Jag träffade en kille en gång som efter första daten frågade om vi skulle kunna räkna varandra som ett par. Jag svarade att jag måste få lite tid att tänka. Han hade barn också och ville så gärna ha en kvinna hemma med barnen och låta dom få en "mamma". Jag tror det var det han ville.
Nästa date frågade han igen vad jag ville och om det skulle bli vi.
Där satte jag stopp. Jag orkade inte med pressen. Det var nog bäst så. Men det kändes lite märkligt. Han hade sån brådska..

Nja. Störde mig på en som relativt tidigt, hade träffats kanske två gånger eller så, gick på toa och gjorde nr. 2 med öppen dörr och inte hade några som hellst problem med att prata med mig under tiden.

Nog för att jag inte är den som är den, men man i mina ögon försöka skärpa sig lite i början :P

#2 ååh huva, det hade nog inte jag heller klarat av, sånt ska göras i avskildhet helst hemma på sin egna toalett hahaha

Hmm, jag träffade en kille tre gånger innan jag bestämde mig för att det här inte fungerar. Det var väl egentligen inte konstigt i den bemärkelsen, men han försökte aldrig ta i mig på nåt sätt, inte ens en kram när vi sågs. Och han var inte riktigt den blyga typen heller utan han kunde minsann hålla låda och prata på. Han bodde en bit utanför stan och jobbade helltid på en korvfabrik så vi kunde inte ses så ofta. Tredje gången vi träffades hade han bjudit hem mig på middag. Och det var det han bjöd på som gjorde att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta. Prinskorv med potatismos. Sa jag att han jobbade på korvfabrik? :P Nu i efterhand gapskrattar jag åt det, herregud! Det är så komiskt! :D

haha vilken romantisk middag :P

#4 Hahahaha, jag tror jag dör!

Just det, plus på att han gjorde moset själv och det inte var pulver!

#7 ja det var ju i allafall fint av honom :P vem vet han kanske gjort korven själv med haha

#8 - Haha, ja det kanskekanske han hade gjort :P

Jaa… nog för att jag varit med om konstiga saker när man dejtat!

Men här kommer en skitunderlig historia:

Förra året strulade jag med tre karlar parallellt. Började dejta nr 1 i januari, men "hoppade över skaklarna" med nr 2 och nr 3 i februari. Nr 3 tyckte jag var jobbig, för intensiv o högvarvad och påträngande. Jag hörde inte av mig mer till honom. Han blev sur för att jag ej svarade i telen. Nr 2 träffade jag inte mer efter februari, istället fortsatte jag träffa nr 1. Men ledsnade på honom i mars o dumpade honom.

I slutet av maj tog jag upp kontakten med nr 3 igen. Det blev upptakten till en rätt intensiv historia under hela sommaren. Samtidigt, började nr 1 kontakta mig igen, det slutade med att vi träffades igen i juli och vips hade vi oxå börjat hmmm strula igen. Under sommaren träffade jag alltså både 1 och 3. De visste om varandra, jag var ärlig med att det fanns en till. Men så kom det en fråga från nr 1 om vad det var för nån, den där 3. Jag sa inga namn, men nämnde vad nr 3 sysslade med till vardags. Då säger nr 1 till min häpnad: Heter han xxx? Jaa, sa jag - hur kunde du veta det?

Då visade det sig, att nr 1:s extjej, efter att det blev slut mellan dem, hade träffat just - nr 3… Kvinnan i fråga hade först varit ihop 8 år med nr 1 och sedan 5 år med nr 3… Och bägge hade träffat mig - via samma dejtingsajt…

Nr 1 hade t o m träffat nr 3!!!

Det hela tog en ända med förskräckelse eftersom nr 3 tydligen fortfarande var ihop med den där kvinnan, fast låtsats att han var singel - inför mig! Och mörkat min existens, inför henne… Hon fick reda på att jag fanns och ställde till ett sabla liv… det slutade med att jag dumpade bägge två så småningom …. sån röra….! Efter det kröp jag in i "karantän" bra länge…

Det är nog det absolut konstigaste jag varit med om!!!

(Hoppas ingen på iFokus känner någon av dem… )

#10 Hahaha! Vilken grej!

