
Vad är det för fel?
Jag har en mycket kärleksfull relation till min söta lilla kille, båda är 16år (1993) och den 25/12 är det 1år.
Till problemet!
Jag avskyr hans pappa. Jag har sagt till R att jag tänker inte komma till dem när hans pappa är hemma och han ska inte fråga. han har inte frågat någonting, men dem gånger han gjort det har han blivit väldigt ledsen och sagt förlåt. Mår dåligt då att han blir så ledsen.
Att jag avskyr hans far beror på detta:
1. Det började med att jag följde med R och hans familj till Leksand.
Så fort som det var en kvinnlig förare som körde lite fel, och då menar jag lite, så halvskriker han rätt ut, j*vla kärring j*vla, kärringar ska inte ha något framför ratten att göra!
Och direkt efter han säger det så kollar han på mig i backspegeln och flinar hånande.
2. När vi är i Leksand och ska åka till Rättvik så ser vi en massa hästar på vägen, då säger han: Mmm, vad gott med hamburgare och så tittar han på mig och säger, ellr hur Evelina? Och hånflinar ännu en gång. Varje gång vi passerar hästar så säger han, åh titta hamburgare och flinar hånande mot mig i backspegeln hela tiden.
När jag till slut sa till honom om det (för femtioelfte gången) så blev han arg och sa, jag retas inte! Jag gör ingen illa med det jag säger! Men han gjorde illa mig riktigt mycket då jag älskar hästar och har själv 3st.
3. Då är jag hemma hos R och är bjuden på middag, hela tiden sitter hans pappa och tittar på mig hela tiden.
En gång så visar R en bild på mig och han som min 3åriga lillasyster tagit. R´s pappa säger då: Vad lite kläder du har då Evelina. Och flinar dumt. Jag hade mycket kläder på mig på det fotot och det lät precis som om han tyckte att det var för mycket kläder!
4. Ska äta middag hos R och står och plockar för mig av maten som står på spisen. Mellanrummet mellan spisen och matbordet är en halvmeter och jag står helt öppet så man utan problem kommer emellan utan att röra mig. Det R´s pappa gör är då att vända sig med rumpan mot mig och "slår i" min rumpa med sin. Och hans reaktion på detta är då att börja skratta och säga Ooops och titta dumt och ärligt lite äckligt på mig. Samma dag så ber han mig ringa honom för att han ska visa vad han har för ringsignal för överiga i familjen. Jag ringer och ringsignalen är rent ut sagt en porrliknande signal då dem sjunger om att sätta på Kvinnor osv. Och han skrattar högt och tittar på mig med en rent ut sagt vidrig blick.
På grund av att jag inte alls är van med att någon pratar med mig eller rör mig så kan jag ta detta fel. Men jag är bra på att tolka hur människor låter och hans har vid 3 tillfällen ärligt talat låtit pervers!
Jag kopplar detta till att han tänker perversa tankar om mig då han beter sig perverst och ger mig vidriga blickar.
Hur ska jag göra? Jag har berättat för R och han vet inte vad han ska göra. Han reagerar inte på något speciellt sätt utan blir mest bara lite tyst med skjuter snabbt bort det och pratar om annat.
Hur ska jag göra? Vad är det för himla fel på R´s pappa? Varför gör han så mot mig.
Jag tycker det verkar uppenbart att han inte gillar mig för han ger mig antingen onda eller vidriga blickar så fort jag är själv. Hjälp!
Jag mår jätte dåligt av detta, jag har inte gjort han någonting. Varför hatar han mig och varför ger han mig perversa blickar och rör vid mig på det viset?
Han är en gubbsjuk en, så är det. Förstår mycket väl att du inte vill vara där, och det hoppas jag att din pojkvän också kan förstå. Be din pojkvän säga till sin pappa om det händer igen.
Att säga att "kärringar" inte ska köra bil är gammalt, det har varit sk karlgöra, det är mannen i familjen som ska sköta sånt. Låter som att han gör allt för att provocera dig, även det med hästarna. Var själv hästtjej när jag var yngre och fick höra ett och annat om hamburgare (som för övrigt görs på nötkött!), men det var mest killarna i klassen dom som skämtade och sånt kan man ta, men att höra det upprepade gånger i bilen när han vet att du har hst? Nej, uscha!
/Christine

#1 Varför ska han provicera mig? Jag har inte gjort han något.
Jag blir jätte äcklad av honom när han ger mig perversa blickar, "råkar" putta till min rumpa med hans och sen säger på ett halv äckligt sätt, vad lite kläder du har på dej då.
Känner endast perversa kopplingar ifrån honom nu, i början avundades jag honom för hans snälla sida. Nu är han hemsk, jag hatar honom och jag är rädd för honom med hans perversa tankar!
#2 - Nej, han har absolut ingen anledning till att bete sig som han gör. Jag tycker medelålderskirs är så töntigt, men vet inte om jag har något bättre att komma med tyvärr… Prata med din pojkvän igen tycker jag.
/Christine
Du får kanske säga till en annan vuxen. Någon måste säga till honom. Så beter man sig inte.

