Du älskar honom för den han är och inte för hans längd eller hur? Varför säga att man inte vill vara ihop med korta personer? Tycker det låter ganska konstigt… Det är som att säga att jag inte vill vara ihop med pinnsmala killar, typ.

Om du verkligen älskar den här killen så ska ju inte hans längd spela någon roll.

Det finns behandlingar, min bror gar pa en sadan, men da maste man borja behandla innan de kommit in i tonaren.

Annars sa maste jag fa fraga varfor du inte vill bli ihop med korta killar? Det ar val en person du blir kar i, inte en langd? Hela grejjen med att tjejerna maste vara kortare an killarna borjar dessutom bli valdigt foraldrat, och bland mina vanner iaf sa ar tjejerna ofta langre an killarna.

Om du verkligen hade älskat honom hade du du inte ställt frågan tror jag.

Skulle du verkligen kunna leva med dig själv om du gav upp den här underbara personen och er möjliga framtid tillsammans p.g.a. hans längd?

Ursäkta, men jag måste vara ärlig, usch vad otroligt ytlig du verkar vara.

Vari ligger problemet i det egentligen? är det för att det ska SE bra ut eller för att det ska KÄNNAS bra när vid närhet eller vad handlar det om?

Jadu släpp det ytliga, de är ju bara fånigt om du väljer bort honom för att han är kortare än dig. om du verkligen tycker om honom så hade du inte ställt frågan.

Håller med alla övriga! Att inte vilja vara tillsammans med en kort kille är ju lika dumt som att inte vilja vara tillsammans med en pga ögonfärg/hårfärg. Sluta upp!

Vi har alla våra preferenser vad gäller utseende och att man stör sig på en viss sak innebär inte nödvändigtvis att man är ytlig. Kanske är det en fråga om att du inte vill känna dig extremt lång och därför föredrar killar som inte är kortare än vad du själv är. I vilket fall som helst, brukar man bli blind för sådant när kärleken väl slår till och om du stör dig enormt mkt på att han är kortare än vad du är, tror jag helt enkelt inte att du är tillräckligt kär.

Det här med behandling för att bli längre, tror jag knappast är aktuellt såvida han inte är extremt kort och själv lider av det. Det är inget man skall behöva utsätta sig för för någon annans skull.

Ingen är perfekt. Det är alltid ngt som fattas, men det är först när vi kan bortse ifrån det som fattas som vi kan kalla det kärlek. Om du inte kan det, tror jag helt enkelt inte att han är rätt för dig.

Min kille är kortare än vad jag själv är. Ingen som bryr sig och inte jag heller. Man kan inte rå för sin längd. Inget att haka upp sig på tycker jag.

Tycker du ska se till vad han ger dig i form av kärlek och allt annat skoj!

Ytligheter som längd eller utseende tycker inte jag ska vara avgörande för om man ska vara ihop eller ej. Tycker man om en person väldigt mycket så är det bara så.

Ge honom piller? Antingen ger du honom ett par styltor/platåskor eller högklackat eller så kapar du av dig själv runt knäskålarna… allternativt så bryr du dig mer om honom än om hans yttre förutsättningar… eller… blir inop med en lång karl!

Tack så mycket för svar!

Älskar honom jätte mycket och tror att jag kan leva med honom även om han är kortare, vill jo inte heller göra honom illa med operation ell. nåt men tänkte om det kanske fanns någon annan lösning ssom tabletter eller nåt…

Anledningen till att det känns lite fel för mig att bli ihop med kortare killar/män är att jag jo tycker att jag känner mig stor, klumpig och tjock och mer manlig bredvid honom även om jag inte är det! sen är det nog oxå så att det under hela uppväxten har suttit inprintat i huvudet på mig då det alltid har varit naturligt i min familj o omgivning att killen är längst….

#11 Jag tycker att du skall vara stolt över din längd. Personligen tycker jag att det är vackert och ståtligt med långa tjejer. Jag är själv 1 76, men anser att jag gärna kunde ha blivit lite längre. Är trots allt kortast i min familj - min bror är 1 95, syrran är 1 82, mamma är 1 80… Jag ser inte mig själv som lång. Så det där hur man uppfattar sig själv sitter mestadels uppe i huvudet.

