Svårt att veta vad sånt här ska / kan leda till.

Men ni måste vara mkt mkt försiktiga då bägge är i förhållande och han dessutom har 2 barn.

Instinktivt kan jag tänka: En man som har trassligt förhållande och har två barn, är nog utsvulten på bekräftelse från sin sambo. Så lätt att när man lever ett stressigt liv och har 2 barn att ta hand om, fokusera på familj och inte på parrelationen. Han kanske känner sig bortglömd och därför har lätt att fatta intresse för en ny kvinna.

Vill du inleda en otrohetsaffär?

Vill du / orkar du bryta upp för en ny killes skull?

Vill / orkar han bryta upp för din skull?

Ska du bli styvmamma till hans barn?

Orkar du det, som själv inte har några?

Svåra och tuffa frågor, men de måste fram i ljuset, om det är så att du inte är ute efter enbart en flört.

Just det faktum att man lever i ett dåligt förhållande, gör att man öppnar sig på ett annat sätt för nya möjligheter, få sådant man inte får i sitt ordinarie förhållande.

Det KAN vara något äkta, något stort. Men det kan också vara två själar som är utsvultna på bekräftelse.

Var försiktig. Det är flera inblandade som kan ta skada av era handlingar.

#1 Ja du, har allt funderat mycket kring allt du skrivit och även killen och jag har pratat en del om det, men inte hunnit gå igenom alla punkter ännu då vi har kännt varandra så kort, så ingen av oss vet exakt vad som kan komma att ske.

Har sagt till honom att situationen rent praktisk är helt galen och inte kommer funka, och han höll med om det. Och han känns aningens tillbakadragen och undrar nog själv, som han sa, om det är värt mödan liksom att bryta upp och bilda nytt. Och jag håller väl med.

Ju längre dagen gått här desto mer inser jag att jag egentligen är ute och cyklar i allt detta. Så jag kommer låta honom ta initiativet till samtal om han nu är intresserad på riktigt, och jag kommer ligga väldigt lågt nu de två dagar vi kommer jobba tillsammans nästa vecka.

Nu är vårt gemensamma jobb slut sen ett par dagar och vi har sms kontakt, men dock väldigt lite ännu.

Har sagt till honom att bollen ligger hos honom om vad han vill och inte med mig och här sitter jag och inväntar besked, om man nu kan säga så.

Har även skickat honom frågan om han vill bryta kontakten med mig eller inte, samt sagt att jag inte fixar att sitta här med tomma förväntningar, och bett honom vara ärlig. Och då har han inte sagt varken ja eller nej, utan mer förklarat att han hör av sig och vi får se vad som händer. Så någonstans tror jag verkligen han funderar kring mig och ev. om en framtid med mig.

Han verkar behöva tid för eftertanke och så även jag, då allt kom så plötsligt, och ju längre dagarna går utan att höra ett ljud från honom så börjar jag mer och mer lämna honom ur mitt huvud och även känslomässigt. Vet innerst inne att jag gillar killen väldigt mycket, men känner honom inte ett dugg och vet inte vem han är som person privat heller.

Så rent logiskt så måste jag nog ställa in mig på att jag bara var en tillfällig flirt för honom och att han kommer med besked om att han inte vill inleda något med mig. Men då får det väl bli så….inget jag kan göra något åt tyvärr. Bara jäkligt tråkigt, när man fattat tycke så hårt för en person som jag gjort för honom!

Rent spontant tycker jag att ni, eller i alla fall du, verkar rusa fram med det här. Hur länge har du känt denna kille, 2 veckor?

Lite väl tidigt att börja tänka på framtid och ha seriösa samtal om vad man vill med varandra… Jag menar, det är väl den första tiden som ska vara lite prövande, lite spännande och försiktig. Inte så seriös. De flesta (både killar och tjejer) skulle nog tycka att det var lite väl snabbt.

Dessutom tycker jag ärligt talat att det låter ganska tråkigt att du sedan lägger allt ansvar på killen. Hur kul är det för honom liksom?

Btw, hade du inte sambo?

#4 Vi har kännt varandra snart 3 veckor nu. Och jo, du har rätt i att det gått väldigt fort, och han har bett mig att inte messa förrns han messat mig först nästa gång, då han behöver tid för eftertanke och få lösa upp saker med sin familj. Och det var nog bra för mig att han sa åt mig att lugna ner mig, för jag kom in i en egen liten värld där ett tag och hade själv svårt för att dra egna gränser.

