Förvirrad = frustrerad
Vet ni vad som tär i mig inuti mest av allt? Det är inte om jag blir sårad, eller besviken eller liknande. Utan det är ovisshet. Att inte veta vad en person vill eller tycker, när något är fel samtidigt som det inte är fel, på något struligt sätt.
Ett exempel. Förra veckan snackade jag med en kille som betyder väldigt, väldigt mycket för mig på msn. Jag sa, på ett mycket snällt sätt, att jag skulle plugga och inte ville bli störd, och att jag skulle säga hej till honom så fort jag var färdig. Han sa okej, men efter tio minuter skrev han någonting till mig. Jag svarade och sa snällt "men nu måste jag koncentrera mig" och han sa okej. När jag just kommit i arbetet så skrev han "You suck" till mig. Då skrev jag "God damn it, du gör det svårt för mig att koncentrera mig, shut up!" och då blev han förvånad och undrade om han borde ta det på allvar eller inte. Då skrev jag "Bara stör inte mig när jag pluggar, okej gullet? :P" Och han störde inte mig, loggade ut och gick inte in på hela kvällen.
Nästa dag upptäckte jag att han hade "Stefani slet ut mitt hjärta och trampade på det!" som personligt meddelande, och då skrev jag till honom, och försökte skämta lite om det, men han verkade sur. Efter en stund mjuknade han och vi fortsatte snacka, när han plötsligt kallade mig bitch, och inte på skämt utan på riktigt då, att jag var taskig. Och jag förstod inte varför det hade gjort honom så upprörd för han är den mest hårdhudade mannen jag känner; han blir nästan aldrig upprörd. Plötsligt var han så känslig. Han sa; "Jag hade ju bara försökt säga att jag saknar dig." Genom att skriva "you suck?!"
Jag försökte iallafall förklara att det inte var så att jag hatade honom eller något, men då sa han åt mig att vara tyst och jag gav upp, sa hejdå, och loggade ut. Och detta hände förra veckan, sen dess har vi inte snackat. Och vi brukar vanligtvis snacka flera timmar om dagen.
Nu är jag frustrerad, för jag vet inte om han fortfarande är arg på mig eller om han bara är upptagen eller så för att snacka med mig. Jag vill så gärna prata med honom men det känns som om jag antingen kommer skämma ut mig för att han inte alls är sur, eller att han kommer avfärda mig för att han fortfarande är det. Det gör mig frustrerad, jag vill veta om han är arg eller inte, så att vi kan reda ut saker och ting istället för att sluta snacka sådär plötsligt. Och det här har hänt cirka två gånger förut också, att jag trott att vår vänskap är över när han plötsligt dragit in mig i leken igen. Jag är sååå frustrerad! Jag gillar honom jättemycket, kan inte tänka mig en vardag utan honom, men att han gör såhär är inte bra för mitt sinne!
Det känns som om han har blivit så himla komplicerad de senaste två månaderna, och det är just det jag avskyr, att allt ska vara så himla komplicerat. Men samtidigt är han en av de mest okomplicerade personerna jag känner. Snacka om att jag är förvirrad!
Är han sur för det och tar så illa upp så är han verkligen löjlig! Tycker du ska låta honom komma till dig om han inte vill prata med dig.
Faktum gör jag så mot min pojkvän när jag blir sur :P Alltså jag slutar att prata med honom. Fast sen börjar jag prata med honom för reda ut saker och ting. Men vill vara ifred när jag är sur, typ.
Lat är ett så hårt ord. Kan vi inte kalla det motivationshandikappad?
Skrattar sämst som skrattar sist, för han har inte förstått skämtet
#1 Ja, jag vill också testa det, att sluta prata med honom tills han ger efter, men det kommer bli svårt, för jag tänker på honom jämt och han är som en dos medicin man måste ta dagligen. Han är en av de få personer som verkligen förstår mig, och känner mig. Men jag har klarat mig i en vecka så då kanske jag klarar mig ännu längre.
Det enda jag är rädd för är att vi slutar snacka, för alltid menar jag då. För han kan är envisare än mig, mycket. Och så vill jag inte att det slutar, det skulle ju vara onödigt och totalt löjligt!
Min första tanke är; vad är det där för nöt? För det första så kan man respektera andras behov utan att ta det som en personlig skymf, sen förolämpar man inte folk rakt ur det blå i min värld heller. Okej om det är en jargong, men "you suck" bara sådär ändå verkar inte passa in.
Skriv ett mail till honom, egentligen borde du inte ens behöva förklara dig, har man annat för sig så har man, men på det viset så kan du ju komma i kontakt med honom och försöka reda ut detta. Det bösta hade väl vart att få en öppen dialog om allt, för som du själv säger har han blivit underlig, och det vore ju kanske kul att kunna reda ut den biten med för att underlätta framtida vänskap.
Paulina
Idag tänkte jag att nu tusan ska jag hoppa på honom, så nu har jag pratat med honom nu, och det visade sig att han hade missförstått hela situationen och att han känner sig som en idiot för att ha reagerat på det sättet han gjort, så nu har allt löst sig. Vilket är så himla skönt! Nu när det är helg och allt så kan vi slappna av. Jag hade nog börjat bita på naglarna om jag hade hållt mig i några dagar till!
Vilken tur att det löste sig! :) Missförstånd är alltför vanliga..
Paulina
![[jenkass]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#4 just därför jag hatar msn o internet överlag. text kan lätt misstolkas.
#5 Jaa, verkligen.
#6 Jo, eller ja asså, det beror på hur man skriver och så, det här är första gången han har misstolkat någonting, men jag antar att det är rätt så vanligt ändå.
Det är lätt att missförstå och mycket svårare att läsa av vad en annan person menar när man är på msn eller via mail. Jag har själv varit med om att personer tog illa upp när man läste min blogg och tyckte att jag hängde ut dem. Jag kan säga att jag tänker mig för flera gånger innan jag publicerar text och försöker tänka efter om jag är klar och tydlig nu.
Det är jobbigt med missförstånd.
#8 Japp. Och när jag tänker efter så missförstår mig folk hela tiden. Jag borde nog vara ännu försiktigare än jag redan är innan jag säger eller skriver något. x)
#9 Ja precis, framförallt läsa det man skrivit innan man skickar iväg det och tänker till. Är det så här jag menar?
Det är en sak som jag inte förstår, varför var du inloggad på msn om du inte hade tid/lust att prata med någon?
#11 Jadu, det kan inte jag heller föstå själv. Jag är nästan alltid online så det är väl en vana bara. Det skulle kännas konstigt att logga ut på något sätt. Knäppt, jag vet. Men jag har faktiskt börjat logga ut nu när jag ska plugga bara för att såna missförstånd inte ska ske mer.
#12 Ett tips, för att trappa ner är att sätta status som "offline", men att logga ur helt är bra, annars blir det lätt att man fastnar i en konversation, måste kika upp när det drudiluttar till när någon skriver eller loggar in. Jag måste däremot lära mig stänga ner iFokus när jag ska plugga :P
Paulina
#13 Haha, jag vet hur det är! x) Men ja, nu har jag börjat stänga ner all internet och msn när jag pluggar, undantag när jag pluggar framför datorn och behöver läsa något på internet, men då är jag fortfarande offline på msn. Så nu går det bättre! :)
Starta ny diskussion