Näe det där är inte ok utan enbart äckligt. Jag hade troligtvis blivit riktigt arg och bett honom skärpa sig för det där är enbart pinsamt å hans vägnar.
Han verkar tydligen ha något problem, eftersom han ska hålla på o hävda sig hela tiden. Sen om man ska skylla på medelålderskris, det är faktiskt ingen ursäkt för att bete sig som en idiot! Och det hade jag sagt åt honom. Säg åt din kille att han ska säga åt sin pappa att han får ta o ge sig, han läre ju tycka att hans pappa är pinsam han med.
Qui dormit, non peccat

Jag tycker absolut att du ska lita på din magkänsla, den brukar ha rätt när det gäller blickar och själva "stämningen" från killar/män/gubbar.
Vill också påpeka att det absolut inte är något fel på dig och det är inte ditt fel att den här snuskgubben håller på såhär mot just dig.
Annars kan det lätt bli att man tänker så, man blir äcklad och avskyr den personen.. men samtidigt känner man sig dålig för att det är just man själv som personen visar "intresse" för. Men tänkt inte så, det är hos honom felet ligger!

Du och din pojkvän kanske kan prata med hans mamma om det så att hon kan ta upp det med pappan?
Jag kan tänka mig att det är en väldigt jobbig sits även för din pojkvän.
Hoppas att det löser sig!

Jag känner igen mig lite i din situation, tyvärr måste man ju säga för det är ju inte alls kul. Jag trivs inte alls i min pojkväns pappas sällskap. Dels beror det på att jag vet vad han har gjort mot familjen, främst mot modern och ena sonen (min pojkvän). Misshandel som alla inom familjen vet om, men som ingen gör någonting åt.. Det är bara så hemskt! :( Sen så är hans pappa sådär övertrevlig ibland så att man känner det, och allting blir bara såå falskt. Främst eftersom han inte är ett dugg trevlig i vanliga fall, tex mot min pojkvän, det är bara när folk som inte brukar vara i hans omgivning som han då försöker att vara trevlig antagligen för att ingen ska visa hur han eg är. Sen det där med äckliga blickar har jag också upplevt. Vi hade vart ute på krogen men kom hem tidigt så vi satte oss i köket för att äta och jag tog av mig mina strumpbyxor och kvar var bara min svarta, ganska korta klänning. Hans föräldrar kom hem och pappan var full. Fick blickar som jag inte gillar samt att han stog och hängde över mig när jag satt ner.. :/ Min pojkvän märkte såklart alltihoppa och sa till honom att sluta.
Visst det var bara en incident, och jag är gald att det inte blivit mer. Men som sagt så gillar jag honom inte annars heller. Tycker inte om att vara hemma hos dem när pappan är hemma, men står ut ända. Skönt nog har min pojke rum i källaren så att vi kan vara ensama, sen så gillar min kille inte att umgås med sin pappa heller..
Som den över har skrivit så kanske det bästa är att ta hjälp av annan vuxen. Hoppas att det löser sig!
Usch!
Vet precis hur det känns och hur äckligt det är!
Fast jag är ju "tant" men har ändå blivit utsatt för som jag ser det sexuella trakasserier. För det är vad det handlar om!
Jag fick hjäjp av en utomstående som sa till personen och så ficj´k jag ta modet till mej och säga stopp själv.
Det gäller att våga stå på sej!
Lycka till!

#3 Pappan är runt 54-56år.
Jag vet inte alls vad jag ska göra, för han blir ruksigt arg för ingenting också =(.
#4 Problemet är att han har svårt att ta emot "skit" från andra. Då blir han bara arg själv och säger emot.
#5 Han kopplar bort det direkt. Han är räligt rädd för sin pappa för han ger aldrig R chansen att säga emot någonting och gör han det så blir R´s pappa fly förbannad och skäller ut honom. Så R kan tyvärr inte göra någonting =(
#7 Problemet är att hans mamma inte har så stor makt med pappan som hon borde ha, hon kan inte framföra det hon vill utan att riskera bråk då pappan är extremt svår att ressonera med.
#8 Hemskt! Jag vet inte vem jag ska vända mig till. Den enda vuxna jag kan prata med är mamma och hon bor en bra bit ifrån. Så hon kan inte komma och prata =(
#9 Ska försöka ta mig till en vuxen som kan hjälpa mig. Tror nog min pappa kan, men han jobbar jämt och kan inte bara sticka ifrån =/

putt
#10 i det fallet som du beskriver det så tror jag dina fräldrar har tid o komma ifrån jobbet eller annat för o kunna hjälpa o stödja sin dotter det är en självklarhet prata med dom.
Om inte det funkar tycker jag du kan säga det rakt ut till honom skit i konsekvenserna säg precis vad du tycker o upplever det när han håller på sådär o ha gärna folk runt omkring dig som lyssnar ex r och hans mamma .
Lycka till tjejen

