Tycker inte att det där är nåt alls, när han skriver så till en kändis o skriver kram kram. Det kunde va så mycket värre än så..

Tro mig, jag har sett sms till "vanliga" tjejer, med bra mycket värre saker skrivna och tjejer han träffar. Så oroa dig inte! :p

oki då är jag bara lite svartsjuk av mig då? jag brukar verkligen inte vara det.. känner inte igen mig..kanske för vår relation är dålig och har varit det länge.. man blir mer osäker då..

Jo, jag vet hur det känns. jag har själv varit sjukligt svartsjuk speciellt när vårt förhållande va dåligt från 2 mån in i förhållandet till i december (då vi vart tillsammans 1 år i 3 mån) ungefär. Min pojkvän har vart sååå flörtig, smsat konstigt med flera tjejer och dessutom varit otrogen, så det är inte så konstigt jag varit svartsjuk om jag får säga det själv, men det är riktigt bra nu dock, på nåt sätt vände allt där när han fick välja mig eller henne efter att han va otrogen i november.

Så helt ärligt litar jag på honom mer än nånsin nu, låter konstigt men, han har verkligen visat i flera månader nu att det är mig han vill va med, så jag hade tur! :) Men det gör ont, att veta hur mycket han har sårat mig..

Jag hoppas verkligen det ordnar sig för dig :) Men tror absolut inte det är nån fara när det är en kändis, hon är ju troligtvis INTE intresserad av honom och han som alla andra killar drömmer om en modell :p Dom är så löjliga! ;) Min pojkvän flörtade med tjejer som va kär i honom för då fick han bekräftelse ><

Jag tror verkligen inte att du behöver oroa dig. MEN, du måste ta det med honom. Säg att det var framme på datorn när du skulle kolla en sak.

Annars kommer det gnaga i dig! Jag vet!

Kram

Ja jag håller med Hera där!

"Skadan" är redan gjord. Ta upp det med honom så får du ett svar, kan be om ursäkt för ditt handlande. Det kommer gnaga på dig om du inte vet, och att tjuvkika sätter ofta igång en ond spiral som bara leder till mindre tillit även om du inte hittar något, just för att det gnager..

Lycka till hur du än gör!

jo han har ju ixå varit väldigt flörtig med andra tjejer.. alla dessa tjejkompisar som han påstås ha som alla är tjejer han har haft sex med.. jag förstår inte det där, det verkar som han vill känna sig åtrodd precis som du säger SarahOhrn att han vill ha bekräftelse.. ja tydligen så räcker ju inte min bekräftelse till honom..

Men det känns som det inte är den killen jag känner, som skrivit vissa grejer.. det skrämmer mig..

Ja Hera du har verkligen rätt.. jag ska tänka lite o sen ta det med honom imor..

men jag önskar bara han var mer som mig.. låter dumt men jag skulle aldrig skriva till en "snygg känd kille" o försöka få kontakt.. för det var ju tydligen det han ville.. det få ju mig o känna att jag inte duger…

Emmice - Nä tyvärr verkar vissa killar fungera så :( Vet inte varför dom måste ha bekräftelse från andra tjejer än sin flickvän. Men killar är ett mysterium…

Jag förstår dig precis :/

Det är inte killar som är ett mysterium, det är känslor.Tänk på det!!!!

Jo kanske det. Men många tjeje förstår hur man tänker o känner medans killar förstår varann men dom är på ett helt annat sätt…

Ni har så rätt så rätt.. ja detta är ju ingen big deal.. det är dock allt runt om som gör att det blir det..

Om vi ska prata om det med killar o tjejer så är han den typiska killen som kan vräka ur sig grejer, han kör över en lite tycker jag.

vi kan ta ett litet mindre ex..:

vi har en son på 7 mån. Jag får nästan aldrig avlastning då killen jobbar mycket. vår son är lite extra aktiv och det är full fart hela dagarna, jag kan inte ens duscha jag får ju alltid ta med sonen in, hinner inte färga håret eller ens ta hand om mig själv. tex En dag har killen varit ute med sina vänner en hel dag o kommer hem kl.22 på kvällen, o jag säger vad bra att du kom nu kan jag få duscha lite ifred, då säger han nej du hinner inte jag ska iväg o träna lite snabbt men en kompis. så jag fick vänta till dagen efter. ok inget mer det.

