jag hade nog oxå blivit lite ledsen, men hade absolut inte tvingat min kille till att vara hemma,

o det är klart att man inte kan bjuda ena tjejen, men inte den andra..

Jag tycker du gör fel. Rädd för att han ska dö? Är du med honom 24/7? Det är MYCKET större risk att han ska dö i en trafikolycka än i en flygolycka, sådär kan man inte tänka.

Visst förstår jag att du kanske känner dig besviken över att inte få följa med, men som sagt så får inte andra tjejen det heller och det tycker jag är förståeligt. Var glad för att din pojkvän får komma ut och resa lite och var glad förhnsföräldrars skull som har hittat tillbaka till varandra.

Nej, aldrig att jag skulle hindra min pojkvän från något sådant. Se det som en möjlighet till att få rå om dig själv isället för ett hinder.

jag är inte ledsen för att jag inte får följa med, tycker inte om hans familj, så jag skulle inte klara av en hel vecka med dem, eller det är mest pappan jag inte gillar.

Jag blir så arg för att de inte tror att vi har ett eget liv, utan att de anser att det de vill är viktigare än det som vi hade planerat.

Men väger inte mina 6 år mer än hennes 7 månader? de har typ träffat henne 2 gånger..

Men jag måste hindra honom! för tänk om han dör för att han följer med?!

men så kan man ju inte tänka! Så tänkte ju alla de som har dött i flygolyckor och de dog ju. visst att det är så liten risk att dö, men det störtar ju plan och vad är det som säger att inte just min killes plan kommer vara just det planet i statistiken som kommer störta?

Vad är det som säger att han inte krockar med bilen nästa gång han sätter sig i den?

#3 är du allvarlig? linda in han i bomull o sätt han i en glasbubbla så har du koll på han..

men, om du ändå inte gillar dom.. så varför ska dom bjuda med dej.. förmodligen vet dom om att du inte gillar dom.
o nää, jag tycker inte att förhållandets längd spelar ngn roll.. skulle min mans föräldrar bara bjuda med mej, o lämna dom andra barnens respektive hemma?… det verkar ju vettigt o som en bra starta på en relation..

men gud.. han kan dö i sömnen, han kan dö när han är på jobbet, åker hem lr vad som helst…

Jag måste tyvärr säga att jag tycker att du överreagerar. Jag ser inget som helst underligt med att de vill resa "bara familjen". Skulle de bjuda med dig, blir de också tvungna att bjuda med den andra sonens flickvän, oavsett om de har varit ihop under en kortare period eller ej - ngt annat vore rentav elakt. Att bjuda med dig och inte henne, vore att exkludera henne ur gemenskapen och kan lätt tolkas som ett statement att föräldrarna inte ser deras relation som tillräckligt seriös. Hade jag blivit utsatt för ngt sådant av min pojkväns föräldrar, hade jag känt mig fruktansvärt sårad.

Varför skulle du hindra din pojkvän från att resa iväg med sin familj? Denna resa är uppenbarligen viktig för dem och om han får för sig att stanna hemma skulle det isf vara för att vara dig till lags. Det är möjligt att han skulle ställa upp på det, men jag ser inget hälsosamt med det. Dessutom sätter du honom i en sits där han blir tvungen att göra sina föräldrar besvikna och försämrar relationen dem emellan för att göra dig nöjd. Om du bryr dig om honom, låter du honom åka iväg på resan och ser till att göra dig kvitt din rädsla genom att utmana den. Förr eller senare, kommer han att resa iväg nånstans utan dig och det är lika bra att du tar itu med dina känslor kring det redan nu. Du kan inte hålla honom isolerad vid din sida resten av livet, det är sådant som tar kål på förhållanden.

Problemet ligger hos dig, det är inte sunt att vara så rädd för att släppa iväg en annan människa. Och du borde själv förstå att det inte håller  i längden, du kan inte vaka över honom resten av hans liv, eller hur?

Du behöver nog inse att det inte är normalt att reagera såhär, och du borde arbeta på det för att må bättre själv tycker jag.

