Du har ju haft sex, alltså bör du kolla dig. Det skadar aldrig.

Man kan utveckla cellförändringar på andra sett än genom papillomvirus därför bör man alltid gå på kontrollerna, även om man som ung vaccinerat sig. Gå på kontrollen bara för att säkerställa att allt ser bra ut.

Håller med de andra två. För att vara på den säkra sidan ska du absolut kolla dig! är otroligt skönt att veta att man är frisk.

Jag rekommenderar att man går iväg och gör cellprover, jag vet av egen erfarenhet hur det känns att få ett negativt provsvar som resulterade i en operation i somras.

Hade jag inte gått iväg hade jag det ju inte heller upptäckts. Så tur i oturen om man säger så.

Idag är jag frisk, men får gå på cellprovstagning 2 gånger om året i början.

Jag förstår inte varför man hoppar över att gå?
Man går ju för sin egen skull.

#5 Du förstår inte varför man hoppar över att gå.  Av samma anledning som dom som har tandläkarskräck inte går till tandläkaren. Jag vet åtminstone 2 personer som är livrädda att gå till tandläkaren och inte varit dit på snart 10 år. Jag känner exakt samma panik över att gå till en gynekolog. Jag gör ALLT för att slippa det

Att gå till tandläkare elller andra doktorer berör mig däremot inte

Fast jag tror inte att det är av den anledningen som TS valt att inte gå, och därav Heras komentar. Visst kan man ha läkarfobier av olika slag, men för sin egen hälsas skull så är det kanske bäst att vara tapper och bita ihop en gång vart tredje år :)

#6 Jag är också livrädd för tandläkaren, men jag går ändå, eftersom jag vill slippa värre saker.

Man får tänka lite längre än sin rädsla då det gäller hälsan anser jag.

Men nu vet jag inte hur fallet är med trådskaparen.

#8 Du verkar inte veta vad en riktig fobi är. Du säger dig vara livrädd att gå till tandläkaren. Det kan inte vara  fobi iallafall. Då hade du inte pallat att gå till tandläkaren. Sen råkar det faktiskt vara jag som är trådskaparen

Ursäkta felläsningen av namnet :)
Vad tråkigt att du har sådan fobi för gynekologer, eller gynundersökningar. Det är väldigt svårt (omöjligt) att sätta sig in i en annan människas fobier eftersom man inte själv delar samma rädsla. Finns det ingen kognitiv beteendeterapi för sådana fobier?

Ett cellprov är varesig smärtsamt eller särskilt obehaligt. Man får information och de för en något längre modell av en tops längs med utsidan av livmodertappen för att sedan göra en odling i ett labb. Det hela är över på 5 minuter och en vecka senare får man provsvaren hem i brevlådan - personligen fann jag det mer obehagligt att öppna brevet och läsa provsvaret än att göra själva undersökningen. Men så har jag heller ingen fobi!

Hoppas verkligen att du vågar göra en undersökning, eftersom det är för din egen skull!

Har en kompis som hadde riktig tandläkarskräck. Hon fick hjälp med det.  Vet inte om samma möjligheter och kompetenser finns bland gynekologer som bland tandläkare, men i alla fall, även riktiga fobier går att behandla/ lugna ner till en hanterbar sak med rätt hjälp.

Kanske inte är så tokigt att ta tag i fobien nu när det är nånting ofarligt o lindrigt och inte brådskande som ska göras (cellprovskontroll) -tänk om du nångång blir sjuk/gravid/annat som innebär att du akut måste till gyn?

#11 Ja jag har tänkt på det också, om jag akut måste dit nån gång. Det vete tusan hur det skulle gå. Jag hade faktiskt nån form av hormonrubbning en gång. Eller antar att det var det. Jag undersökte mig ju aldrig så jag fick aldrig veta. Men jag hade en menstruation som aldrig ville sluta blöda. Men då var jag bara 13 år. Jag minns att jag tokblödde i över 40 dagar i rad och jag var livrädd. Jag åkte in på ungdomsmottagningen och pratade med dom där och dom ville ju undersöka men jag stenvägrade. Tillslut fick jag ändå p-piller utskrivna som jag åt i ett halvår. Sedan dess har jag haft regelbunden mens tack och lov

#12 Vad hemnskt att dom skrev ut piller utan att ha kollat dig. Och sorry, såg inte att det var du

Och jo, jag vet vad riktig fobi är. Men min vilja att leva är starkare. Kan vara så att min rädsla för sjukdommar är större än rädslan för undersökningen.

