3 år och 8 månader
Och där tog det stopp. Kände det idag att jag måste få ett slut på det. Vi har ingen framtid tillsammans.
Fast han sitter i samma rum så skrev jag till honom på msn att jag inte orkade mer. Och sen var pratet igång. Det var bara det där första steget som var oehört svårt att ta, och då grät jag lite. Men nu sitter jag här och känner mig lättad. Han kände likadant, så vi skiljs som vänner och jag hoppas att vi kan förbli det också. Han är fortfarande den enda jag har.
Men jag känner mig ändå hemsk som inte är mer ledsen än vad jag är. Fast jag vet att han inte heller är ledsen. Vi tycker det är tråkigt, men vi är inte ledsna. Och det känns konstigt..
Behövde bara skriva av mig lite.
Bra att det känns bra :)
Vad tråkigt, men könt att det käns bra. Huvudsaken är ju att du mår bra ändå :)
/Christine
va modigt av dig att ta steget! de e jättesvårt! skönt som de andra säger att du mår bra! kram!
Skönt att du känner dig lättad…mina erfarenheter är dock att en känslosam bergodal bana väntar dig framöver. Behöver du någon att få få rabbla ur dig till då är det bara att PMa. Om inte så lycka till iaf! :-)
Från en som varit där du är.
kram!
Tack! Ja, jag är glad över att jag vågade ta steget. Han sa att han inte gjorde det, så det känns bra.
Nu ska man bara få in i skallen att det är slut..
Då antar jag att det är lite av en lättnad då. Och visst känns det fortfarande lite jobbigt, men det kommer säkert bli bättre. ;)
Skönt att ni båda känner så! Är så mycket enklare när båda är på samma plan :)
Just nu känns det som världens sämsta beslut. Både han och jag mår dåligt över detta och det känns förj*vligt.
Jag kan inte sova nu. Tankarna snurrar och tårarna rinner.
#8 Så är det. Var så för mig med. Det var rätt beslut, men det tog tid att gå vidare.
Jag hade tur att jag träffade min stora kärlek ganska fort efter, så för mig gick det ganska snabbt.
Du får försöka tänka på att det blir bättre, och tänka på varför ni gjore slut.
Starta ny diskussion