Visst, jag föredrar killar som är en bit längre än vad jag är, men jag har även haft pojkvänner som varit kortare. Finns kärleken där, skall det inte spela någon roll och jag tror knappast att det är ngt som folk kommer reflektera särskilt mkt över, om det är det du oroar dig för.

Kan ju säga att det är inte lätt att vara kort heller, jag med mina 158cm når ingenstans.

Jag är 163 och känner mig rätt osynlig och måste ha stolar som hjälp till väldigt mycket. Tänk å ha långa smala ben….

Har också haft en kille som var kortare än mig. Visst kan man känna sig klumpig men jag tycker ändå att det är otroligt fel att du ska ändra honom för att det ska passa dig.

Tänk om han störde sig på att du var lång och ville krympa dig, Skulle inte det känns lite fel?

Jag skulle inte vilja inleda en relation med någon som stör sig på någonting hos mig på det sättet, även om problemet egentligen sitter hos den andre. Jag skulle bli rätt förolämpad, inte av att man stör sig på det, snarare att partnern är beredd att fixa piller åt mig p.g.a. det.

Take it or leave it!

Men det är jag det…

Ofta kan det bli så att tjejjer vill ha en kille som dom kan se upp till.
Ta det här positiva och ha en kille som ser UPP till dej!

Sträck på dej och känn dej utvald av honom!

Jag blir längre än min särbo när jag har högklackat, det gör inget alls!
Han har ju valt mej.

skratt..alltså en väldigt bisarr tanke att ge honom piller så att han blir längre för din skull…verkar ju som att du släppt den tanken och det är ju bra för det är inte helt ok.

Min första tanke när du skrev så var att han förtjänar någon bättre…

Håller med Pernilla till 100%.

Jag tror inte heller att man slänger ut sprutor eller operation på en kille som inte har några problem. Liksom tror inte läkarna lägger ner sin tid på ett "skönhetsfel". Man måste ha problem med längden för att läkarna ska göra något åt det! Och jag tror knappast att din kille har problem med längden…

Nä, jag blir jävligt irriterad över hur folk tycker att dem ska försöka ändra på andra

Då är Mimmies råd mycket bättre, även om de kanske inte var speciellt seriösa ;P

#0 jag kan faktiskt förstå. jag skulle me tycka de va jobbigt att ha en kille som var kortare än jag. 
och visst de kanske låter jätteytligt men jag tror mer på att de e för att bilden av vad som är normalt ska va så. killen e lång å tjejen kortare.

Jag skriver vad jag tycker utan omsvep (antar att du vill veta folks åsikter eftersom du frågar!).

Alternativ 1: Börja gå i någon form av terapi för att lära dig både acceptera dig själv för den du är och andra för vilka de är.

Alternativ 2: Låt honom träffa någon som uppskattar honom för den han är och inte vill börja förhållandet med att göra om honom efter sina egna mallar.

Hahahah,,,,#13…Jag håller med dej. Jag är oxå bara 1,58. Kommer knappt över trösklarna här hemma..hahaha

Men skämt åsido.

Jag förstår hur TS känner sej när hon är längre. Man känner sej verkligen mycket större och klumpigare.
Jag träffade en kille en gång som var 2 cm kortare än mej. Det kändes helskumt. Men jag hade inte de rätta känslorna heller för den delen.

Kan du så bortse från hans längd och ge killen en chans.

Kram

Tänk, jag kan tycka att det skulle va rätt ballt att ha en kille som var kortare. En som var smidig och lätthanterlig och som man kunde bolla med lite! Och som kunde studsa upp och ner på en som en energisk guttaperkaboll. Usch på mig… hihihi!

Men jag tänker på ett avsnitt ur "Sex and the City" där Samantha får ihop det med en rejält kort karl, han var nog inte mer än kanske 145 cm men hmmm en vilde i sängen…  iaf i TV-serien…

Hade en killpolare en gång som var 163 cm, själv e jag 170, så jag tog o lyfte upp honom i famnen en gång, det var kul hihi. Vet ej om han tyckte det var kul hmmm, men jag lovar, jag höll honom sååå försiktigt och satte ner honom elegant och varsamt också

Men de flesta jag varit ihop med har varit iaf en 10 cm längre än jag… majoriteten män är trots allt runt 180 cm i det här landet…

Tycker det där var riktigt dumt sagt. Hade min pojkvän varit villig till att betala operationer så jag ska passa han bättre så hade jag blivit otroligt sårad. Jag är 150cm kort. Nog för att han inte heller är så lång (170cm), men iaf.

