Numera har jag en väldigt bra relation till min lillebror. Han fick diagnosen adhd för ett år sedan, och vi har aldrig varit vänner tidigare, men nu har något förändrats. Tror jag fått en annan förståelse för honom och sedan har han fått medicin nu också.
Tack vare medicinen kan jag nu sitta och prata med min bror och spela spel, saker vi aldrig kunnat göra förut.

Han är 9 år.

Jag och min storasyster har aldrig bott ihop, hon är 13 år äldre än mig och syster på min pappas sida. Min lillasyster och jag är mer kompisar än syskon eller hur man nu ser det. Dessutom så jobbar vi ihop (mamma också) så vi är kollegor mitt i allt samman också. Vi förlorade mycket kontakt med varandra när våra föräldrar skiljdes och hon flyttade 8 mil. Detta var för 7 år sedan.

Jag känner mer en nära syskonrelation med sambons småsyskon.

Jag kan bli irriterad när min lillebror är lat och inte ids göra saker man ber honom om, som typ plocka ur diskmaskinen, men han är väldigt bortskämd!

Men jag älskar honom över allt på jorden och jag älskar när han kommer till mej och frågar saker och bara pratar med mej, då är han världens gulligaste =) han fyller 12 i augusti.

Tidigare hade vi syskonkärleksrelation, d.v.s. bråka och skrika åt varann så mycket man bara orkar. Men sen jag flyttade hemifrån har vi ganska bra relation, de ringer om frågar ibland när vi ska komma dit eller om de vill be om nån tjänst. Jag kan även ringa dem om jag har något ärende.

Bör väl nämnas att mina bröder är 14 och 12 år.

Jag har en väldigt bra relation men mina syskon. Både storasystern och lillebrorn. Fast ibland blir det ruskigt otrevligt när vi skriker åt varandra, vi vet nog inte riktigt vad vi skriker utan vi skriker bara åt varandra.

Bästa relationen är nog med storasyrran. Hon kan jag prata med allt om och hon lyssnar och förstår.

Jag och lillebrorsan brukar mest spela GH och hålla på och nörda oss.

Systern är 16 och brorsan 12.

Väldigt bra. Älskar dem över allt annat, de är sådana underbara personer! Lillasyster är alltid sprudlande glad och positiv, en stark människa trots alla mothugg med sitt handikapp. Lillebror är i tonåren och rastlös som få, men otroligt mogen, ödmjuk och förstående när han satter den sidan till. Jag trivs verkligen i deras sällskap.

Har nastan ingen relation till honom. Utbyter nagra ord nar jag ar hemma i Sverige pa besok, annars sa har vi ingen kontakt alls. Vi ar alltid i luven pa varandra, och har varit sedan vi var barn, sa nu ar det riktigt skont att slippa braket hela tiden.

Jag tycker att min lilla syster är bortskämd, lat och otrevlig. Men när hon uppför sig är hon riktigt trevlig och rolig. Våra föräldrar spelar nog ut oss ganska mycket mot varandra genom att ge henne men inte mig.

Nu mera har jag och min storebror väldigt bra relation till varandra. Det är över 10 år emellan oss, men med åren så är det inte så mycket.

Det fanns en tid när vi inte hade just någon kontakt med varandra och jag fick dra lasset med åldriga föräldrar. Livet rättade till sig för min bror och helt plötsligt kan vi prata med varnadra över en timme ibland och flera gånger i veckan.

Det är aldrig försent att hitta varandra igen.

Ingen relation alls för närvarande. Syrran har jag inte haft kontakt med på 4 år med undantag på när hon ringt hit skällt på mig. Jag struntar i vilket, vi är så olika och hon är 10 år yngre än mig. Hon är lillasystern som fått allt servert hela livet.
Lillebror som är 7 år yngre än mig har jag ingen relation till heller idag, har inte haft på 8 månader. Saknar honom grymt mycket men han kommer nog tillbaka. Pga att pappa gjorde och sa lite dumma grejer så tog brorsan en time-out från släkten.
Syrran och brorsan har inte haft en relation till varann de senaste 15 åren. Men mycket av våra problem härrör sig från den tiden vi bodde hemma i en mycket dysfunktionell familj.

