Relationer iFokus

Relationer

Etikettjobbet
Läst 4492 ggr
Bunn
0

Hjälp - vad ska jag göra?

I mitten på november - 2009 fick jag jobb som personlig assistent, ett yrke jag verkligen brinner för!

Eftersom jag har tystnadsplikt kan jag ine lämnna ut några detaljer, men mitt jobb är att assistera en rullstolsburen 9-åring.
Jag gillar verkligen mitt jobb och kommer, för det mesta, bra överrens med brukaren/kunden. Till saken hör att föräldrarna går mig på nerverna.

Jag anser själv att jag kan ta kritik på ett bra sätt, men då jag får kritik för sådant jag inte kan råda över och har, hittills, aldrig fått höra något posetvit känns det mer och mer gruvsamt att kliva upp och gå till jobbet. Motivationen och glädjen håller, sakta men säkert, på att svalna. Det ställs krav som jag känner att jag inte kan leva upp till. Jag vet att jag inte har någon som helst rätt att ifrågasätta föräldrarnas sätt att uppfostra, men det sätt de använder motsäger sig ine bara min moral utan också allt det jag lärt mig om hur man fostrar ett barn.

Det är jobbigt både fysiskt och psykist och jag vet inte hur jag ska hantera situationen eller hur länge till jag kommer att orka vara kvar i jobbet.

Någon som kan ge tips eller råd?
Jag har funderat på att säga upp mig, men jag behöver verkligen det här jobbet!

abbis
0
#1

Har du försökt att prata med dom? Om inte annat så kan ni kanske ha ett möte där även din chef är med!

En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/

Bunn
0
#2

#1 Nej, jag har inte gjort det. Jag vet att jag borde men orkar faktiskt inte med mer kritik.
Jag har pratat med chefen och sagt vad jag tycker och hur jag känner, men hon sa bara att hon inte kan ifrågasätta föräldrarnas sätt att fostra och jag anser mig inte heller ha den rättigheten.

Cindy
0
#3

#2 Din chef har en SKYLDIGHET att se till att du inte har en dålig arbetsplatsmiljö, oavsett om det gäller fysiskt eller psykiskt. Hon måste alltså hitta en lösning om du vantrivs, och går det inte att lösa så måste hon omplacera dig innan det ens kan bli tal på att avsluta anställningen. HUR det ska gå till är hennes problem, men du ska givetvis samarbeta så gott du kan.

Detta VET jag för jag är personalchef själv. Stå på dig!

Vänliga hälsningar
Cindy

Bunn
0
#4

Vi talades vid efter min provmånad för att höra hur jag trivdes och så. Jag sa som det var, jag trivs bra på jobbet, men tycker dock att det kan bli lite mkt att bara få höra "hur man ska göra istället" och "vad man ska tänka på i fortsättningen" och inget posetivit och bra man gjort.
Jag tog också upp detta med uppfostran och som jag nämnde tidigare så sa hon bara att hon inte kunde ifrågasätta sina kunders sätt att fostra.

Efter bara  en månad tyckte jag inte att det var så farligt utan tänkte att "det blir väl bättre" men frågan är om det verkligen är så eller om det bara är ett önsketänkande från min sida.
Som alla förmodligen vet så växer inte jobben på träd i dagens läge så jag behöver verkligen detta jobb.

#3 Tack för ditt inlägg!
Ja, just nu så ser det inte ut som att jag har något annat val.
Vänliga hälsningar
/Bunn

nicesandra
0
#5

Har du inga kollegor du kan prata med?

Bunn
0
#6

Jo, visst har jag kollegor, men eftersom vi bara byter av varandra så kan jag faktiskt inte påstå att jag känner dem särskilt väl, jag har dessutom bara arbetat sedan november och de i några år så har liksom inte hunnit "komma in i gruppen" ännu. Därför känns det lite skumt att prata med någon utav dem, då jag inte vet vad/hur jag ska säga.

Tips?

nicesandra
0
#7

Min situation är liknande, inte ny eller så och vantrivs inte men jobbar själv och träffar de andra 5 min i veckan kanske, vid avlösningar. Min arbetsledare och min chef förstod att det hade varit bra om vi hade lite gruppkänsla allihopa så de ordnar så att vi kan träffas 1,5 tim varje månad bara vi assistenter som inte är familj, jättehärligt! vi lär känna varandra och tar upp sånt som är jobbigt. kanske du kunde föreslå något sådant?
Har ni inte APT?

i övrigt får du nog göra ett val, ta upp det med kollegor och familj och ta den "smällen" som kan bli, eller tiga och förlika dig. det finns nog inte alltid smärtfria vägar

Bunn
0
#8

#7 Tack för ditt svar!

Vad är APT?

nicesandra
0
#9

APT - Arbets Plats Träff, alltså, möten

Bunn
0
#10

#9 Jo, vi har möte ca. 1 gång/månad