Ingen?

Njae.. det var sju år sen jag var nykär=) Däremot är jag lite likadan när det gäller vänner. Allt ska gås igenom och analyseras för inte tusan kan dom gilla MIG egentlgien. Vad som sägs måste hackas i bitar och disekeras innan jag slutligen kan våga lite på att dom umgås med mig för att dom vill och inte av någon annan märkligt orsak.

Jodå, visst är det jobbigt att vara kär, och ett himlans annalyserande fram och tillbaka är det :P Några vettiga råd vet jag inte om jag har att komma med, men jag tycker nog inte att du ska slanga dig in i ett förhållande innan du knappt har slutat ett. Det blir trots allt väldigt påfrestande för alla att du fortfarande bor under samma tak som ditt ex. Och sen så anser jag att man behöver tid att vara själv, känna att man klarar sig själv efter ett uppbrott.

#2 Ja precis, hackas och malas i bitar…

#3 Jo det är väl sant, men saken är ju den att vårt förhållande är över sen 2-3 år, det här att vi bor tillsammans fortfarande beror ju enbart på att huset inte blivit sålt.

Sen var det ju inte direkt meningen att träffa nån nu, letade verkligen inte, men av en slump träffades vi och insåg att vi hade gått i samma skola på högstadiet och sen blev det lite som det blev…

# 4 Det där blev lite som det blev, känner jag igen!
Jag tycker det är mysigt med det här pirret i magen och allt. Sen att det blev nu och att du tycker det är olämpligt….. vet inte riktigt vad jag ska säga.
Tacka och ta emot. Det har jag gjort nu och det funkar utmärkt!
Tror inte ditt X som du bor med skulle backa om han träffade nån ny. Bara för att ni bor tillsammans av vissa orsaker så behöver ni inte leva i celibat!
Sen att du är 50 spelar väl heller ingen roll, kärleken har ingen ålder.
Släpp efter för dina nojjor. det här kanske är ett riktigt kap!

#5 Tack snälla du för dina ord!

Jag måste erkänna att jag inte riktigt vet varför jag skrev den här tråden, men det var nog både detta att bli kär igen, som ju både är mysigt och jobbigt.

Men också det faktum att vi lever under samma tak fortfarande och han är förbannad på mig för att jag har träffat den här nya…

Jaa, livet är verkligen inte lätt ibland!

Oj, det låter inte som någon lätt situiation alls! Att fortfarande bo tillsammans efter så lång tid menar jag. Men det är klart att man vill bli kär igen. Ska du inte försöka hitta en egen liten lägenhet då? Så du har någon egen tillflyktsort så att säga :) Visserligen sällan lätt att hitta nånting, men försöka kan man alltid. Sen har ditt ex ingen anledning att vara förbannad över vilka du träffar eller inte täffar.

#7 Om jag hade råd skulle jag definitivt försöka hitta en lägenhet. Har inte velat annat det senaste året.

Men a-lös och sjukskriven…

Och exet lugnar sig emellanåt och blir helt rabiat för det mesta, fy fasen jag orkar inte med det här!

Magen har pajat….

Låter som när mina föräldrar försökte hålla ihop.. och det slutade inte bra… jag har många barndomsärr tack vare att dom försökte vara ihop. Det blir inget bra ifall man smågnabbar och tjafsar. Och om Nykärlek…  Ja du Satsa på det du tycker känns bäst Följ alltid det hjärta oavsett vad andra säger tycker. Ta inte det som låter mest Logiskt och Rimligt utan ta det som känns bäst. Ibland kan vissa inte bo ihop. Och då är det bättre att flytta ifrån än att bo ihop och säga "vi försöker igen älskling"

Det kanske lät mycket negativt men jag vet hur det ser ut från ett barns synvinkel och det bästa som hände mig just då var en separering och ifrån flytt. nu förtiden är dom vänner och kan prata med varandra igen =)

#10 Exet och jag har inga barn ihop, mina barn är vuxna och har flyttat hemifrån, den äldsta har egen familj med två barn.

Och vi har inte pratat om att försöka igen, utan har varit överens om att separera och bara vara vänner.

Att jag träffade den här nya killen, var en ren slump, inget som jag hade räknat med alls.

#11 Förlåt jag läste in så nogrannt. skulle inte hoppat till antaganden på grund av mitt jobbiga förflutna. Jag skrev nog mest och tänkte mindre på vad jag skrev. Förlåt det var inte meningen …

#12 Det gör ingenting.

Kram på dig!

Och inte har det blivit lättare. Vi ses på helgerna när han åker till sitt landställe en mil från där jag bor, annars bor han i Stockholm.

Och jag vet fortfarande inte riktigt vad han känner och jag KAN inte fråga eller… Vet inte om han också är blyg och osäker, får den känslan ibland.

Så fort jag inte hör av honom på en hel dag, så blir det som ett ormbo i magen och jag blir sur och grinig.

Och så hör han av sig via datorn eller mobilen och då blir jag glad igen.

Ska man hålla på så här? Visserligen har vi hörts av varje dag, antingen hör han av sig eller jag….

Det ÄR inte kul med pirret, mest jobbigt, så jobbigt att man bara vill skita i allt emellanåt.

Behövde bara skriva av mig…

Vem sade att det skulle bli enklare med känslor med åldern? Som jag ser det tar kärleken ingen hänsyn till vår ålder, min mamma (snart 50) har samma kval som vilken ung tjej som hellst. Samma med pappa.

Jag skulle vilja säga att du bara ska rida med på vågen. Njuta av det. Kanske är du kär i kärleken, kanske inte. I vilket fall går det att njuta av det mysiga i det hela.

Men, den där "ormen", hackandet och malandet kännner jag alltför väl igen.. Det kan förstöra och förgifta så mycket för en. Ta inte illa upp, men du kanske har problem med självkänslan eller liknande? Det går att få hjälp för det. Jag har haft/har ibland nu med samma problem. Egentligen har jag ju ingen grund för mitt tänkande, men jag kan heelt enkelt inte tro annat än att de skriver/ringer i tristess och  att jag egentligen inte duger.

Eftersom han faktiskt hör av sig så finns det en anledning till att han gör det, och den troligaste anledningen är att du är en fantastisk person som han finner intressant och vill lära känna.

Hoppas det löser sig snart med exet, den situationen avundas jag inte.

#15 Allvarligt - du har så bra synpunkter (har läst flera av dina inlägg här och där i olika trådar) och du är heeeelt underbar!

Du har så rätt i allt du skriver här ovanför!

Tack för dina ord, som verkligen värmde och stor kram till dig!

#16 Oj, tack för den fantastiska komplimangen, vad glad jag blir!

Kram på dig!

#17 Det kom från hjärtat!

Håller med i inlägg #16

Känner igen mig i det du säger,har varit skild i ca 9 år och är nu sambo sen 7år, börjar knaka i det här förhållandet,har lätt för att bli kär och är alldeles för snäll,trodde att jag hittat en vän för livet men nu har allt bara rasat sista tiden,inte lätt med relationer alla ggr får se vad detta leder.

#20 Hoppas det löser sig för dig.

1. #21 Tack, det ska väl ordna sig på nåt sätt, hoppas du får ordning på ditt förhållande oxå.

#22 Tack!