jag tar helt klart hand om hemmet, matlagning å städning.. men han tvättar iaf.. de tekniska delar vi nog på då jag tycker de e himla kul, men fixandet, som typ stopp i avloppet å så de får han göra :)

Det ar lite ojamt fordelat i varat forhallande :P
Han fixar allt tekniskt och mekaniskt, och sen sa forsoker vi dela pa matlagning och stadning, men iom att vi oftast ar hemma hos honom sa blir det att han gor mestadelen av hushallsgorat ocksa :P Jag forsoker vara snall och diska emellanat iaf :)

#2 ja, ja tror de e svårare sådär när man inte bor ihop. jag lagar nog alltid mat för att vi oftast e hemma hos mig :) har ja inte tänkt på! :P

Njae, vi delar ganska lika på hemmasysslorna, jag lagar mat (han hjälper till litegrann) för jag tycker det är roligt och min sambo är inte någon hejjare, de rätter han kan laga kan man räkna på en hand :P Automatiskt tycker då min sambo att han kan ta hand om disken, vilket han alltid gör. Han är även bättre än mig på att ta tag i städning och då blir det så att jag tvättar istället. Tekniska saker är han bra på men jag tycker det är kul så vi hjälps åt, det beror på vad det gäller.

vad tycker ni om könsroller?

Jag hade en kompis som alltid svarade "Heeej GUMMAAN" i telefonen till mig..när jag svarade honom.."HEEEJ GuBBEEEEN" då blev han tyst sen..

Lika dant en kille på jobbet som pratar bebis-språk med alla yngre tjejer på jobbet,,det är också könsroller..der är intressant att forska varifrån dom egentligen kommer.

Vi gör faktiskt så att han betalar räkningar och jag sköter städning och tvätt. Båda tycker det känns ok!

Jag är väldigt kluven, jag tycker det är jättegulligt med små flickor som bär rosa och små pojkar i blått. Samtidigt vill jag gärna att mina egna framtida barn ska kunna bära mer unisex. Själv är jag pojkflicka som gärna klarar det mesta själv. Men leker gärna okunnig för att sambon ska få känna sig mer macho ;) Och jag tycker det är sexigt när han jobbar med just "manliga" grejer (typ fixar med datorn eller tv'n även om jag skulle kunna ha gjort det själv).

Men i det stora hela tycker jag att könsrollerna bör suddas ut.

Här hemma så delar vi sysslor efter förmåga. Behövs det tvätta och jag har mkt att göra, så gör han det och tvärtom. Dock är det jag som fixar stopp i duschen, handfat osv. Det skulle han ALDRIG göra.

Men städning, disk, tvätt, handling gör vi båda lika mkt

Vi bor inte ihop… Men när vi ses då är vi hos mig. Han kan inte laga mat, alltså gör jag det. Han diskar ibland, samt tar undan efter måltiderna. Bär maten när vi handlar. Kånkar åt mig annars också. Rensar svampen när vi plockat … jag måste ju fixa mat så han får rensa istället. Den tiden vi inte träffas är min bostad ett enpersonshushåll och då sköter jag såklart allt.

Eftersom vi inte bor ihop har jag inte brytt mig om fördelning av sysslorna, men skulle vi bo ihop framöver, kommer jag att styra upp det noggrannare.

Vi delar ungefär lika på matlagning, disk, tvätt, städning mm.  Fast det är nästan bara jag som bakar. "Ute-grejerna" är mer tydligt uppdelade beroende på vad vi trivs med att göra: Han fixar med bilen och eldar i pannan jag klipper gräs (8000 kvadrat), han odlar grönsaker.

det viktigaste måste vara att man är medvetna och gemensamt bestämmer vem som gör vad så ingen "sitter fast" med nåt man inte trivs med bara på grund av sitt kön..  en snopp är ju inget praktiskt hinder för att kunna tvätta gardiner :-)

Här hemma städar, diskar, tvättar, handlar vi tillsammans, dvs. alla vardagliga saker. Dra kablar kan han göra eftersom jag inte förstår hur all ny elektronik ska kopplas ihop och han vet hur man gör, bara dumt om han skulle lägga över sånt på mig även om jag säkert skulle klara av det… tillslut. Vi delar upp det lite som "låt den som är mest lämpad göra jobbet".
Det är ju bara dumt annars, ex. jag når inte det som står högst upp på en hylla - eftersom han är längre än mig så når han det jag vill åt. Vilket är mest tidseffektivt, att han tar ner den åt mig eller att jag snurrar runt efter en stol för att det är så himla viktigt att jag som kvinna visar att jag kan klara mig själv?

