Svår fråga. Det är ju så olika från person till person men jag har suttit i din sits förr och det jag gjort är att konfrontera rädslan. Egentligen bottnade det i ett behov jag hade, att vara älskad, och det tog sig i uttryck med att jag var säker på att killen skulle lämna mig sär som hellst, trots att han gång på gång sade att han inte hade en endaste tanke på just det.

Pratar du men någon? Isf så kan denne/denna hjälpa dig med detta med. Om duinte pratar med någon så är det något jag starkt kan rekomendera.

Skulle rada dig att inte ta upp det pa ett tag med din partner - hon kommer att kanna sig pressad. Forsok fa utlopp for dina kanslor genom att snacka med kompis eller kanske lite traning. Jag har sjalv jagat bort en partner med for mycket snack om att bli lamnad. Hon ar med dig for att hon gillar dig och jag antar att om hon inte gillade dig skulle hon kunna lamna dig nar som helst?

Antingen hon har fattat ett beslut eller ej om att stanna eller lamna dig sa vinner du allt pa att forsoka starka ditt sjalvfortroende och fa tillbaka balansen i er relation. Du mar battre och hon kommer att se den kille hon blev kar i. Lattare sagt an gjort, men battre att aktivt kampa an att passivt vanta pa att hon ska gora nagot! Lycka till!

Tack för råden-

asvensso

Det du skrev stämmer så bra med vad jag tänker..

Ångrade att jag skrev inlägget men jag kände så precis då. Nu är det bättre och jag kanske bara behövde skriva av mig lite. Önskar man kunde ta bort inlägget men det går inte och kanske kan det vara bra att ha som en liten påminnelse om hur det var precis just då.

Normalt har jag ett självförtroende som räcker och blir över men har tappat det någonstans, känner dock att det är på väg tillbaka.

#3 Alla tappar vi fotfästet ibland och det är helt okej :) En relation kan fortfarande vara väldigt bra trots att man har lite att jobba på, ibland kan det även vara så att man behöver gå igenom svåra tider för att man ska lära sig uppskatta varandra igen.

Försök att våga vara den du är, då kommer du att må allra bäst.

Lycka till :)

jag känner samma sak till och från, det jobbigaste är att i dom flesta fall har mina känslor stämmt, även om kille förnerkar det när man frågar, å då säger jag till mig själv att sluta fjanta mig å tro på han, så går det några dagar så kommer det fram att han inte vet vad han vill osv.. bläk. Härligt att det verkar gå bättre för dig:D