Jag kan inte vara lycklig utan kompisar. Det funkar lixom bara inte. Är så less på att spendera mina kvällar med att vänta på att min pojkvänn kanske hör av sej och vill hitta på nått.

Jag vill inte vara såhär depressiv längre! jag vill vara glad, jag vill ha saker att göra, jag vill ha någon att göra sakerna med. Någon som jag trivs med och som jag kan vara mej själv med, jag vill inte ha nån jävla fejkvänskap med någon som jag inte går ihop med eller som jag inte tycker särskillt mycket om eller någon som jag inte har nått gemensamt med.

Allt bara går ut över min pojkvänn, men han borde verkligen tänka på att inte säga saker som han inte kan hålla. Jag är så jävla förbannat less på att sitta och vänta på honom, de är typ de enda som jag har att göra. saken blir ju inte direkt bättre när jag är irriterad på honom för då får jag dåligt samvete.

historien är såå lång, jag har så mycket att säga men ni kommer inte förstå nånting, de finns som ingen röd tråd.

vad vill jag säga? ingen aning.. allt är så förvirrat..

JAG VILL BARA VARA GLAD, SKA DE VARA SÅ SVÅRT?!

tänk om jag bara kunde få en förklaring till varför jag är såhär, jag vill veta varför så att jag kan göra nått åt de!