Min inneboende Thomas hade en faster som tragiskt gick bort i ovädret för ett par dagar sedan.
Bilolycka… Det var väldigt smärtsamt för man har ju känt henne länge..

Efter sig lämnade hon en dräktig blandrastik.
Thomas pappa tog in henne och tar även hand om valparna som kom för två dagar sedan.

Jag som letat hund, fast renrasigt kunde inte säga nej.
Så om ca 8 veckor kommer vi få en valp i huset. Det var ca 3 år sedan och jag kan inte annat än småle lite åt tanken, bakom all sorg.

Jag längtar så, och det känns som en liten tröst ändå.
En liten, liten tröst.

Jag har inte bestämt mig än, vilken av dessa 5 jag ska ha.
Vet heller inte om det blir en tik eller hane.
Jag ska bestämma mig när valparna är 3-4 veckor.