Jag frågade.

Man måste prata om det, annars vet man inte :)

Nu är vi ihop, sa jag. Att killen ville att vi skulle bli ihop visste jag redan, det var bara jag som drog på det.

För mig är det fullkomligt självklart att prata framtid någonstans innan sexet (nej, det behöver så klart inte vara bröllop och barn, men att man har liknande planer för den närmaste framtiden i alla fall!). När jag träffade min man gick vi måååånga och låååånga nattliga promenader med mina hundar. Vi hann på så vis avhandla en hel del innan vi blev ett par! Han bodde fortfarande hemma och jag var ganska mycket äldre, så vi trodde väl inte själva att det skulle utvecklas som det gjorde .

När vi låg o myste i sängen frågade han "Är det officiellt nu?" Det var 24 november 2004 och det är fortfarande vi <3

#1 Ja, det måste väll, men frågan är i vilket läge, vad ma ska säga osv, hmm..

#2 Haha! Det är smart, jag är i samma situaton, haha! =)

#3 Jo, vi har pratat en del om framtiden och vad vi ska göra och så tillsammans.. Men samtidigt har vi inte riktigt fått klart för oss om vi är "tillsammans" tror jag ? det är så svårt när man inte pratar om det.

#4 Det lät lätt och bra! Vad undrbart! ett förhållande som håller i sig är ovärderligt verkligen!! =)

att göra lång historia kort så blev vi tillsammans den 09/09- 2009 ;)

#6 Oh, det är ett bra datum. Samma dag som jag fyllde 30. ;D

Jag och min nuvarande pojkvän har inget specifikt datum som vi "blev ihop" på. Vi har varit ihop i två omgångar - med ett avbrott ifrån varandra på 1,5 år.

Den första omgången "dejtade" vi under hela det första året utan att kalla varandra pojkvän/flickvän. Det var nyår och vi tillbringade natten ihop och mitt i fyllan och villan kläckte han ur sig att en tjejkompis till honom hade frågat honom om jag var hans flickvän, varpå han hade svarat jakande. Jag reagerade väl inte helt som han hade önskat, när jag blev sur och påpekade att han faktiskt kunde ha frågat mig innan han gjorde det officiellt.

Andra gången vi "blev ihop", hade vi något slags underligt pseudoförhållande hela det första halvåret. Vi betedde oss som ett par, men var båda rädda för att definiera relationen. Jag minns inte alls hur eller när vi bestämde oss, men helt plötsligt en dag var det bara löjligt att inte benämna den andre som partner, då vi sågs så frekvent som vi gjorde…

Vi pratade om det lite innan hur vi tyckte att man visste sånt, hur man fick ett datum osv. Sen en kväll så småpratade vi lite om det och han sa att han ville att jag skulle bli hans flickvän (det var verkligen supergulligt) och det ville jag såklart och på så vis fick vi vårat datum. Men det kan vara så olika från förhållande till förhållande. Man får helt enkelt fråga när/hur personen tycker att man är tillsammans. Min kompis och hennes kille blev tillsammans efter de hade sex frsta gången (de väntade med det så det var något speciellt) alla kan ha olika åsikter. Fråga!

Vi hade haft ett SKIT-nyar pa nyarsafton, och hade ett till nyarsfirande pa nyarsdagen. Framat smatimmarna/morgonen lag vi och pratade och jag sa nagot i stil med "om du vill sa kan du garna fa sluta vara singel nu". Sa ettars-dag idag :)

Vi räknar ifrån den kväl vi var ute men slutade med att vi inte kunde slitas från varandra en sekund. Vi pratade helt enkelt om det efteråt och kom fram till att efter det så hade vi båda sett oss som tilsammans, även om det var på G innan.

Tja… Jag vet inte. Men vi har hängt ihop sen vi först träffades 27/3 - 09 utan några uppehåll.

Det var nog efter ca 5 månader som vi satt och pratade lite förstrött om pengar och boende, jag fällde någon kommentar om att jag hade det bra som singel, ingen bil, inga barn, osv. Sen kom jag på hur det lät och rättade mig: "Singel och singel förresten - vi är ju tillsammans!".