Man kan dö överallt. Tänk alla människor som vägrat att flyga, men istället satt sig i bilen varje dag och en dag dött i en olycka på vägen. Sådana lär också finnas liksom.

Dessutom tolkar jag detta som en familje-resa, och det är därför du och den andra flickvännen inte är bjudna.

#3 Jag tycker att det verkar som om du låter din aversion gentemot hans föräldrar förblinda dig i ditt resonemang angående resan. Det må så vara att du inte gillar hans föräldrar (och du har givetvis rätt att ha vilka åsikter du vill om dem), men nu låter du faktiskt detta gå ut över din pojkvän och hans förhållande till dem och det är inte okej.

Du målar upp det som det vore någon slags dold maktkamp, där du måste bevisa för hans föräldrar att du minsann är viktigare än vad de är genom att de inte får "lägga beslag på er gemensamma tid". Nu är det dock så att din pojkvän är en självständig individ även om han har ett förhållande och det är därmed helt upp till honom vad han vill göra när han är ledig. Om det däremot vore så att ni hade något alldeles särskilt inbokat just denna period som resan är planerad, skulle situationen se annorlunda ut. Nu verkar det dock som om du inte vill att han skall resa iväg enbart av egoistiska skäl. Det låter väldigt destruktivt i mina ögon. Personligen hade jag aldrig velat vara ihop med en kille som försökte förhindra mig att umgås med min familj.

… dessutom. Vad gäller att inte respektera era planer, så behöver du nog också tänka om.

Hans mamma och pappa har funnit varandra på nytt, och det är fördmoligen något som gläjder familjen. En USA-resa för att fira detta och knyta samman familjen är verkligen mer speciellt än era (gissar jag) svensson-planer för sommaren.

Ni har varit tillsammans länge, och planerar säkert att fortsätta så. Därför låter det egoistiskt att vilja ha honom för sig själv, och egentligen tror jag att det bottnar i att du inte vill låta honom åka iväg från dig.

klart som fan att jag inte vill att han ska åka ifrån mig!

Och att han föräldrar funnit varandra igen som du så gulligt uttrycker det, tycker jag är ljöjligt! De har varit gifta en gång tidigare och varit av och på varandra undre hela killens uppväxt.

jag tycker att de har haft sin chans att leka "Lyckliga familjen"

Och knyta samman familjen är inget som kommer funka, vart de än åker. Det är en iskall familj.

#11 Du har dina åsikter gällande deras familj och det må så vara att lyckan kanske inte är beständig, men vem är du att kritisera hur de väljer att leva sitt liv? Du resonerar fullkomligt irrationellt just nu.

#11 - Det är ju inte så att han lämnar dig för att han åker på semester med sin familj! Och du kan ju inte säga i förväg hurvida det kommer funka eller inte, det vet man aldrig, oavsett hur mycat av och på det har varit tidigare.

Vad hade du väntat dig när du skrev inlägget? Att människor här skulle tala om för dig hur rätt du gör när du försöker tvinga din pojkvän att stanna hemma, för att du är rädd?

Nej, det här handlar inte om dig. Lär dig att hantera dina känslor, om du mår dåligt så arbeta bort de dåliga känslorna (i detta fallet, överdriven rädsla) men försök inte tvinga andra att leva efter dem.

Detta är ditt problem och din pojkvän gör rätt i att åka.

Har varit i ungefär samma situation som dig.

Fast jag har ju bara varit tillsammans med min pojkvän lite mer än ett halvår. Han åkte till USA till sina föräldrar och syskon som bor där. Jag kunde inte följa med pga ekonomiska skäl. Samt att han inte hade träffat sina föräldrar på två år,

Dock har de varken varit skilda eller att jag inte har dålig relation. Då jag inte känner dem så väl, förutom föräldrarna till en viss del.

Men jag hade inte en tanke på att hindra honom, men dock kunde jag tänka på att han kunde ha dött där borta (ja, lätt att tänka på såna tankar…). Att bara hindra någon som vill göra något att bara göra dem olyckliga. Även om du inte gillar deras familj, så har du ingen rätt att tvinga kvar din pojkvän.

