Jag har levt själv i åtta år och det var något jag faktiskt valde själv. Jag har ett missbruk bakom mig och jag har i stort sett alltid haft en relation, bott ihop, destruktivt mm. den sista relationen jag hade var riktigt sjuk men det blev också ett uppvaknande för mig. Jag hade då varit drogfri i två år och började inse att jag béhövde lappa ihop relationerna till mina fyra barn i stället.

Och nu sitter jag här efter åtta år och börjar faktiskt sakna någon att dela livet med men är lite rädd för jag vet inte hur man gör för att hitta en man. Tidigare var det enkelt för då var man alltid påverkad av något och de man träffade var likadana som mig men idag är det inte så och jag vet inte hur man träffar en seriös man….

Saknar en man att dela bekymer med, en att luta huvudet i mot, kramar, vakna upp tillsamans, göra något tillsamans mm.