Jag är en av dom som faktiskt inte har gått på dessa provtagningar trots att jag har blivit kallad varje år i 5 år.  Jag har ingen fobi. Men vågar inte helt enkelt.

Helt sjukt. Man vågar inte gå för att man är rädd. Men man vågar riskera sitt liv.

#14 Man kan ju vara rädd för svaret också. Om man inte går dit så kan man ju låtsas som att allting är "som vanligt", trotts att det kanske inte är någon fara alls - hoppas du förstår hur jag menar :)

#14 Vad är du rädd för?

Jag ska på min kontroll imorgon. Min vanliga gyn har slutat så det är en ny man imorgon, inget kul.

#15 + 16.  Jag vet faktiskt inte vad jag är rädd för.  Jag har regelbunden kontakt med läkare och vården men det här tar emot.

Jag ska nog samla styrka tror jag..

Lycka till imorgon Hera :)

Tack :) Lycka till du med :)

#17 Du har ingenting att vara orolig för :) Har du gjort en vanlig gynunderökning någon gång så är detta pice of cake ;) Det gör inte ont och det tar ungefär 3 sekunder :)

#19 Kanske rädd för att det ska göra ont? Larvigt det känns nu. Ska verkligen ta mig i kragen.

Tack!

Ja inte gör det ont inte :)

Det är en lång tops som de stryker längs med livmodertappen, samma som vid klamydiatest.

Jag hade hört/läst/fått för mig någonstans ifrån under tidig tonår att cellprov innebar att de skulle gå in i livmodern och nypa av en bit av livmodern. Jag fasade sedan 14 års ålder inför den ödestigra dagen då jag skulle fylla 23 och kallas till… ja, slutet! Jag var jätterädd fram tills jag fick kallelsen och läste informationen.

Vadå tops? För mig gjorde det ont. Var dit i måndags på min första kontroll. Är 25 snart.
Hon sa att det var en borste hon måste skrapa med????

Har aldrig gjort ont på mig, bara känts lite konstigt.

Det beror ju på vad dom gör för cellprov också. På mig gjorde dom ett vanligt först. Med typ en borste? Kollade inte, men det var så han förklarade. Sen färgade dom vävnaden med jod och nått mer. Då ser dom om man har några förändringar. Jag hade på tre ställen. Och på dom ställena klippte dom bort en bit av vävnaden. Det gjorde fruktansvärt ont. Men det är lätt värt det iaf!

Jag gjorde mitt idag. Dom tar 3 olika tester. Ingen av dem gjorde ont, men de känns konstigt.

#25 Ja, det kan ju göra ont. Men det är ju bra för en, så man får stå ut i sådana fall.
Min kompis fick bedövning, det var ngn typ av spray.

#25: Då kan det inte ha varit så stora förändringar. Vilket är rätt så skönt att dem hittar det i så pass god tid.

Jag hade kommit till Stadie 2 och det är inte så jättebra tyvärr. Jag fick opereras under narkos och dem tog bort det som var dåligt och så hade jag ont i 2-3 veckor efteråt och fick inte lyfta tungt och röra mig för mycket. Jag var sjukskriven i 2 veckor pga att jag hade ett tungt jobb.

Hoppas jag slipper göra om det något mer.

Najs

#28 Ja, det är ju faktiskt najs att dom hittar förändringar i tid :)

#29 mm. men det där med att det gör ont alltså…

jag ska f*n ta mig dit på nästa dropin tid.

Hellre den smärtan än den smärtan man får om det går för långt. Kan ju till och med bli döden som utgång.

Jösses, bedövar de inte inför sådana ingrepp?