#12 Okej, tack för tipset =)
Tänkte bara berätta att jag bytt namn nu =). Till Liten Pyssling, men det ä jag om var Rorosjons ^^,
-.::Mvh Evve::.- Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg
Jag förstår att du mår dåligt av att bli utsatt för detta.
Det han utsätter dig för skulle jag vilja kalla för härskarteknik och är ett sätt att förminska och trycka ner människor. Man kan göra det på olika sätt, bland annat att osynliggöra,lägga skulden på den som reagerar för att nämna några sätt.
Jag tycker du ska ifrågasätta hans beteende mot dig.
För att kunna hantera härskarteknik behöver du göra tre saker:
1. Du behöver lära dig att sätta fingret på vad som är härskarteknik, för att säkert veta att du blivit utsatt för det. Jag kan tipsa om boken "Härskartekniker" av Elaine Bergqvist. Den kan finnas på biblioteket, annars kan du hitta den på adlibris som pocket (39 kr).
2. Det andra som du behöver tänka på är att utgå från att härskaren är omedveten om sin teknik. Inte för att göra situationen mindre obehaglig för härskaren, utan för dig som blir förtryckt. Att inte låta känslorna ta över och fråga vad personen menar, är en konst.
Här måste jag säga att jag har haft nytta av boken som Elaine Bergqvist har skrivit.
3. Det tredje du behöver lära dig är effektiv kommunikation. Vad signalerar du med utseende, kläder, röst, kroppsspråk och ord.
Och kom ihåg att det bästa sättet att bevara en konflikt är att inte ta den. Sen kan jag förstå om det är svårt också, jag har människor i min närhet som inte lyssnar och är otrevliga ibland. Då har jag bitit ifrån och sagt att: Nu pratar jag och jag vill att du lyssnar på det jag har att säga …
Lycka till!
Sedan kan man ju undra vad det är för en okunnig gubbe som tror att man kör bil FRAMFÖR ratten. Vi andra brukar sitta bakom ratten och köra, gärna i sätet…
Förklara för honom vad som är bak och vad som är fram på en bil och rekommendera honom att någon annan i familjen sköter körandet…
#16 Det beror nog på hur man ser ratten. Alltså vilket som är bak och fram på ratten.
Okej, bäst att utfärda OT-varning här då, så att känsliga personer inte behöver läsa detta inlägg (redan för sent när det gäller mitt förra, tyvärr…):
#17: I så fall kan man konstatera att ”bakom ratten” är ett vedertaget talesätt.
Men tydligen finns en del som säger ”framför ratten” ändå, vilket en Google-sökning snabbt bekräftar:
"framför ratten" ? 17 700 träffar (man blir mörkrädd…)
"bakom ratten" ? 142 000 träffar (puh… fler som säger rätt än som säger fel i alla fall…)
Men för att förtydliga ytterligare då, så sitter man ju i bilen, framför baksätet, i framsätet, bakom ratten, under taket, till vänster om högerdörren, bakom framhjulen, framför bakhjulen och så vidare.
Ja, för herregud, det är otroligt viktigt vilket man säger. Man kör ju sämre om man säger fel ;)
#15 Jag har pratat med min killes mamma om detta, men bara nämnt det "snällaste" dvs att han säger hamburgare för varje häst man åkte förbi när vi var i leksand samt detta i bilen att han svär och har sig och sedan tittar på mig i baksätet.
Hennes förklaring, vilket ej var överraskande då jag redan visste vad hon skulle säga, var att han skämtade!
Men då kan man ifrågasätta sig, vet han skillnaden mellan skämt och allvarligt tagande?
Dvs. bara för att han säger att han skämtar betyder det inte att den mottagande fär "skämtet" tar det som skämt. Och är det nu skämt han menar så är det nog några av världens mest idiotiska skämt jag någonsin hört!
-.::Mvh Evve::.- Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg
#19: Nej, med det är oerhört svårt att köra om man sitter på fel sida om ratten.
#20: Han är nog bara olyckligt ovetande om att hans skämt inte är roliga. Det är ju ganska många som är det.
Fast jag gillar ditt ordskämt där… ”ifrågasätta sig” istället för ”fråga sig” var rätt så kul, tycker jag… Skönt med skämt av självdistanskaraktär.
#22 Ja, det stämmer helt bra att många inte är vetande om hur mottagaren faktiskt tar skämtet.
Hehe, brukar alltid skriva ifrågasätta sig
.
-.::Mvh Evve::.- Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg