Relationer iFokus

Relationer

Etikettallmänt
Läst 3296 ggr
AiChan
0

RIva ner muren

Jag vet inte vart jag ska lägga in detta inlägg. Så jag lägger in den på flera olika forum. Hoppas på att det är okey!

Vad kan man göra för att ta bort muren?

Jag vill ut och träffa folk o skaffa flera kompisar! Och jag vill ut och dejta och kanske ha någon lättare förhållande. Såklart inte med vem som helst och hur som helst. Jag är inte desperat heller. Har varit singel sen -07 efter ett 3års förhållande och sambo liv. Jag har ett jobbigt förflutet och har mått väldigt dåligt. Självmordsbenägen osv. Sen jag flyttade ifrån min sambo o skaffade mig ett eget ställe så har jag arbetat hårt med mig själv och mitt mående och mår så mycket bättre nu! Dock är det inte 100% bra. Och mitt självförtroende är väldigt lågt. Och jag tror inte mycket på mig själv. Vad jag klarar av osv. Men tänkte att jag skulle nu ta och börja jobba på mitt självförtroende nu. Så som förbättra mitt utseende på det jag tycker mindre om så som vikten (är överviktig) och en massa annat. Och även tänkt att testa på saker och ting o se vad jag klarar av och vad jag är bra på. Kanske lyckas man hitta en talang för någpt? Vem vet…

Men mitt, eller mina problem är:
Jag har som sagt en väldigt hög mur runt om mig som jag tycker att det känns skyddande att ha. Och pga att jag tycker det är skyddande är väll antagligen därför jag har väll den kvar. Men den är jobbig och jag vill få bort den. Eller allafall sänka på den en hel del!
Jag är sugen på att träffa mera folk. Få flera kompisar att umgås med. Och kanske börja dejta killar (eller tjejer, är bi. Jag tror inte på kärlek på könet utan i människan! ^^).

Inte för att jag har haft ett stort intresse för det med dejting och förhållandet då jag har jobbat med mig själv mkt. Och la det då åt sidan. Men ibland så känns det tomt. Och man är sugen på att börja träffa folk ibland och kanske ha någon speciell vid sin sida. Men jag vet inte hur…?

Jag har förr sen barndom inte haft nå kompisar (var svårt mobbad under hela skol livet, ända sen låg tills jag hoppade av). Riktiga kompisar har jag aldrig haft. Aldrig haft en bästa kompis. Bara har blivit utnyttjat o överkörd. Och dom flesta förhållanden med. Jag har oftast haft dålig kontakt med människor som lämnat dåliga erfarenheter. Utnyttjande, sexuella utnyttjande, skit bakom ryggen, lögner, osv. Och har även haft social fobi (gick inte utanför dörren). Och jag kan inte lite på folk. Och tror att dom flesta pratar skit om mig bakom ryggen nuförtiden. Kanske inte alla (men en hel del antar jag att dom gör). Men när jag är sån hära tror jag även att folk även lessnar på mig. (folk jag umgicks med förr undviker mig nu för tiden. Och jag vet inte varför?).

Jag vet inte hur jag ska bete mig mot och bland folk.
Och jag vet inte hur jag ska få ner muren. Våga lita på folk. Få folk komma närmare mig och släppa in på mitt liv. Och jag kanske våga ta steg in i andras liv.

Jag har svårt att släppa muren som skyddar mig. Har jätte svårt för ögonkontakt nu för tiden (jag tror faktiskt att jag inte har haft ögonkontakt på länge). Tittar oftast bort så fort det (råkar) bli någon ögonkontakt. Och låtsas att det inte hände och undviker sedan människan. Och jag har svårt för att närma mig folk o låta folk närma mig. Mig o mitt liv typ. Som sagt jag får kanske liten kontakt me en människa. Tex råka gå någon ögonkontakt med en söt kille på krogen. Så blickar jag fort bort och ignorerar det. Och sedan låtsas att jag är ointresserad fast jag är intresserad och vill blicka tbx. Men får panik. Om han börjar gå frammåt till mig så går jag därifrån o ignorerar allt. Nog är jag blyg med. Men detta handlar mest om rädsla. Och mitt självförtroende.