En vaninna till mig foredrar  killar som ar kortare an hon for att:

a) de jobbar hardare pa sin personlighet och ar alltsa charmigare, speciellt om de inte bryr sig sa mycket om sin langd

b) de har mer humor (sager hon)- kanske for att de kampat mot fordomar

c) alla killar ar lika langa nar de ligger ner i alla fall…

d) det blir mycket battre vinkel (hehe)

Jag bryr mig inte sa mycket om langd pa killar men tycker tyvarr att manga killar har lite problem nar de ar korta i rocken. De borjar falla kommentarer som - vilka stora fotter du har…istallet for att saga att man ar langre. Jag ar extra forsiktig med SMS (small man syndrome), for jag har ocksa varit i skottlinjen fran en sur kortare kille som klagade pa mina fotter (39) och hander (ganska stora). 

En kollega till mig har a andra sidan varldens charmigaste kortare make. Och jag tycker Sarkozy ar vraaaalsexig! Att han ar kort i rocken ar en del av hela grejen - massor av sjalvfortroende. Grrr.

Tänk om din kille inte ville villa vara tillsammans med dig för att du har för små bröst, skulle du kunna tänka dig att operera dom då för hans skull!?
Låter helt vansinnigt att vilja få sin kille att bli längre mha tabletter eller något. Du kanske istället borde fundera på någon form av behandling för ditt sätt att tänka om korta killar istället?

Jag är 1,80 lång och min kille är knappt 5 cm kortare än mig. Visst känns det bättre att gå bredvid en längre kille än en kortare, men det är knappast något avgörande för ett förhållande!

Istället för att fokusera på din killes längd, försök göra något åt ditt eget tänkande istället!

Jag funderar också på om du verkligen tycker om honom när du hakar upp dig på en sån bagatell! Har själv erfarenhet av sånt där, jag sa som 16-åring att min kille ska absolut inte ha glasögon eller finnar! Hur tror ni min blivande man såg ut när jag träffade honom några månader senare?! Jo just det, han hade både finnar och glasögon men jag föll pladask ändå! Inte en sekunds tvekan..

#23 En sur kortare kille klagade på dina händer o fötter i stl 39???

Hahaha. Undrar vad han skulle säga om mig. Jag har 42, jag. Till 170 cm. Det var en karl på 184 cm som klagade på dem en gång!

Jag dumpade honom.

Hade en kille en gång som var 173 cm men bara hade 36 i skor. Jag skulle låna hans träskor en gång för jag fick skavsår av mina pumps. Mina fötter stack ut 5 cm från de skorna. Hihihi.

Men annars har aldrig någon klagat på mina stora händer. Det är en pianists händer: inte bara breda utan med långa eleganta fingrar som smeker skönt och känsligt. Hahaha.

Har bara läst igenom lite snabbt men det är ju helt absurt att en människa ska kräva av en annan att genomgå operationer och piller för att ändra sig.

Jag är själv bara 154 lång och om min partner skulle kräva det av mig skulle jag lämna honom illa kvickt.

Din kille förtjänar bättre, han förtjänar någon som kan älska honom för den han är och jag tycker att du borde skämmas som vill utsätta en annan människa för denna kränkning att inte få känna sig vacker och speciell precis som han är.

Med 182cm över jorden kan jag konstatera att man får leva med att alla inte är i samma längd som en själv. Jag träffade en kille som var 168cm, och det enda problemet var en dryg tjej som alltid tyckte att han skulle ha platåskor.

Jag gillar längd, det ska jag inte sticka under stol med, jag vill inte känna mig störst, men mitt hetaste ragg (utom nuvarande) var bra mycket kortare än mig men det fanns inte ett ögonblick jag tänkte på det!

Sen trillade jag av en slump över nuvarande som jag spanat på ett tag och han är någon cm längre, men det hade inte spelat någon roll med tanke på hans fantastiska personlighet.

Det finns massor av hjälp man kan få - för att komma över mentala låsningar, för det låter som att du har en. Jag ville inte ha en hårig karl eller en med mindre än 4 magrutor, och har aldrig heller haft det förän med nuvarande, och han är det mest otroliga jag vart med om!