Jag kan inte säga att jag har någon vidare bra relation till någon av mina systrar. Den bästa är väl med min lillasyster som är 13, men det är ju just det också, hon är 13. Så man hänger inte alltid med när hon pratar.
Och mina äldre hade jag bätter kontakt till förr när jag var yngre. Nu kan jag knappt prata med dem. Men det kan jag ju knappt med någon, så det är väl inte så konstigt.
Men man träffar dem ju på kalas och liknande. Så vi har fortfarande kontakt.

Min bror är 21 (jag är 31) och jag tycker han är girig, lat, egoistisk och oansvarig.

Kanske hänger det på hans ålder men jag har svårt att ta den här mentaliteten att "jag kan inte" om städning osv. Så jäkla svårt är det inte att ta en trasa och damma eller köra några varv med dammsugaren (han bor hemma). Tråkigt och jobbigt, visst, men svårt är det banne mig inte för en atletisk, normalsmart kille på 21 år.

Dessutom stör jag mig på "jag vet bäst och kan mest" tänket.

#12 Låter som min bror Och han är också 21 år (22 i september)

Min syster är 12 år äldre än mej. Adopterad, är min kusin egentligen. År -00 möttes vi i tingsrätten i en arvstvist efter våra föräldrars bortgång. Jag vill aldrig träffa henne igen.

Fast även om jag stör mig på en del av min brors agerande så är det klart jag älskar honom. Han har ju inte bara dåliga sidor.

när ja bodde hemma hos mamma gjorde jag och bror min typ inget annat än bråkade :P
men nu när ja flyttat är vi väldigt bra vänner, går ut å festar tillsammans och han brukar komma hit å äta ibland :)
vi hörs på msn varje dag :)

Jag har tre syskon, två systrar och en bror. Alla tre äldre än mig själv.

De två äldsta har en annan mamma än jag och min andra syster. Dessutom är de 13 respektive 14 år äldre än mig så jag kommer inte ihåg så mycket av tiden då de bodde i samma hus som jag (jag var jätteliten och de bodde oftast hos sin mamma). Men jag har en god relation med dem, något bättre med min bror, då vi påminner mer om varandra än jag och min äldsta syster.

Min andra syster jag har alltid bott i samma hus som, fram till när hon flyttade för att börja plugga på universitetet i en annan stad, men vi har mest kontakt med varandra. Nu när hon flyttade hem igen så var det tyvärr i samband med att jag flyttade ut. ;)

Men jag pratar varje dag med min "yngsta" storasyster. Mina andra syskon pratar jag inte lika ofta med, men några gånger i månaden i alla fall. :)

Har en brorsa, 7 år äldre. Inget fel på honom, schysst men vi umgås inget. Ses kanske några gånger per år hos morsan, och om vi skulle ha vägarna förbi varandra (bor 45 mil från varandra).

har skitdålig kontakt med min syster mycket bättre nu helt  klart gemför med innan men dock ej tillräkligt nöjd känns svårt att förklara men den borde vara bättre

Jag o min bror kommer väl inte jätte bra överens men bättre nu än när vi bodde hemma.. jag tycker att han tar för mycket givet att alla andra ska passa upp för honom men när man själv behöver hjälp så får man ingen.. jag e jätte tacksam när mina föräldrar hjälper mig o så men de ska hjälpa honom enligt han.. när de bjuder på middag så kan han sitta o kristisera maten.. så gör man inte.. stör mig mycket på honom emellanåt..han e 3 år äldre än mig men jag känner mig som storasyster till honom..