Nu när vi får tillökning så kommer jag stanna hemma med barnet mestadelen av tiden eftersom hans nya jobb som projektansvarig inte möjliggör att han kan vara hemma längre perioder i sträck. Detta är någonting vi vetat om sedan han började studera för 4½ år sedan så det kom inte direkt som någon överaskning.

Här gör vi det som var och en tycker bäst om eller är bäst på.

Sambon står för matlagning, disk och tvätt. Handla brukar han också göra eftersom det är så nära hans jobb, han tar det oftast på vägen hem.
Jag städar och håller ordning och drar största lasset med barnet då jag är mammaledig.

Det tekniska och att sätta ihop nya möbler osv delar vi på.

Vi delar på det mesta. Och det vi gillar att göra gör vi.

Kom och tänka på min pojkväns farmor och farfar,

han lät henne inte göra något tekniskt iöverhuvudtaget..inte byta batterier i klockan och inte ens sätta på dvd:n..för det är ju inte kvinnogöra.. hon hade inte körkort, han skjutsade henne överallt..så nu när han är död är hon helt handikappad..för att hon aldrig fått försöka..

Jag tycker själv att det är kul att lära mig saker och vill kunna klara mig självständigt.

Jag gör det mesta. Jag städar, tvättar, diskar, plockar. Men samtidigt trivs jag rätt bra med det. Dock ibland förväntar jag mig att han hjälper till (utan att jag säger till det) och hjälper han inte till då blir jag sur =P Haha.. Men går en lampa sönder eller om något behövs målas om är han kvick med det. Dom gånger det händer. Jaha =) Jag tycker ändå det är bra. Installation av datorer, fixa med kablar, koppla in modem, ställa in TVn. Allt sånt fixar han =)

Jag hoppades att maken skulle ha svarat på denna frågan, vore kul och se hur han tycker att det är, men men.. jag tar väl och svarar då.

Vi bor i liten stökig lägenhet,  som dessutom stannat i någon form av renoverings-skede.  Maken hade nog gillat om jag vore en sån som gillade att städa och laga mat och diska och allt det där.. men liksom honom tycker jag sånt är trist.

Det jag gör då och då är i alla fall att tvätta när det inte finns rena trosor och rensar avloppet när det börjar stinka i badrummet. Allt elektriskt låter jag maken sköta, jag tycker inte det är kul att programmera en fjärrkontroll eller löda kontakter eller vad det nu kan vara… vilket jag nog tror att maken tycker är lite irriterande eftersom han hela tiden försöker att förklara och visa vad han gör. Tyvärr går det bara in i ena och ut ur andra örat på mig.

När det gäller bil så sköter maken allt också, men jag skall ta körkort (JAG SKALL) så jag får skärpa mig och bry mig mer där också. Även ekonomin sköter maken fast jag har hyfsat bra koll och ser vad som betals och så vidare.

Resten då? Ja, allt det där tråkiga hjälps vi åt med (rättare sagt ibland jag ibland han och ibland tillsammans).. mat, disk, *host* städning

Handlar gör vi dock 99% tillsammans

Egentligen borde jag kanske göra mer hemma eftersom jag är arbetslös och maken är den som fixar inkomst. Usel fruga minst sagt