Förlåt, men det låter som du har kontrollbehov. Han KAN faktiskt dö närsomhelst. Och det går inte styra folk så, det hade varit annan sak om han inte hade velat åka…

Du kan väl inte veta hur det är mellan i familjen? Du har inte ens rätt att kritisera deras familj. Det är upp till dem om de vill lappa ihop det eller ej. Du kan inte förändra hos dem, det är bara dig själv som kan förändra.

Det är bara gilla läget och låta honom åka om han vill det. Men det är så jävla fel och hindra honom ifrån att åka. Då skulle jag säga att man är en stor uppblåst egoist.

klart som fan att jag inte vill att han ska åka ifrån mig!

Och att han föräldrar funnit varandra igen som du så gulligt uttrycker det, tycker jag är ljöjligt! De har varit gifta en gång tidigare och varit av och på varandra undre hela killens uppväxt.

jag tycker att de har haft sin chans att leka "Lyckliga familjen"

Och knyta samman familjen är inget som kommer funka, vart de än åker. Det är en iskall familj.

men gud…

vet du.. jag börjar förstå varför dom inte ville ha med dej på resan..

men han vill ju inte åka. han känner sig bara tvingad för att hans mamma klämmer fram tårar när han säger att han inte vill följa med.

#17 Hur ska du ha det? I rubriken står det hindra, och nu skriver du att han inte vill?

"Så jag har sagt min kille att han får lov att tacka nej."

"Sambon ringde till sin mamma idag och försökte säga att han inte kunde följa med"

Allting handlar ju om dig här. Du skriver hela tiden att DU inte vill att han ska åka. Att DU har sagt åt honom att han inte får åka. Och nu påstår du att han känner sig tvingad? Jag ser helt plötsligt inte problemet. Han är väl en vuxen karl som får göra vad han vill?

ja men han skulle ju inte åka av fri vilja om inte hans mamma sagt at hon skulle bli ledsen om han inte följde med

Så dilemmat är egentligen att din kille inte vill åka till USA, men känner sig tvungen på grund av sin mamma?

ja precis! och nu är det jag och hans mamma som drar i honom :(

Fast om du säger åt honom vad han ska göra nu… då är ju du ungefär som hans mamma….

Självklart ska man kunna åka på semester i olika konstallationer både med och utan sin käreste, och jag tycker det verkar helt orimligt att du vill bstämma vad han ska göra.

Det är din killes val om han vill med på resan eller inte. Du kan naturligtvis säga att du tycker det är tråkigt om det innebär att ni får så lite semester ihop eller att du kommer sakna honom när han är borta.  Det kan han sen väga in i sitt val.

Om du är rädd att han ska dö har du ett problem du behöver jobba med och inte låta gå utöver honom!  det låter annars nästan som du klr samma taktik som hans mamma när hon säger att hon blir "förkrossad" om han inte följer med… och du säger att du blir "dödrädd" om han åker utan dig….oshysst att försöka lägga den typen av press/skuld på killen!… Låt honom göra sina egna val och försök inte styra vad han ska göra eller inte. annars blir det kanske det han får minst skuldkänskor över som han gör och inte det han själv hälst vill?

Jag ska säga rakt ut vad jag tycker.

Du ska sluta vara på honom om att han ska stanna "bara" för att du är dödsrädd. Att säga att han inte får åka iväg med sin familj bara för att du är så, ursäkta ordvalet, fjantigt rädd att han ska dö är så otroligt själviskt.
Vad skulle du tycka och tänka om din kille om han förbjuder dig att åka iväg tillsammans med din familj? Antagligen skulle du bli ledsen! Jag säger bara såhär, väx upp och skaffa dig ett vettigt tänkande. Då kommer både du och han bli gladare. Du mår själv dåligt av att tänka på detta sätt som du gör.

Angående hans mamma så är det självklart att hon blir ledsen om han säger att han inte vill följa med på en resa där familj ska umgås och få bättre relation och där dessutom hans föräldrar skall gifta sig. Det är helt förståeligt att hon blir ledsen!
Hon tvingar honom inte på något vis vad jag kan se, hon visar endast att hon blir ledsen, inget fel.

