Är som en berg och dalbana!
Hur skall jag börja… Har träffat en kille ,har nu vart i ett år.Jag vet sedan tidigare att han haft det väldigt tufft,depretioner och väldigt jobbig ångest.. Och det kommer ju när som helst .På honom kan det hålla i sig i flera dagar.Har även svårt att vara bland folk ( socialt)
Jag åkte till honom en helg och kände innan att jag inte borde åka.Han mådde dåligt flera dagar innan.Men tänkte så har det variot förut.Kom dit och första dagen var bra.Men märkte att han verkliogen kämpade i mot.
Dagarna var helt oki.Sedan när man närmade sig kvällarna mådde han såå mycke sämre:( Det gick ut över mig.allt var fel .vad jag sa och gjorde.Det var en hemskt jobbig helg…Han tycke inte att jag brydde mig,jag skrattade inte "äkta"… Ojjojjj säger jag bara…Ville bara där i från inte lätt är jätte långt hem!!!
Jag ville samtidigt inte lämna honom, vill ju vara där som ett stöd. Han har ju funnits där för mig många gånger då jag verkligen inte mått så bra :( :(
Kändes som han var i en tillfällig Psyos…som sedan går över…
Jag åkte hem som jag hade planerat och var sååå trött hela veckan ut.Det tog på mina krafter.Har gråtit väldigt mycke!!!! :( Han behöver söka hjälp..men han vill inte.
Han har haft en väldigt jobbig uppväxt och gått igenom mycke..Precis som jag själv.. Känner med honom och förstår honom .Men denna helg var inte bra!!!
Vill gärna höra vad ni tycker och känner.. Jag känner mig en aning förvirrad..
Han och jag har ju det bra…också
Tack på förhand..Kramen
Har man kraftig ångest så kan man reagera så olika, tror inte att det behöver vara en psykos, det kan bara vara ångesten i sig. Många agerar utåt, och tyvär är det många närstående som får ta smällen av det. Som i ditt fall.
Jag förstår att du vill hjälpa. Jag förstår att du vill stödja, speciellt när du själv menar att han har funnits där för dig, och att även du haft det tufft innan. Men, du kan inte hjälpa någon om du själv knäcks av det. Det viktigaste i ditt liv är i slutändan ditt liv. Du kan stötta, hjälpa, puscha hur mycket som hellst, och kanske söker han hjälp, men hur mycket du än vill kan du inte bota. Det är tyvärr något han måste göra själv. Du kan stödja honom i det hela, givetvis, men han behöver hjälp för att komma ur det. Det är svårt att inte göra det, men dra inte på dig hela hans börda, för som sagt; vem blir hjälpt av att du kraschar?
Kram
Paulina
Aviendha talar sant, om inte han vill ha hjälp så kan du inte hjälpa honom.Du kan var där för honom när han behöver det, du kan påtala att tex du blev hjälpt av det här, och det där fick dig att se lite ljusare på saker och ting men i slutändan är det han sj som måste ta steget. Och det hjälper ingen om du kraschar oxå.
Qui dormit, non peccat
Vad har du för kontakt med hans föräldrar och vänner? Kanske kan ni tillsammans gå ihop och prata med honom och genomföra en intervention?
Innan ni pratar med honom så ta själva reda på vilken psykolog han bör gå till. Kontakta denna och förklara att ni vill göra en intervention. Ni kan då få lite fler råd och stöd genom processen.
Det gäller att ni lägger en stor tyngd på att om och om igen upprepa att ni gör det här för att ni bryr er om honom. Att ni vill hjälpa honom.
En intervention är ett sätt att markera att det har gått för långt. Om du vill se exempel på hur det går till så finns det ett tv-program om detta.
Sök på "A&E Intervention" på youtube.
Nu har det gått några veckor sedan sist jag skrev här…
Han börja tro att jag var otrogen…bara fö att jag hade två vänner hos mig (inte killar) .Den natten ringde han och var helt tokig och väldigt elak och frågade vad jag hade gjort.Och pratat om osv…
Han påstod att jag var konstig,hhmm först och fräst så sov jag då han ringde mig..
Började tänka på hur hans och mitt förhållande varit under de senaste året…Nääää,fy nu får de vara nog.
Idag tänker jag hur kunde jag åka på en nit till!!!!!
Som man säger:: Jag lär mig av mina misstag :/
Det jobbiga är just nu att han inte låter mig vara….Och att jag älskar honom än.. Just nu är jag som en jojjo……:(
Tänker på alla minnen och känslorna..
Och tänker sedan på hur illa han behandlat mig och gör än.
Han har stora problem.Önskar att saker o ting var annorlunda :(
#4 Jag förstår att det är en jobbig situation du hamnat i, men försök att tänka på vad som är bra för dig!
Att han behandlat dig illa förr och gör det fortfarande låter inte alls bra.
Hade jag varit du hade jag övervägt att lämna förhållandet.
Jag säger inte att du ska göra det, då jag tror att du är kapabel och vuxen nog att avgöra själv, men att se över situationen och vad ni båda mår bäst av, i längden, är inte fel.
Önskar dig lycka till!
Puma5016 undra vem som har gått på en nit…
Starta ny diskussion