Och han log det där gyllene leendet man kan få se ibland, ett leende som lyser upp hela ansiktet. Jag förstod att det var hans sätt att säga: Vad skönt att du säger det, jag tycker också så. Och han protesterade inte. Så sedan dess har det varit officiellt :-).

Fragade chans pa mitt ex ;)

Jag & han var på "dubbel-dejt" med en tjej och en killkompis. Sedan pussade han mig och från den dagen räknar vi att vi blev tsm och är ännu<3

Vi hade träffats ett par veckor och sen frågade jag "är vi ihop nu?". Jag är en sån som vill veta och ha klart för mig vad den andra känner när jag själv börjar få känslor för någon.

Han frågade "är du bara min nu?" och jag sa ja. Snart har vi varit tillsammans i sju år.

Sånt där är alltid svårt, men jag gjorde det till n sån där enkel grej som när man var liten. Jag skickade ett sms där det stod: Om vi skulle varit 10 år och jag frågade chans på dig. Vad skulle du svara då?

Det blev ett enkelt och snabbt svar på det. Ett JA

Man behöver inte krångla till det bara för att man blir äldre

#17 Vad söt fråga ^^

Jag frågade honom om vi skulle bli tillsammans, och några veckor senare blev det ett ja. Fast då massa krångel och väntande förstås

Svår fråga de där när man är ihop. Jag frågade tjejen jag är tillsammans med flera gånger om vi var ihop. Nä sa hon. Sen kom hon till mig en natt efter hon vart ute och festade och grät som bara den. Hon sa att hon älskade mig så mycke och hon var rädd för att jag skulle göra slut. Jasså är vi ihop blev ju min fråga då. Lite kul Vi tror vi blev i hop i november men har dejtat sedan augusti…

Vi hade inte träffats mer än ungefär en vecka, han ringde, berättade att han inte kunde sluta tänka på mig och ville veta vad det var mellan oss. Vi bestämde att vi var tillsammans. Inte så värst komplicerat alls. :) 23/2 har vi varit tillsammans 2 år.

Linn Vad mysigt. De är nog lättare i er ålder. Vi som är äldre komplicerar de mer

#22 Det är ju ens eget val, om man komplicerar det. Det blir ju vad man gör det till. Har inget med ålder att göra.

Men de är nog vanligare att vi som är lite äldre krånglar till de mer än de yngre gör. De var så jag menade

Det tror inte jag. Tror snarare tvärt om med tanke på mina egna erfarenheter, och vänners förhållanden.

Jag håller med #24. När man är lite äldre har man varit med om ett antal varianter och vet hur skört det kan vara: en relation kan sväva på en tunn tunn silkestråd som lika gärna kan brista som hålla. Och man är mindre inställd på att kompromissa. Man är mindre flexibel. Och man vet hur lätt det är att skrämma någon med sina känslor.

Sist men inte minst, kan man med tidigare erfarenheter vara mer eller mindre bränd och ha mer eller mindre svårt att släppa in en ny person i sitt liv, och ge den tillgång till sitt hjärta. Det är även min erfarenhet - man krånglar till det mer som äldre.

Jag jämför oxå med mina vänner och egna förhållanden. De säger samma sak som jag…

Jag har alltid varit rak, och numer träffar jag bara killar som klarar av det. Så jag tror inte mitt kärleksliv kommer vara kompicerat när jag blir äldre heller.
Förstår inte varför det skulle bli det trots era förklaringar.

Nu hoppas jag ju att jag inte blir singel igen och spenderar mitt liv med min förlovade. :)

Man kan ju faktiskt vara ärlig och rak men i bland kan de ju vara svårt att känna vad de hela leder till….