Det finns en fördel med kortare killar, mycket enklare att ha sex stående :P

Någon gång lär man sig att utseende inte är speciellt viktigt. För två år sedan hade jag inte kunnat vara med en kille som var lite överviktig eller ubertrendig och nu har jag pojkvän med mage som är tysk och klär sig så ;) Men skämt å sido. Det är ngt man inser då man växer upp. Visst kan jag tänka på mitt vackra perfekta ex ur utseendeperspektiv och sakna det, men i slutänden är det bara personlighet som är viktig.

#29 visst är det så men det är ju en sak att inte dejta, eller dumpa någon pga något man är missnöjd över men att börja kräva operationer och tabletter är inte så normalt och defenitivt inte ok. Det är min åsikt.

#30 ? har jag sagt det? Det är ju absurt ;) Antingen lägger man ner sin utseendefixering eller så är man inte med personen i fråga.

#31 Förlåt missförtod då, tycker bara att det hela är sjukt.

#32 ja du missförstod nog big time ;) jag sa bara att jag har varit väldigt utseendefixerad men kommit fram till att det är idioti. Man kastar bort underbara människor för att de inte passar in i omgivningens ideer, som oftast inte stämmer. Det är bara saker man själv tror att andra tänker. Visst tänker jag fortfarande ibland på hur vacker mitt ex var, kunde titta på honom i timmar, men när vi ses kommer jag ihåg varför vi gjorde slut. Våra personligheter passar inte. Nya killen kanske inte är den vackraste jag sett, men han har den mest fantastiska personlighet jag mött.

Ja och jag menade att visst har vi väl alla varit där när vissa ytliga saker spelade roll. Men som du sa så växer vi ifrån det och börja inse att skönheten sitter på insidan, jag höll med dig med det du sa, tycker däremot att Illemann inte är som alla andra som kan ta det så långt!

:) ja det är att ta det lite väl lång att vilja att ngn ska mixtra med kroppen för att passa ens bild av hur någn bör se ut.

OK, har funderat lite.

Du ar snart 18 ar.

Da vet du sakert sannolikheten for att den kille du har nu ska bli din livspartner…nufortiden far man ju faktiskt lov att bli kar och ha meningsfulla relationer innan man gifter sig och ar "happy ever after".

Med det i atanke sa undrar jag varifran fragan kommer. Vi talar alltsa om en relation som statistiskt sett haller max 3-4 ar (nu ar jag lite brutal-realist). Nu ar jag generos for 1-2ar ar nog mer sannolikt.

Jag ar medelalders och ingen av de killar som jag var ihop med fram till 25 blev den ende. Man utvecklas, flyttar osv. Vi ar kompisar nu istallet och har bara goda minnen fran den tiden. Vad jag emellertid har lart mig ar att man maste lita pa sina instinkter och att det inte ar sa manga ganger i livet som allt bara klaffar och kanns fantastiskt. Om det nu kanns bra med killen sa kor pa sa det ryker! Ha kul! Du kan bli krasen senare i livet (men du kanske har andrat asikt da om t ex langd).

Slang inte bort chansen att ha en jattemysig relation nu. Visa din omgivning att du har sjalvfortroende nog att vara ihop med vem du vill. Bjud pa det! Om du ger killen en chans och har en bra relation sa hjaper det dig att valja senare i livet - du har upplevt en bra relation. Kan inte vara fel!

Det dar med tabletterna ar bara fel - det ar en serios manipulation av hans kropp som paverkar honom langsiktigt och kan du arligt saga till dig sjalv att ni ar ihop resten av livet?

Om du efter tips och rad fortfarande funderar over hans langd, kanske det ar sa att du ar mer intresserad av att han ar intresserad av dig an du ar av honom. Lat honom ga och finna karleken nagon annanstans. Det ar battre.

Tackar så mycket för att ni ville svara!

