Jag vet inte riktigt hur jag ska börja men jag ska försöka att sammanfatta allt så kort som möjligt. Jag vet inte hur jag ska göra för att komma ur den här "onda cirkeln"! Jag vet inte heller hur jag slutar upp med att tänka så som jag gör.

Hur som helst. Nu till saken.

För mer än ett halvår sedan så blev jag av med oskulden… men inte på det bästa sättet. Jag var inte redo men jag gjorde det för att ja… få det överstökat och killen som "tog" den tjatade så jag gjorde det bara. Vi försökte ett par gånger men det gick inte (kan ju bli så i början, plus att jag säkert spände mig för att jag var nervös och ja… egentligen inte ville) men tillslut så gick det. Inte världens bästa sex kan jag säga då det gjorde ont, men jag sa ingenting (dum som jag var) Det visade sig sedan att killen var ett svin och bara utnyttjade mig… Töm och glöm är de rätta orden.

Men i alla fall, jag har kommit över honom men jag gissar på att allt drama och att jag egentligen inte ville ha sex har gett mig "ärr" inombords, förstår någon hur jag menar? Att han betedde sig som ett svin och att jag inte kände mig ett dugg trygg med honom gjorde så att jag mådde väldigt dåligt då… skitsamma. Jag ska inte skylla allt på honom men det jag vill komma fram till är att detta har förstört min syn på sex. Det kändes nästan som om att jag blev våldtagen då han inte var ett dugg försiktig (blev självklart INTE våldtagen, men känslan var hemsk)

Nu har jag träffat en bra kille (vi är inte tillsammans, men det kan leda till det), jag kan tillägga att han är äldre än mig och säkert mer erfaren. Vi har träffats ett par gånger och sovit med varandra och hållt på (men ännu inte kommit till just sexet)

Sedan så kom det, vi sov tillsammans, hade förspel osv men när vi skulle komma till sexet så tog det bara stopp. Det var som en film, okej, haha, låter lite töntigt men så var det. Jag fick "flashbacks" och kände igen situationen så väl med den tidigare killen (svinet) och usch fick världens magkänsla… så jag sa nej. Varför sa jag nej? Jag vet inte, antar att det var starkt gjort av mig för det var ju för min egen skull… han tjatade ett par gånger och det gjorde det hela mer obehagligare… sedan så gav han upp och vi somnade men jag blev ledsen, fick nästan panik. Visade det självklart INTE! Det var nästan så att jag tänkte berätta om vad som tidigare hänt mig men det gjorde jag inte… så nära är vi inte så jag vill öppna mig så pass mycket.

Tanken att jag bara haft sex (fullbordat) en gång gör det hela mer "nervöst"… eftersom att den nya killen är erfaren. Tänk om det inte skulle gå? Ni förstår nog tankarna.

Nu blev det mycket text. Hoppas att någon orkar läsa… Hur ska jag göra? Hur ska jag tänka för att få bort de här tankarna? Sex ska ju vara någonting fint, njutning. Inte rädsla. :( Någon som varit med om samma? Någonting liknande? Hur skulle du ha gjort?

Kan tillägga att jag är 100% säker på att han tror att jag har haft sex med många, så han måste ju undra vad jag håller på med. Men jag känner att jag måste vänta med att ha sex, tills jag känner mig mer trygg, om jag någonsin kan känna mig trygg. Och att han är äldre och mer erfaren gör det här ännu jobbigare…