Haha, vad jag diggar din date # 4

Jag och en kille det aldrig blev något med (var nog 15 år) gick på McD och åt "middag". Haha =) Jag tyckte det var såå mysigt och var såå kär. Då spelade det ingen roll. Haha!

#12 - Haha, jag är man 15 så kanske McD är lite romantiskt, särskilt eftersom man antagligen bor hemma fortfarande och inte har så mycket pengar ;) Men den här dejten var 27 typ och jag 21-22 nånting… :P

# 13

Hoppsan sa :) Men killar.. Haha!
Min sambo älskar fiskpinnar och pulvermos, och falukorv och vita bönor. Det hör liksom till att vara man på något sätt. Men det äter vi nu efter 4 år tillsammans, eller han då. I början åt man ju bara oxfilé, kyckling eller något sånt gott. Och tredje dejten borde ju vara superspeciell =) haha
Skönt att man kan skratta åt det nu i efterhand.

Inte det direkt konstigaste sådär, men jag kan ju inte låta bli att berätta om ett ex som skulle bjuda mig på middag, jag blev väldigt glad då denna kille var extremt snål av sig. Jag vet inte varför jag blev förvånad när han körde in på Ikea parkeringen.

Han skulle bjuda på korv på ikea för 5kr/st. 

Jag var väl 15 år, han 18 och vi hade varit tillsammans ett bra tag.

tja, jag var ihop med en kille under mitten av gymnasiet som garanterat inte hade alla hästar i stallet. han var helt underbart snäll, stor hockeykille och dummare än tåget. hans kompisar var exakt likadana allihop.

en morgon när jag sovit över hos honom och ska gå upp och äta frukost möts jag av 3 av dessa killar, min pojkvän inräknad, sittandes i djup förundran och sitter och diskuterar något. jag sätter mig och undrar vad de pratar om. det visar sig att de sitter och diskuterar bananyoghurten och hur fan man får in bananen i paketet. först trodde jag att de skämtade med mig, men det visade sig att de på fullaste allvar försökte räkna ut hur bananen kommit in i paketet… vi var inte tillsammans så länge efter det

# 16

Men herregud. Jag hade kutat därifrån =D

Det där lät iofs som en lumparkompis till min sambo. Han var stockholmare som hade högsta betyg i skolan när han gick ut. Han var oerhört smart, på pappret. Inte i verkliga livet.
Min sambo vaknar en morgon och ser denna kille stå och försöka öppna en kaviartub. Han står länge och tittar på tuben, på korken..
Till slut räcker han över det till Jimmy och säger "Jag vetifan hur man öppnar.. försök du"
Jimmy trycker korken igenom tuben som man ska. Han står bara och stirrar på Jimmy, ungefär som "Vadfaaan, hur klarade du det?"

Hahahaha! När jag hörde det där första gången höll jag på att vika mig dubbel av skratt.

Hahaha, vad ni varit med om roliga saker allihop! :D

Ganska intressant att det bara är tjejer som har svarat i denna tråden.
Jag har inte dejtat så mycket faktiskt, eller inte alls egentligen. Jag har fallit för killkompisar(har haft mest killkompisar) som jag sen blivit ihop med.
Men en kille som jag var tillsammans med någon månad blev knäpp en dag och ställde ett ultimatum att jag antingen gick med på att vi skulle gå omkring nakna hemma hos honom en hel dag och ha sex(han bodde förresten i sin mammas källare) eller så skulle han göra slut. Gissa hur det gick…JAG gick. Haha.
Den här snubben var en kort svartrockare som försökte se ond ut hela tiden. Han trodde han var farlig. Gav folk en speciell blick och ett evil-leende för att typ försöka skrämma iväg dom.
Mysko typ det där. =)

#19  haha herregud, det var verkligen en underlig en haha:P

#19 Men herregud! Hahaha… Jag kan iofs förstå varför det bara är tjejer som svarat för killar ÄR ju mysko Jaja undantag finns heheh

#21, tror min sambo skulle säga samma sak om mig ibland :P som att jag gick i affärer och tjurade hela dagen i söndags för att jag inte hittade dricksglasen jag ville ha. eller när han och jag bråkat och han går ut på en promenad, och när han kommer tillbaks ligger alla mina saker i en hög på vardagsrumsgolvet och jag har däckat på soffa :P när jag vaknar står han över mig och tittar på mig och säger "detdär får du plocka upp själv". då var han bra trött på mig kan jag lova… tror många gånger att vi tjejer kan göra helt sjukt irrationella saker som vi inte tänker på efteråt. just när vi gjorde det var det ju så himla genomtänkt. vet inte allt knäppt jag gjort när jag haft pms tex.