Angående honom så är det helt upp till honom om han vill åka eller ej. Att han inte vill åka nu, som du säger, beror på dig! Du har sagt till honom att du är livrädd för att han ska dö där borta eller i planet. I och med detta känner han sig kluven och vet inte vad han ska göra. Han vill inte att du ska må dåligt av att tro att han ska dö, samtidigt som han antagligen vill åka.
Hade han verkligen inte vilja åka så hade han inte velat hit och dit så mycket som han gör nu.
Vad jag ser så vill han åka men han vill inte göra dig ledsen, alltså du är problemet här. Han får endast skuldkänslor.

Ska han stanna hos dig och må dåligt över sin familj och riskera att få en försämrad relation med dem bara för din skull? Skulle du må bra av att han får en försämrad relation och därmed kanske bli deprimerad?
Att han blir deprimerad ger större risk att dö genom självmord än att han ska dö i ett plan eller på resan.
Eller ska han åka och kanske känna lite skuldkänsla över dig med samtidigt få en förbättrad relation med sin familj? När han kommer tillbaka kan ni dessutom få en förbättrad relation, en stor saknad ger näst intill alltid en förbättrad relation då man vill vara tillsammans och göra saker ihop mer.

**Själv ser jag bara fördelar med resan.
**Han får bättre familje relation, ni kan få bättre relation och dessutom får du en chans att jobba med din överdrivna rädsla. Och du kommer att se att resan inte alls var så farlig som du trodde. han kommer tillbaka glad och full med pussar och kramar som bara väntar på att få komma till dig =)

Hur länge ska han vara borta? Ni bor ju ihop, du har honom resten av året och förhoppningsvis många år till. Snart blir det med all sannolikhet barnbarn för svärföräldrarna och då går det inte längre att göra en resa bara familjen.

Du blev väldigt besviken för att du inte fick följa med, då förstår jag inte din rädsla att planet ska störta. Är du inte rädd om du är med honom?

Liksom tidigare skribenter tror jag att det här handlar om ett kontrollbehov hos dig och dessutom svartsjuka.

Jag tycker inte att en familj har någon som hellst skyldighet att ta med respektive - alls. Oavsett om det r 6 eller 60 år man vart tillsammans.

Sen bör du nog jobba en hel del med dina rädslor. Om det nu är så illa att du letar fel i allt så han inte ska åka fr att DU är rädd, ja då kanske du behöver prata med någon proffessionell. Rädslor går att hantera, men du kan inte göra det genom att strypa hans liv. Gläds istället åt att de försöker göra normala familjegrejer ihop, speciellt om det nu är en "iskall familj" vi pratar om.

Jag tycker att det verkar som att det är många här som kommer från en trasig familj och som månar så mycket om att hans mamma vill försöka återskapa en barndom med pojkarna som hon inte fick för att hon inte kunde hålla ihop med deras pappa. Vad får er att tro att min kille vill jobba på sin relation med sina föräldrar?

Och det är ju tråkigt för er om ni ser det som ett tillfälle att ta hand om sig själv för att partnern åker bort. Det har jag tillräckligt med tid att göra på dagarna när han jobbar. Och vad otroligt duktiga och självständiga Kvinnor ni måste vara som inte är rädd för något i hela världen! Jag följer inte med honom till jobbet för att jag är rädd för att han ska dö, därför att jag liter på att han kan ta hand om sig själv då. När man flyger är man helt utlämnad till kaptenen och flygpersonal och måste lita på att de inte var trötta just den dagen. Jag vill bara inte att han ska dö när jag inte är med, så att jag blir ensam kvar.

Och om jag skulle komma över mina rädslor, och låta honom flyga runt jorden, hur dåligt skulle jag inte må då om jag får ett samtal om att planet störtat och att ingen överlevde?! för jag menar, det dör folk i flygolyckor, och bara för att risken är liten så måste ju någon dö och vad är det som jag att min kille inte kommer vara bland de som dör i flygolycka?!

