Kan ju börja själv…

Det var en kombination förstås av många saker.  Hans sätt att röra sig på, hans mycket livserfarenheter, nånting i blicken som sa att han är lika "galen" som jag… , hans "sociala kompetens" dvs många nära vänner och förmåga att prata om nära och viktiga och känsliga saker. Hans sätt att umgås med barn.

Bortsett från den fysiska attraktionen som förstås har med utseende och manlighet att göra eftersom jag bara attraheras av män så tycker jag inte egenskaperna som jag nämner är könsspecifika.  Handlar mer om dels saker som innebär att vi liknar varandra, dels saker som inte alls liknar utan kompletterar det man inte själv har/kan.

Jag attraheras av min pojkväns självförtroende, hans lite manligt dominanta sätt och hans manliga fysiska drag.

Och jag tror inte att jag hade varit lika attraherad av honom om han inte hade haft många vänner, egna fritidsintressen och ett självständigt liv. Dvs, om han varit en "loser". Eller ännu värre; en toffel.

Jag tror att det är könsbundet till viss del. Kvinnor attraheras av manlighet, män attraheras av kvinnlighet. Och dessa begrepp är till viss del biologiskt betingade tror jag. Se bara till vilka män som får flest Kvinnor. Män med dessa egenskaper har alltid fått flest Kvinnor.

Medan Kvinnor i större utsträckning beundras för sin skönhet och sitt yttre.

Jag träffade på min partner på ett nätcommunity och det första jag attraherades av var hans yttre - helt klart. Jag kan knappst påstå att det jag såg var en manlig stereotyp, då han var sminkad på bilden (en typisk TV-rutansminkning och ingen gotisk make-up eller dylikt). En ansiktsbild tagen rakt framifrån.

Därefter läste jag hans presentationstext och jag minns att jag tänkte "wow, en manlig variant av mig själv". Och med manlig åsyftar jag nu hans kön, för det hade ganska lite med hans personliga egenskaper att göra. Om vi nu skall bry oss om att dela upp personliga egenskaper i form av stereotypt manligt resp kvinnligt, innehar han en hel del element från båda sidor - liksom jag själv. Han förmedlade en bild av en ganska komplex och på många vis könsneutral person; nördig men fåfäng och social, intellektuell men likväl estetiskt medveten, kunskapslysten och med en brokig lista över intressen såsom historia, politik, sömnad, kultur (film, musik etc), dans, filosofi, science fiction och biokemi.

Jag attraherades av hans yttre, den mångfasetterade personligheten samt det faktum att han påminde om mig själv. Helheten, helt enkelt.

Jag är medveten om att jag dras till män med könsöverskridande egenskaper och som utmanar normen. Jag finner det attraktivt med män som tar plats i sociala sammanhang, eftersom jag själv är sådan. Så ngn form av socialt alfahanne-beteende är absolut att föredra, men han får absolut inte agera dominant gentemot mig. Dominanta män finner jag extremt avtändande, då det krockar med min egen personlighet. Jag vill inte ha en maktkamp, jag vill ha en avslappnad och balanserad relation mellan två parter som tar plats båda två. Samtidigt tycker jag att det är väldigt charmigt med blyga killar, så blygsel får gärna finnas med på ett hörn även om det inte får gå ut över den sociala förmågan.

Mitt mansideal vad gäller utseende, är en lång och slank kropp med lite muskulatur utan att för den skull vara biffig, fri från allehanda kroppsbehåring och välskött. Ren och hel, fläckfri och putsad… ;)

Så gott som varje gång min pojkvän går ut på någon klubb, kommer det fram folk som frågar om han är bög. Förmodligen tar de fasta på hans yviga kroppsspråk och den putsade ytan (sminkad och modemedveten). Han har definitivt manliga anletsdrag och är både lång och atletiskt byggd men fortfarande smal.

Någon slags hybrid mellan manligt och kvinnligt. Människa, helt enkelt.

Han var lugn och trygg, det var lätt att prata med honom, han respekterade mig och hade vackra ögon.

Tycker inte att det är typiskt manliga egenskaper!

Det första jag attraherades av…. Oj, vad kan det ha varit… Vi träffades genom nätet, jag minns inte alls vad vi pratade om. Antagligen nojsade vi mest. Fick ett tryggt och ärligt intryck av honom. Hans prioriteringar och personlighet passade mig helt enkelt. När vi började snacka i telefon lät han gôrmysig och jag tror det var då jag föll pladask. 