Konstigaste?

Killar som velat träffa mig igen!

Annars så kan jag inte komma på något, visst har det känts konstigt med killar som är väldigt på och vill hålla handen efter en träff men i och för sig hade jag gillat dem så…

Jag dejtade en kille för några år sedan. Han var mysko.
Redan efter andra dejten så sa han att jag kunde flytta hem till honom. Hallåååå…..Jag bodde 10 mil därifrån och kan inte bara flytta så. Och vadå tidigt.

När man hade duschat och så på morgonen och han med hade gjort det så kunde man hitta honom på badrumsgolvet med en liten pappersbit i handen. Jag frågade vad han gjorde. Då sa han: "Jag torkar upp allt könshår på golvet…inte kul att trampa på det." Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta åt det.

En gång kom jag hem till han. Han skulle bjuda mej på middag. Romantiskt, tänkte jag.
Pyttsan!! Då hade han köpt de här Felix färdigmaten som man bara kan micra så är det klart. Hahahahhah.

Jag insåg att han INTE var mannen i mitt liv och gjorde slut ganska omgående.

Jag "dejtade" en kille som var svartsjuk på min hund.

En genensam polare hade "fixat ihop" oss och jag var, ärligt talat, inte särskillt intresserad, men gav det ändå en chans.

Vi satt hemma hos mig i soffan och tittade på en tråkig film, jag hade hunden i knät och när killen märkte att jag ägnade hunden mer uppmärksahet än honom så utbrast han; "Men jag då?!"

Hehe.. lite kul, så här i efterhand faktiskt.

#22 Jo självklart finns det knepiga tjejer också! Jag kan nog bete mig rätt underligt ibland också…

Det där med simpla måltider, som nämnts några gånger i tråden nu, kanske bara var ett test från killens sida? Om tjejen är lite fisförnäm av sig gör hon slut och han slipper henne… Två flugor i en smäll, så han även slipper göra slut; det gör ju hon…

Själv kan jag inte komma på så många lustiga saker när det gäller tjejer… En erkände att hon var moderat, men konstigare än så har det väl inte blivit, tror jag… Får återkomma om jag kommer på något.

Fast några har väl inte riktigt varit vad de sagt innan att de var, och så vidare. En som jag träffade via en dejting-site skrev, när hon skrev till mig första gången, att hon var si och så (kommer inte ihåg exakt) och inte gift… Givetvis visade det sig senare att hon VAR gift (rent formellt, men skiljsmässan var på gång i alla fall)… Jag funderade lite på varför man över huvud taget nämner att man inte är gift när man faktiskt ÄR gift. Varför nämna det över huvud taget?

#26, man måste få vara knepig ibland, annars lever man inte på riktigt

#28 Jo det är sant! Alla är vi väl mänskliga helt enkelt… men en del är ju bara fööör konstiga…!

Ja, sen finns det ju historien om engelsmannen på ca 50 år som hade bott i Sverige i runt 25 år, pratade svenska helt flytande. Men han var inte brunhårig som på kortet, han var helt vithårig. Och han pratade hela tiden om sig själv och sina upplevelser som hotellportier under fikastunden. Frågade inte ett dyft efter mig och mina intressen. Sedan skildes vi utan vidare krusiduller. Ingen av oss var intresserad, alltså.

Döm om min förvåning när han kontaktar mig IGEN, ca 1 månad senare, på samma sajt, och tycker min presentation verkar så vettig och jag så intressant och han var nyfiken och hoppades jag var det på honom också. Jag hade inte ändrat vare sig bild eller presentationstext så jag fattar än idag inte varför han inte kände igen mig!!!

Jag skrev iaf tillbaks att vi hade redan setts, och att ingen av oss gillade den andre. Och att mäns dumhet aldrig upphörde att förvåna mig.

#30 Hahaha! Vilken idiot…

#30 Han kanske var senil?