Sen alla ni som tror att jag är sur för att jag inte får följa med, det stämmer verkligen inte! om jag varit bjuden skulle jag tackat nej. Jag skulle inte vilja spendera så mycket tid med dem.

#27 Du verkar ha en ganska underlig inställning till det här med pengar. Även om själva resan kostar nästan lika mkt som pappan tjänar under två månader, innebär det inte att det tar exakt två månader för honom att finansiera resan. Troligtvis tillkommer en hel del merkostnader för mat, logi och inte minst bröllopet.

För att ge dig lite perspektiv på saken, kan jag ta min pojkvän som ett exempel. Han har en lön på 40 000 i månaden och under november månader åkte han till Thailand i två veckor med sitt killgäng. Det tog honom tre månader att spara till denna resa och han hade ingen möjlighet att även bjuda med mig eftersom det skulle bli för dyrt. Så även om två månadslöner är lika med kostnaden för en resa, innebär det inte att det tar två månader att tjäna in resan, det är ett feltänk. Familjen har säkerligen en hel del räkningar och övriga utgifter som skall betalas varje månad och kan troligtvis inte spara mer än x antal tusenlappar per månad.

Du skulle må bra av att växa upp och skaffa dig lite perspektiv på tillvaron.

Din utgångsfråga i denna tråd var "gör jag rätt när jag hindrar honom".  Lite förenklat kan man nog sammanfatta alla svar som kommit hidtills som att "nej, du gör inte rätt som försöker hindra honom, han ska rimligen kunna resa utan dig om han vill det" 

Om han inte vill resa, är det hans problem att säga ifrån att han inte ska med.

Den rädsla du beskriver att du känner för att han kan dö är inte frisk. Att känna lite oro, att sakna mm är såklart naturligt, men är din rädsla så stark så du tycker det är anledning nog att förhindra honom från att åka utan dig, så är det ett problem.  Även om han kanske inte skulle vilja med på just denhär resan, då kanske han nån annan gång skulle vilja med en kompis nånstans på flygresa… men det skulle han då inte heller kunna… och hans frihet begränsas  av din rädsla.

vad har ni för jävla rätt att bestämma att min rädsla är sjuk och att jag borde träna bort den?!

Skulle ni säga likadant om en tjej sa att hon var rädd för att gå ut för risken att bli våldtagen? Om en mor inte vill att hennes barn ska köra toksnabba bilar? Om min kille säger att jag inte får äta blåsfisk för att man KAN dö av det?

Vad har ni för rät att bestämma vilka rädslor man får ha?!

Nu lugnar vi ner oss.

Vi ska inte döma varandra här inne. Bara ge råd och tips.

Jag har själv tänkt som du gör RedPoison. Och det handlade i grund och botten om hur JAG mådde, inte om rädslan i sig. Nu mår jag bättre, och vet hur osannolikt det är att planet krashar. Visst händer det, men hellre att min pojkvän flyger än åker bil.

Nu får han  ju åka bil också, för jag orkar inte gå runt och vara rädd hela tiden. Jag ändrade mitt sätt att tänka med hjälp av en psykolog. Många av mina rädslor var helt vrickade, faktiskt sjukliga i vissa fall. Och med sådana tankar mår man inte bra. För mycket tid slösas på negativt.

Men jag har inga andra rädslor som hindrar vårat liv.  det är bara att han ska ut och flyga.

#30 Beklagar om det kändes som att jag dömde sig, det var inte alls min mening, bara att svara på den frågan du ställde.

Angående din fråga i #30 om andra rädslor så tänker jag precis likadant när det gäller andra rädslor… En viss nivå rädsla är konstruktiv, hjälper dig, för att den kan få dig att låta bli göra för dumma saker.

Om du är lagomt rädd för våldtäkt kanske det får dig som ensam tjej att låta bli gå ensam genom mörka parken lördag natt kl 1 i kortkort…  ..  men om rädslan för att bli våldtagen tar överhand då kanske du alldrig vågar gå ut och då blir rädslan begränsande för dig i ditt liv.  Självklart kan ingen annan säga att den som inte vågar gå ut pga rädsla för våldtäkt måste jobba med sin rädsla, det är såklart frivilligt, men hon har mycket att vinna på att minska sin rädsla eftersom hon då skulle kunna delta i en massa socialt liv och aktiviteter som rädslan nu förhindrar henne i.