Fast det där med bilen var kanske en överdrift… Har ju knappt gjort något med den sedan den införskaffades… och nu funderar jag på att låta en verkstad göra service på den. Känner på mig att det inte blir gjort alls annars. Ungefär som med lägenheten… fast idag luftade jag ju faktiskt elementen (jag vet, ett ynkligt litet jobb som tar några minuter bara)… det borde nog gjorts för flera år sedan, så mycket luft som pyste ur dem. Kanske därför det varit så kallt på vintrarna hela tiden…

hemma hos oss delar vi på det mesta. vi lagar mat varannan gång ungefär, det är nog dock oftast jag som får hitta på maten om jag vill äta annat än makaroner och korv i en vecka :P den som inte lagar maten diskar. städningen gör vi tillsammans, den som inte dammsuger torkar och tar toalätten och badrummet. handlar gör vi alltid tillsammans förutom om det är småsaker, då handlar jag. men det beror på att jag kan gå ner på lunchen och han är sjuksköterska och kan inte lämna avdelningen. jag småplockar nog mer än honom, men det beror väl på att han inte ser det. han är inte alltid så ordningsam av sig :P

elekroniken kopplar han in för jag är fullständigt elektronikhandikappad, antagligen för att jag inte tycker det är intressant alls. han rör inte våra blommor utan det får jag sköta, men han kan ha ihjäl en plastväxt så det är lika bra. personligen tycker jag vi lever väldigt jämställt. det vardagliga sköter vi tillsammans, hälften var och resten delas upp per intresse. inredning och liknande är han lika engagerad i som jag och det är inte helt ovanligt att han kommer med inredningsförslag. renovering sköter vi tillsammans, golvläggning, tapetsering och målning och sånt tycker vi är ika kul så vi hänger på stegar tillsammans.

personligen är jag uppvuxen med klänning och dockor, och han lekte krig med innebanyklubbor. i ärlighetens namn tror jag inte att det spelar så stor roll om barnen tidigt får leka med "könsrollsenliga" leksaker, utan det handlar om hur föräldrarna tar resten. det känslomässiga t.ex. och bejakar intressen oavsett om han vill dansa och hon vill köra cross. att man sedan visar varandra respekt och att det är okej att pappa lagar mat och städar och mamma lägger golv. tror nästan att det kan vara skadligare om man blåser upp det eftersom barnen garanterat kommer göra revolt.

Min pappa hade läst i en tidning att om man ger barnet "Kill-leksaker" så kommer barnet att växa upp och ha det lätt bland killar och bli en stark person.. Jag hade 3 crossar och en fyrhjuling, massor med lastbilar.. jag tror absolut att det spelar roll i ens uppväxt..

själv tycker jag att det är ett sorts förtryck som tjej att man måste vara okunnig på vissa plan..eller att man måste göra mer som tjej än som kille..näe sånt skulle jag aldrig tolerera..

Vi bor inte ihop, men när jag är hos honom gör nog han det mesta. Jag diskar dock. Det är alltid han som lagar mat.

Jag har väldigt svårt för de traditionella könsrollerna och tycker att de är underliga. I den familj jag växte upp i, var det mamma som gjorde karriär och pappa som skötte om mat, hem och kläder. Därför känns det väldigt förlegat för om om en kille inte kan laga mat själv eller sy sina egna gardiner. I min värld är det normalt att kunna den typen av saker.

Tack och lov, har min pojkvän lika syn på detta som jag. Jag hade  faktiskt aldrig kunnat vara ihop med honom om han inte hade delat den.

jag tycker att dte är lite intressant dethär med vad som är könsroller och vad man tycker är intressant. jag menar, om jag som tjej tycker att bilar är det tråkigaste på jorden, ska jag tvingas göra det för att gå imot könsroller? själv är jag t.ex. enormt rädd för elektrisitet och har jätteproblem att hålla på med sladdar och kablar. tycker till och med att det är otäckt att skruva i en lampa så det går min sambo göra, som å andra sidan tycker sladdar och elprylar är det roligaste som finns. där styrs vi ju in i könsroller på grund av min rädsla, och ibland kan det slå över åt det hållet. har t.ex. hört om föräldrar som hetsat upp sina töser i trän bara för att de minsann också ska klättra, fast de inte vill. måste ju medge att jag har intressen som kan anses könssteriotypa, som mitt brinnande intresse för blommor och trädgård, matlagning och mysfika med kompisar. jag älskar klänningar har lekt med dockor tills det var över och aldrig rört en leksaksbil i hela mitt liv. å andra sidan är jag händigare än min sambo, lägger golv, är duktig på att tapetsera och grym på att spackla. har nästan bara haft killkompisar och är otroligt social och utåtrikta. självklart ska inte ett förhållande vara snedfördelat och killen, eller tjejen för den delen, komma hem och slänga upp fötterna på soffbordet och låta den bättre hälften springa som en skållad råtta och göra allt jobb. men ska man ha dåligt samvete över att man har könssteriotypa intressen bara för att det inte är "okej" i ninjafeministernas ögon. tror att det finns viktigare orsaker än huruvida man lekt med dockor eller bilar i frågan om vad som gör oss till mer eller mindre starka personer. en kärleksfull uppväxt t.ex.