Det konstigaste jag har råkat ut var nästan likadant som #1 har råkat ut för. Men det var en kille som var två år äldre än mig. Han pratade jätte mycket om förhållande och han var helt inne på att han skulle ha förhållande med mig Innan ens vi hade träffats!

Jag träffade denna killen tre gånger, jag kände inget för honom… Men efter den tredje träffen skickade han sms till mig om jag ville bli tillsammans med honom. Hade ju förklarat för honom flera gånger att jag ville lära känna honom osv innan jag kunde tänka på förhållande Fast jag tror efter första träffen var han nog kär i mig…

Och han frågade om jag hade stora bröst, för han gillade inte tjejer med stora bröst. Vaddå ytlig?

Jag skämtade bara lite när jag påpekade att det bara var tjejer som svarat i tråden hittills. =)

Jag är heeelmysko ibland när hormonerna drar igång. Jag kan vara helmysko av andra anledningar också, eller helt enkelt även utan anledningar för den delen. Jag tror vi tjejer ursäktar vårt beteende lite för ofta med att vi har så mycket hormoner. Killar har också hormoner, om än inte riktigt på samma sätt men dom har ingenting att skylla på riktigt. Fast det borde dom ha för dom styr ju inte över allt som händer i dom. Men överlag tror jag nog att tjejer är större känslomänniskor än vad killar är. (Är det bara jag som tycker det verkar som att jag för en diskussion med mig själv här? Haha)

Det knäppaste jag har gjort tror jag när jag har varit (visserligen var det pms den här gången) på dåligt humör och var stressad när jag behövde städa är nog att slänga ner allt stök i påsar. Och då menar jag ALLT. Haha. Smutstvätt, rena kläder, leksaker, hygienartiklar, t.o.m. några vattenglas tror jag det var. Sen slänge jag in alla påsar i vår klädkammare. Rent och fint såg det ju ut men alla påsar var ju tvungna att plockas ur och sorteras sen när jag lugnat mig. Hahaha, den dagen var nog min dåvarande sambo rätt rädd för mig. han var ganska tyst i alla fall….   =)

rolig historia

detta var nog när jag och min kompis var ca 14 år

min kompis pojkvän var också den avundsjuka typen. en gång när vi satt alla tre var utomhus och hade lite "picknick" så sa han helt plötsligt efter at ha varit sur hela tiden.

- (menat om mig) Alltså du kramar mer din kompis än mig ju!
- (min kompis) Men jag har inte ens kramat henne!?
- ("pojkvännen") Nä exakt!!!

sen tog han cyklen och cyklade iväg helt plötsligt! utan att säga hejdå eller någonting :P

jag och min kompis skrattar åt detta ;)

Men var det verkligen så roligt då? Han kanske kände sig ensam. Ibland är det svårt att uttrycka bara.

Nåt som var värre var när en pojkvän som jag hade, som var två år yngre än mig, och i dåläget 17 år, på en promenad helt plötsligt lägger sig raklång på vägen och låtsas grina och säger att han vill ha en moped.(Hade fått ett skadestånd på en rätt stor summa, han ville ha en bit av kakan)

Verkar vara på tvärtom-humör idag. Tycker inte att det gör någonting att man bjuder på varmkorv. Motivera varför man ska bjuda på dyr och avancerad mat!? För att han ska visa på erat värde?
När min kille ger mig en sten så vet jag att han har bakat in en hel helvetes massa kärlek i den. Om han bjuder på mat blir jag bara mer rörd om det är nåt billigt och simpelt för han bjuder ju på mat för att få vara med mig. jag är ingen avancerad människa och kan gott äta korv när vi träffas. varför bygga ett förhållande på bortskämdhet och materiella ting. Det är väl roligt att kunna säga längre fram till varandra att "Minns du den där gången när du bjöd på korv på våran dejt?! Haha, det var roligt". En avancerad middag glömmer åtminstone jag bort.
Jag blev friad till av min sons pappa genom att han bad vårat favoritband, på deras konsert, att spela en låt speciellt för oss och inför blickarna av alla i publiken och hela min familj ställde han sig på knä och friade. Men jag minns inte den känslan idag, för det var ingenting speciellt ändå. Det var bara show-off.