Men igår när jag skulle handla mat(var lite bråttom) o sonen höll på o somna så jag ville lämna honom hemma hos killen. så säger han att jag får vänta tills han duschat som han helt plötsligt fick för sig. eller ta med sonen till affären..Jag sa nej maten var bråttom det var inte hans duschning.. men han låste in sig på toan och började duscha.. jag blev så arg att jag kokade.. allt ska tydligen vara på hans vilkor! fy så respektlös och egoistisk..

detta är sånna små saker, det är ju ingen big deal, men när det händer JÄMT så orkar man inte längre att känna sig överkörd, hur får man honom o fatta eller är han "hopplös"? .. jag vill ju verkligen att han ska ändra sig med tanke på att vi har en son ihop..

jag blir arg ledsen o irriterad.. sen vill jag "svara" eller föklara varför jag känner så om jag gör..sen när jag gör det så suckar han o säger nä men vad är det nu.. du är ju jämt grinig…

Om man ä oense om nått så tycker jag att man pratar om det medans han är appatisk och tycker skit samma nu glömmer vi det..(nu menar jag inte allt så klart, man kan ju inte tycka lika om allt)

sen kan han kramas o allt ska vara bra.. men jag kan inte gömma så lätt..

fy det känns som jag ALLTID är arg ledsen o besviken på honom o det känns som allt han gör är fel liksom… har jag kommit i i en ond cirkel?

jag kan ju inte låta bli o jämföra med tidigare förhållanden.. då vi aldrig bråkade o istället pratade…

OJ OJ vad lång det blev! hoppas ni orkar läsa ;P

Jadu, det var som att läsa om en mammaversion av mig och mitt tidigare förhållande.. Efteråt fick jag höra att jag alltid var ledsen och väntade på honom, eller gjorde något annat för att det passade honom, och det stämde.

Nu är det ju knivigare iom att ni har en son tilsammans, men man kan inte plåga sig igenom hur mycket som hellst för barnen heller. Det mår varken du eller barn bra av.

Kanske kan ni testa familjerådgivning? För det verkar som att ni behöver lite hjälp att kommunicera, du försöker men han verkar inte ta större hänsyn till det. Lättare att göra något åt det nu än senare.

Oj, har ni en son ihop också. Ja då gör det ju saken än svårare, att t ex lämna honom, men jag tycker han behandlar dig, er, som skit! Ingen vill ju vara ensam mamma heller, men du gör ju ändå allt jobb själv så du skulle nog må väldigt bra av att vara ensam med din son eller hitta någon ny så småningom! Han verkar vara en riktig idiot!! Ursäkta men blir arg när jag läser hur han håller på :S

oj vad vis du är Aviendha! Det känns precis så som du beskriver, jag känner mig ensam o nästan "olyckligt kär" Känns som jag väntar på honom hela dagarna, och gör jag nått så är känns det som om jag endå så bara vill hem till honom, och jag är även iväg på saker för o visa honom att jag inte bara sitter o väntar på honom.

O den som blir olycklig i slutet är jag..

Jag måste erkänna att den här relationen inte känns riktigt rätt om jag lyssnar på min magkänsla, men endå så älskar jag honom, och vill att man ska jobba det till något bra(om det nu går, för det vet jag inte heller), sen så kan jag inte leva med o ha min son varanan vecka…

Rådgivning har vi pratat om men om det ska ske så är det nog via mig för han tar ju aldrig tag i saker… vad föröker jag bevisa igenkligen känns som jag nästan fösöker få mig själv o förstå att jag inte vill detta längre….