Som sagt, jag ser inte vad det har med ålder att göra :)

#24 Jag har samma erfarenhet som du i denna fråga. När jag var yngre var det väldigt mkt lättare, numera skall man dejta i närapå ett år innan killarna kan bestämma sig för om de vill ha ett förhållande eller ej. Krångel, krångel…

Kan det inte vara så (öppen fråga - inte riktad till någon!) att om man "släpper till" innan man har diskuterat igenom saker och ting så tycker många killar (och tjejer) att de har det bra som det är och inte behöver bestämma sig?

Kalla mig gärna gammalmodig, men i mina ögon hör sex hemma i ett förhållande. Sedan kan förhållanden så klart se olika ut.

#32 "Släpper till"? Personligen skulle jag aldrig ta det snacket med en kille jag ännu inte har testat i sängen. Vem vill köpa grisen i säcken?

#33 ojdå.. jag var 16 och oskuld när jag träffade min sambo.. Tycker det var ett bra bevis på äkta kärlek att han väntade 3 månader efter att vi blivit ihop på att jag skulle bli redo…

#34 Okej. Jag tycker dock att det är en skillnad på att vilja vänta med sex när man är 16 och när man är 30… Jag har alldeles för mga dåliga erfarenheter av killar som endast fokuserar på sig själva i sänghalmen och "vanliga" killar som har fått för sig att sex skall vara som på porrfilm för att jag skall känna mig tillräckligt bekväm med en kille innan jag vet hur han fungerar även sexuellt. Dessutom anser jag att sexet i sig är ngt som i bästa fall knyter en samman med den andra parten och det är först efter sexet som mina känslor börjar utveckla sig för den andra parten… Så om jag skulle bli ihop innan sex, innebär det att jag blir ihop med någon som jag inte vet om jag kan falla ordentligt för eller ej - ingen god idé.

Fiction; mina känslor kommer innan sex.
Sex som inte är bra, gör ju att man får lära varandra.

Så jag ser det inte som att köpa grisen i säcken. Det är personen jag blir kär i.

#36 Ja, det där är ju väldigt individuellt…

Visst har du en poäng i det du skriver om "dåligt sex", men nu tycker jag att du bortser från en essentiell sak här - att vi alla har olika åsikter angående vad som är bra resp dåligt sex och att detta är en högst subjektiv upplevelse.

Mao kan jag inte förvänta mig att min partner vill förändra sig på ett sexuellt plan bara för att jag inte har samma preferenser som han. Och skulle han gå med på att förändra sig, innebär det inte nödvändigtvis att han känner sig tillfreds med denna förändring.

Personligen anser jag t ex att de flesta killar - även de som själva anser att de är "normala" i detta avseende - har en på tok för dominant attityd i sängen, som jag reagerar väldigt negativt på. Det vore naivt av mig att tro att någon vill förändra sig på ett så grundläggande plan för att han skall passa mig - liksom det vore naivt av någon annan att förvänta sig att jag skulle ställa upp på en massa saker jag mår dåligt av.

Olika erfarenheter igen. Jag har inte råkat på för dominanta killar. Lite tråkigt enligt mig ;)

#38 Det där med "för dominant" är ju även det en definitionsfråga…

Saken är den att om man gillar varandra så kompromissar man i sexlivet så att det passar båda. Jag har aldrig varit med om att det inte fungerar efter att man pratat om det och visat varandra hur man vill ha det.

Självklart ska man inte göra ngt man mår dåligt av, men älskar en person dig så ber de heller inte om det. Det finns alltid andra sätt.

Så nej, jag tror på att sex alltid går att ha på sätt som passar båda. Sålänge man respekterar och älskar varandra.

#40 Jag är inte så övertygad om det. Jag tror snarare att ett sådant sexliv där man kompromissar bort det man tänder på, kan bli ganska otillfredsställande på sikt och en anledning till att man väljer att bryta med sin partner, trots att man fortfarande älskar denne.

Vi hade varit kompisar i 2 månader och "myskompisar" i 1 månad så pratade vi om det en kväll och sa att båda ville vara tillsammans så då bestämde vi det :D

Jag måste säga att jag inte tycker att det är schysst - att ligga med varandra utan att så att säga vara synkade mentalt (eller hur man nu ska uttrycka det). Och sedan räkna bort killen för att han inte duger… Vad har han fått för chans egentligen?