Men jag älskar min nuvarande kille för att han är som han är och inte för att han bjuder på fin mat.

# 35

Jag håller med dig till viss del. Jag kan också glömma bort såna där överdrivet "fina" saker. Ibland vill man bara att det ska vara simpelt. Men jag personligen tycker det får gå någon hejd någonstans.
OM min nuvarande sambo skulle vilja bjuda mig på middag innan vi blev sambos och värmde upp Finduslådor hade jag inte blivit så jätteglad. Det hade inte alls känts roligt.

#35 Jag håller också med till viss del, men säger man att man ska bjuda på middag så ska man bjuda på middag, då är det ju middagen som är i fokus. Som att säga att man ska bjuda på bio och då räknar man inte med en middag utan en biofilm. Bjuder man bara hem någon för att ha en myskväll och kolla på film och då lagar till korv så är ju det helt okej. Då är det ju inte för maten man är hembjuden för utan myskvällen med film.
Allt handlar ju i slutändan om att det ska vara rätt sak vid rätt tillfälle och att tanken och känslan ska vara där!

Skulle jag bjuda någon på middag, skulle jag troligen köpa något från grannen: pizzerian. Jag kan inte laga mat och det skulle jag inte göra en hemlighet av heller. Det lustiga är att jag tror inte killen skulle bry sig nämnvärt vad jag bjuder på.. tror faktiskt att det är sällskapet som lockar.

Däremot kan jag hålla med om att en korv på IKEA som middag är dåligt. Inget man blir mätt på väl?

Säger som andra redan sagt: Inget fel med att bli bjuden på femkronorskorv på IKEA, men då ska det heta vad det är, och ”middag” är inte rätt ord, helt enkelt. Om jag låter någon åka med mig i min bil till ICA Maxi så kallar jag det inte utlandsresa…

Mm, jovisst, ordvalet är nog viktigt. Men jämförelsen med utlandsresan där tycker jag var otroligt fel som exempel. Det är ju helt och hållet upp till var och en att skapa sig en bild av vad en "middag" är för någonting.
Vad i ordet "middag" är det som säger att det ska vara någonting fint och speciellt? För mig är ordet middag någonting som innebär att jag kommer få någonting att stoppa i magen. Men däremot "FINmiddag"… DÅ kan man klaga!

#40: Jag föreställer mig exempelvis att man blir mätt av en middag. Jag föreställer mig också att man efter en femkronorskorv på Ikea är ungefär lika hungrig som innan man åt den.

Ämnet är intressant. Så intressant att jag föreslår en egen tråd, vad sägs?

Typ: Hur värderar du det din partner gör för dig?

Annars kan jag ösa på med ännu knäppare dejtinghistorier från mitt brokiga, 3-åriga singelliv hi hi hi :-D

#42 Klart du skall ösa på med knäppa dejtinghistorier! :D

Jaa för all del då…!

Detta var ca 3 år sedan. Jag stämde möte med en kille ungefär i min ålder, 1 år yngre. han var lite hemlighetsfull av sig o ville inte säga sitt riktiga namn. Men vi skulle ses på stan o ta en öl, mitt bland folk, så jag kände mig trygg ändå. Väl på puben blev det prat om ditt o datt. Jag nämnde ngt om att jag bott i en viss stadsdel förut. Jaha, sa karlen, jag har oxå bott där - på xxx-gatan.

Jag studsade till. Den gatan han nämnde, är varken stor eller utbredd. Finns bara några få hus där. Och jag synade honom igen. Då slog det mig: jag har träffat den här mannen förut!

Jag mindes i en blink att han och jag hade setts via dåvarande Heta Linjen för 20 år sedan. Jag var faktiskt hem till honom, på xxx-gatan. Det var sent en fredagskväll. Ett dåraktigt upptåg, jag var knappt 22 och han var 21. Inget hände dock, den gången. En lång och ljus kille med glasögon, utseendet stämde även om den vuxne mannen nu hade aningens mörkare hår och var åtskilligt massivare o mer bredaxlad.

Heter du zzz? frågade jag. Jaa, sa han o rynkade pannan, hur fan kan du veta det? Vänta lite nu, sa jag… Efter 10 sekunder hade jag hans efternamn oxå, det var inte SÅ vanligt. Och så sa jag det. Har aldrig sett en karl se så handfallen ut. Hur i h-e kunde jag veta det? Jag hade svårt att berätta, för jag satt och bara vred mig av skratt. Men lyckades förklara.

