Morfar, vad gör man med sånna?
Min morfar har nu fått för sig att pga att jag har inga vuxna förebilder så har han tagit på sig det så nu säger han till mej varenda dag: gör läxorna, ät ordentlig, städa bättre, ta inte mediciner m.m. Och visst det kan jag tåla..
Men nu när jag sa till honom att jag skulle skaffa hund(han har vetat om det sedan innan) så sa han att jo jag har tänkt på det där och du är faktiskt dum i huvudet om du gör det här. Herregud tänkte jag, här kommer min morfar som jag inte har träffat på 3 år och innan dess så träffades vi en gång varje år på julmiddag och han ringde på min årsdag(om han kom ihåg det).
Jag säger till honom att det har varit planerat sedan min årsdag eftersom jag fick det av min pojkvän och uppfödaren och då blåste han iväg totalt! Han kallade min uppfödare för omogen och okapabel att ta hand om djur om hon sätter ut hundar på foder och låter mej köpa en hund av henne. Han kallade mej för barnslig, omogen och djurplågare för att jag bor på 28 kvadrat! jag säger till honom att så behöver det inte vara för att så länge hunden får motion,aktivering och bli ompysslad så är det inga problem. Han slänger även ur sig vad tycker dina föräldrar om det här och jag säger som det är och då blir han riktigt arg och gastar om hur omogen jag är och att min bror kommer bli riktigt arg om han får reda på det. Han vet redan om det och har inga problem med det sålänge som det sköts och att jag eller hunden inte blir lidande av det och då blir han så arg så han säger, ta ett äpple och gå hem hoppas cykeln fungerar!
Han ringde upp min bror senare och berättade vad jag har sagt och min bror höll med och sa att ja, det stämmer. sen sa han att jag var fullt mogen och redo att at in en hund för han hade redan kollat upp det och litade på mitt omdöme. Och sa dessutom till honom att det var riktigt dumt gjort av honom att göra så mot mej.
Min bror misstänker att morfar reagerar så starkt för att jag bor ensam och jag har inte den bästa kontakten med mamma och pappa. så därför känner han lite ansvar över mej men istället för att hetsa upp sig så kunde han väl ändå ha pratat med mej och se vad jag har läst på och vad jag kan m.m.
Nu blev det mest en text jag kunde ventilera mej i men jag önskar att han bara pratade med mej innan och inte brusade upp sig så mycket…
Förstår att du känner dig upprörd och kränkt över hur din morfar beter sig, men jag döma honom inte för hårt. Prata med honom och tala om för honom vad hans beteende satte igång för reaktion hos dig. Säg sedan till honom vad du skrev här, att du hade vill att han ska prata med dig på ett vettigt sätt.
Ibland kan människor man älskar av ren välvilja köra på utan att tänka sig för. De har kanske de bästa intentioner, men det blir fel och människor som blir utsatta kan känna sig sårade och kränkta.
Kram
1# jo men grejen är ju att det var bara nu som han brusade upp sig och kallade mej en massa saker annars är han lugn och bra att ha att göra med men ändå så beter han sig så här mot mej.. jag fatyar inte.. men han är inte den lättaste att prata med för att han anser att han är äldst och det han säger är lag typ
Kan inte se att inlägget har något med morfäder att göra över huvud taget. Det verkar mer handla om att olika människor tycker olika saker…
Själv har jag inte träffat min morfar eftersom han dog när jag var -3 år gammal (för de som inte fattar, dog han tre år innan jag föddes). Nar jag var liten kallade jag mormors man för morfar, men han var alltså inte alls min morfar fick jag reda på någon gång när jag var liten. Efter det kallade jag honom väl för hans namn, har jag för mig. Han har dock varit död i sedan slutet av 1980-talet eller så.
Jag tycker på ett sätt att det är härligt och underbart att din morfar är så engagerad och bryr sig. Det är ju super! Det är synd att han inte uppför sig bättre dock. Hur ni ska göra med hunden kan jag inte svara på eftersom att jag varken känner dig eller hunden…
Du är 17 snart 18 år enligt din press, om jag var du så skulle jag skita fullkomligt i vad din morfar tycker, det angår honom inte om du vill skaffa hund eller inte när du inte bor hos honom.
Av mailet att döma så är det din morfar som är omogen, att brusa upp på de där sättet är bara idiotiskt.
Qui dormit, non peccat
4# visst det är härligt när han faktiskt undrar fråga m.m. men när han ska kalla en för en massa saker och försöka vara den stora viktiga förebilden i mitt liv. det som stör mej mest är att han har aldrig brytt sig om mej förut så varför börja nu? Det känns så dumt men man måste ju börja någonstans i varje relation men att jag ska ha en hund är inte hans problem eftersom han inet kommer ha något med den att göra. Allt med honom gör mej bara förbannad igentligen för jag tycker att han hade inte rätt att kalla mej för barnslig och omogen och brusa upp så där! Han vet ju inte allting för att han har aldrig frågat och han har aldrig brytt sig.
#5 Jo det stämmer och det försöker jag göra också men det går inte riktigt så bra, speciellt när han ringer till min bror och beklagar sig också.. Han verkar inte ångra sig för han har inte försökt bett om ursäkt eller någonting. Det känns ju lite mysko för jag pratade med honom om hund förut och då gjorde det ingenting men när jag sa det nu så tyckte han att jag var dum i huvudet, vad hände som fick honom att ändra sig?
Då är det klart att du ställer dig undrande till varför han beter sig på det här sättet. Det förstår jag! Jag tycker att du ska skaffa hunden och inte bry dig om morfar och vad han tycker.
Jag tycker också att du ska tala om för honom när det har lugnat sig lite vad du känner när han beter sig så här. Oavsett vilken attityd han har, så ska han lyssna på dig och dina åsikter. Kan han inte det är det han som har problem och inte du.
Lycka till med vovven!
7# jo jag blir ju väldigt frågande, när jag inte sett honom tidigare i mitt liv och sen börjar han med att försöka vara min nya förebild, varför kunde han inte ha fortsatt att vara min morfar istället för att börja bete sig som om han skulle vara min pappa.
Min bror pratade med honom och sa att han tyckte morfar skulle gå och prata med mej om det här och lyssna på hur allting så ut med hunden eftersom allt är löst. Men han svarade att han vill inte prata med mej sålänge som jag tänker skaffa hunden och då är det ju synd att han känner så men det är ju inte någon vidare förlust för om han inte kan respektera mina val så är det ingen person som förtjänar att vara delaktig i mitt liv
Tack så mycket:)
#8 Tråkigt att din morfar är trångsynt. Vissa människor tror antagligen att de gör det bästa för den personen som de försöker att bestämma över. Du har helt rätt i att om han inte kan acceptera dina val så har han inget i ditt liv att göra. Tråkigt men sant.
Varsågod =), jag tror säkert att du kommer att ta väl hand om vovven & att den får det bra.
9# ja, det som är lustigt är det faktum att min mamma som egentligen är mer trångsynt än honom men hon accepterar det och tror att det kan vara bra för mig att ha hand om en hund så jag kan känna ansvar och sen har jag alltid haft hand om hundar hela tiden så då r det kanske dags för en egen hund nu när jag har tiden för det.
Starta ny diskussion