Har läst igenom allt ni har skrivit flera gånger, och kan se hur dumt det egentligen låter det med att jag funderade på att hitta en lösning på att ändra hans längd (jag ville jo heller inte ha att andra skulle vilja ändra på mig, och var jo därför att jag gjorde slut med mitt gamla ex)!!! - Ibland behöver man att få andra till att öppna ögonen på sig själv, vilket jag tyckte att ni gjorde!!! Tack!!! =)

Under tiden har jag även träffat honom flera gånger, och kan erkänna att jag till slut knappast tänkte på hans längd, och istället uppskattade honom för den han är…bla. pga. det ni skrev men också för att jag lärde hans personlighet bättre o känna och insåg vad jag ville gå miste om, och då spelade längden inte så stor roll som i början….visst tanken finns fortfarande i huvudet men har nu förflyttat sig till bakhuvudet, och har därför inte alls så stor betydning längre, men jobbar fortfarande med det….så kan jo försvinna med tiden när jag även lär honom ännu bättre att känna….

Tack!!! =)

Om man blir förälskad i för ett vackert yttre på en person och försöker att bygga ett förhållande på det så blir det inte ett långvarigt förhållande.

Men om man lär känna en person och bygger ett förhållande efter det så blir den personen vacker för en, och dessutom så blir det större chans att det blir ett väldigt lånvarigt förhållande.

#38 så sant!! =)

#38 Varför skall det ena behöva utesluta det andra? Personligen tycker jag att utseende och personlighet är lika viktigt. Därmed inte sagt att killen ifråga måste se ut som en underskön fotomodell. Utseendepreferenser är en fråga om personlig smak och har egentligen ganska lite att göra med vad som är vackert i omgivningens ögon att göra. Jag tycker inte att man kan förenkla på det viset.

Låt säga att person A blir ihop med person B för att hon tycker att han är så förbaskat snygg och attraheras av honom. Hennes omgivning ser inte hans yttre skönhet och är då övertygade om att hon måste ha dragits till honom p g a hans inre kvaliteter. Ytlig?

Person C blir nyfiken på person D eftersom han har ett vackert yttre som även de flesta i hans omgivning verkar uppskatta. När hon lär känna honom, inser hon dessutom att han är en fin människa med inre kvaliteter som hon uppskattar och blir således kär i honom. Vid en första anblick, kan omgivningen förledas att tro att hon har fallit för honom för hans utseendes skull. Är hon ytlig?

Person E tycker inte att person F är särskilt attraktiv, men när hon lär känna honom inser hon att han har ett vackert inre. Hennes känslor färgar av sig på hennes omdöme och hon börjar således tycka att han är attraktiv efter ett tag, trots att hon till en början tyckte att han var ful.

Person G tycker inte att person H är tilldragande rent ytligt, däremot är hon enormt attraherad av hans personlighet. Trots detta, tycker hon fortfarande att han inte är särskilt vacker att se på. Gör detta henne ytlig?

Person I faller för person J:s charm. Hon tycker att han är attraktiv och har en väldigt fin personlighet. Däremot finns det en sak i hans yttre som stör henne lite, då det kanske inte helt faller henne i smaken. Är detta ytlighet?

Det finns ett ordspråk som lyder: man älskar dem inte för att de är vackra, de blir vackra för att man älskar dem. Tycker det stämmer bra, för ju mer jag älskar någon, desto vackrare blir den människan i mina ögon.

#41 Har sagt det innan, men du är så otroligt vis! Kommer med så smarta saker

#42 Tack!

Kul att läsa #37! :)

Jag håller med #40, utseendet spelar VISST roll, men inte på det sättet att man väljer bort någon man är förälskad / kär i för att dens utseende "inte duger". Nej, det är snarare så att man tycker om utseendet på den man är attraherad av. Och den man attraheras av, den kan se ut på många olika sätt!

Jag har väl sagt en massa saker jag med genom mitt liv, hur min kille skulle se ut. Eftersom det finns starkt anlag för tunnhårighet i min pappas familj - alla manliga släktingar på hans sida är tunnhåriga eller skalliga - så ville jag absolut inte ha en tunnhårig kille. Men min nuvarande har jättetunt hår på skulten ha ha.

Jag kanske är "ytlig", men jag drogs till bland annat hans vackra ansikte, och hans fina leende, men kanske mest ögonen som avslöjar väldigt mycket värme, vänlighet och tillit, något slags barnatroskyldighet. Jag vet att andra nog inte alls skulle lägga märke till honom, tycka han var alldaglig osv, men för mig är han sååå vacker! Han är ju min älskade.

Så att välja bort honom för att han hade tunt hår, nää det finns inte på kartan bara…