Varför just 8 år?

Haha, inte ett svar jag väntade mig ;)

Vet inte varför just 8, men allt under ser jag som ganska lite.

Eller iof, beror ju på vilken ålder den yngste är i.

OK, Jag bara undrade

Det är förövrigt 6 år mellan mig och min man så jag kan inte direkt svara.

Kan kan du ju så klart :) Det var bara jag som inte visste vad jag skulle sätta för gräns ;)

Han jag dejtar är 8 år äldre, och visst är de lite skillnad, de är de. Vi har ju inget seriöst förhållande än så vet inte riktigt vad jag ska svara, och de jag märker att de är skillnad i kan jag inte riktigt förklara - eller komma på just nu *S*
Fast å andra sidan.. Vet jag inte om de är så mkt med ålder att göra som med olika personligheter bara.

15 års skillnad här, och funkar alldeles utmärkt!. Nej, tänkar väldigt sällan på åldersskilllnaden, det är så mycket annat som märks mer än just åldersskillnaden och som är mycket viktigare. Men hade jag varit 15 och mannen 30 hade det varit en annan sak, som det är nu uppfattar jag oss som jämnbördiga.  En gång på senaste tänkta jag på det.. det var vid planerandet av en fest härhemma, och vilka vi skulle bjuda… och då har jag några kompisar som är ca 10 år yngre än mig oc han har nån som är 10 år äldre än honom.. och då kändes det som att det kanske skulle skära sig, vi bjuder dom vid olika tillfällen istället kanske… :-)

#7, hur gamla är ni då?!

Är det inte ofta väldigt varierande åldrar på en fest? Det blir nog inte ett större problem än man gör det till tror jag!

#8, Jag är 41, maken 56.  Är det en större fest så håller jag med, att det inte är nåt problem alls, bara trevligt -och mycket vanligt förekommande  bekantskapskretsen med stor ålderspridning. Har själv nära vänner på 30 och på 56… Exemplet jag tog upp i #7 var en lite mindre tllställning vi planerade.. där jag kände att mina 30-åriga jobbkompisar och makens 70 åriga nära vän det ihop…skulle skära sig.. fast om jag ska vara ärlig ksnake inte bara pga ålder.

Min kille var 11 år äldre än mig. Vi själva upplevde det inte som något problem, det var mest andra som hade ont av det. Dumma kommentarer typ att jag sökte en fadersfigur etc. Min kille fick även höra att han skaffat lammkött osv. Jag var 26 när vi träffades så då var man ju redan "vuxen". Åldersskillnad krymper med åren kan jag tycka.

ja det är ju hemskt om en 20 årig kille skulle gilla en 10 årig tjej,,, men 50 och 60 kanske ingen bryr sig om, mellan mig och "gbben" min är det faktiskt 8 år och jag tycker det funkar bra, jag är äldre än min ålder och karlar är ju allti lite barnsliga så vi möts nog i mitten =). mellan min farmor och farfar var det just 10 år och de tyckte aldrig det var ngt svårt med det, ända var att båda fyllde på sommaren och alla jämna kalas kom samma år så det blev väldans mycket på senare år!!

min pojkvän som jag dumpade igår var 29, och jag 20. Det märktes mycket och det berodde ganska mycket på att han såg mig som en liten skit. Om det är så att man har en stor åldersskillnad men inte tänker på den så behöver det nog inte märkas så mycket.

nu är det slut med honom och det var nog bra.

Det är 17 år mellan mig och maken, men jag har inte råkat ut för några åldersrelaterade problem hittills i alla fall. Eller?

Visst, bästa kompisen var lite undrande första gången jag pratade om Johnny men sen efter hon träffat honom och sett att vi trivs så har hon inte sagt något. Vi har inga problem att umgås med henne och hennes kille. 

Jag har faktiskt inte hört en enda dum kommentar om vår ålderskillnad, vi har varit ihop i 4 år nu snart. Sen vad folk tycker i vår frånvaro har jag ingen aning om, men det har inte drabbat oss hur som helst.

#12 Låter som ett bra beslut! 

Det är 10 år mellan mig och min sambo, det klart att det märks, spec när han tar upp saker som jag inte minns för att jag var förlite osv :P men inte är det nått som stör vårat förhållande, känns ändå som vi ligger på samma nivå=)

Det är 8 år mellan mig och min sambo. (Han är äldre än mig) Nästan alla hans vänner är i min ålder så det märks inte alls där. Sen är våra värderingar väldigt lika så jag svarar att vårt förhållande är "felfritt" :)

mellan mig och sambon är det 9år.

jag är 20 och han 29.

vi träffades första gången när jag vara 17år.

visst folk har haft åsikter men de var i allra första början, men nu känner vi inget av de

då det kan kännas är när han kanske pratar med sin föräldrar om musik, böcker eller något som inte intresserar mig. alltså hans intressen inom de områden kan vara "lite äldre"

sen när vi ska resa, hans ålder gör ju att vi inte får någon rabatt för han. jag kan ju än så länge åka lite billigare på visa områden.

sen kan han lite mer med att bo själv.

tips på hur man gör när man tvättar.

men vi lära ändå varandra lika mycket.

vi är ganska synkade.

