#0 Barnsligt!

#1 Nu förstår jag inte. Vad är barnsligt, menar du? Du får gärna utveckla.

citat:Just nu sitter han framför sin dator och är anti mig bara för att jag blev ledsen över hans kritik.

Det är barnsligt! Får man inte rätt så surar man!

#3 Ah, du menar så. Nu hängde jag med i resonemanget.

Jag får en känsla att han är lite avundsjuk. Men jag kan ha fel…

Jag tycker att det låter som att HAN är dålig på att ta kritik, även om jag inte vet hur du la fram din kritik mot hans kritik (om du hänger med i tankegången).

Hade jag själv blivit avbruten hade jag sagt att "hörredu, nu läser jag upp min text här, och jag vill gärna veta vad du har att säga, men du får vänta tills du hört alltihop".

När han manglat färdigt med sin negativa kritik, hade jag sagt "ok, det var väldigt mycket om vad som inte var bra. nu vill jag veta vad som är bra, annars har jag inget att bygga vidare på.". Hade han då fortsatt mala på om det negativa, hade jag avbrutit och sagt "om du inte har något positivt att komma med, så vill jag återgå till mitt arbete nu om det går bra" eller nåt sånt.

Sen hade jag tagit diskussionen om HUR han ger kritik en annan gång, men att blanda din och hans kritik mot varandra på samma gång bäddar för gräl om man ser olika på saken och är mitt uppe i sina känslor redan. Jag hade sagt att "jag förstår att du känner att jag inte inviger dig i mitt arbete, men det beror på att du har en tendens att ge kritik på ett sätt som får mig att känna att du bara tycker att det jag arbetat med är dåligt, och det gör mig ledsen".

And yes, jag har liknande erfarenhet. Har dock lärt mig att karlar i många fall är duktiga på att hålla isär VAD man gör och VEM man är, och att de därför har svårt att inse att de kan såra genom att kritisera det man gjort. Så jag brukar hålla huvudet så kallt jag kan, något jag har nytta av även i min arbetsroll faktiskt :)

Kram!

#6 Tack för ditt svar! :)

Jag förstår vad du menar. Denna gång uttryckte jag inte någon direkt kritik gentemot hans kritik, utan reagerade snarare på den ganska instinktivt genom att bli ledsen och vilja avbryta den pågående textresponsen. Därefter förklarade jag för honom hur jag upplevde det, men han verkade inte förstå mig.

Nu under morgonen visade jag honom en sida jag fann på nätet om hur man ger konstruktiv kritik på texter som jag tyckte hade ett bra upplägg och var i enlighet med vad jag har lärt mig om textrespons under mina högskolestudier. Han kommenterade det med att han känner till hur reponsgivning bör gå till, men att han inte ser någon anledning till att "förklä" sin kritik på detta sätt med mig. Han anser att det är ärligare att uttrycka det på så vis som han gjorde i går. Det är som om han anser att all form av finess och balansgång - som i mitt tycke är hela skillnaden mellan att vara en bra eller dålig kritiker - är överflödig i mer avslappnade sammanhang och således ngt av ett nödvändigt ont han måste ta hänsyn till under strikta former som exempelvis på arbetet. Det verkar som om han anser att det inte fyller någon annan fuktion förutom att vara en socialt påtvingad kodex tillika politisk korrekthet som han helst tar avstånd ifrån såvida den inte kan leda till specifika repressalier såsom lägre betyg eller sämre ställning på arbetet.

Jag kan absolut förstå hur han tänker och i mga fall då han ställer sig ifrågasättande till det socialt accepterade i samhället tycker jag att han har poänger, men i detta fall tycker jag snarare att det är en fråga om att behandla sina medmänniskor med ömhet och respekt.

Jag lät honom få ytterligare en chans till responsgivning alldeles nyligen och då gick det bättre. Han hade en del intressanta synpunkter som jag kommer ta hänsyn till i redigeringsarbetet.

Generellt sett, anser jag att det är en fördel och till stor del även eftersträvansvärt att kunna skilja på arbete och person, så det är inte kritiken i sig jag reagerar på. Jag sätter högt värde på konstruktiv kritik som får mig att utvecklas och optimera mitt hantverk, men - som jag har nämnt tidigare - skiljer jag på negativ kritik och konstruktiv kritik. Att enbart kommentera att ngt är dåligt utan att kunna peka på vad som kan förbättras eller lyftas fram, ser jag inte som konstruktiv kritik; då har man förflyttat fokuset från ordet konstruktiv och inriktat sig helt på att finna svagheterna. I vilket syfte? kan man då fråga sig.

#5 Jag har svårt att tro att han är avundsjuk, däremot verkar han inte förstå vikten av att förmedla kritiken på ett sätt som kan uppskattas av responstagaren. Jag tror helt enkelt att han saknar den naturliga fallenheten att formulera kritiken på ett önskvärt sätt, såvida han inte inledningsvis har fått klara regler att anpassa sig till.

Jag håller med dig, totalnegativ kritik utan något konstruktivt är egentligen lika illa som inget alls, förutom att man sågas helt med fotknölarna utan att veta vad man gjort fel. Och jo, det sårar.

Jag ser det inte som att förklä när man ger konstruktiv kritik heller, man tänker bara ett steg längre och försöker hjälpa. Ist för att bara säga "jag känner inget wow" så kan man säga "meningsuppbyggnaden (vad det nu är som får en att känna så) gör att jag inte fångas av texten". Visst, det blir inte lika hårt, men budskapet går fram samtidigt som man får en hint om vad som kan förbättras. Och man har fortfarande vart ärlig. Jag ser inte varför det ska vara svårt för honom ärligt talat. Han kan fortfarande ha sin rakryggade ärlighet mot dig, men visa sin respekt och ömhet genom att hjälpa dig till en förbättring. För en totalsågning leder ju inte till något bättre, det borde tom. han inse.

Herregud vad jag känner igen mig. Just det där, var den största källan till gräl mellan mig och min f d make. Han var också sådan som hyllade Sanningen och Ärlighet, och sket i diplomati. Till slut bet jag tillbaks med samma mynt. dvs. var lika hårdhudad och brutal som han, dessutom ryade jag och skällde på honom. Så småningom tog det skruv.

Jag kan förstå om du inte har lust att "sänka dig" till hans nivå, men för att känslomässigt handikappade elefanter (ursäkta!!!) ska förstå verkan av deras ord, måste man ofta utsätta dem för samma behandling! När min f d man själv blev irriterad och kränkt och arg, så svarade jag bara kvickt: EXAKT SÅ HÄR KÄNNS DET FÖR MIG NÄR DU SÄGER xxxxx.

Kan det va' nåt…?

Och sen kan jag väl tycka att du inte ska VISA dina alster för honom, iaf inte förrän de är färdiga och antagna! Då kan du rycka på axlarna åt vad pojkvännen säger, du har redan ngn som antagit dem och tyckte de var bra! Idéprocessen är känslig, låt dig inte störas i den av någon som inte kan ge dig den uppmuntran du behöver.

Har du ngn kollega du kan brainstorma med…?