Om en tjej var så rädd för att bli våldtagen att hon vägrade gå ut - då är det inte sunt.

Rädslor som hindrar en från att göra saker som är fullständigt normala (åka bil, flyga, gå utanför dörrn) är inte normala rädslor och då borde man starkt överväga att söka hjälp för detta.

#32 det verkar ju inte så bara, då du inte vill att han åker.

Om man haller en fagel pa tok for hart sa kvavs den vet du…

#30 Nu säger du emot dig lite grann. Du säger att vi inte har rätt att dömma din rädsla, vilket vi inte gör, vi säger bara att den nog är lite överdriven, ignet mer.
Men du själv kan dömma ut hans familj att det ej kommer att fungera, det är väldigt fel att dömma ut ens familj sådär.

Låt honom åka. Då får du själv se att det inte är farligt. Hur mycket står det i tidningarna eller visas på TV att ett plan krashar? Näst intill aldrig.

Lilla tjejen, du måste lugna ner dig lite. Vi vill inte skälla ut dej heller, du ställde själv frågan om det är fel och därmed bör du också ta att det kommer inlägg där man beskriver din rädsla för plan som överdriven och att du gr fel i att hindra honom då det är en fmilje resa som dessutom inkluderar ett bröllop för två återfinnande föräldrar.

Det är väl inte konstigt att man vill fira med sina barn? Tycker inte alls att det är konstigt att du inte är medbjuden. Sen är det jättekonstigt att försöka hindra ngn pa det här sättet.

En tanke slog mig iaf… varfor betalar du inte bara for din egen biljett och foljer med? Jag tror ingen skulle saga nej till det, men att du forvantar dig att de ska bjuda dig bara for att de tjanar bra ar ju helt sanslost.

Tva manadsloner for mig som student (jobbar extra) ar ca. 10.000kr, och det ar en jakla massa pengar kan jag lova! Det ar ingenting jag bara kan spara och anvanda som jag vill direkt, och skulle nagon saga att det ar lite pengar for mig eftersom jag far ihop det pa "bara" 2 manader skulle jag bli vansinnig! Vet du vad hyra/boende, mat, klader och rakningar kostar?

Det spelar ingen roll om man tjanar 5000kr i manaden som jag gor eller om man tjanar 50.000kr - for det mesta sa har man utgifter darefter ocksa. Tjanar man mer sa spenderar man mer och far anda inte mycket over.

jag säger bara hade jag haft en kille som hade förbjudit mig att åka nånstans med min familj utan honom så hade jag inte accepterat o jag kanske tom avslutat förhållandet.. man kan inte vira in dem man älskar i bomull.. flygplanet kan krascha visst men vad e det som säger att bara för att du e med så dör ni båda..

visst när man går ut kan man bli :

påkörd

våldtagen

mördad

man kan få stroke hjärttattack mm men man måste leva livet ens tid e satt…

#39 Tänkte också på samma sak som dig, Emma! Ang. om att betala sin egen biljett.

Tycker att det låter som att du är lite bortskämd med ett väldigt stort kontrollbehov. Om du börjar tänka annorlunda kommer du säkert må mycket bättre. Du äger inte din pojkvän och istället borde du vara glad för hans skull! Nu känner inte jag er men jag tror att din pojkvän mycket väl kan tänka sig åka på semester med sin familj men han vägar kanske inte säga nåt och är rädd för din reaktion?

#0 Ta bara din rubrik!

Gör jag rätt när jag hindrar honom!

Nej du gör inte rätt när du hindrar honom!

Du har ett omoget och svartsjukt beteende när jag läst alla dina svar!Du äger inte din sambo!

Det kan faktiskt vara så att dom  bjuder inte med dig för att dom inte gillar dig helt krasst!