Jag fick göra mitt första cellprov när jag var 17 pga olika anledningar… som tur var hade jag inga cellförändringar, men rädslan över att ha det har satt sina spår, och nu är jag väldigt noga med att se till att göra mitt cellprov…

Riskerna är större om man inte gör testerna och man får inte bara cellförändringar pga att man har haft samlag.

Ta vara på den svenska sjukvården och utnyttja möjligheten att få veta att allt står rätt till i din kropp…

Visst, undersökningen är lite obehaglig, iaf vad jag tycker, men se till att du har en barnmorska som du känner att du kan lita på och har bra kontakt med så går det väldigt mycket lättare…

Här finns en till som heller aldrig gått på provtagningar men det är pågrund av fobi, det är inte bara att "bita ihop" som vissa tycks tro, de kan ta år att bearbeta det och ändå hjälper de inte, för att övervinna ens rädsla måste man gå igenom den men jag vägrar.

Skulle jag få problem lär jag säkert märka det förr eller senare men då tar jag de då.

Jag förstår dig mycket väl ts,

#34: Skulle jag få problem lär jag säkert märka det förr eller senare men då tar jag de då.

Så kan man tyvärr inte resonera. Märker du det så är det garanterat för sent.

Jag har själv haft jätteotur med läkare hit och dit och har tagit mig i kragen även om jag blivit FELBEHANDLAD det senaste 1,5 åren på cellproven. Varje gång jag gjort ett cellprov har det blivit fel i något led.

Idag är jag verkligen glad att jag kom väg pga min förändring som hade gått till stadie 2. Kommer man till stadie 3 så är cancer.

Tro mig en förändring är inget man märker själv. Utan det kan man endast märka genom cellproven, jag gör dem hellre innan än när det är för sent.

Men som sagt har man problem, ring och prata med dem, berätta hur man man mår. Men gå verkligen inväg.

#35, Det kan man visst, är det försent får de ju vara det i så fall.

Möjligt att du lyckats "ta dig i kragen" men ALLA kan inte de även om man blivit felbehandling.

#34 HAr man fobi kan man göra ngt åt det. Är man inte beredd på det, ja då är det ens eget val. Hur dumt det än kan tyckas för andra.

Att ta det sen om det händer? Har du inte fobi för cancer?

#34 Självklart är inte fobier bara något att rycka på axlarna åt, men det kan ju vara en bra början att iaf gå och prata med en barnmorska som kan förklara hur allt går till och visa alla saker som kommer användas så man kan bygga upp ett förtroende för henne/honom och känna att man kan lita på personen… man behöver ju inte genomföra någon undersökning bara för att man är där, utan bara prata om det…

Om man sedan inte har lust att göra något sånt, alltså ta tag i sin fobi så har man gjort det valet.

Jag personligen vill hellre veta i tid om jag har cancer så att jag har en chans att överleva.

#37, Nej ALLA kan inte göra nått åt de även om ni tycks tro det. Ingen som har sagt att det inte är ens eget val heller.

Nej jag har inte fobi för cancer.

#39 Jag vet att alla kan det. Men man måste vilja det själv och ge det en chans. INGENTING är omöjligt.

Jag har själv haft fobi och riktigt hemska rädslor, men jag har klarat av dem och gått vidare genom terapi och annat. Kan jag kan andra.

En dag kanske du också klarar av det och känner att det kommer gå :)

#40, Nej det vet du inte. Bara för att du klarat av det så betyder det inte att andra gör det. Men tack i alla fall.

Saken är den att jag är positiv  och vet vad människans hjärna kan klara av, och det vet mååånga med mig.

Det gäller att få rätt tänk.

#42, Möjligt men du kan inte prata för alla.

HAr du testat? Har du verkligen försökt att bli av med din fobi?

#44, Vad tror du ? Jag skrev mina inlägg pågrund av att jag förstår ts och med tanke på de så naturligtvis har jag gjort det.

Då kommer det kanske sen då. Jag står fast vid vad jag tror. Lycka till.

#46, Jag tror inte jag vet. men tack i alla fall.