Vad har ett förhållande som bygger på sex för chans den dag sexet inte funkar? För alla längre förhållanden har nog sina "ups and downs".

Jag testkörde min kille också innan jag bestämde mig, trots att jag redan hade de rätta känslorna för honom. Ville veta om vi funkade även i sängen helt enkelt. Fast i och för sig hade det inte funkat i sängkammaren hade vi ju kunnat skaffa älskare/älskarinna.. jag vill inte att någon skall missa möjligheten till bra sexliv.

Jag vill dra en parallell till en historia jag hörde, om ett iofs katolskt par, och i USA. Men de bestämde sig för att gifta sig efter några år, och de skulle vänta med sex till giftermålet. Det som hände var att kvinnan till sin fasa upptäckte att hennes mans penis var alldeles för stor, hon kunde inte ha sex med honom utan att få jätteont.

Så jag håller med Fiction. Inte enbart pga av stora penisar (vilket jag iofs också avskyr), utan för att jag inte har lust att köpa grisen i säcken. Funkar det inte sexuellt, då är det inget att satsa på. Jag hyser inte uppfattningen att sex som från början är dåligt, och att man inte passar ihop i sängen, kan bättras över överskådlig tid. Det lärde mitt äktenskap mig.

Jag har inga moraliska betänkligheter, här handlar det krasst om oddsen för att leva tillsammans på ett så bra sätt som möjligt. Där ingår sex som en mkt viktig bit.

Dessutom tycker jag det rentut sagt är larv, om man är en vuxen människa, och ska behöva "hålla på sig" om man möter någon man är väldigt attraherad av och tänd på? Bara för att sex enbart hör hemma i förhållanden?

Nej, så gör inte jag. Om jag är singel och vill ha sex med en kille, då har jag det.

Vad är det som säger, att ett förhållande där man har sex kanske redan första gången man möts, inte har några chanser att hålla?

Det var exakt så jag träffade min nuvarande kille.

Fast storleken på snoppen har inte ett dugg att göra med om det gör ont vid sex. Vid samlag kanske däremot…

Jag tror inte heller att dåligt sex blir bättre i ett dåligt förhållande. Men kan man prata och har förtroende för varandra så kan man lösa mycket!

Tycker man att sex hör hemma i förhållanden är det inte mindre "larv" att hoppa i säng med någon man inte är kär i.

#46 Det är just den synen jag vänder mig emot: Varför är det fel, "larv" eller tabu att ha sex med någon man inte är kär i och inte tänker leva med eller gifta sig med?

Vad är så hemskt med att njuta av sex utan att ha ett förhållande och utan att vara kär?

Det fanns en diskussion tidigare här på forumet om detta med kk. Vad det innebar. Jag är ingen förespråkare för ensidigt sexuella förbindelser i längden, men det kan absolut finnas perioder i en människas liv när hon inte orkar engagera sig känslomässigt men ändå behöver sex och fysisk njutning.

Enligt dig, ska man alltså leva i celibat tills dess att man blir kär igen?

Men nu ska inte tråden avvika från huvudämnet. Den som önskar diskutera en annan nisch, får gärna öppna en ny tråd.

det är ganska lätt du bara frågar rätt ut om ni är tillsammans eller inte

#47, enligt mig så lever jag i celibat om jag inte är kär! Hur du gör är din sak .

#43 Att ett förhållande skulle bygga enbart på sex är en helt annan sak än att man tar med sexlivet i beräkningen när man väljer partner. Sex är en av grundstenarna, men absolut inte den enda och långt ifrån den viktigaste. Du får givetvis ha din egen uppfattning om saken, men detta är min.

Pratade med en arbetskollega om det här faktiskt. Hon hade suttit hela natten och pratat med sin vad-han-nu-är om huruvida de var tillsammans eller inte. Efter timtal i telefon så kom de ändå inte fram till nåt. Det kallar jag att krångla till det hela en smula.