Måste skriva av mig lite
I April startade ett förhållande som varade till september, ungefär. Sen gick det bara nerför. Han hade ljugit om sig själv och visat sig vara fegare än han sagt. Det är en lång historia, men nu är det över iallafall. Men jag kan inte sluta tänka på honom. Jag ska förklara mer…
Just nu är det två killar som hela tiden snackar med mig, flörtar med mig och vill nånting. Alltså en relation eller något. Och jag flörtar tillbaka med dom, bara för att försöka glömma bort mitt ex. Och visst, en av killarna är jag faktiskt intresserad av och han verkar snäll och tycker att jag är underbar.
MEN jag jämför honom hela tiden med mitt ex. Jag har märkt en sak, att den killen som jag har något på G med nu, jag vet alltid vad han ska säga för jag kan nästan hans "ordbok" utantill. Det är som att man kan skriva en bok om vad han ska säga härnäst… Sen så smsar han med mig ungefär 24/7, ja, han verkar verkligen gilla mig. Ibland känner jag mig kvävd av honom, till och med. Men han har blivit sviken, precis som jag, så jag vill inte såra honom och så. Även om jag har börjat bli lite hård mot honom. Iallafall, när jag har gissat rätt på vad han ska säga härnäst, så tänker jag alltid att mitt ex alltid sa saker som jag aldrig hade kunnat vänta mig. Att han alltid överraskade och förvånade mig, och det gillade jag.
Han brukade även inte ge mig komplimanger så ofta, till skillnad från killen jag pratar med nu, han ger mig verkligen komplimanger 24/7, ibland har det gått lite för långt när han t.ex. sagt att han inte hade något liv innan han började träffa mig och bla, bla, bla. Jag får komplimanger av alla, hela tiden, men jag gillar inte dom. Jag känner mig bara kvävd av dom!
Jag känner att jag inte orkar med killar just nu. Men samtidigt är han ju snäll, och allt. Jag tycker att det är konstigt, för jag har alltid varit framåt och alltid varit positiv och velat starta relationer och så, men nu är den där entusiastiska sidan av mig helt borta.
Det största problemet är nog att eftersom jag har blivit sviken, så litar jag inte på killar längre. Det finns ingen jag kan lita på till 100 %, om ens 50 %….
Jag fattar inte vad det har hänt med mig? Jag känner mig tom, taskig, och jag vet inte vad jag vill. Jag tar avstånd från alla, för jag är svag nu. För någon kväll sen låg jag i sängen och grät, för att jag hållt inne mina känslor så länge. Jag orkar inte vara social, jag orkar inte prata med någon, förutom en, min allra bästa vän. Jag har lust att bara sitta ensam och lyssna på musik hela dagarna… Jag har aldrig kännt mig så tom! Jag har ingen lust att göra någonting.
Jag var bara tvungen att skriva av mig lite, för det är lustigt.
Du kanske bör vänta med att inleda en ny relation och ägna lite tid åt dig själv och ditt mående istället? Ta det lugnt och lägg tid på din hälsa och dina intressen och se till att återhämta dig och bygg upp din självkänsla. Då tror jag att tilliten till andra kommer tillbaka och då får du mer engergi och entusiasm över att skapa nya relationer.
Jag tror nog också att du behöver lite mer ensamtid, bara tänka på dig själv, vad vill du? Det är ju du själv som är viktigast, eller hur?
/Christine
För mig när jag blev lämnade efter en relation som pågått i över två år var jag ständigt på jakt efter någon kille som jag kunde höras med ganska ofta, Jag hade ett behov av att hela tiden behöva känna att någon brydde sig om mig och jag letade upp de flesta sådana killarna på nätet. Jag var glad och rolig och de var glada och söta tillbaka, jag vet att jag sårade en del killar på vägen, en del som fick fler känslor för mig än vad jag tänkte, jag ville inte starta en ny relation, jag var inte redo för det.
Efter ett tag så avtog mitt sådana beteende. Killar som jag träffade på riktigt, i verkliga livet och umgicks med, konstigt nog jämförde jag varenda en med mitt ex och ingen verkade bra nog. Det var alltid någon som var si och någon som var så och det kändes som att jag trodde att mitt ex var felfri, eller som att han var som jag ville att killar skulle vara.
Detta beteende avtrubbas det också ju längre fram man kommer i sin process att komma tillbaka till det "vanliga" livet, det kommer en dag man inte jämför allas egenskaper med sitt ex:s egenskaper. Och det kommer en dag då du kan lita på killar igen, och framförallt så kommer det en dag då du kommer vara lycklig över att det tog slut med ditt ex - den dagen du träffar en annan, ännu härligare kille som du blir lycklig med. Jag vet att det är jobbigt men det gäller att vara tålmodig så löser sig så småningom allting av sig självt. Inled inga nya relationer än, de slutar ändå bara i kaos. Och för övrigt, ta hand om dig !
Tack för att ni bryr er! Det känns bara så konstigt att inte vilja vara med någon. Jag har iförsig aldrig varit desperat efter ett förhållande, medans jag märker att ungdomar i min ålder, runt omkring mig jämt och ständigt vill "ha någon att älska och hålla handen". Jag är bara så himla trött på sånt!
Det finns en sak jag längtar till iallafall, och det är att få börja åka skidor igen, och det är nog det jag ska lägga ut min energi på. :)
Jag gjorde samma sak med jämförande när min förra relation för snart 3 år sedan tog slut. Jag hittade alltid något som påminde om honom hos alla killar jag pratade med och försökte inbilla mig själv att jag var kär i dom, fast det var jag inte. Tillslut hittade jag min nuvarande pojkvän och där fanns det ingen att jämföra med. Så ta tid på dig och gör det du tycker om, åk skidor i massor om det är det du vill :)
#5 Det har du alldeles rätt i. :)
Jag känner att det kommer dröja en lång tid tills jag blir helt "frisk", men jag är trots allt bara 15, jag orkar inte med något förhållande, inte på ett tag iallafall. Jag borde inte ens tänka på sånt. Jag behöver inte nåt sånt.
Var med dig själv och njut av ditt eget sällskap. Gör saker du mår bra av och fokusera bara på det.
En vacker dag så står det någon där som du öppnar ditt hjärta för.. Lycka till!
Starta ny diskussion