Behöver ventilera lite här för jag känner mig väldigt kluven av hela händelsen.

På ett sätt hoppas jag att han och sambon tar vara på det de har med sin familj och låter bli att bryta upp och dra igång ett sådant stort projekt. Och det har jag sagt till honom också, men när jag påtalade parterapi för deras skull så svarade han mig att han inte riktigt visste om han ville ge förhållandet den chansen.

Och efter hans och mina samtal med varandra så har han berättat att han känner väldigt starkt för mig, så som jag gör för honom, och därav förklarade jag att han får lösa sina problem och komma fram till ett beslut och ge mig besked framöver om hur han önskar att framtiden ska bli för hans del.  

Därav att jag sade som så att bollen ligger hos honom, då jag själv vill bryta upp från mitt förhållande och sälja huset vi bor i idag. (Vilket jag tidigt påpekat och tydligt talat om för honom, så han vet redan vart jag står gentemot honom). Och detta är en önskan jag haft i flera år, så det är inget som är taget ur luften bara för att jag råkade träffa denna kille via jobbet.

Och nackdelen med vårt hus är att det är ett renoveringsobjekt där vi har påbörjat saker precis överallt och ingenting är slutfört, och har själv tänkt att jag åtminstone kommer få bo kvar i huset säkert ett år till innan det är så pass klart så någon ens skulle vilja köpa det, med tanke på nuvarande skicket. Så för min del känner jag ingen hast med att få svar från denna kille bara för att, utan jag är mer överrumplad över mina känslor för killen överlag, och det är mycket det som kom som en chock för mig. har aldrig kännt så här för någon annan förut, så det kan vara en orsak till att jag blivit så ivrig, men vet att jag måste hålla mig på jorden för allas skull, tills vi vet hur vi vill ha det.

Tycker det är bra att du/ni ger mig rätt kritik gällande detta, då jag själv har svårt att resonera klart just nu, därav att jag behöver få prata ut med någon.

Alla åsikter är välkomna, dömmer ingen och blir inte arg alls. Bara glad att någon hjälper mig att vakna upp ur bubblan

Ja släpp killen och gå vidare..3 veckor är ingen tid alls, ge det 6 månader eller nått innan ni ens börjar fundera då åtminstonde han tvekar som det är nu. Du har ju sambo, men du är inte intresserad av att satsa på honom alltså?

#6 Jag har varit ihop med min sambo i 6½ år och har länge velat avsluta denna relation, men eftersom vi bor i hus som måste fixas så kommer det ta tid att kunna gå isär.

Så det jag menar är att jag inte har speciellt bråttom med besked från den nya killen, om vad han egentligen vill med mig, då jag själv har svårt att komma loss från mitt nuvarande förhållande.

Men har ändå en undermedveten känsla av att killen jag nyss mött kommer dissa mig, och att jag bara var en tillfällig flirt för hans del. Men det kan även leda till något seriöst också, vilket jag verkligen hoppas på att det gör. Men jag vet ingenting om hur han resonerar då han inte kontaktar mig…så jag vet inte hur jag ska tolka allt det här.

#7 Ah då är jag med! Vet din sambo om hur du känner? Mycket som strular när man har renovering o sånt, det tar tid. Går ju inte att stressa direkt.

Jag litar alltid på min magkänsla när det gäller människor, så jag misstänker att det bara var en flirt som en tillfällig tröst för honom. Det kan vara så att han gillar något hos dig, men han är ju uppenbart inte redo för att ta steget och faktiskt avsluta det förhållande han har. Det har det gått väldigt kort tid, så att fundera på en framtid är väl att ta i kanske. Så släpp honom just nu, om han ringer igen om en vecka eller 3 månader spelar ju egentligen ingen roll, om man verkligen vill något så satsar man på det, man velar inte. Det är min erfarenhet iaf=)

#8 Ja, min sambo vet att jag inte vill vara med honom längre, och jag påtalar ständigt att jag vill gå isär, så han vet om vad jag känner för honom och vårt liv tillsammans.

Jo jag håller med dig i din åsikt om att han troligen bara hade mig som en tillfällig tröst. Så fruktansvärt dumt av mig att gå på den också, då jag sedan tidigare vet hur ont det gör att bli sårad gång på gång. Att jag aldrig lär mig!!

Han är dessutom inte mycket för att ta kontakt med mig just nu heller, eller vill veta saker om mig och mitt liv heller för den delen. Så det var jäkla illa av honom att nästla in mig från början i det här. Han kunde ha varit tyst om sin dröm och hållt den för sig själv. Då hade inget av detta hänt.