är inte rådgivning rätt dyrt?

tack sarahornh det behövde jag höra… jomen han skulle aldrig gå med på o ge mig boenderätten… =( jag ärligt talat börjar nästan gråta bara av tanken att få se min sov varannan vecka.. :´(

Jag håller med dig där Emmice, om det att sitta och vänta på honom, så har jag gjort och gör också, min pojkvän jobbar natt annars och när han är ledig åker han iväg till nån kompis så när han väl är hemma stannar jag hemma trots att mina vänner vill ha med mig nånstans.. :/ Det är ofta tjejer är så tror jag…

USch jag lider med dig, verkligen ingen kul situation! :( Hoppas det ordnar upp sig! Boka en tid hos rådgivningen om du har tid sen släpar du med honom dit, ge ett ultimatum om han inte vill gå! :)

Om min pojkvän hade skrivit ngt liknande till en kändis, hade jag nog mest tyckt att han var pinsam. Det där verkar bara vara nån sexfantasi som gått överstyr - ytterst pubertalt! Du behöver nog inte oroa dig för att det skall bli ngn verklighet av det. Jag tycker dock att du bör ta upp detta med honom iaf; det vore intressant att höra vad han ger för svar… Det relevanta i sammanhanget, är om han ofta mailar till tjejer på det där viset och isf varför han gör det.

Av vad jag kan läsa i inlägg 11 så tycker jag att du borde ta kontakt med familjerådgivningen eller säga till honom att han måste ta ansvar. Funkar det inte så tycker jag att du ska lämna honom..

Det är jättesvårt det där med känslor och medtanke på att ni har en son också men om du inte är lycklig i ditt förhållande så kommer inte din son se något bra i ert förhållande även om det är så att föräldrarna bor ihop. Många tycker  att det viktigaste är att föräldrarna bor ihop oavsett vad. Jag säger tvärtom, funkar inte förhållandet och den ene känner sig väldigt försummad så är det inget bra förhållande. Kan ta mina föräldrar förhållande som exempel.

Mina föräldrar har varit tillsammans i närmare 30 år. Och min mamma utför jämt psykisk misshandel av min far. Han får alltid göra allt och han har ändå ett heltidsjobb. Mamma bryr sig inte särskilt mycket. När jag har varit i mina vändor med socialen så har jag alltid sagt att jag önskar att mina föräldar skiljs. Det vore den bästa presenten någon skulle kunna ge mej. I alla år har jag stått ut med att förhållande är destruktivt och har varit det hur länge somhelst (sen dom träffades istortsett). Och det tär på hela familjen, jag klarar inte av att vara hemma längre stunder, min bror förnekar att det händer men han vägrar att bo hemma hos mina föräldrar när han kommer hem. Min syster ser problemet och förstår det men hon säger bara att det finns inget att göra hon ser det bara som ett hopplöst fall. Hela släkten väntar också på en skillsmässa men inget händer. För att min pappa tror att om han lämnar mamma så tar hon livet av sig och det skulle han aldrig stå ut med.

Jag hoppas att du lär dej av det här och ser att om du inte mår bra så måste ni prata om varför och vad ni kan göra bättre men om han bara skiter i det så gå, din son kommer inte må bättre för att han ser att mamma mår dåligt men att han har båda föräldrarna hemma. och försök att se det positiva det är bättre att det skulle hända nu än att det händer när han blir äldre för då kommer han att påverkas så mycket mer av det nu så kommer han inte att minnas så mycket om han ens minns något när han blir äldre.

Jag vill bara påpeka att jag inte tycker att du inte ska jobba för förhållandet eller tycker att det är dödsdömt. Jag ville bara delge en annan aspekt:)

Tyvärr i andra sammanhang, men en tröst för dig är att pappor blir oerhört förfördelade i vårdnadstvister. Jag kan inte tänka mig att han skulle ha sonen mer än varannan helg (kanske någon dag till i samband med helgen) om det skulle gå så långt. Och, allvarligt, av det du skriver verkar han inte vara typen som är speciellt intresserad av mer än så! Så låt absolut inte det hindra dig om det är så du känner. Du gör både dig och sonen en björntjänst om du stannar av den anledningen.

Jag tycker, som andra skrivit, att du ska ställa ultimatum: Prata (med eller utan annan person) eller så flyttar du! Väljer han då inte att prata så vet du…

Stort lycka till!

Emmice: Om ni har dessa problem med att kommunicera med varandra så skulle jag rekomendera boken " Kärlekens fem språk" Och kom ihåg att det aldrig är någon bra lösning att gå skilda vägar och att den utvägen enbart ska användas i yttersta nödfall, det absolut mesta i ett förhållande går att lösa igenom att man bestämmer sig för att lösa dem.