Vågar någon ge en stund till mig ?
Hej hej! =)
Är en 29 årig kvinna. ( dock 16- år mentalt, men det är en annan femma =). Befinner mig i Bålsta utanför stokholm opch uppsala. Här har jag huserast sedan januari 01 då sambon satte fast mig här..
.
Jag Kommer från närke från början,,men sambon är född här. och tycker inte den här staden där vi jobbar i ..sthlm är så lattjot. Jag tängtar hem till närke =)
Jag har även gjort en magsäcksoperation efter 21 år som överviktig..
JO…sedan jag flyttade hit och i samma veva fick ångestattacker, gick in i väggen etc…så bestämde sig mina s.k. vänner vilka de var. Och att gå från ett stort vänskapsband…till 1 nära och 1 ytlig idag…sårar mig.
Sen får jag gnäll om hur jag är som person…
man kan väl säg att får du mig som vän…:
ställer alltid upp så mycket jag kan
finns alltid där
prata
vinar
fikar
pratar
shoppar
vad som helst.
Det enda jag "kräver"…är att du inte ska ha i åtanke att alltid få sms hela tíden. Eller telefonsamtal från mig hela tiden. Min ångest har fått mig till att inta orka ringa samtal - DÄREMOT….så tar ja lätt emot samtal.
Annars är jag ganska så dysfynktionell, filosofitänkande, galning, med mycket skratt och prat
Kram på er =)
Jag är likadan som dig, men jag har lyckats med att ha ett rätt stort vänskapsband ändå, även om nära vänner är något jag prioriterar framför ytliga..
Ett tips är att kolla tråden "Nya vänner i Stockholm", kanske finner du något där?
Paulina
Här kommer en länk till den tråden :)
/Christine
Det är väl bara det att man blivit trött på sårande relationer.
Under 6 år har jag "tappat" 7 personer…de har antingen flyttat eller inte orkat med den jag blivit efter min sjukskrivning.
Men jag försöker med nya tag hela tiden, men visst blir det svårt att lita på människor. Så tyvärr blir man lite att man inte orkar bry sig.
Har kikat i tråden " Nya vänner i stockholm" , får se om det händer ngt där =)