Alla ni som klagar och säger "det låter som du har kontrollbehov". JA, hon kanske har det? Och jag kan säga till er alla att det inte är det lättaste att leva med. Jag har det själv p.g.a min ADHD och får även hjälp med det.

Till TS: Jag förstår dig till 100 % och tycker du ska hålla fast vid din åsikt, även fast alla andra tycker annat. Eftersom jag själv vet hur du tänker så kan jag sätta mig in i det. Angående ditt dilemma så har jag det ungefär likadant som dig. Min pojkväns familj kan inte heller tänka sig att jag och min pojkvän faktiskt har ett eget liv tillsammans och att han inte alltid kan vara med dem och passa upp på dem när de kräver det…

Nej jag tycker faktiskt inte att det är okej att strunta i partnern, det är en rejäl markering att man inte gillar sitt barns partner efter så lång tid om de inte kan ge en rimlig förklaring. Hade det varit lika ok om ni varit tillsammans i 10 år? Hade det varit lika ok om ni haft barn ihop? Man får acceptera att barn växer upp och har egna liv och det verkar inte föräldrarna ha gjort. Såg på din press att du inte är särskilt gammal och det kan vara därför de anser att han är mer barn fortfarande.

Och det är patetiskt av hans föräldrar som försöker spela på nån sorts lyckliga familjen vi är bara vi och vi ska alltid vara tillsammans- teatern, folk skiljer sig och gifter sig stup i ett, har man redan gjort det en gång, vad är då det speciella? Och ännu värre är det om hans morsa börjar gråta när han inte vill följa med visar ju bara att hon inte är säker på någonting. Och ja det är mina egna åsikter och det står jag för.

Fråga om du kan följa med om du betalar sj, du och killen kan ju hjälpas åt.

Däremot så har du ingen rätt att hindra killen från att åka pga dina rädslor av flyg mm, dör gör man när tiden är inne oavsett vad nån annan människa tycker om den saken. Fobier är till för att botas!

de jag frågar mig är varför han inte vill åka? hans föräldrar ska gifta sig å hans syskon ska med. låter som ett riktigt roligt familjeäventyr.
varför vill man inte följa med på de? 
känslan jag får e att han får dåligt samvete för att han vet att hans tjej inte vill att han åker? men sen så vet ja ju inte hela historien heller.

hade de vart min pojkvän hade jag pushat honom att följa med sin familj, han kommer ju tillbaka..

Jag kan förstå TS till en viss del. Och varför jag gör det vill jag förklara…

Hade det vart min pojkvän som jag har vart tillsammans med i 6 år och blivit behandlad på sammaa sätt av hans familj som TS har blivit behandlad hade jag minst sagt reagerat.

Hade mitt ex föräldrar, utan någon förklaring bjudit med sina barn på resa med kalas och bröllop utan mig inräknat så hade jag minst sagt blivit sårad och känt mig utesluten. Jag förstår det även som om TS inte blivit erbjuden att följa med ens om hon betalar detta själv. Om man ser det utifrån den synvinkeln så kan man förstå TS känslor och även agerande.

Själv hade jag inte tvingat honom att stanna hemma, jag e för stolt för det och unnar självklart honom att vara med på en sådan grej iaf. Men däremot hade jag ansett att dom har satt gränsen för hur relationen kommer att se ut framöver… För hur mkt ska jag räkna med dom i sammanhang som berör mig och min pojkvän? Det är ingen liten skitgrej som hans föräldrar utesluter sina söners respektive på, det anser jag är fel av dom. Jag begär inte att få min resa betald, men att vara medbjuden på något sådant stort hade känts viktigt. Då hade jag oxå lättare kanske kunnat be han åka själv utan att ha agg mot dom övriga. Bara man känner sig välkommen….är det för mkt begärt i ett familjesammanhang?

Och hade det vart min son och hans respektive det gällt, hade jag inte haft mage att utesluta henne på detta sättet…. Om jag inte gillat min svärdotter hade jag för min sons skull försökt få det att funka iaf, inte utesluta. Det är väl ett sätt att göra honom lycklig oxå.

