![[ninanni]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Så Ensam!
jag är 43år och är sjukpensionär pg av skador av misshandel och atrit,har ont nästan jämt men saknar vänner…var tog alla vägen? varför duger man inte om man är sjukpensionär?
Känns så ensamt här, det är som att vara död redan,en ande,som om man bara svävade runt omkring och ingen ser en och när man talar hör ingen,verkar som ingen jävel bryr sej,alla går väl efter ordspråket"sköt dej själv och skit i andra"jag vet att jag låter brysk,är bara förtvivlad..
Det var så länge sen man hade roligt,kände glädje som smittade av sej mellan varann,saknar en RIKTIG vän,men kanske det inte finns riktiga vänner…någon man kan vara sej själv med,prata om allt,ha kul ihop med..inte vet jag men om man ser sej omkring eller tittar in på någon sajt så ser man bara en köttmarknad,alla viker ut sej och tävlar om den som är sexigast,har den häftigaste jobbet,bilen och fetastt plånbok!
Så grymt less på se på hur folk svinar sej..hur folk uttnyttjar och låter sej utnyttjas..hur folk sumpar riktiga vänner,hur folk sumpar äkta trygg kärlek.
när jag var arbetsför, ägnade jag min fritid åt dom som behövde hjälp med livskriser,nu sitter jag själv totalt ensam.Vad är det för mening att ge hela tiden ?
Hemskt att dina vänner lämnat dig. Förstår att du tappat tron på människor. MEN det finns alldeles underbara människor. Vi har en hel del här inne.
Hur man hittar äkta vänner vet jag faktiskt inte. Antar att jag har haft tur. Men jag har hittat många här inne på iFokus. Det kanske du också gör :)
Fortsätt gärna skiva av dig. Det brukar hjälpa!
jag har haft en del vänner, som jag trott varit äkta vänner, men när man behöver dom som mest, så är dom som uppslukade av gjorden.
Min nuvarande närmsta vän, är en tjej som jag delar en hemsk "upplevelse" med, jag var förlovad med en kille, som hon ett-två år tidigare varit tilssammans med, och sedan körde han dubbelspel med oss, och ljög o hadde sig, så då sa va bye bye till honom, och när hon o jag träffades så var vi som gjorda för varandra…!
Vet inte riktigt hur man hittar vänner…iaf inte sånna som är äkta…men tror att man måste ha något att dela med dom…som lixom…håller en samman…
Iaf, vi är många här som stöttar dig, och alltid finns här o lyssnar!
Stor KRAM!!
Resistance is futile.
tack ! ni är gulliga,det värmde.kram
Du verkar vara en vacker människa med en förfärdlig otur ninanni!
Kramar till dig
Carpe Diem
Det finns riktiga vänner, det svår är att hitta dem.
Kram!
Sara
Jag tror att dom verkar närmare än vad man tror,ni som svarat på mitt inlägg är så fina,även om det är genom sajbervärlden så ger det mycke,tusen tack,kram
Jo ibland finns dom bästa vännerna nästan för nära. Har hittat en vän nu som jag litar på till 120% och det lustigaste är att vi träffades för första gången som 1 åringar, gått hos samma dagmamma och gått i samma klass i 8 år! Och nu 20 år senare förstod vi att det var vi som skulle dela livet som bästa vänner.
Så håll modet uppe och kom ihåg att det finns alltid någon som bryr sej även om det inte känns som så. Sen är internet ett bra sätt att skriva av sej på
*Kramas*
Varför inte leta vänner som har samma problem och förstår hur du mår..Man kan stötta varandra och man har förståelse om man drar sig undan ibland..sök efter föreningar som har inriktning på någon av dom symtom du har..bara en tanke som slog mig
En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/
Starta ny diskussion