Så länge man har möjlighet att själv välja själv utifrån personliga intressen så anser jag ett förhållande jämnställt. Jag anser inte att könsroller har någonting med VAD man gör egentligen, utan på vilket sätt man blivit tilldelad dessa.

Om jag är ihop med en karl och han anser att jag skall stå vid spisen eftersom det är kvinnorgöra - då talar vi om könsroller. Om allting sker enligt den fria viljans principer så talar vi väl snarare om intressen snarare än om könsroller?

precis.. jag har märkt att i många förhållanden så betalar mannen mer än kvinnan.. det är att åka lite snålskjuts tycker jag.

I mitt forhallande sa ar det tvart om. Aven om vi har separat ekonomi sa betalar jag anda mer iom att jag far mer i lan an honom. Inte mig emot dock, han far betala tillbaka nar han blir rik efter universitetet :P

#23 Men varför tror du att det är så? Förmodligen eftersom de flesta män tjänar mer än sina flickvänner. Nu bor jag visserligen inte ihop med min pojkvän, men om han vill göra ngt extravagant är han tvungen att betala även för mig, eftersom jag har i stort sett inga pengar alls att leva på och han tjänar 40 000 i månaden. Min ekonomi är helt enkelt inte lämpad för restaurangbesök och dylikt och det är han medveten om. Jag hade givetvis betalat för honom om situationen vore den motsatta.

Om ett par där parterna har väldigt olika ekonomi bor ihop, är det väl inte mer än rätt att den som tjänar mer betalar mer i hushållet? Eller skall den ene leva lyxliv och den andre leva på havregrynsgröt?

#21 I mina ögon är jämställda könsroller snarare att man inte tar förgivet att den ene parten skall göra vissa sysslor bara för att det är "mansgöra" eller "kvinnogöra"; att man själv får bestämma vad som lämpar sig bäst och att man delar på arbetet i hemmet.

#22, bra formulerat!

När det kommer till pengarna så tycker jag också man ska dela på det som finns, i alla fall om man lever ihop.  Inte att nån ska få vara latmask o snylta på nån, men om båda gör vad de kan och bidrar til det gmensamma med det de kan, då tycker jag även det är rimligt att dela på pengarna som finns.  Det kan ju även förändras över tiden!  Nån kanske tjäner jättebra någr år o sen blir arbetlös… nån kanske är fattig som en kyrkråtta ngr år o pluggar men får sedan ett välbetald jobb…

oj, detta har varit ett stående problem hemma hos oss sedan vi flyttade ihop för över ett år sedan. Min sambo "ser" inte när det behövs göras något på samma sätt som jag gör och han tycker itne det är lika viktigt. Det har blivit ett evigt tjatande och en massa onödigt bråk som hade kunnat undvikas så lätt om han bara tog sitt ansvar.

Jag har föreslagit alla möjliga sätt att få det att fungera, jag har även frågat honom hur han skulle vilja göra för att det ska funka men inte kommit någon vart. Vi är väldigt upptagna båda två, själv är jag borta hemifrån från halv sju på morgonen till halv nio på kvällen och har inte lust att göra allt själv.