Har som sagt svårt att släppa in folk. Mitt revir lixom. Jag skulle kanske behöva släppa loss på känslorna o ta bort muren. Men svårt! Är så rädd för att bli sårad när man har kämpat så mkt på att må bättre. Vill inte gå ner dit jag var förr. Vill inte heller bli utnyttjad med, lekt.
När folk närmar sig mig o mitt liv så får jag nästan panik och är nära till gråt. Jag vet inte alls vad jag ska göra. Och jag vill kunna släppa detta. Kunna ut o träffa folk o kunna börja o dejta folk (om man nu skulle hitta någont). Men vill kunna flirta och kunna ta emot uppraggningar som man får. ^^
Och jag vet att det är någon som försöker få kontakt med mig med. Men jag vågar inte.

Någon som har tips på hur jag kan förbättra mitt självförtroende mera? Ta ner min mur? Och få kontakt med människor? Jag har så svårt ibland att hitta på saker o ting att prata om. Vad kan man prata om?

Kan även nämna att jag är 23 år. Och har även personlighetsstörningar och dystymi mm. (min utredning blev aldrig klar)

Har haft pcos som hjälpte till antagligen en del med med utseendet som det ser ut som det gör nu.

mvh Annie

Bergspuman
0
#1

Mitt tips är att sätta upp små delmål för dig själv.

Ta små, små steg i taget.

T ex att nästa gång du är på krogen, så ska du: a) behålla ögonkontakt minst 5 sekunder med den söta kille / tjej du ser. b) när du haft de där 5 sekunderna ska du titta dit igen. c) kommer personen fram, har du förberett tre repliker och samtalsämnen.

Tre repliker kan vara: det enkla Hej hur är det? eller Gud vad det är fullt ikväll! eller Känner du för en pratstund?

Tre samtalsämnen kan vara: 1) hur fullt stället är - outtömligt, diskutera garderoben, vilka som går till stället, om det är löningsdags, vilka som jobbar i baren 2) vad man jobbar / pluggar med 3) resor man gjort (typ Gud vad det vore skönt att dra iväg till solen) - också outtömligt.

Vad folk pratar om är ruskigt vardagligt annars: chefen / jobbet / arbetskamraterna, vad man handlat / köpt, hur man blivit bemött i affärer, att man blivit lurad, resor man gjort, konserter man varit på, ens familj. Inga märkvärdigheter alls. Många gånger känner man sig "futtig" över att prata om sånt och tror att andra människor har så intressanta liv och så intressanta saker att prata om, men när man skummar det de säger, så är det högst vardagliga saker, tro du mig.

Sedan, om du inte vill eller kan bli den här talföra personen som leder samtal, kan du bli en lyssnerska. Alla älskar en människa som ler, ser intresserad ut och har förmåga att lyssna. :-)

Utmana din rädsla hela tiden men inte så mkt att du blir panikslagen. Det gäller att bygga upp en bank av erfarenheter när det gått BRA. Kanske att du säger hej lite mer hjärtligt nästa gång du möter din granne. Säg hej till alla du träffar på i affären / på bussen osv. Att bygga upp självförtroende är en lång process, därför måste man ha tålamod och ta det gradvis.

Små, små delmål är ordet!

Och så måste du komma ihåg att ALLA männniskor har något problem eller något komplex, ALLA människor är rädda för att misslyckas. Den du pratar med, har förmodligen komplex och är blyg och osäker han / hon med. Om du tänker på det, så hamnar ni på samma nivå på nåt sätt och då kan kanske en del av ditt taskiga självförtroende försvinna.

Jag hoppas att du tar mod till dig och tar för dig av livet igen!

Kram o lycka till

Puman

Bunn
0
#2

Jag känner igen "mitt gamla jag" i mycket av det du skriver.
Tyvärr kan jag inte ge dig någon enkel lösning. det tar tid att hitta sig själv och det måste man låta det göra!

En läkare sa en gång till mig: De har tagit lång tid att bli sjuk och därför tar det också lång tid att bli frisk.
Klokt sagt, tycker jag!

Som #1 skriver så är et ett jättebra tips att ätta up delmål och att inte ställa för stora krv på sig själv.

Om du vill kan du PMa mig så kan vi dela tankar och erfarenheter :)

Lycka till!
Mvh/Bunn

Sara
0
#3

Känner igen det där med muren..

Jag har jättesvårt för att låta folk komma mig nära både psykiskt och fysiskt. Just nu vågar jag inte ens dejta för att jag inte känner mig bekväm med folk som är "på" mig. Tycker inte om när folk kommer och ska kramas och ha sig.

Förr hade jag inga som helst problem med fysiskt närhet.

Sara