Har ingen bra relation med min bror, inte alls som jag önskar. Men jag får stå mitt kast.

Han är snart 22.

Jag har en väldigt bra relation till mina två yngre systrar. De är 22 och 21 år (själv är jag 24). Vi har alltid umgåtts väldigt tätt och har samma umgängeskrets, så de är både mina systrar och mina bästa vänner. Lillbrorsan är 16 och vi börjar väl komma varandra närmare nu när han börjar bli lite stor han också, innan har vi inte haft så mycket gemensamt.

Jag har en storebror som är sju år äldre än mig och en lillebror som är två år yngre än mig. Jag skulle väl önska att vi hördes av mer ofta, men när vi pratar så är altting jättebra, jag älskar mina bröder! Knallkorkar som de är ;)

Jag har 3 helt fantastiska bröder, två äldre och en yngre. Rent generellt har jag otroligt bra kontakt med alla i min familj, men nu gällde det ju syskonen, men, ja, jag har bra kontakt med dem alla! :)

Min syster och jag har vart väldigt nära hela tiden. Vi har de super skoj tillsammans och är väl mer som jätte bra vänner. Hon är 9 år äldra, fyller 30 år i år. Fast när hon är med sin sambo blir hon lite stelare.. men ibland är de riktigt kul med honom också. Nu bor hon dock i en annan stad, men försöker ses då och då.

Min bror… Ja vad finns de att säga. Vi hörs inte annat än om de är något. Som sist, han skulle ha datorn jag hade lånat av min far. Ses gör vi om någon fyller år eller om jag träffar på honom när jag är med min mor. Vi har väl ingen bra relation precis, och jag lider inte utav det.

Min bror är fyra år yngre än mig (jag 23, han 19) och det är nog först nu på senare år som vi börjat få en relation över huvud taget. Vi har inte alls gått ihop när jag var i tonåren och han i trottsåldern.. där gick allt fel på något vis. Som små var det så stor skillnad på oss.. men vi kunde komma okej överrens då!

Har sagt upp kontakten helt med mina bröder. Det enda jag som faster dög till, var julklappar och födelsedagspresenter. Ingen ringde och tackade, utan jag fick ringa och höra efter. Sen får jag på omvägar höra att kunde hon inte köpt dyrare saker.

Jag duger inte i deras ögon. Har ingen sommarstuga, har inte råd att åka utom lands 2  -3 gånger per år. Köpa nya bilar vart 4:dje år. och så vidare.

Så jag betackar mig för dem.

jag är 20 min bröder är 15 och 6.
han som är 15 har jag ganska bra kontak och vi kan verkligen prata när det behövs. så har det nog alltid varit, okej kanske inte när vi båda vara 10år yngre
han som är 6år, sen jag max 1 gång i månden. han är så pass mkt barn så de kanske aldrig gått att prata med han (kanske senare då) men vi har alltid kommit överrens. den lille älskar min sambo, en lek kompis när vi hälsar på :-p

Jag har bara en syster, och vi står varann väldigt nära :) Vi har alltid kul ihop, och jag kan inte minnas sist vi bråkade. Skiljer 3 år mellan oss, eller nästan 4.

Har två yngre bröder. Den närmaste i ålder är 1 år 1 månad 1 vecka 1 timme och 3 minuter yngre (hoppade avsiktligt över ”0 dagar” eftersom det såg roligare ut då…), min andra bror är lite drygt 4 år yngre.

Jag har ju flyttat ifrån dem, inte för att bli av med dem, utan för att min fru (som inte var min fru när jag flyttade) studerar i Stockholm. Fick jobb i samma län och vi flyttar inte tillbaka förrän hon läst klart och minst en av oss lyckas skaffa ett jobb där nere. Bröderna bor utanför Kungälv respektive i Alingsås. Vi kommer, om möjligt, troligen att bosätta oss nåonstans mellan Alingsås och Hjo, eftersom hennes mamma bor i Hjo och min i Alingsås…

Men som sagt, jobb avgör. Vill helst inte ha bil igen, så man lär bo nära jobbet. Fast det är klart, lär ju skaffa bil ett tag i alla fall, eftersom min fru ska ta körkort någon gång, troligen. Underlättar ju om man kan övningsköra så ofta som möjligt.

Jag och min halvbror har väl en helt okey relation, vi är inte jättenära men heller inte fiender eller liknande. Vi har en helt normal relation. Åker till han då å då. Har bott hos han ibland över sommaren då jag jobba på samma jobb som han.

Fast jag tycker ändå han är den bästa storebror man kan ha =)

Jag har sen 3 år ingen relation till min bror.

Jag har fått två brorsbarn under den tiden som jag aldrig träffat, inte för att det gnager mig.

Vår relation tog väl slut för en för mig småsak. Han gjorde den megastor o drog in vår far. Jag har svårt att förlåta det. Jag anser dock att det är hans sak att ta kontakt o reda ut det om han är intresserad av det men hittills har jag inte sett nåt intresse. Så det får väl va!

Har bara en halvbror som jag inte har träffat sen jag var liten.

Har en lillasyster och det skiljer inte ens 2 år mellan oss. Vi har alltid varit mycket ihop, förutom några år i tonåren då vi mest bråkade. Nu umgås vi mycket, både ensamma och tillsammans med respektive.

Jag har en bra relation till min tre år yngre syster. När vi var små lekte vi ofta med varandra och nu i vuxen ålder har vi fortfarande bra kontakt och träffas en gång var- varannan vecka.

Jag och min två år äldre bror har mkt kontakt med varandra och står varandra nära. När vi va yngre bråkade vi mycket men från att jag blev typ 16 år så har vi slutat bråka. Visst kan vi små gnabbas nu med, men inget allvarligt. Min bror blev allvarligt skadad i en trafikolycka nere i Nya Zealand för ca en månad sedan. När något sådant händer inser man verkligen hur mycket både han och övriga familjen betyder för en. Jag vet att min bror alltid finns där för mig oavsett vad som händer och jag finns alltid där för honom. Just nu spenderar vi mycket tid tillsammans i och med att han ligger på sjukhuset. Jag försöker ta mig tid och vara där någon eller några timmar om dagen så att han slipper ligga ensam.

ingen relation alls!! har 1 bror (adoptivbror, vi är båda adopterade)

men på grund av så mycket orättvisor… har vi ingen kontakt nu…. vill inte heller, är bara plågsamt

Jag har två syskon - en fem år yngre bror (25) och en tre år yngre syster (27).

Min bror och jag bor under samma tak för tillfället, eftersom jag haft problem att hitta eget boende. Vår relation är helt okej stundtals, även om vi bråkar otroligt mkt. Jag är rätt irriterad på honom eftersom han inte sköter städningen och själv är jag pedant, så det skär sig ofta där.

Min syster har just flyttat in i sitt nybyggda hus med sin man och 1,5 år gamla son. Vi har ingen kontakt alls numer, eftersom vi lever så olika liv och hon har varken någon förståelse för mig som person eller min diagnos (ADHD).

Jag har tre syskon, en syster och två brorsor, båda äldre än mig.

Relationen till alla tre känns olika beroende på situationer och så.

T.ex. när den ene brorsan, jag kallar honom 1, hamnade i fängelse, så saknade jag honom verkligen. Jag tänkte på honom hela tiden och våran relation växte. Sen när han blev släppt och kom hem, var vi överlyckliga. Men i vintras till i somras har det ungefär varit en katastrof, vi har nästan avskytt varandra, bråkat med varandra och irriterat varandra över de mest obetydliga sakerna. Jag vill inte skylla på honom men han har blivit "aggressiv" och överdrivet känslig. Men nu efter sommaren är vår relation bra, men jag litar inte på honom till hundra procent, i för sig, jag litar inte på någon hundra procent, men ja, vi har fortfarande inte det helt perfekt. Vi känner oss lite kvävda av varandra. Ska jag vara ärlig så längtar jag tills han flyttar ut.  Tror att det kommer bli bättre för båda två.

Min syster och jag har alltid haft en bra relation, vi har aldrig bråkat eller så. Men vi har inte haft något "wow", då jag tycker att hon inte förstår mig riktigt bra och jag inte förstår henne något bättre, åt det djupare hållet, om ni förstår vad jag menar. Vi har aldrig varit riktigt djupa alltså. Men vi har det super ändå. Borde också tillägga att jag aldrig saknade henne särsilt mycket när hon flyttade ut. Men vi träffas ju ändå ganska ofta.

Min äldre brorsa har jag alltid haft en särsild relation till, nånting jag faktiskt inte delat med de andra syskonen. En sån där riktigt djup relation när man förstår varandra, vi pratar inte så mycket om sånt, om själar och sinnen, men vi behöver inte heller för vi tänker på samma sätt. Sen han flyttade ut har jag alltid saknat honom, men han kommer så ofta han kan, på helgerna och så. I somras hade vi semester tillsammans och vi kom extra nära varandra, jag fanns där för honom mitt i ett gräl med pappa. Så jag måste säga att han är den som förstår mig mest i familjen, tror jag. Och jag är den som förstår honom mest också. Vi delar också samma film och musik smak vilket har fört oss närmare varandra, musiken har gjort oss lite till de vi är och då har vi ju samma "filosofi" eller hur jag ska förklara. Jag tycker att det är helt underbart vad vi har och jag älskar honom så det gör ont. :')

Jag har bra relation med både lillasyster och lillebror. När vi bodde hemma då var syrran och jag som hund och katt men när vi nu är äldre så är det kanonbra. Pratar nästan varje dag. Med brosan har det varit lite från och till pga att han levt i ett förhållande som gjort att det har varit svårt att umgås. Nu har de delat på sig och vi har hittat tillbaka till varandra igen. Vi fungerar alla tre väldigt bra tillsammans.

min biologiska bror och jag som aldrig har bott ihop har sporadisk kontakt ibland på msn. har inte träffats på 2 år tror jag.. han blir 25 i år

min biologiska halvlillasyster ha rjag ingen kontakt med alls. hon är väl 14 tror jag. vill inte ha kontakt med henne heller. vi är itne syskon i mina ögon, bara min mammas barn..

min fostersyster som blir 24 ha rjag inte träffat på ett år, men vi har bra kontakt och berättar allt för varandra. älskar henne!

min fosterbror som blir 26 har jag inte så mycke tkontakt med. men när vi väl träffas så snackar vi på och så.

min sista fostersyster, som är runt 45 har jag ingen kontakt med alls, ävenf ast min andra fostersyster har det. känns som att hon inte ser mig som en i familjen.. men ingen nöd på mig.

Har tre yngre bröder, som är 6, 8 och 12 år yngre än jag. Åldersskillnaden var besvärande förut, och är i viss mån fortfarande, riktigt riktigt nära varandra kommer vi nog aldrig att stå, men trots det har vi tät och god kontakt. Träffas då och då på s k syskonmiddagar, när vi ses bara vi syskon, helst utan respektive, barn, och föräldrar.

Man väljer inte sina släktingar och man behöver inte tycka om dom*L*

Jag har 2 syskon, en hel och en halv.

Min lillebror som är 34 år och bor i London och min "storasyster" som bor i Malmö.