Det har gått så långt nu att jag tillfälligt har flyttat ut. det verkar vara det enda som har givit resultat eftersom han nu när han måste göra allt själv har fått en helt annan förståelse för hur mycket jag faktiskt gjorde hemma. Han körde alltid med det där snacket att han ju bytte glödlampor osv. det kan inte jämföras tycker jag då det är saker man bara gör då och då. tvätt, matlagning, städning, disk, inköp och annat tråkigt är saker man gör till vardags nästan varje dag eller i alla fall felra gånger i veckan. han har insett vad han gjort för fel och vi hoppas på en nystart gällande dessa saker eftersom vi ska flytta till en ny lägenhet i början på december.

 men det är överlag inte helt lätt med fördelningen av hushållsarbete och ansvar över de gemensamma sakerna. matlagningen var det enda som funkade att dela upp. vi körde varannan vecka. man har ju inte samma behov av renlighet och man har olika gräns för vad man upplever som stökigt. Dessutom är jag mycket mycket bättre på att sköta dessa saker och jag har mer koll på vad som behövs göras vilket ger mig alldeles för lite tålamod när han drar ut på saker och slarvar. men han måste ju lära sig någon gång och ta sitt ansvar eftersom vi delar boende. Tjatet gör ju att jag låter som hans morsa och det kan ju aldrig sluta bra, så jag har lovat att sluta med det förutsatt att han bidrar.

 jag tror att det kräver en relativt självgående person för att det ska fungera smärtfritt :) Vi får väl se hur det slutar…

Jag lider i min roll att göra ALLT!!! Hur blev det så??? Hate it!

#27 Exakt! Detta med ekonomi är ju ngt som kan förändras från en dag till en annan och att då sitta där och inte dela med sig till den man valt att leva med är inte kärlek, det är egoism.

Naturligtvis menar jag inte att man skall välja partner efter pengarna, vilket det finns de som gör. Det är en helt annan fråga. Men att förvägra sin partner ett drägligt liv samtidigt som man själv lever lyxliv är snudd på sadism i mina ögon.

28# vi hade precis samma problem fast det var han som tyckte att jag var dålig på att städa. Nu har jag börjat ta mer ansvar och börjat ta hand mer om hemmet..det kommer aldrig fungera med tjat..han måste börja förstå att han ska hjälpa till.. Man kan mötas på vägen han städar mer och du låter dig tillåta lite mer stökigt..

jag undrar varför det har blivit så att när killar är naken så är det roligt men om tjejer skulle göra något naket offentligt så skulle det vara skamligt

http://www.youtube.com/watch?v=Jg2t0haxfQw

tillexempel något sånt skulle aldrig tjejer kunna göra..

#31 hehe jo tro mig, jag är verkligen inte pedant. Jag gick i månader och lät saker vara, hoppades att han själv skulle ta några initiativ (han har nämligen vid flera tillfällen sagt att om jag gjorde så så skulle han göra mer eftersom tjatet bara gjorde att han inte ville göra något) men det hjälpte inte. men när disken hopar sig över diskhon såpass mycket att det inte finns plats att laga mat, när det inte finns en klädfri möbel att sitta på och när det gått två månader sedan toan städades senast då står jag bara inte ut! Jag har provat att bara tvätta mina kläder, diska min disk osv. men det funkar inte heller. han diskade inte för det, använde bara den disk jag hade diskat tills allt porslin var slut och sedan fick jag ju diska om jag ville ha något rent att äta på. Samma sak med handdukar och annat gemensamt. Han verkade helt obekymrad över läget och över min tysta vrede. Och hur kul är det att göra så? Vi bor ju ihop, jag vill inte att vi gör allt på varsitt håll. då kan jag ju lika gärna bo själv. Hur som helst så verkar han ha fattat nu och det är jätte bra.

jag blir bara så förundrad över att det ska behöva gå så långt innan man tar sitt ansvar. Hur kan man tycka att det är ok att dumpa allt jobb på den andre? Egoistiskt tycker jag. men det kanske beror på hur man är uppfostrad? Hemma hos oss var  solidaritet och hjälpsamhet saker vi fick lära oss tidigt och alla fick bidra till hemmets skötsel så fort man var gammal nog att hjälpa till… Hehe jag märker när jag skriver att jag fortfarande är irriterad över minnena men jag ska släppa det nu. Han har lovat att skärpa sig och då får man ju tro  på det :)