Vi orkar inte längre med hans familj (LÅNGT!)
Jag och min kille har vart ihop i 11 månader den 25 November, blev ihop dagen efter jul, vilket underbar julklapp va =D?
Men till saken, enda sedan han var 10 tills nu, dvs 16år, så har hans föräldrar kört med honom som om att han vore en arbets robot. Han får aldrig säga ifrån för då blir hans far jätte arg och argumenterar med att, när jag var i din ålder…. Det var för sjutusan 45år (han är runt 50-55) sedan, allt förändras!
Ännu mer till saken, detta har börjat ta hårt på vårt förhållande, hans föräldrar ringer varje dag och frågar vad han gör, vad han gjort, vad han ska göra, när, vart, hur och sedan ska dem berätta vad deras katt har gjort. Och vad deras katt gör är att: Hoppa ner från sängen, äta, hoppa upp i sängen, sova.
Herregud, det är en katt, alla katter gör så mer eller mindre.
Dem ringer dessutom alltid på min telefon om dem inte får tag i killen på hans telefon, om dem inte nåt mig så ringer dem hem.
Dem skall dessuto ha hjälp med allt! Dem kunde inte ens sätta upp en garderob själva, och då jobbar ändå pappan för NCC och bygger en massa.
Hans far har favotiserat deras dotter som är 5år yngre. Ho får inte ens vara hemma själv en kväll eller morgon utan min kille måste jämt vara där och hjälpa henne ställa vattnet när hon ska duscha osv, hon får aldrig lära sig själv utan antingen så skickar killens far ut honom för att hjälpa henne eller så gör pappan det själv.
Killens lillasyster är 11år och kan inte ens diska. Hon får göra precis som hon vill, säga ifrån osv men inte killen min. Han får utskällningar om han säger ifrån.
Jag har sagt till min kille att han måste säga åt dem någon gång, annars kommer det aldrig att fungera med honom i framtiden då han kommer att vara helt beroende av att bli tillsagd för att göra någonting. Han mår dessutom dåligt själv av att alltid bli mött som en arbets robot.
Han får inte ens köpa en telefon för sina egna pengar då hans far anser att det är totalt onödigt med en telefon!
Den är bara en livräddare i vissa fall.
Killen fick köpa en telefon efter att ha sagt detta:
Vi säger så här, du är på taket och jobbar med plattorna, ramlar ner, bryter benet. Ska du ligga där då hela dagen tills någon kommer för att du inte kan ta dig in och använda hemtelefonen?
Då fick han köpa en telefon.
Detta tär på vårt förhållande att dem jämt ringer, dem ska ha sten koll på honom men inte på lillasystern. Hans far gör allt hemskt, han har dessutom kränkt mig eller vad man skall säga. Retat mig när jag sagt åt honom att sluta.
Åker man bil med honom som förare så får man räkna med att han säger:
Jävla kärring jävel, kärringar ska inte köra bil, efter han sagt det så kollar han i backspegeln på mig och som hånler eller ger mig blickar jag ej kan läsa av, dem visar mest hån. men jag vet ej.
Hur tycker ni om detta? Att min kille blir använd som en arbetsrobot, hans far kränker mig eller vad man skall säga, han har favoriserat killens lillasyster och behandlar henne som en porslins docka.
Både jag och min kille mår jätte dåligt av detta!
Han vågar inte säga någonting åt sin far då¨hans far direkt höjer rösten och trycker ner min kille. Och skulle killen höja sin röst liite så blir hans far förbannad och nästan skriker: Höj fan inte rösten åt mig! Eller: Du, sådär ska du fan inte prata mot mig!
Och skulle min kille säga något till hans mor så skulle hon direkt berätta det för pappan, detta resulterar utskällning när pappan kommer hem.
Och ibland när killen sagt, till pappan, något om att han tycker det är jätte jobbigt att hans mamma ringer hela tiden och frågar och sen berättar vad katten gör. så ringer pappan direkt till mamman och berättar, detta resulterar att mamman blir lessen och ger killen skuldkänslor och pappan blir arg resten av dagen. Efter ett sådant samtal kan mamman totalt ignorera killen en eller två dagar.
Vad tycker ni?
Vi mår skit av detta!
Ps. Visste ej vart jag skulle lägga detta så ni får gärna flytta om det blev fel.
Dom verkar ha en militärsik uppfostran på grabben och så länge det inte handlar om misshandel så kan han inget göra förren han blir myndig..
Det kan låta lite värre än vad det är oxå *L* Ni upplever det på ett sätt föräldrarna på ett helt annat..Lillasyster kan få det lika tufft när hon blir större det är ingen som vet ..Nu behandlar dom henne som liten men grabben börjar nu bli vuxen och ska hållas stramt..
Att man har konflikter hemma är inte ovanligt när man har tonåringar att göra för är det nått tonåringar tycker så är det att man är töntig om man är äldre än 30år*L*
Om ni upplever det jättejobbigt sätt er ner och fika och ta ett snack med föräldrarna och lägg fram det på ett sånt sätt att ni inte anklagar dom för att göra fel .Utan säg att ni mår dåligt för det här och det här t.ex..
Jag har själv en 18 åring och en 30 åring båda helt olika personligheter men mycket hjälpsamma och trevliga..Om det beror på min uppfostran som ibland har varit tuff då jag ställt krav på dom det vet inte jag..men jag har 2 helt underbara grabbar..
En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/
#1 Pappan är svag för lillasystern. Han är extremt svag. Mamman kan sätta lite krav på henne men pappan kan ibland bli arg för att mamman sagd åt lilltjejen att göra det och det. Pappan anser att lilltjejen inte ska göra någonting, utan hon är hans lilla prinsessa medans killen är en robot som måste göra allt.
Killen är van att bli körd med då han aldrig fått chansen att säga sitt, han har inte vågat för hans pappa blir så förbannad, så killen lägger sig hela tiden. Men det är en gång som killen faktiskt har höjt rösten och sagt åt dem att sluta vara så extremt beroende av honom, när han är arton och myndig kommer inte dem att kunna köra med honom som nu, då har han eget liv och bestämmer själv. Då kommer det bli jätte konstigt för dem, för dem är så otroligt beroende.
Då har dem minskat ringandet och dem har börjat göra saker själva, väldigt lite men iaf någonting.
Dem har inte sagt att det var bra att han sa till dem, men det syns på dem att dem tog åt sig för dem har visat mer respekt mot min kille.
Dock så är pappan lika hemsk och ärligt talat lite hemskare mot mig.
Jag vill inte vara hos min kille när hans far är hemma för jag blir jämt ut tittad och så kommer det nästan alltid något från hans himla mun som jag mår dåligt av.
Det här att dem använder killen som arbets robot är för att dem är beroende av honom, dem klarar ärligt ingenting själv när dem är hemma. Utan dem ringer vid minsta sak.
Dem kommer inte begära något av lilltjejen, iaf inte pappan. Detta har han sagt själv, hon är hans prinsessa och ska inte behöva göra någonting. Detta är sagt direkt från hans egna mun.
putt
Starta ny diskussion