Otroligt va???

Efter 20 år träffar man alltså på varandra igen, genom ett lika anonymt medium. Hur stora är oddsen för det??? Jag kände då INTE igen honom från bilden o inte han mig.

Hur det slutade är en annan historia… Men så mkt kan jag säga att jag stod för värdskapet denna gång *L*

vad massa roliga historier ni har.

Satt och läste igen och blev fruktansvärt sugen på Ikea korv hahaha

Har gjort en tråd speciellt för det här nu. =)

Men snälla Pernillaa, om du läser mitt inlägg ordentligt så skriver jag ingenstanns om att jag förväntade mig någon dyr eller snoffsig mat.

Anledningen till att jag nämnde vad korven kostade berodde på att jag tidigare skrev att han var otroligt snål. Bensinkostnaden ut till ikea och hem blev dyrare än korven, och det gör det hela väldigt lustigt i mina ögon då vi likagärna hade kunnat köpa korv ute på ön.

Snålhet eller ej, det spelar mig ingen roll, men det är nästan sjukligt när man räknar ut hg priset på färdigpackade godispåsar för att kunna köpa det som blir absolut billigast i slutändan.

Jag hade min ekonomi och han hade sin, jag förväntade mig aldrig att få något av honom bara för att han var min pojkvän.

#44 Helt otroligt! Nästan så man tror att ödet var framme där. Men eftersom du inte skriver nåt om att ni nu är gifta eller så, så antar jag att det inte blev nåt mellan er…

#27 Jag vet inte vad du tycker, men korv med bröd och finduslådor räknar jag inte ens som mat och definitivt inte som middag. Sen blev jag uppfostrad med att om man bjuder på middag så lägger man ner tid på att laga maten oxå=)

Jag har inte varit med om några konstiga dejter vad jag kommer på just nu iaf..har haft turen att träffa människor som inte visat knasiga sidor

Vad av det jag skrivit var det du svarade på här #47?

Lät lite nedvärderande(kanske bara p.g.a. egna erfarenheter), det du skrev "Men snälla pernillaa…"

Jag har bara sagt att jag tycker annorlunda än er. Ingenting annat än det. Det kanske är mig det är fel på men jag tycker annars än vad ni gör.
Jag har läst ditt inlägg, det handlar inte om det. Jag tycker fortfarande som jag tycker.

#48 Nix det blev inget giftermål eller så. Killen i fråga har en gnällig sida som jag inte kan med tyvärr. Men sammanträffandet var skoj … jag lovar att han aldrig kommer att glömma mig enbart pga detta hi hi.

Det är ändå INTE det värsta sammanträffande jag varit med om. Mitt första inlägg var ju höjden av osannolikhet. Men jag har fler historier he he … wait and see :-D

#50: Håller med att det låter nedvärderande när man skriver ”Men snälla…”. Om det kan vara någon tröst så är vi ju några stycken här som tycker ungefär som du också. Vi får väl bilda klubb, du, jag, min fru och några till…

Jag har råkat ut för ganska många underliga killar, men det är särskilt en jag har lagt på minnet. Han och jag hade varit på en första dejt och hånglat lite och direkt när jag kom hem fick jag ett sms från honom där han skrev att han hade bytt civilstatus till "upptagen" inne på ett community vi båda fanns på. Först trodde jag att han skämtade med mig, så jag var tvungen att kolla upp detta - men, mkt riktigt, hade han bytt sin civilstatus(!). Morgonen därpå, fick jag ytterligare ett sms från honom när jag satt hos frisören. Jag hade inte hunnit diskutera civilstatusen med honom, men hade planerat att ta det senare samma dag. Han skrev då att han var på en kryssning med sina föräldrar och att han var inne på taxfree och undrade vad jag hade för favoritparfym. Jag ignorerade frågan i hopp om att han inte skulle köpa mig någon present om jag inte svarade.

Lite senare den dagen, ringde han mig och jag fick äntligen tillfälle att säga till honom att jag tyckte att han var lite väl intensiv. Det tog snurr, för efter det rann dejtandet ut i sanden.