Men som sagt, jag hade låtit honom åka, men känslor och funderingar har man efter en sådan grej, det förstår jag till 100% och det är absolut inget konstigt med det tycker jag. Det har inte så mkt med kontrollbehov att göra enligt mig.

Det där med rädslor för att ett plan ska krascha för att hon inte är med känner jag inte för att kommentera, det där handlar nog kanske, kanske om att det e svårt att sätta ord på alla möjliga jobbiga känslor som uppkommit iom det som skett. Jag vet ej sjutton….

#47 Bra skrivet!

Det är aldrig okej att tro att man kan bestämma över en annan människas liv. Du kan ge dina åsikter till honom och säga vad du tycker, men sen är det fortfarande hans beslut.

Ett förhållande när någon part  styr någons annans beslut håller inte! Och om dom gör det, så skulle jag ställa frågan om båda är lyckliga?

man lever bara en gång. jag tycker du borde ställa upp som flickvän och stötta honom i det här, istället för att hålla honom tillbaka. Låt honom åka, det är ändå hans familj (kött & blod)

#44 Vem har sagt att  det är lätt att leva med kontrollbehov?

Jag förstår om TS känner sig bortprioriterad av killens familj då hon ju faktiskt inte blir bjuden på deras bröllap. Det är ju inte bara en vanlig resa utan ett bröllop som ska äga rum.

Ang ditt tänk gällande detta med flygresan och döden- det är klart att det händer flygolyckor. Men det händer betydligt många fler bilolyckor. Jag skulle verkligen inte säga att det var ett friskt beteende om en tjej inte vågade gå ut pga rädsla för att bli våldtagen och det går inte att jämföra med att äta giftiga saker eller köra rallybil. Det är saker man väljer att göra som höjer risken för att något ska hända. Att flyga sänker egentligen risken för att något ska hända då det är större risk att krocka på väg till flygplatsen än att planet ska störta.
även om du väljer att gå istället för att köra bil pga risken för att krocka så kan du likagärna bli påkörd av någon annan som kör bil. Man är lika utelämnad i vardagliga situationer som i ett flygplan. Du kan inte välja vilka som kommer över på fel sida av vägen och inte. Du kan inte välja att ingen ska sätta sig full bakom ratten.
Vad som helst kan hända.

Men jag tycker inte det är rätt att hindra någon att åka!

Jag förstår inte vad du tänker på?
Varför förbjuder du din vuxna pojkvän att följa med?
Bara för att du inte får följa med så förbjuder du honom att följa med sin familj för att fira pappans födelsedag.

Du är rädd för att han ska dö, men hallå, han kan dö av att köra bilen till jobbet eller hem, eller till affären. Jag tkr du verkligen gör fel att hindra honom, visa lite hänsyn för din pojkvän och låt honom åka. Jag tror du klarar dig utan honom…

är det på riktig

hej

klart jag hade blivit ledsen om min kilel hade åkt iväg sådär men man kan inte tvinga någon att göra som man själv vill. Ju mer du begränsar din kille oav hur lång tid ni har varit ihop så är inte det speciellt bra för förhållandet. Och som sagt han får isåfall priotera hans familj + dig , då kan ni väl ta en enklare resa behöver inte vara spec dyrt för o göra något på tu man hand. förstår om han vill åka med dom eftersom det har varit lite som det har varit o förmodligen en sista resa med hela hans biologiska familj, för ni lär väl skapa er egen om ni inte redan har gjort det :)

För några års sedan så skulle ja o min bror o mina föräldrar åka på en resa till malaysia för päronen fyllde 50. Skitkul tänkte vi o var otroligt taggade. Men brorsans flickvän var otroligt anti mot det hon isste inte hur hon skulle klara av 2 veckor utan honom. Visst tyckte ja synd om henne o blev en aning irriterrad eftersom det blev ingen resa pga henne. Hon hade otroligt dålig självkänsla o självförtroende 2mån senare tog det slut sen åkte hon till usa med sin polare :S hm senare åkte vi ändå till venzuela. Men det ja vill säga är att begränsa inte din partner gör saker som du själv inte brukar unna dig lite lyx när han är borta :) Spa en helg med vännerna kanske?

kramar