sett hur han är med sina barn och hur de är med honom, det räcker i det här fallet! De vill vara med honom och inte med sin mamma.
Och så långt har hon inte gått att hon påstått något så hemskt heller, för han får ha sina barn, även över nätterna. Men inte så ofta av någon anledning…
Fast visst är det en balansgång för de som ska avgöra såna här frågor, det är jag mycket medveten om. Det får ju bara inte bli så att barnen tvingas vara med föräldrar som misshandlar/förgriper sig på dem. MEN det finns mammor som förgriper sig sexuellt på sina barn också, fast det är rysligt tabubelagt. Även inom socialtjänsten.
Jag är inne i samma grej nu. Min särbo ska försöka få vårdnaden om bägge sina barn. Deras mamma har problem med alkohol och klarar inte av den minsta så bra. Det barnet har speciella behov så hon har nån sorts sjukbidrag för honom. Men hon delar inte det med pappan trots att han har barnet på halvtid. Det här bidraget ska vara för att täcka barnets behov, inte till hennes sprit.
Min särbo går på knä rent ekonomiskt. Han får så gärna ha barnen men hon ska supa upp både barnbidrag och vårdbidrag.
Nu ligger en anmälan hos soc, så får vi se.
Som utomstående kan man inte göra så mycket, bara finnas till. Men man känner att man inte räcker till helt klart.
Starta ny diskussion