Han började rätt snabbt bedyra sin kärlek, och jag var orolig att han målat upp en bild av mig som var bättre än verkligheten. Så jag tog det riktigt lugnt i början. 

Nu är jag gift med honom och attraheras fortfarande av hans omtänksamhet, busighet och sen är han ju en riktig sötnos också.

Ser inte att någon av egenskaperna skulle vara "könsbundna".

Det allra första var ju det yttre, det flera år innan vi träffades. En mjuk, alert och härlig blick från ett par vackra ögon.

Sen när vi väl träffades så var det den otroliga värme och omtänksamhet och obotliga optimism som han utstrålade. Han är galet impulsiv, och totalt olik mig i mycket men det lockade och det visade sig att vi kompletterar varandra riktigt bra!

Visst, han är manlig och jag har en svaghet för polisonger och skägg, men det finns det många som har med. Det var hans utstrålning och härliga personlighet som gör att man känner sig.. trygg, glad och accepterad för allt man är som jag tror var det avgörande. Knappast könsbundet.

Sen finns det ju givetvis mer könsbundna egenskaper som jag uppskattar, men det var utstrålningen och ögonen jag föll för.

Att jag hittade nagon jag kunde prata med utan att det kandes anstrangt. "Drunknade" lite i vara forsta konversationer, och glomde totalt tid och rum. Bara pratade. For mig som har svart att halla ett tva minuter langt samtal annars utan att kanna att jag vill springa darifran sa var det en overvaldigande kansla.

Jag minns att jag tankte att han var yngre an mig, och det kandes lite spannande och forbjudet med lammkott nar man sjalv bara ar 20. Dock visade det sig att han var 4 ar aldre an mig :P

Han fanns aven dar och vi stottade varandra da vi bada gick igenom rouch patches da.

Dessutom ar han grymt fin! Det tog nagra ganger innan jag insag det (kom inte ens ihag hur han sag efter de tva forsta gangerna vi sags, da jag ytterst sallan studerar folks utseenden eller lagger sant pa minnet), men han ar verkligen tok-fin! Morka ogon, ett perfekt strukturerat ansikte, otroligt smal men anda valdigt atletisk och fylliga lappar :)

Men vad som var den starkaste attraktionen var formagan att kunna prata med honom och att jag trodde att han var yngre an mig.

Jaa… Det var till att börja med de egenskaper jag märkte hos honom redan innan vi sågs på riktigt (nätdejt): hans vänliga och varma väsen, jag skulle faktiskt kalla det godhet!

När vi väl sågs föll jag som en sten för hans vackra ansikte, hans lysande blå ögon och det fina leendet. Hans fysik stämmer exakt överens på mitt ideal: tämligen lång men inte jättelång, bredaxlad men eleganta armar och händer, muskulösa ben och snygg rumpa. Samt lurvig där en karl ska vara det  - iaf enligt mig hi hi.

Det var en råstark fysisk attraktion från första början, men det som får mig att älska honom är framför allt hans lugn och inneboende trygghet, hans prestigelöshet och hans sätt att hantera barn och ungdomar - han är fena på att t ex prata en lite störig bråkmakare lugn, och har kunnat coacha t ex värstingar som inte lyssnat på någon annan.

Och han får mig att komma ihåg att det finns ett annat sätt att förhålla sig till livet än mitt lite smånerviga och prestationsinriktade, jag har blivit mer laid back och mer avspänd tack vare hans inflytande.

Hans intesitet. Först sag jag bara honom som en sommarflirt, den enda singeln som sag bra ut pa en langresa jag gjorde i somras. Sen var han sa intensiv. Jag sögs in i hans blick när han sag pa mig, kroppen smälte av intensiteten i kyssarna. Jag imponerades av hans intensitet da han pratade om sadant som intresserade honom. Han är den mest intesova jag mött och det imponerar mig fortfarande varje dag. Han maste ha ngn typ av bokstavskombination för han är sa extrem ;)

Personligheten kort o gott <3 Knappast något könstypiskt.

Jag attraheras av hela hans stil. Hans humor, hans sätt att vara på.

Jag måste säga att det var hans charm och humor :) Såklart var han söt och snygg också. Jag faller för killar som har det lilla extra och han hade verkligen det!

i början attraherades jag av hans överlägesenhet "jag är så mkt bättre än alla andra" kombinerat me en väldigt mjuk insida.