Vad märkligt! Själv är jag väl en köttis, men inte helt ohämmat :P Köper faktiskt bara ekologiskt kött och äter aldrig gris om jag inte VET att det kommer från en ekologisk bondgård, vilket det tyvärr sällan gör. Tycker ju att veganer skulle vara mer intresserade av att träffa andra veganer, men tydligen inte :/ Själv bryr jag mig inte heller om vad mina vänner äter, sålänge de mår bra. Och jag har inget emot nya spännande smakupplevelser heller :)

Det jag menar. Har träffat icke-veganer det senaste, de är pepp.

Det är inte kul när "någorlunda" likasinnade stöter undan istället för skaffa nya bekantskaper, så jävla många veganer finns inte i Sverige (Norden för övrigt). Menar, jag är verkligen inte "gå påig" på något sätt (älskar vara för mig själv så).

Men ändock, veganska kontakter är omöjligt. Säkert har fler upplevt samma, kanske inte efter veganism, utan någon annan moralisk ståndpunkt man delar med folk.

Jag drog mig ur hela djurrättsrörelsen och den aktiva vänsterrörelsen av den aledningen. Att många är så sjukt dömande och svåra att komma in på livet. Känns som att det är en speciell typ av människor som drar sg dit och det är folk som har svårt att lita på andra människor.

Nu vet jaginte hur gammal du är, men så var det för mig i tonåren. Nu är det inte så längre. (28 nu)

Alltså, det är inte endast djurrättare och dylikt, man stött på som varit såhär, absolut inte.Däremot blir man lite ställd när man varken drygar eller beter sig provocerande får neggo attityd, bara för man söker just flera kontakter.

Brukar ha det lätt finna nya kontakter, men just andra veganer verkar vara så fakkin communist. (Jag är INTE vänstertomte).

Haha, jag är fortfarande vänstertomte, men tror att det ligger lite i vänsterns natur. Den är kritiserande och på så sätt föränderlig. Det är ngt positivt tycker jag, men kritik och att vrida och vända på allt kan bli tröttsamt. Men det är svårt att leva som man lär när man är så hård.