Jag tycker att jag har en bra relation till dom båda, vi träffas tyvärr allt för sällan men när vi ringer och pratar så är det somm om det var "igår", framför allt känns det så med "storasyster". Min bror och jag lever totalt olika liv och ibland undrar jag verkligen om vi är syskon…. Vi förlorade vår mamma då jag var 18 och han 11 (då hade vi inte träffat "storasyster" än).. Min bild av lillebror är fortfarande en knubbig, trulig och gnällig unge som levde på ostbågar och coca-cola… Nu är han pappa till Viktor, förlovad med Rubi. Jobbar på Danskebank och håller på med typ aktiemarknad, tjänar "stora" pengar och är sååå snygg! Trodde väl aldrig att jag skulle kunna säga "snygg" om brorsan. Jag besöker London så ofta jag kan, han betalar… Då jag är arbetslös, fd skådis…Dom gånger vi träffas allihopa tillsammans är ack så få, men alltid supertrevliga… Jag älskar min bror och min syster.

#44 Visst är det så?! Jag ser fortfarande lillebror som den där ungen som hade vintermössan för långt ner så han var tvungen att böja huvudet bakåt för att se, och som den som hade halsband och nagellack på dagiskortet. Nu är han snart lika lång som jag (180cm), svårt att greppa ibland.

Har 5syskon. De två äldsta har jag ingen kontakt med och jag saknara det inte heller då vi aldrig har haft någon nära relation. Min yngsta brorsa önskar jag att jag träffade oftare, han är en härlig varm människa som bryr sig om de han träffar. När vi bda bodde hemma så hade vi en nära relation och kunde förstå varandra utan att behöva prata, nuförtiden har vi knappt någon kontakt alls. De två som är närmast mig i ålder har jag en vänrelation till och till dem kan jag säja vad jag tycker och känner även om det oftast blir rätt ytligt med brorsan då vi sällan träffas på tu man hand.

Jag har rätt dålig kontakt med min syster hon är fem år äldre än mig och lever ett helt annat liv, med hus, man, tre barn och jobb, så vi har inte så mycket gemensamt och hon förstår inte mig och min situation, så det fungerar faktiskt bäst att inte ha så mycket kontakt med varandra. Vi skickar lite sms till varandra under året och ses, om vi har tur hemma hos mamma på julafton, men mer än så är det inte. Går ju ut lite över mina tre älskade syskonbarn också, träffar inte dom så ofta heller, så ibland känner jag mig som en väldigt frånvarande moster…..

Min bror är min bästa vän

Jag har väldigt bra relation till mina äldre systrar, dom alla är verkligen underbara Fast dom är runt 30 års åldern och jag är 16. Men så har jag min bror som är ett år äldre än mig… Jag lånar ut grejer till honom, hjälper honom och framförallt med städningen medans han ber mig att dra åt helv…e och sitter där vid sin dator och är allmänt otrevlig…

Det är synd men det skulle nog inte hjälpa att säga till honom eftersom jag inte har så mycket att säga till om. Men jag flyttar snart :)

Min syster kan aldrig ringa till mej bara för att prata och när hon ska åka ner så tycker jag att hon kan åminståne ringa och säga, Tja jag åker ner till gotland nästa vecka vill du hitta på något? utan ringer samma dag och säger att jag har tid att träffa dej nu vart ska vi ses? Det hatar jag plus att jag måste ta hand om alla hennes djur för jämnan när hon inte orkar med dem.

Min bror är väl mer mamma än bror. Han ser efter mej och har jag några problem med myndigheter och annat så fixar han det åt mej eller säger till hur jag ska göra. Dock så kan jag bli arg för att han beter sig som han är min mamma eller säger att jag måste prata med min släkt även fast jag inte vill det. Det är faktiskt lite jobbigt, ibland vill jag bara att han är min bror.

Har sporadisk kontakt med mina bröder. Min helbror tar parti för mamma vilken jag inte umgås med. Min halvbror 14 år yngre tycker det är roligare med kompisar och tjejer

Väldigt bra kontakt med helsyskonen. Snackar väl dagligen, kastar skit och tjötar :)

Halvsyskon hr jag inte längre kontakt med, vilket är synd.