Just det, ja! Jag hade en underlig beundrare för några år sedan, som egentligen var min systers sparringpartner när hon tränade kung fu. Han kunde hitta på de mest knasiga saker för att komma mig inpå livet.

En gång när min mamma kom hem från jobbet, stod han i hennes trädgård och planterade blommor…! Han arbetade som någon slags trädgårdsmästare, så det blev väldigt fint och mamma var mer än nöjd, men jag tyckte likväl att han var creepy. Samma kille kunde ringa mig och prata in s k romantiska meddelanden på mitt mobilsvar. Meddelandena påminde om lågstadiepoesi med en touche av florism - t ex "du är vacker som en lotusblomma". Jag är nästan lite sur på mig själv att jag inte sparade dem, för det var rentav komiskt.

Kan ju säga att jag skulle bli livrädd om en kille efter första dejten sa att han ville bli tillsammans med mig

Livrädd? Det är om han säger att han vill döda dig som du ska bli livrädd. Annars räcker det att bli rädd i största allmänhet…

#56 Hur ofta säger man "jag blev rädd i största allmänhet".. "livrädd" är ju någaot man säger för att förmedla en känsla, inte att man på riktigt blev rädd för att mista sitt liv ;)

#57: Man kan ju missuppfatta allt om man bara vill. Vi som inte missuppfattade förstod direkt att jag menade att det räcker med ordet ”rädd”. Det är nog engelskans utbredning som fått oss att ta till superlativ stup i kvarten. Engelskan är ju som bekant ett betydligt svagare språk än svenskan, såtillvida att superlativ nästan inte behövs alls i svenska, men detta verkar hålla på att ändras sedan några decennier tillbaka, vilket känns lite fånigt och tråkigt.

En kille tog med sig hela sin kondomsamling pa forsta dejten - alltsa nu snackar vi kanske 50-100 kondomer??

En annan jag var pa middag med ursaktade sig och forsvann kanske 5-6 ganger under middagen? Hade han inte lamnat sin ipod sa hade jag trott att han stuckit, men han kanske var dalig i magen eller nat… haha.

En tredje ville folja med och "klappa min gerbil". Fyndigt va?

#58 Tror inte jag missuppfattat någonting om jag ska va ärlig. Rädd beskriver inte lika mycket som livrädd. livrädd betyder inte alltid att man rädd för sitt eget liv..

#60: Jo, det är ju det det gör… egentligen! Men den senaste tiden har vi ändrat på detta, vetta fan varför. Så om man nu verkligen menar ”livrädd” så måste vi lägga på en hel rad med meningslösa superlativ för att folk ska fatta. Kan inte fatta vad poängen är med att göra om språket så att det tar längre tid att få saker sagt så att folk fattar vad man menar…

#61 Det är bara att hänga med i tidens gång du. Hur många säger inte att man skulle "dö" för att få göra det ena eller andra. Detta är ju bara något man säger för att förklara att man vill något riktigt, riktigt gärna man skulle ju inte vilja dö på riktigt… Tycker inte det är något negativt att språket utvecklas. tänk om vi fortfarande skulle pratat som på 1800talet? Det gör mig livrädd ;P

#61 Ja, är du livrädd får du säga att du "verkligen är livrädd" och då gärna med en svordom inbäddad. Sen att överdriva det är ju mer eller mindre regel.. får hoppas att folk tar en på allvar när verkliga vargen kommer bara.. :Þ

Jo, nu kom jag på en "konstig" grej.. var med en killkompis på utlandsresa. Väl där började han packa upp och lägger kondomer på bordet.. uppenbart att han hoppades på att vi skulle bli lite intimare vänner. Kan säga att de kådisarna var fortfarande oanvända vid resans slut..

#65 Snacka om att inte kunna ta en diskussion på vuxen nivå…

Språkpolisen United.

Nagon som vill komma tillbaka till tradens amne?

Skärpning i denna tråden! Såhär kan ni inte hålla på, håll er till ämnet eller skriv ingenting alls. Har ni åsikter till varandra så skriv PM istället.

Nu är det rensat i tråden. Håll er nu till ämnet, speciellt du guraknuger. Om du vill vara kvar på sajten dvs.

#56

förlåt så mycket då