Klart jag nappade direkt då jag själv har det jobbigt i mitt förhållande och saknar närhet och bekräftelse liksom han gjorde.

Usch! Blir mer och mer förbannad på att jag ens öppnade mig för människan alls!

Tack för din åsikt! Behöver tröst just nu, känner mig bortgjord ännu än gång.

#9 Äsha alla gör vi misstag och öppnar oss för fel personer.. Det hör till livet att göra knasiga oförståerliga saker ibland Klart att uppmärksamheten framför allt är smickrande, och om man sj är lite osäker och letar efter ömhet så är det lätt att man fastnar för en del personer. Men det är inte snällt av honom att leka med dig, sånt gillar jag inte.

Men förr eller senare så står den trevliga äkta killen där och då är du glad att du chansade! tröstkramar till dig=)

Håller med hus-musen i #10! Sånt händer väl alla nån gång…

#10 och #11 Tyvärr har det hänt allt för många gånger att jag blivit utnyttjad av killar som bara lekt runt med mig, även om jag varit seriös.

Men jag är fortfarande inte helt säker på om han verkligen bara spelade med mig heller, för det är saker han sagt och känslor han visat som tyder på att jag ändå är något mer för honom. Men som han själv sagt så får vi vänta och se vad som kommer hända framöver. Han ska höra av sig har han sagt, så då får jag väl lita på det.

Bara hatar att vänta på sånt här. Jag hoppas på en framtid med killen och få lära känna honom från grunden och på rätt sätt nästa gång, men måste ställa in mig på att det kan bli tvärt om också.

Det tar så mycket onödig energi från mig som jag helst hade sluppit just nu, då jag har en massa andra saker att bearbeta.

När man är i ett uppbrott efter en längre relation och uppbrottet drar ut på tiden, då är man som nämnt så svältfödd på närhet, man törstar efter det där underbara pirret, det får en att tappa alla besinningar. Det händer oss tjejer lika lätt som killarna.

Tyvärr kan vi ju inte styra våra känslor, de hoppar gärna upp när de inte borde, och uteblir när tiden finns. Sådant är livet. Kan mycket väl tänka mig att den nya killen dragits iväg, men med sambo och barn är det inte ett lätt vägskäl att stå vid. Oavsett om gräset är smaragdgrönt på andra sidan.

Jag skulle råda dig till att se det positiva med denna kille. Du fick känna pirret, känna dig levande. Sug i dig den känslan och berarbeta det du har att bearbeta och ta nya tag sen. Endera var det en liten fling, och då ska du ta det positiva av den. Eller så är det början på något nytt, och isf visar det sig. I vilket fall är det bra att ha det gamla avklarat och arkiverat innan man påbörjar något nytt, brukar vara enklast så.

#13 Har själv resonerat precis så som du skriver och även pratat med en närstående om detta och hon säger likadant som du gör.

Klart det är härligt med ett oväntat pirr i magen inför en annan person, men det är aldrig lika roligt att bli indragen i något som sen inte leds vidare. Känns som att allt kunde kvitta, det är så jag känner idag. Blir bara deppig.

Har messat honom nyligen med får inget svar, så jag vet inte hur jag ska tolka det. Vet att jag borde lämna honom åt sidan och gå vidare men det är något med honom som gör att jag har svårt för att släppa taget.

Jag ser inte bara närhet och sex när jag tänker på honom, snarare en förhoppning om en väldigt bra vän och livspartner, konstigt nog. Den sexuella biten bryr jag mig inte så mycket om just nu. Jag längtar mest efter att få vara med en person jag tycker om och kunna leva ett harmoniskt och normalt liv. Få börja om på nytt och sen få utforska vidare framåt….

Jag sade inte att det skulle vara enkelt, för det är det sällan. Du kommer rakt ur ett långt förhållande, där ligger säkert mycket av din stora önskan att dela ett normalt liv med någon du tycker om.

Många flirter går inte vidare, och det är inte meningen heller. I stället för att deppa över det (vilket man lätt gör) får man se det som en trevlig tid. Eller åtminstånde försöka.

#15 Jo absolut försöker jag ha öppet sinne inför detta, men det är väldigt sällan jag har kännt så här speciellt för en annan kille, och det kan vara roten till all oro jag bär på just nu.

Det är mycket "tänk om" tankar som pågår, och "jag vill ha svar", "jag vill veta " osv. Det här blev en rejäl process som jag absolut inte hade väntat mig.