Relationer iFokus

Relationer

Etikettkänslor
Läst 3223 ggr
[Pancakes]
0

Varför är jag såhär?

Tänkte lite kortfattat beskriva min situation..

Jag har träffat killar och så, men när vi väl ska vara intima (inte nödvändigtvis sex) blir jag så obekväm.

Det är något slags skal jag inte vet hur runt mig, och jag vet inte heller hur jag ska få bort det.

Har umgåtts med många underbara killar som jag verkligen tyckt om, men när det blir fysiskt.. Jag stöter liksom bara bort.

Jag vet inte om det är för att jag är "för ung" fortfarande, 15 år.

Men det känns lite långsökt.  Jag har haft så många funderingar över det här. Allt ifrån läggning till tänk-om-det-hände-nåt-när-jag-var-liten tankarna.

Det jobbiga är att jag inte alltid varit såhär. Jag är inte säker på när det började heller.  Jag vill liksom inte göra nånting längre, knappt träffa kompisar.

Jag har ingen sexlust längre och allt känns bara tråkigt.

När jag funderat över det där med läggning.. Jag har alltid kommit bättre överens med killar och har aldrig haft känslor för en tjej på det sättet.

Visst att man kan fantisera om samma könet, men att verkligen uppleva det känns både jättenära och jättelångt bort.

Är det normalt som jag känner? Jag är osäker över allting.

Jag har alltid varit jättesäker på att jag är hetero, kanske det bara är en period? Jag känner fortfarande intresse för killar helt klart. Och som sagt har jag aldrig känt mig "kär" i en tjej..

StickyKitten
0
#1

Jag vill liksom inte göra nånting längre, knappt träffa kompisar. Jag har ingen sexlust längre och allt känns bara tråkigt.

Det låter på din beskrivning som en depression, eller i alla fall en deppig period. Det är jättevanligt att man tappar sexlusten när man är nere. Och att man tappar lusten inför massa andra saker också.

Om det är så, så kanske du behöver prata med någon. Hur som helst så brukar sexlusten komma tillbaka när man mår bra igen, sakta men säkert Glad

[Pancakes]
0
#2

#1 Jag har haft ett jobbigt liv sedan jag var 9 år, med mobbning, panikångest, misshandel och ätstörningar.

Men jag är fortfarande kvar här, jag medicinerar och försöker att orka leva.

Jag har kanske en deppig period som du säger, bara att jag inte riktigt förstår det eftersom jag alltid mått så fruktansvärt dåligt att jag inte kan jämföra hur det känns att vara "lite" deppig, om du förstår hur jag menar?

StickyKitten
0
#3

Låter jobbigt =/ Sen är det ju så att vissa mediciner kan påverka sexlusten, många antidepressiva har ju den effekten tyvärr.

Sen så går det helt enkelt i perioder, ibland har man ingen sexlust oavsett om man mår bra eller dåligt, mediciner eller inte.

[Pancakes]
0
#4

Åh jag har aldrig tänkt på den biverkningen.

Det klarnade en hel del nu måste jag säga, tack :P

Aviendha
0
#5

JO, antidepp kan skjuta sexlusten i foten helt, sen är det ju som StickyKitten sade även så att om man inte mår bra så brukar sexlusten minska/försinna "bara" av den anledningen, precis som lusten att hitta på något med vänner, att ta initiativ och liknande.

Att fundera över sin läggning är väl inte helt ovanligt. Jag hade samma funderingar men tog det sedan som det det var. Jag attraherades mest av killar, alltså både sexuellt och emotionellt, även om jag kunde fantisera om tjejer. För mig är det inte viktigt att placera mig i ett fack, om jag vore singel så skulle jag göra det jag kände för med den jag kände för, om det så var en kille eller tjej, det har ingen betydelse även om det med större sannoikhet blir med en kille. Måste jag klassa mig själv som något så är det väl bisexuell. I vilket fall så tror jag absolut inte att det är något ovanligt att ha de funderingarna! :)

Cindy
0
#6

Att inte ha sexlust är faktiskt helt normalt (även om mediciner kan påverka), men med tanke på vad media pumpar i oss så är det lätt att tro att det är något fel på en om man är asexuell. Det behöver absolut inte betyda att man varit utsatt för något övergrepp!

Njut av annat i livet och låt sexlusten komma när den kommer, du är faktiskt ung (oj vad gammal jag känner mig när jag skriver så) och att utforska sin sexualitet är något som mognar över lång tid och BÖRJAR nånstans i tonåren! När JAG var 15 så var jag den enda i klassen som hade haft sex, och det väldigt nyligen.

Jag har vänner som är asexuella, både dom som har det som permanent läggning och dom som är det till och från. Det behöver inte betyda att man inte vill ha fysisk närhet ibland ändå, som kramar, smek och kyssar.

Vänliga hälsningar
Cindy

Ceciliaolucifer
0
#7

Jag kan förstå dina känslor av att något är fel för att det inte är som det "var" förut. Man går igenom olika perioder i livet då man utvecklas väldigt mkt och du kanske befinner dig i en sån just nu.

Sexlusten styrts mkt av stress och allmäntillstånd. Du säger att du mår dåligt i övrigt och då kanske det inte är sexlusten som är det egentliga problemet. Utan det är en biverkning av hur du mår just nu. Du kanske behöver fundera på vad det är som känns tungt just nu förutom att du inte har någon sexlust?

Att man blir lite nere tillhör det vanliga livet. Men det får inte inverka så mycket att man känner sig "sjuk". Har du läst om vad depression innebär?

Jag tror inte att du ska fokusera så mkt på det här med din läggning och sex. Det är viktigare att du försöker klura ut vad som gör dig glad och vad som kan få dig att må bättre just nu. Med glädjen kommer sexlusten skulle jag vilja påstå.  Att veta vad man har för läggning har egentligen ingen större betydelse om det blir ett "problem" av det hela. Du kommer att märka sinom tid vad som får dig att bli eld och lågor och det är det som är det viktiga. Man behöver inte katigorisera sig alls.

Försök att hitta småsaker som får dig att le om dagarna, och gör det som känns rätt. Man får må dåligt, vara hängig och ledsen. Men det går inte gå för långt.

Lycka till :)