Ja, vad kan man säga? Allting känns upp och ner.

Har skrivit om min familj innan, om att min mamma dricker. Pappa är känslokall osv… Mycket har förändrats sedan jag skrev om det här på relationer.ifokus.

Pappa har börjat öppna sig för mig. Han visar sina känslor, han berättar om djupa saker som han inte har berättat för någon annan.

Pappa är kär (eller ska jag säga "förtjust"?) i en kvinna som jobbar som semin (vi har mjölkkor). Han har sagt att han inte har haft något förhållande med henne, men kan tänka sig att gå till henne om han skulle skilja sig ifrån mamma.

Tja… Vad kan man säga? Jag hade blivit ganska besviken på honom om han hade varit otrogen. Även om jag inte gillar mamma speciellt mycket så är det ju ändå lågt. Han berättat att han har haft mycket telefonkontakt med den kvinnan, och han bjöd även hit henne i eftermiddags. Denna kvinna gör våran avelsplan på våra kor, så det är inte så konstigt att han har haft så mycket kontakt med henne. Och dessutom är hon ensamstående.

Tycker det är bara så lustigt med allt det här. Jag känner inte den kvinnan så väl, men hon och jag har diskuterat om korna och sånt. Hon är väldigt duktig.

Mamma dricker, hon dricker så mycket så att hon måste låna eller ta pengar ifrån pappa. Även sprit som man har fått i presenter kan hon dricka upp, utan ha dåligt samvete. Känner jag henne rätt så kommer hon blåneka när man konfronterar henne. Så det blir egentligen tre val: jag säger åt pappa att han får skilja sig om det ska hända något, hon får ta och inse att hon har problem och ta emot hjälpen, eller så tar jag kontakt med socialen (om de vill hjälpa, det är inte alltid de vill hjälpa) och flyttar.

Pappa har sagt att han tycker hennes drickande är jobbigt, och hade aldrig kunnat stå ut med henne om inte jag och min bror bodde hemma.

Problemet är att hon äger halva gården, och det handlar om ganska mycket pengar. Pengar som pappa inte har, så han kan inte lösa ut henne. Om det skulle bli skillsmässa. Så det blir ju sälja gården…

Undrar var jag och min bror hamnar då? Tror inte vi får flytta med mamma, och tror inte vi vill det heller… Pappa kanske går till den kvinnan som han är kär i. Det är såna saker som får mig att fundera och vara orolig över

Har tänkt att konfrontera mamma, skriva att om hon inte accepterar hjälpen och erkänna att hon har gjort fel. Så flyttar jag, och hoppas på min bror följer samma exempel.

Känns som ibland att jag och min bror inte är önskvärda… Hon skickade sms till mig en gång om hur hon beklagade sig att hon får jobba extra för han och jag kostar pengar. Så alkoholen är viktigare? Ska påpeka om att vi hjälper till här hemma, så tro inte att vi går hemma bara för att… Sen är det inte lätt att få jobb.

Ska jag vara ärlig så tror jag inte pappa vill ge mamma något stöd, om hon nu skulle vilja bli fri ifrån sitt beroende.

Förlåt om inlägget blev långt och om det är osammanhängande. Är så trött… Sen vill jag ha det nerskrivet och hoppas på nån vill bolla med mig eller ge några råd?

Ska också säga att jag går till kuratorn ibland, men jag vet inte ens vad för resurser han har, för kunna hjälpa mig än bara lyssna på det jag har att säga.