Jag var tillsammans med en kille innan som var 12 år äldre än mig. Han jag är tillsammans med nu är 3 år äldre än mig och ja jag märker stor skillnad.

Det är inte kul att vara tillsammans med en som på något sätt vet "allt" mycket bättre än en själv för att han är äldre. Dessutom så var det så härligt att träffa en mer jämnårig som man har mer gemensamt med, som inte agerar lika självsäkert. Känner mig mycket mer jämlikt min nya sambo.

När man är med en äldre så är det mer ett "ta hand om - förhållande" tycker jag. Jag vill ta hand om mig själv!

Men självklart finns det säkert skillnader. Men detta är min upplevelse iallafall.

Va tillsammans med en som va 8 år äldre och ända skillnaden jag märkte då (jag va 14 då) att han var något omognare av någon konstig anledning =/

Träffade en kille som jag nästan var tillsammans med som var 10 år äldre och det ända som skillde där va att han var mer intresserad av jakten än mig, när vi träffades ville han mest vara i sängen och när hans kompisar var med va jag bara hans kompis. Dvs Jag vart uttnyttjad, vilket inte kom oväntat då jag visste mycket väl vad jag gav mig in på ifrån början, och kan inte direkt påstå att jag var spec seriös.

I många fall är det nog så att killar/män som aktivt söker sig till väldigt mycket yngre tjejer faktiskt är ovanligt omogna!

Det är stor skillnad på att "råka" träffa någon som inte är jämngammal och bli kär, eller att faktiskt leta efter någon som är betydligt yngre eller äldre. Tycker jag!

Jag träffar en man som är 14år äldre. Jag är 28 och han 42. Enda gången jag märker av åldersskillnaden är när man pratar gamla minnen, som tex att han reste runt med kompisar i Thailand 91, då var jag bara 10 år! Annars är det mest folk runtomkring som ställer sig frågande; de undrar vad jag ska med en gubbe till. Riktigt otrevlig kommentar! Jag kan även märka av att folk tittar om vi går på stan. Dessutom ser jag yngre ut så folk som inte känner oss tror väl att det snarare är 20 år mellan oss. 

Jag förstår inte varför det sticker så mycket i folks ögon. Killar i min ålder blir riktigt förnärmade av att jag träffar någon som är 40+.

Jag har haft en mkt nära relation med en kille som är 11 år äldre. Vi träffades då jag var 21 och han 32 vi tyckte om varann väldigt mycket på alla sätt. attraktion, värderingar mm..hans och mina kompisar frågade alltid varför vi ändå inte kunde va tillsammans..Men det kändes ändå inte som vi var på samma nivå  på nått sätt, av våra bådas sidor sett, vilket iof var väldigt bra. Har fortfarande kontakt 6 år senare =) Men vem vet vad som händer i framtiden. Jag tror ändå inte att det skulle fungera för mig..inte som ett förhållande iallafall.

Min före detta var 8 år äldre än mig, jag 23 han 31. I början var vi väldigt lika varandra då vi hade gemensama intressen, liknande uppväxt m.m. men någonstans på vägen hände något, frågan är bara vad, och plötsligt blev vi som natt och dag. Han var otroligt barnslig och omogen för sin ålder, så ibland kändes det som att jag var den som var äldre. Ibörjan var skilnaden hårfin, men ju längre vi "var tillsamans" ju fler och större vart skillnaderna.

Dock så tror jag inte att det har så mycket med åldern i sig att göra utan det mesta beror nog på personligheten, i detta fall.

jo, visst finns det olikheter! både i hur man ska ta hand om hemmet särskillt inne i hemmet!  där kan jag tycka det finns mycket "gamla" åsikter om hur det ska vara.

 men till sinnet är min sambo ändå mycket ungdomlig. och har en härligt "snuskhumor" som jag själv är svag för. det är 18 års ålderskillnad. men jag tycker att vi ändå kan klara dom ev. problem i tänkande, ganska bar! och det är jag tacksam för… men så har jag alltid velat ha en man som"tar hand om" saker o ting…så det gör att jag känner mig trygg oxå.

#6 Emma - Va?!