hantera svartsjukan?
Skulle behöva tips på hur jag kan hantera min svartsjuka. Bakgrunden är att jag blivit mobbad under från förskolan till gymnasiet och min självkänsla blev verkligen knäckt (är 19 nu, så är rätt nära bakåt). Har gått på psyket hos en bra psykolog och tycker jag kom rätt långt, men ligger kvar så mycket fortfarande i känslorna och tankarna, kan liksom inte lägga det bakom mig, vill så gärna kunna göra det. Inte glömma, men slippa lägga det på nuet.
Jag är så svartsjuk i mitt nuvarande förhållande, försöker hela tiden säga åt mig själv att inte tänka så, men är alldels för mycket känslor. Jag och killen pratar om det väldigt mycket, hjälper till viss del, men kan alltid komma på nya orsaker osv. Måste tillägga att jag flyttat 30 mil till killen, ingen i min familj att ventilera med förutom över nätet eller telefon - men kan aldrig få ur mig hur det känns utan behöver liksom stå mittemot personen.
Hursomheltst, några av alla exempel är:
Tycker alltid han kollar in andra tjejer (endast dom jag tror han tycker är snygga),det som är jobbigast är det faktum att de flesta tjejerna försöker flirta med honom, han är väldigt fin. Men är ju så respektlöst mot mig! Känns alltid som han besvarar deras flirtande med långa blickar och leende.
Lika så på tv, eftersom han i början sa "du har lika snygg rumpa som henne" etc. ljag tar det bara som en jämfömförelse och att jag då är sämre egentligen..
Tänker ständigt på hans ex! som jag tyvärr fick veta en del om i början bara i förbifarten då han inte visste att jag skulle bry mig. Funderar på om han tyckte hon var snyggare än mig, roligare, bättre osv. Att jag tänker så är för att hon var den som gjorde slut och han ville tydligen vara kvar i förhållandet = varför skulle han inte vilja tillbaka igen? Jag är liksom bara ett uppehåll tills hon vill testa igen.
Är tillochmed svartsjuk på hans syster! Känns helmysko, men dom ska alltid kramas, brottas och så,. i början blev jag väldigt bortglömd när vi åkte dit.
Är fullt medveten om tankarna och att de inte är så rimliga, men samtidigt känner jag verkligen så och tror på det just då.
Hur går det att hantera?? Vill verkligen jobba på det!!Snälla skriv om ni upplevt liknande med tidigare mobbning t.ex. känns så ensamt med dessa känslor ibland, är ju ingen sur tjej. Är bara ren ledsamhet/osäkerhet.
Funderar på psykolog igen, känns lite segt bara, rör upp mycket minnen återigen. Hade önskat jag hade kunnat hanterat detta nu..
uch, det är jobbigt med svartsjuka:( jag har tyvärr också blivit väldigt svartsjuk av mig pga att min sambo gjorde bort sig (ej otrohet, men du kan läsa mitt inlägg "kan inte gå vidare" om du undrar vad som hänt), jag håller på att bearbetar det men det går segt. Senast idag blev jag så svartsjuk för att kasörskan på konsum log moy min kille och han log tillbaka…
Så jag skulle nog också behöva råd från folk här.
Min blogg: SweGizmo.se
#0 Jag har, precis som du, varit mobbad från förskolan tills dess att jag hoppade av gymnasiet, då jag helt enkelt inte orkade mer.
Jag flyttade sedan 45 mil ifrån min familj för att bli sambo med en kille som var fruktansvärt svartsjuk, han manipulerade och misshandlade mig psykiskt. Jag flyttade tillbaka till min hemstad, skaffade egen lägenhet och började plötsligt må skit. Jag tappade aptiten, all motivation och tillslut även livslusten.
Jag har haft en hel del kontakt med både BUP, vuxenpsykiatrin, vårdcentraler och kuratorer utan någon märkvärd förbättring..
Hela livet har jag varit blyg och försiktig av mig, på grund av min dåliga självkänsla, tills den dagen då jag bokstavligt slog näven i bordet och sa till mig själv att nu räcker det!
Jag har aldrig mått så bra som jag gör idag, trots att jag fortfarande kan "glida tillbaka" till mitt gamla jag, men då påminner jag mig själv om hur stark en människa är, bara hon vill.
Det jag försöker säga är att
inom varje människa finns en enorm styrka, det gäller bara att ta vara på den!
Man kan bara man vill och man lyckas om man vågar tro på sig själv!
Jobba på din självkänsla så kommer du lättare att kunna hantera svartsjukan. Unna dig själv något du länge ha velat ha eller göra.
Och kom ihåg att komunikation är det vikigaste av allt!
Lycka till!
Jag håller tummarna för dig
Mvh/Bunn
När jag läser din text så tror jag att du kanske grubblar allt för mycket? Då händer det att man kan bli ledsen, man blir svartsjuk osv… Du kan ju ta upp det med en psykolog? Det händer lätt att man tänker på dåliga saker om man grubblar en massa. Annars vet jag inte om KBT-behandling hjälper, annars finns det många trådar som handlar om svartsjuka här på relationer.ifokus!
Om du mår dåligt av att din pojkvän jämför dig med andra tjejer, säg åt honom att du känner dig sårad när han jämför med dig med andra tjejer.
Om din pojkvän hade velat ha tillbaka sitt ex, så hade han nog inte varit i något förhållande nu och med dig. Han kanske har gått vidare? Jag vet inte hur han är, men jag bara antar nu. Du kan även prata honom om din svartsjuka, för kommunikation är A och O i ett förhållande.
Svartsjuka kan vara bra, iaf i måttliga mängder. Men du har verkligen problem med det 
Tyckte Bunn's inlägg var väldigt bra!
Lat är ett så hårt ord. Kan vi inte kalla det motivationshandikappad?
Skrattar sämst som skrattar sist, för han har inte förstått skämtet
Jag tror inte att svartsjuka är bra ens i måttliga mängder. Det är precis som ordet säger, ett sjukt sätt att se på något och visst behöver man hjälp om man känner att det frestar på förhållandet och man mår dåligt.
Det bottnar ofta i rädsla och för att bemästra rädslan så måste man ha full kontroll. Minsta lilla blick eller, fel ordval blir då en osäkerhet och svartsjukan kommer.
Det är inte normalt. Man ska kunna lita på varandra i ett förhållande. Sedan kan förvisso vad som helt hända och någon kanske träffar en annan men det är en annan sak.
/Maria
Starta ny diskussion